Mäns våld mot kvinnor

Bråartiklar:
-
om våld i nära relationer
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=895&module_instance=12
-
om våld mot kvinnor, rent generellt
http://www.bra.se/extra/news/?module_instance=2&id=37
-
om dödligt våld mot kvinnor i nära relationer
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=820&module_instance=12
-
om att våld mot kvinnor är en fråga om politiska och sociala strukturer - inte genetik, enligt en amerikansk forskare
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=946&module_instance=12
-
om statistik om våld mot kvinnor
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=396&module_instance=12
-
om att kvinnors våld negligeras i forskningen
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=832&module_instance=12

Hej Martin, Jag kan på inget sätt se att du vederlagt något av vad jag sagt. Anmälningsstatistiken är av många olika skäl missvisande. Försök och få en kvinna fälld för fridskränkning mot sin man i Sverige idag 2009 - brottet existerar i praktiken inte - iaf inte hos åklagare och polis. Jag har inte hittat en enda fällande dom 2007! Det är ens knappt möjligt att få lämna in en polisanmälning med den rubriceringen.
Misshandel och sexuella övergrepp ska effektivt lagföras på ett könsneutralt sätt både vad det gäller män och kvinnor och lagstiftningen måste vara könsneutral enligt de åtaganden som Sverige har i konventionen om de mänskliga rättigheterna.
Jag tror Martin att du ideologiskt delar professor Eva Lundgrens teorier om existensen av en samhällelig könsmaktsordning, men att du av taktiska skäl inte är så modig som Liza Marklund och vågar erkänna det. Det är på den punkten vi skiljer oss; du och jag.

Jo, en sak till Martin... Jag läste med intresse din artikel om islamofobin och delar många av dina åsikter. Vad anser du om Lizas skriverier om mannnen med de mörka ögonen ur det perspektivet? Och de rasistiska attacker och hotelser som Evin Rubar fått motta efter dokumentären Könskriget, där hon avslöjande ROKS och ordförandens von Wachenfeldts idéer om mannens biologiskt djuriska drifter att misshandla och våldta kvinnor.

SCBs jämställdhetsstatistik "På tal om kvinnor och män - Lathund om jämställdhet 2008"
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0202_2008A01_BR_X10BR0801.pdf
-
Katarina Wennstams "Flickan och skulden. En bok om samhällets syn på våldtäkt" finns i pocket och fick Sveriges Advokatssamfunds journalistpris
http://www.advokatsamfundet.se/templates/CommonPage.aspx?id=4905
Wikipediaartikel
http://sv.wikipedia.org/wiki/Flickan_och_skulden
-
Per Ström och Michael Alonzo har skrivit om hur män är i underläge vid vårdnadstvister. Här en artikel av Åsa Linderborg som inte argumenterar emot det enkla faktumet, men som däremot kritiserar dem för att bland annat inte fråga sig VARFÖR kvinnor ses som naturliga vårdnadstagare och män som sämre föräldrar.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article1312116.ab

Alltid när den samstämmiga och världsomspännande forskningen ska försöka vederläggas, som visar att kvinnor misshandlar män i samma utsträckning som män kvinnor, så hänvisar man till fördelningen av just anmälningar. Det fungera alltid lika dåligt. Samma forskning som sedan 30 år visat att partnervåldet är könsneutralt klarar nämligen av att relateras till att kvinnor gör över 90 procent av alla anmälningar. Det som Martin Marmgren skriver om och Niclas Kuoppa frenetiskt postar länkar om, säger alltså mycket lite om hur partnervåldet fördelas mellan könen. En artikel som förklarar varför anmälningstatistiken visar något annat än verkligheten, är denna av den välkända experten på partnervåld Murray Straus:
http://www.batteredmen.com/straus21.htm
.
All statistik från SCB och studierna från BRÅ har den bristen att de BARA bygger på anmälningar till polisen, och de kan därför inte ge en sann bild där också våld som inte polisanmäls lyfts fram.
Men det finns alltså hundratals studier där kvinnor och män själva tillfrågats om hur mycket de misshandlats av respektive misshandlat sin partner, där inte minst kvinnornas egna svar visar att de misshandlar sin partner minst lika mycket som männen. Några exempel på sådana studier säger följande:
.
"Dubbelt så många svenska kvinnor som män uppger att de slog först. Kvinnor använder våld mot sin partner i samma omfattning som männen."
http://www.dn.se/DNet/road/Classic/article/0/jsp/print.jsp?&a=370807
.
”The results of the studies show that, over the last year, women are either more likely than men to inflict physical violence (as shown by 8 out of 12 studies) or equally likely (as shown by 3 of the 12 studies); only one study showed a different pattern to this.”
http://www.dohc.ie/publications/men_domestic_violence.html
.
"About 27 percent of women and 34 percent of men among the Dunedin study members reported they had been physically abused by their partner. About 37 percent of women and 22 percent of men said they had perpetrated the violence."
www.ncjrs.org/pdffiles1/170018.pdf
.

Om mäns våld mot kvinnor alltså är ett stort samhällsproblem, så är också kvinnors våld mot män i relationer det, och, om vi ska ha en jämställdhet värd namnet, ska saken behandlas könsneutralt alltifrån lagstiftning över polisingripanden till jourverksamhet. Det är nämligen inte könskollektiv som misshandlas, utan enskilda individer som oavsett kön lider ett h-e när den som säger sig älska dem systematiskt misshandlar dem. Som här:
http://www.expressen.se/1.222275

Nilserik, Sen får vi inte glömma att i många fall är misshandeln ömsesidig. Då brukar polisen/åklagaren oftast bortse från kvinnans misshandel - det var ju självförsvar.... Unni Ds inställning i frågan är talande för vad feministerna tycker.

Tack för en bra artikel som riktar fokus dit det borde vara.

Det går inte att förneka att män misshandlar kvinnor i enormt större utsträckning än kvinnor misshandlar män!

Tycker att debatten kring "Gömda" har fått en obehaglig ton och att den om nåt visar att kvinnor och män fortfarande har mycket att lära av varandra.

Tack för en bra artikel som riktar fokus dit det borde vara.

Det går inte att förneka att män misshandlar kvinnor i enormt större utsträckning än kvinnor misshandlar män!

Tycker att debatten kring "Gömda" har fått en obehaglig ton och att den om nåt visar att kvinnor och män fortfarande har mycket att lära av varandra.

Nilserik Olsson skriver: "All statistik från SCB och studierna från BRÅ har den bristen att de BARA bygger på anmälningar till polisen, och de kan därför inte ge en sann bild där också våld som inte polisanmäls lyfts fram."
-
Det är, för att uttrycka det milt, helt fel. Brå har en studie de kallar för Nationella Trygghetsundersökningen (NTU) som i t ex frågor om hur utsatta kvinnor är för våld inte utgår ifrån anmälningar utan från svar från kvinnor (och män ifråga om våld mot män) som sedan anbvänds för att göra uppskattningar. Om du hade så mycket som skummat igenom någon av artiklarna jag länkade till hade du sett det. Men jag kan förståss länka direkt till dem också.
-
NTU 2007
http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=NTU%202007....
-
Se gärna t ex tabell 3.6 och 3.7 om omständigheterna kring misshandel (brottsplats och gärningsperson) och 3.9 och 3.10 om omständigheterna kring sexbrott. I anslutning till tabell 3.10 på sidorna 50-54.
På flera ställen understryks försiktighet vid tolkningen av siffrorna, t ex efter tabell 3.5 på sid 49:
"På grund av att underlaget gällande utsatta för allvarlig misshandel i NTU-materialet är litet, är dessa resultat emellertid förenade med stor osäkerhet. Befintlig kunskap på området (se exempelvis SCB, 2004) visar att kvinnor i större utsträckning än män är utsatta för misshandel, och även hot, av någon närstående eller bekant. Denna omständighet gör att det mycket väl kan vara så att andelen utsatta kvinnor är större än resultaten visar. Det upplevs ofta som mer känsligt att ha varit utsatt för hot eller misshandel av en person man känner, och särskilt om det skett i en pågående nära relation. Att berätta om denna utsatthet kan därför vara särskilt svårt (Brå 2001a)."
och på sid 54 efter tabell 54:
"Man bör vara medveten om att det, precis som för hot- och misshandelsbrott, finns anledning att tro att händelser där personer utsatts för sexualbrott av en närstående person – vilka troligen ofta också sker i hemmet – är underrepresenterade i undersökningen."
-
NTU 2006
http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=NTU%202006....
-
Här nämns samma diskussion kring siffrorna på t ex sid 38: "NTU omfattar ett brett spektrum av sexualbrott, vilket innebär att såväl lindrigare som allvarligare händelser ingår. Eftersom NTU inte med säkerhet fångar in alla typer av sexualbrott som omfattas av kriminalstatistiken, ges troligen därmed inte heller en komplett bild av anmälningsbenägenheten. Resultaten indikerar dock att en mycket liten andel (11 procent år 2005 enligt NTU) av sexualbrotten anmäls till polisen. Tidigare undersökningar har visat att mellan 5 och 10 procent av de personer som uppger att de utsatts för sexuella övergrepp, anmäler händelsen till polisen (SOU, 2001:14).
Att en person som utsätts för ett brott väljer att anmäla respektive
inte anmäla händelsen till polisen kan bland annat bero på vilken typ av brott man utsatts för, brottets allvarlighetsgrad och relationen till gärningspersonen (Brå 2006a). När det gäller sexual- och våldsbrott visar tidigare kunskap att brott som begås på privat plats (i synnerhet den drabbades bostad) och där gärningspersonen och den drabbade är bekanta eller närstående, anmäls i lägre utsträckning till polisen än då gärningspersonen är okänd och/eller brottet begås på allmän plats (Walby och Myhill 2001). Som tidigare nämnts, förmodas detsamma gälla när det handlar om att över huvud taget berätta om utsattheten."
-
Som kuriosa kan väl nämnas att tabell 3.1 på sid 38 uppskattar antalet sexbrott (ej bara våldtäkter) till 185 000. I den siffran är både män och kvinnor som offer inräknade. I NTU var antalet sexbrott färre (177 000, om jag minns rätt) och där finns i kapitel 3 en uppdelning offren i procent för män och kvinnor i olika åldersgrupper.

Jag läser Peter Gills forskning med stort intresse. Och han har givetvis rätt i att kvinnor också kan vara våldsbenägna. Det visar även en färsk studie i Stanley Milgrans fotspår
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2358&a=865840
-
Men problemet är att Peter Gill i DN-artikeln säger sig inte ha anledning att ifrågasätta att 10% av kvinnorna säger sig ha slagit först och 4% av männen säger att de slagit först. Denna ovilja att prblematisera är märklig av två skäl. Dels för att, som Åsa Eldén säger (se artikeln från Forskning & Framsteg här nedan): " Jämställdheten kan faktiskt dölja våld, hävdar Åsa Eldén. Svenska kvinnor kan ha svårt att erkänna att de utsätts för våld, eftersom det inte stämmer med vår självbild." Detta stämmer överens med det som Brå säger i inläggen ovan att offer inte gärna vill anmäla. På samma vis kan män inte vilja säga att de verkligen slog först, för det stämmer ju mycket illa med mansbilden som säger "En riktig man slår inte en kvinna!" Det andra skälet som motiverar en problematisering är att orsaken till att 10% av högskolekvinnorna sa sig ha slagit först kan, åtminstone i någon mån, bero på att de vill lägga skulden på sig själv. Katarina Wennstam är en av många som noterat hur samhället tenderat att lägga skulden på våldtäktsoffret. I debatten om Stureplansvåldtäkterna kom många röster fram som sa att hon fick skylla sig själv och det är väl inte obekant att kvinnor som klär sig på ett specellt vis av många anses få skylla sig själva!? Således, kan ett våldsoffer i efterhand resonera som så att "det var mitt fel att jag blev slagen. Jag var för högljudd, knuffade och provocerade fram våldet". Det är inte sällan så kvinnor som går tillbaka till män som slår dem resonerar. Det gör så ont att bli slagen av den man som säger sig älska en att man hellre väljer att inte vilja se den andres skuld och istället lägger skulden på sig själv.
Här en studie av separationer och mäns våld mot kvinnor av sociologen Hans Ekbrand vid Göteborgs universitet
http://gupea.ub.gu.se:8080/dspace/bitstream/2077/546/1/Ekbrand2006.pdf och oavsett hur mycket ni demoniserar Eva Lundgren har hon skrivit erkänt bra om våldets normaliseringsprocesser.
Det är märkligt att en pedagog som Gill inte diskuterar detta. Samma slags lägga skulden på sig själv-resonemang kan även höras från manliga offer för gatuvåld.
-
Det intressanta med Peter Gill är att han delvis resonerar som vilken socialkonstruktivistisk genusforskare som helst:
-
"Peter Gill, professor i pedagogik vid Högskolan i Gävle, är kritisk till könsmaktsperspektivet:

- Att förklara våld med hjälp av biologiskt kön leder helt fel, säger han.

- "....våldet håller på att avkönas i takt med att kvinnor nu kommer in i sfärer som tidigare förbehållits männen, till exempel det militära. Kvinnor anammar det maskulina våldet.

Peter Gill återger siffror på boxare som dött i samband med matcher. På senare år har även kvinnliga boxare dött - för ett par decennier sedan var detta otänkbart. Detta är ett exempel på att kvinnor gått in i en tidigare maskulin sfär. Men enligt internationella jämförelser är såväl våldet som acceptansen för våld låg i Sverige:

- Det visar att människor fostras till ett våldsamt eller icke våldsamt beteende. Det har alltså att göra med mer än bara kön, säger han."
-
Notera att han både säger att könsmaktsperspektivet är fel och att människor fostras till våldsamt eller icke-våldsamt beteende. Om vi fostras till våld eller fredligt beteende, så kan vi väl fostras till fler beteende!? T ex sådant som rör föreställningar om hur män och kvinnor är och bör vara och utgör vad som kallas könsmaktsordning. Gill talar i detta fall emot sig själv.

Citaten från Peter Gill och Åsa Eldén kommer från Forskning & Framsteg (Tema kvinnligt och manligt, nr 6/05). här ett sammandrag av artikeln om den vetenskapliga debatten på deras hemsida. Jag rekommenderar att ni går in på länken och läser övriga artiklar i ämnet. Tidningen finns även på de flesta bibliotek. Mycket läsvärt temanummer!
http://fof.se/?id=05636
-
Mansrollen är i fokus i dag: "Är inte manligheten sorglig? Våld, krig, gruppvåldtäkt", skriver journalisten Karolina Ramqvist.

"Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik, en kollektiv sinnessjukdom och en evig tävlan där kvinnor bara är statister", menar författaren Stephen Mendel-Enk.

"Våldet är en del av dagens mansroll", hävdar författarna Moa Elf Karlén och Johanna Palmström.

Detta är inga marginella röster från extrema grupper utan skribenter i stora medier. Även inom forskningen är mannens roll och ansvar i fokus. De samhällsvetenskapliga genusforskare vid Uppsala universitet som har skrivit utredningen Slag i luften. En utredning om myndigheter, mansvåld och makt (SOU 2004:121) betonar mäns kollektiva ansvar för våldet mot kvinnor. De efterlyser ett könsmaktsperspektiv, vilket innebär att manligheten i sig sägs förklara våldet mot kvinnor.

Våldet handlar alltså främst om brist på jämställdhet. Andra förklaringsmodeller, som går ut på att försöka hitta nyanser och mönster, exempelvis klass, kultur, bostadsort, bakgrund, psykisk hälsa och så vidare (vilket brukar vara det vanliga i vetenskapliga sammanhang) förkastas som en "avvikelseförståelse" av våldet. Gärningsmannen betraktas då som "onormal", vilket utredarna är kritiska till:

- Det handlar om att våldet inte kan ses som isolerade saker, utan måste förstås som en del av diskrimineringen av kvinnor i samhället, säger Åsa Eldén, fil.dr i sociologi vid Uppsala universitet och medförfattare till utredningen.

Anne Maria Berggren, fil.dr i historia och under perioden 1991-2001 sekreterare i Forskningsrådsnämndens genuskommitté (föregångaren till Vetenskapsrådets kommitté för genusforskning), skriver i tidskriften Axess att "alla män häftar i skuld för kvinnomisshandel". Och på samma sätt som det tyska folket sägs ha en kollektiv skuld för judeförföljelserna under andra världskriget så "är alla män skyldiga till kvinnomisshandel", menar hon.

Samtidigt kan man läsa vad Vetenskapsrådets kommitté för genusforskning skriver i Genusforskning i korta drag hösten 2004: "Föreställningen att det finns just två från varandra tydligt åtskilda kön - utan överlappningar och utan rest - som kan definieras som varandras motsats är ett västerländskt tankemönster snarare än ett biologiskt faktum." Men om det inte är ett biologiskt faktum att de två könen är "åtskilda" - hur kan man då säga att det ena har en så entydig kollektiv skuld?

- Det handlar om hur de kulturella konstruktionerna kring kön ser ut, svarar Åsa Eldén. Kopplingen våld och maskulinitet är tydlig i vårt samhälle, och alla män är en del av detta, säger hon. Men vi kan protestera mot denna struktur. Det är ungefär så vi ska förstå dessa uttalanden, säger hon.

Två synsätt
Man kan tala om två sorts förståelse av våldet mot kvinnor, enligt fil.dr Mikael Kurkiala, kulturantropolog vid Uppsala universitet som forskar om hedersrelaterat våld. Man kan antingen se våldet som ett kontinuum, där allt våld mot kvinnor i grunden är lika till sitt mönster, eller också kan man försöka urskilja nyanser och skillnader mellan olika typer av våld genom att relatera det till sociala, kulturella, psykologiska och andra faktorer.

- Den senare modellen är som jag ser det mer vetenskaplig, säger Mikael Kurkiala. Våld inom en pågående eller avslutad relation följer ofta vissa mönster, medan exempelvis knuffar och stök på krogen en sen natt måste förstås på ett annat sätt. Hedersrelaterat våld - där ofta en hel släkt, inklusive kvinnorna, systematiskt förföljer en ensam kvinna - måste förstås på ytterligare ett annat sätt. Att klumpa ihop dessa vitt skilda kategorier av våld mot kvinnor som samma uttryck för en "patriarkalisk ordning" är helt enkelt dålig och oprecis vetenskaplig metod, hävdar Mikael Kurkiala.

- När genusforskare säger att ingen extern faktor utanför mannen kan förklara våldet, så reduceras mannen till en enbart biologisk man. Detta tänkande liknar ren biologism, som faktiskt vetter mot det statiska rastänkandet, menar Mikael Kurkiala.

- Kvinnor reduceras till enbart kvinnor av de genusforskare som talade om mordet på Anna Lindh som ett utslag av mäns våld mot kvinnor. Om man inte vill förstå mordet som ett utslag av politiskt våld, vilket vore fullt möjligt, så förminskar man en kvinna som Anna Lindh, anser Mikael Kurkiala. Man kan tala om könsreduktionism.

Peter Gill, professor i pedagogik vid Högskolan i Gävle, är kritisk till könsmaktsperspektivet:

- Att förklara våld med hjälp av biologiskt kön leder helt fel, säger han.

Han forskar om våld mellan könen i internationellt perspektiv. Variationerna mellan länder och under olika tider är så stora att det inte säger någonting att bara betona manligheten. Och vad gäller våldet i Sverige, så ser han att den enda förändringen just nu är att kvinnors våld mot andra kvinnor ökar.

- Det har bland annat att göra med att våldet håller på att avkönas i takt med att kvinnor nu kommer in i sfärer som tidigare förbehållits männen, till exempel det militära. Kvinnor anammar det maskulina våldet.

Kvinnor på männens område
Peter Gill återger siffror på boxare som dött i samband med matcher. På senare år har även kvinnliga boxare dött - för ett par decennier sedan var detta otänkbart. Detta är ett exempel på att kvinnor gått in i en tidigare maskulin sfär. Men enligt internationella jämförelser är såväl våldet som acceptansen för våld låg i Sverige:

- Det visar att människor fostras till ett våldsamt eller icke våldsamt beteende. Det har alltså att göra med mer än bara kön, säger han.

Lars Jalmert är mansforskare och docent i pedagogik vid Stockholms universitet. Han håller med om att våra könsroller är socialt konstruerade, och att vi måste se maktstrukturen i samhället för att förstå våldet:

- Precis som klass är ett sätt att grovt analysera samhället kan kön vara det, säger han. Och tidigare har mansvåldet tagits så för givet att man inte har kallat det för vad det är. Ungdomsvåldet är exempelvis en omskrivning för unga mäns våld, säger han.

Vad gäller unga kvinnors våld, menar han att de imiterar männens mönster, varför man fortfarande kan tala om könsmaktsstrukturer.

Dödligt våld minskar
Mediernas ökade rapportering om våld mot kvinnor kan ge känslan av att situationen blivit värre. Enligt Slag i luften är våld en del av vardagen för kvinnorna i Sverige. Mikael Rying, fil.lic. i kriminologi och verksam vid Länskriminalpolisen i Stockholm, har kartlagt dödligt våld på senare tid. Han kommer fram till att det dödliga våldet mot kvinnor i nära relationer i själva verket har minskat med omkring 30 procent sedan 1970-talet.

Bakom minskningen kan ligga lagändringar - att misshandel i hemmet numera faller under allmänt åtal, vilket har medfört fler anmälningar, något som i sin tur kan förhindra att våldet upprepas. Andra orsaker till minskningen kan vara att akutsjukvården har blivit bättre på att behandla knivskador (som ofta orsakar dödsfall) och en allmänt ökad medvetenhet om problemet.

Påfallande är att omkring 80 procent av alla gärningsmän som dödar en kvinna i en nära relation är psykiskt sjuka eller psykiskt störda. I många av fallen begår också gärningsmannen självmord i samband med mordet på kvinnan. Ungefär 16 kvinnor varje år mördas av närstående män. Ungefär 4 män om året mördas av närstående kvinnor.

Både offer och gärningsmän är ofta från ett annat land. Omkring 40 procent av gärningsmännen är inte födda i Sverige, och majoriteten av dessa är utomeuropeiska flyktingar. I hälften av fallen är gärningsmännen arbetslösa, beredskapsarbetande eller förtidspensionerade. De kommer heller inte från alla samhällsklasser, utan från de lägre socialgrupperna. Majoriteten har ett brottsligt förflutet.

- Det är alltså inte "vilka män som helst", som det ofta sägs, som begår dessa brott, säger Mikael Rying. De är i regel psykiskt störda och marginaliserade, ofta missbrukare. Och genom att se till dessa vanliga kriminologiska bakgrundsfaktorer kan man urskilja en tydlig grupp av gärningsmän.

Mikael Rying är skeptisk till könsmaktsperspektivet på våld:

- Det finns inte bara en faktor - kön - till våld. Det är ett elände att så många kvinnor blir misshandlade eller mördade av sina män, men genusforskarna verkar ointresserade av att diskutera mina siffror och resonemang, säger han.

Peter Gill menar att just det dödliga våldet är den bästa indikatorn på våldsnivån i samhället:

- Forskningen visar att antalet dödsfall och våldsnivån i samhället hänger ihop.

Även annan forskning ger bilden av att det främst är maktlösa män med kontrollbehov som misshandlar. Det finns även studier som visar att män som blir slagna som barn är överrepresenterade bland dem som misshandlar kvinnor. Dessutom finns det ett samband mellan alkoholism, låg socioekonomisk status och kvinnomisshandel.

Olika definitioner av våld
Enligt sociologiprofessorn Eva Lundgrens feministiska forskning har 12 procent av kvinnorna i Sverige drabbats av våld det senaste året. Andra forskare har helt andra siffror: enligt Lotta Nilsson vid Brottsförebyggande rådet är siffran 3,8 procent av de förvärvsarbetande kvinnorna. Båda har arbetat med enkäter, och inte utifrån polisanmälningar.

Huvudorsaken till skillnaderna är de olika definitionerna av våld. Eva Lundgren och hennes forskargrupp skiljer på "våld" och "fysiskt våld". Även ett hot räknas som våld i hennes forskning, eftersom de menar att gränserna mellan våld och hot är flytande.

Feministiskt orienterade forskare som försöker förstå våldet ur ett könsmaktsperspektiv har ofta vidare våldsdefinitioner än andra forskare. Det finns exempelvis de som menar att prostitution måste ses som en form av våld mot kvinnor, och det finns pågående forskningsprojekt om "verbalt våld" i skolan, det vill säga tillmälen och glåpord. Men det finns en risk med en så bred våldsdefinition:

- Ska jag vara ärlig så är detta att göra våld på god vetenskap, säger Peter Gill, vars egen forskning visar helt andra resultat. Enligt hans enkätstudie som nyligen genomförts i Sverige är kvinnor lika våldsbenägna som män inom relationer. Uppåt en tredjedel av alla - kvinnor som män - uppger att de använt sig av "ringa" våld inom relationer, exempelvis knuffar eller slag. Allvarligare våld är ovanligare, men även där är siffrorna ungefär lika bland män och kvinnor.

- Bra forskning innebär nyanser, menar Peter Gill. Man måste till exempel skilja mellan våld i symmetriska och i asymmetriska parrelationer. I asymmetriska relationer, det vill säga där den ena parten har betydligt mer makt än den andra, är våldet ofta grövre och handlar om systematisk misshandel från ena parten, oftast mannen. Denna situation är inte lika vanlig som den symmetriska där bägge parter utövar mildare våld inom en relation.

Margareta Hydén, professor i socialt arbete vid Linköpings universitet, menar att vi generellt sett har låg acceptans för våld i vårt samhälle:

- Se bara på attityden till barnaga. Historiskt sett har acceptansen minskat drastiskt. För inte så länge sedan fick man slå tjänstefolk. I Eva Lundgrens undersökning Slagen dam utgår hon från en definition av våld som vissa tycker är för vid, medan andra menar att den speglar en korrekt uppfattning om vad våld är. Den diskussionen är intressant, menar Margareta Hydén, därför att den i sig visar att acceptansen av våld blivit så låg att många i dag vill räkna in handlingar som vi för femtio år sedan eller ännu längre tillbaka över huvud taget inte skulle ha uppfattats som våld.

Margareta Hydéns forskning om mäns våld i nära relationer visar att vi, för att kunna förklara både den totala mängden våldshändelser och den enskilda händelsen, måste ha många bollar i luften samtidigt. Vi måste förstå något om de maktförhållanden som gör att en man, även om han vet att det är fel, över huvud taget kan tänka sig att använda våld. Vi måste förstå något om hur det kan komma sig att just han brukar våld just nu - där kan alkohol spela in, där kan tidigare erfarenheter av att använda våld och sedan smita undan ansvaret spela in.

Samtidigt som acceptansen av våld har minskat, har jämställdheten ökat under de senaste åren. Hur går detta ihop med de samhällsvetenskapliga genusforskarnas tes om våld på grund av "brist på jämställdhet", det vill säga könsmaktsförståelsen av våld?

- Jämställdheten kan faktiskt dölja våld, hävdar Åsa Eldén. Svenska kvinnor kan ha svårt att erkänna att de utsätts för våld, eftersom det inte stämmer med vår självbild.

Olika förklaringar
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) menar att männen i det polisanmälda våldet är lätta att identifiera. Männen är ofta brottsbelastade, utlandsfödda, arbetslösa och lågt utbildade, det vill säga socialt marginaliserade. Men till skillnad från det dödliga våldet, som har minskat, så verkar misshandeln öka, inte bara benägenheten att polisanmäla.

- Vad gäller det polisanmälda våldet så finns dock en viss slagsida, säger Lotta Olsson, utredare på BRÅ. Personer med högre social status löper troligen mindre risk att bli anmälda.

Det finns alltså problem med att säga att det normala är att män slår kvinnor. Margareta Hydéns forskning visar att våld inte lönar sig. På kort sikt kan en man uppleva en känsla av kontroll när han lyckas styra kvinnan. Hon - som fortfarande tycker om honom - kan ha överseende, men inte hur länge som helst. Fortsätter han kommer han att bli lämnad, och han kommer att förstöra sin relation till barnen. En man som brukar våld mot sin familj väcker ingens sympati."

Tack Niclas, för en mycket kompetent genomgång av forskningsläget I Sverige. Det finns alltså en rågång mellan de forskare som tror på Eva Lundgrens könsmaktsperspektiv och de som har en mera traditionell uppfattning, om jag förstått saken rätt.

Ett par sista grejer som ni också kommer att strunta i, de också. Men jag vill passa på att notera att över 38% av de som millat ansera att mäns våld mot kvinnor är uttråkande. Det förstår jag det, att det är jobbigt för dem. Men de kanske aldrig sett sin mamma få stryk eller sett kompisens mamma med blått öga ett flertal gånger.
-
Det fantatiska radioprogrammet Konflikt i P1 har haft flera program om kvinnors situationer i många delar av världen.
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/arkiv.asp?ProgramID=1300&formatID=11...
-
http://www.bra.se/extra/news/?module_instance=2&id=9
"När offer och gärningman är närstående är benägenheten att anmäla brottet lägre, än om gärningsmannen är obekant samt när brottet är grovt. Därför är grova brott av obekanta gärningsmän överrepresenterade i brottsstatistiken.

I april 2005 publicerade Brå rapporten Våldtäkt - en kartläggning av polisanmälda våldtäkter. Kartläggningen omfattade nästan samtliga anmälda fullbordade våldtäkter i landet åren 1995 och 2000. Av kartläggningen framkom att offer och gärningsman vid 8 av 10 våldtäkter var bekanta. Omkring en tredjedel (32 procent) av de anmälda våldtäkterna begicks av en gärningsman som hade en nära relation till offret. I något mindre än en tredjedel av fallen (27 procent) var gärningsmannen och offret ytligt bekanta. Av samtliga kartlagda våldtäkter var 12 procent så kallade överfallsvåldtäkter. I den officiella kriminalstatistiken finns uppgifter om den anmälda våldtäkten begåtts inomhus eller utomhus. Kartläggningen visade att av de våldtäkter som begåtts utomhus var drygt 40 procent överfallsvåldtäkter.

Den 1 april 2005 trädde en ny sexualbrottslag i kraft. Den nya lagen innebär bland annat att våldtäktsbegreppet utvidgas till att omfatta handlingar som tidigare i juridisk mening inte betecknats som våldtäkt, utan som sexuellt utnyttjande.

Sammanlagt misstänktes 1 625 personer för sexualbrott år 2004. Av dem är majoriteten män och endast två procent (28 personer) kvinnor. Däremot är en majoritet av offren kvinnor. Vid en tredjedel av anmälningarna är offren under 15 år."

Eller en sista sak:
"Enligt sociologiprofessorn Eva Lundgrens feministiska forskning har 12 procent av kvinnorna i Sverige drabbats av våld det senaste året. Andra forskare har helt andra siffror: enligt Lotta Nilsson vid Brottsförebyggande rådet är siffran 3,8 procent av de förvärvsarbetande kvinnorna. Båda har arbetat med enkäter, och inte utifrån polisanmälningar.

Huvudorsaken till skillnaderna är de olika definitionerna av våld. Eva Lundgren och hennes forskargrupp skiljer på "våld" och "fysiskt våld". Även ett hot räknas som våld i hennes forskning, eftersom de menar att gränserna mellan våld och hot är flytande."
-
Man måste naturligvis skilja på hot, trakasserier och psykisk tortyr och fysiskt våld. Men psykiskt våld har också de fysiska konsekvenser på lång sikt. Långvarig negativ psykisk stress ger fysiska hälsoproblem som kan förkorta livet. Så, man behöver inte slå någon för att skada denne fysiskt.

Well, Tommy. Det beror på hur du definierar könsmaktsperspektiv. Jag tror inte att så många forskare har så klara eller ens gemensamma definitioner av det. Men jag tror att de flesta skulle hålla med om att könsföreställningar utgör grunden för den. JAg tror,som jag resonerade kring här ovan, att till och med Peter Gill skulle hålla med om detta. Sen är frågan i vad mån och på vilka sätt dessa föreställningar ges uttryck på olika områden, t ex löner. SCBs statistik visar en sak, men skillnaderna kan bero på en samverkan av flera faktorer, varav könsföreställnignar är en.

Sverige är ju ett av världen mest jämställda länder och har blivit det delvis tack vara kvinnors kamp för lika fri- och rättigheter det senaste 100 åren eller så. Att det finns en könsmaktsordning syns tydligare i andra länder än i demokratiska västländer. Men jag tror att det även finns en sådan här, men att den är svårare att sätta fingret på. Dock, att det finns föreställningar om vad en man respektive kvinna är och bör vara, ser jag varje dag prov på. Men dessa föreställningar diskuteras alltmer och många försöker bryta mot dem. Bara en sån sak som att män tar mer ansvar över sina barn och att kvinnor satsar mer på yrkeslivet.
-
Dagens Nyheter har på sin "Insidan" och SvD har på sin "Idag"-sida många inslag om tänkandet kring manligt och kvinnligt,
-
Här är 5 artiklar i DN som ger olika perspektiv på män och våld
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1199&a=854580
-
Några artiklar om mansmisshandel. I en av dem menar Eva Lundgren att man inte ska förneka att en kvinna kan slå och kränka sin partner.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=&a=370272&sb1199i0=1_370272
_
Idagsidan på SvD. Scrolla ned och se artikelämnena.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/

VARFÖR MÖRKLÄGGS KVINNORS VÅLD?
Hej, läs gärna denna artikel från DN "Kvinnors våld emot män tystas ner" - http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531&a=339167 Det är ganska typiskt att denna "mörkläggning" sker i så stor omfattning just i Sverige. Jag tror att det har att göra med att vi i vårt land byggt upp en mångmiljardindustri med kvinnojourer, behandlingshem, medicinska center, ett stort juridiskt system med en stor del av rättsapparaten, forskning på universiteten, journalister, författare osv osv som lever på tesen "det är bara mannen som slår". Alla dessa människor vill naturligtvis inte förlora sitt levebröd. /Tommy

Martin Marmgren
-
"Oavsett vad som är sant eller falskt i "Gömda" och "Asyl" så är mäns våld mot kvinnor ett stort samhällsproblem i Sverige."
-
Då det är på basis av berättelser som just "Gömda" och "Asyl" och vad personer som skriver, säljer och lever av sådana böcker säger som det påstås vara ett stort problem så är det snarare en fråga hur överdrivet det påståendet är. Detta har blivit en karriär, ett sätt att bli rik och det behövs då lögner för verkligheten är bevisligen inte hemsk nog att sälja. Annars var det den LM skrev.
-
"Marklund anklagas för att ljuga i och om böckerna."
-
Nej, att Marklund ljuger i böckerna är bevisat. Marklund hävdar sig ha hemliga bevis som bevisar hennes oskuld men hur trovärdiga är hemliga bevis som ingen kan se egentligen?
-
"Och inte bara Marklund själv attackeras, utan hela den företeelse som Marklund har engagerat sig i, mäns våld mot kvinnor, ifrågasätts."
-
Inte så konstigt, Professor Lundgren gjorde nämligen precis likadant som Marklund. Hittade på resultat och gömde undan materialet som resultaten var baserade på när hon skulle granskas. "Förteelsen" ifråga är full av lögner och överdrifter. Alla från högsta politiker till minsta lilla kvinnojour struntar fullkomligt i att kontrollera om de berättelser som sprids som "BEVIS" på hur allvarligt problemet är ens är sanna. Ingen har kollat efter, Monica A är den första i hela Sverige som inte köper skiten!
-
"Tommy Sandström verkar även hävda att företeelsen "mäns våld mot kvinnor" generellt är en bluff, och skriver bl.a. " Kvinnor slår sina män lika ofta i nära relationer som tvärtom."
-
Javisst, på vilket sätt är detta A) en bluff och B) felaktigt Martin M? Han påstår ju inte vissa män inte slår kvinnor. Vad han säger är att det inte bara är män som slår kvinnor, utan kvinnor slår kvinnor, kvinnor slår män och män slår män. Detta är heller inget nytt det skrev Petra Östergren om för flera år sedan. Men det är ingen som vill höra det, folk vill ha sina män som förövare och kvinnor som offer, de vill ha sina svarta ögon som förövare och Anders-svensson-norrland som hjälte. Det är vad som SÄLJER och gör folk rika. Sedan kan de prata om jante.
-
".Detta påstående rimmar mycket illa med vad som verkar vara den gängse uppfattningen bland polis, mansjourer, kvinnojourer och andra myndigheter eller organisationer som har att göra med våld och kränkningar i hemmet."
-
Ja, precis som den gängse uppfattningen bland polis, mansjourer, etc varit att berättelserna i böcker som Gömda och Asyl är sanning för de kan inte kontrollera om vad som sägs är sant för det är "Blame the victim"
-
"En snabb undersökning på brottsförebyggande rådets hemsida ger, delvis tack vare just den specifika lagstiftningen om grov kvinnofridskränkning, följande resultat i antalet anmälda brott"
-
Som inte säger någonting, forskning visar tydligt kvinnor anmäler mångdubbelt oftare än män.
-
"som självklart inte är lika med utförda brott, men som ändå kan ge värdefull information) för 2008"
-
Ja, det visar hur kvinnor anser sig vara offer och män anses förövare så när en man utsätts för någonting anser både mannen, kvinnan och samhället "Åsch, det får han tåla" när samma sak händer fast det är en kvinna som utsätts är det ett samhällsproblem. Antalet anmälningar reflekterar givetvis denna gängse uppfattning.
-
"Och även om det är mycket möjligt att mörkertalet är proportionellt sätt väldigt mycket större bland män som utsätts"
-
Det är inte bara "möjligt" det är för länge sedan bevisat. Men personerna som uttalar sig vill såklart ha sina svarta ögon förövare och vita anders-svensson hjältar och stackars kvinnor som offer
-
"för den här sortens brott av kvinnor än vice versa, så talar siffrorna ändå ett tydligt språk vad gäller att mäns våld mot kvinnor är ett större samhällsproblem än kvinnors våld mot män."
-
Simsalalbim Abrakadabra! Så har effekten av åsikten att kvinnor skall anmäla för att det är ett samhällsproblem magiskt förvandlats till bevis på att det ÄR ett samhällsproblem. Inom talekonsten kallas denna fallasi för cirkelresonemang. Det är ett problem för pga att det anses vara ett problem så anmäls det oftare och dessa anmälningar visar i sig det verkligen är ett problem. Sedan rullar det på. Ingen förutom MA kollar upp sanningshalten.
-
"En annan sak som Sandström hävdar, är att det oftast är socialt utslagna män som slår."
-
Det är inte Sandström som hävdar det, det är en svensk krimonolog som hävdar det, detta då han till skillnad från de andra som pratar om det faktiskt gjort sin hemläxa på ämnet.
-
"Det må vara så att mäns våld mot kvinnor är aningen vanligare bland socialt utslagna"
-
Det märks att du struntar fullkomligt i att kolla upp dessa saker innan du uttalar dig. Det är inte aningen vanligare utan skyhögt vanligare. Särskilt när det handlar om dödligt våld.
-
"men det är välkänt att det förekommer i stor utsträckning i alla samhällsklasser, både hos medelklassen och bland "eliten"."
-
Det är lika välkänt bilolyckor kan ske i alla hastigheter men om vi tittar på de allvarliga och dödliga hittar vi inte lika många i 30 km/h som i 130 km/h så påståendet de sker i alla hastigheter är helt värdelöst som argument. Samma sak här, de ÖVERLÄGSET flesta sker i socialgrupp låg. Det är inte det enda de har gemensamt även om giriga aktivister såklart alltid framhållit det är lika fördelat. De kan bara inte bevisa det så de nöjer sig med atts påstå det, om och om och om igen, upprepa upprepa.
-
"Ofta döljs det dock bättre, då de "välanpassade" vet hur de skall slå för att det inte skall synas"
-
Grundlöst tyckande.
-
"och dessutom är det mycket möjligt att anmälningsbenägenheten är ännu lägre i de högre samhällsskikten då man har en prydligare fasad att uppehålla."
-
Det är förståss möjligt att en meteorit dödar oss alla imorgon men även där är det grundlöst tyckande.
-
"Allt detta förhindrar inte på något sätt att det säkert finns män som är utsatta för våld och kränkningar från kvinnor som de har relationer med."
-
Nej, däremot visar Gill och Remahls forskning från Gävle högskola att de männen som utsätts för våld och kränkningar är lika många till antalet som kvinnorna. Vilket vissa vill dölja.
-
"Och, som en av kommentarerna till Sandströms artikel var inne på, det kan mycket väl vara så att män är mer utsatta än kvinnor i andra situationer, t.ex. i vårdnadstvister."
-
Det är intressant du säger det kan vara så när det logiskt inte råder nån som helst tvekan det är så. Lagändringen som gjordes innebar att om mannen inte har ett dugg att komma med.
-
"För då en kamp och debatt för att lyfta fram de här problemen utan att för den delen söka att kritisera eller bekämpa den välbehövliga kraftsamlingen mot mäns våld mot kvinnor som gjorts under det senaste decenniet."
-
Välbehövliga FÖR VEM DÅ? Kvinnorna som utsätts har ingen som helst praktisk nyttta av den här debatten de enda som gynnas är lögnare som Mia och alla de som gör karriär på teorier.
FAKTA är obestridligt: Fler kvinnor än nånsin utsätts för våld idag så påståendet denna debatt har haft nån som helst posiitiv effekt är lögn. Det enda 10+ års skitsnack resulterat i är att fler kvinnor misshandlas idag än någonsin.
-
Det är så enkelt att inga fungerande åtgärder finns. Istället finns teorier som inte funkar baserade på lögner som sålts för dyra pengar. Skandal är bara förnamnet! Att påstå dessa personer hjälper kvinnor är största lögnen av alla. FLER kvinnor utsätts pga deras lögner. Man kan inte skapa fungerande åtgärder på felaktiga data och över 10 års skitsnack har därför inneburit en ökning av antalet offer.
-
Mvh en som gjort sin hemläxa och inte faller för teorier utan substans och utan nån som helst mätbar effekt.

Tommy,
Det är mycket möjligt, och kanske till och med troligt, att domstolar och polisväsende är betydligt sämre på att beivra kvinnors våld mot män än mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Det var inte heller min poäng. Vad jag ville få sagt var dels att mäns våld mot kvinnor är ett större samhällsproblem, och dels att lagstiftningen är könsneutral. Stycket om grov kvinnorfridskränkning har som sagt ingen som helst straffrättslig effekt, utan enbart en politisk/statistisk effekt. Vad gäller Eva Lundgren, så är jag definitivt inte en fan. Det har alltså inget med mod att göra att jag inte lyfter fram hennes teorier... Däremot tyckte jag Evin Rubars dokumentär var mycket intressant, och det är självklart hemskt att hon trakasserats efteråt. Och vad gäller Liza Marklunds behandling av "mannen med de svarta ögonen" och sättet "Mia"s nya pojkvän skrivits om från latinamerikansk till norrländsk, så verkar det inte särskilt snyggt, men eftersom jag inte läst böckerna och vet för lite om ämnet, vill jag helst inte uttala mig.

NIclas
Med tanke på din pålästhet och ditt engagemang borde du skriva egna artiklar.

Mattias
Tack för din kommentar.

Hej igen Martin, då är vi kanske inte så oeninga som det verkar. Vi anser båda att misshandel och sexualbrott är svåra brott som ska bekämpas effektivt. Det hedrar dig att du tar avstånd ifrån både Marklunds och Lundgrens befängda teoribygge.

Jag ser dock fler problem i den brottsbekämpningen än vad du gör - t.ex frågan om oskyldigt dömda, de många falska anmälningarna, problem för männen att få sin röst hörd i vårdnadstvister där det ofta förekommer grundlösa anmälningar om våld och sexbrott, att det rättsliga stödet i form av kvinnojourer, NCK, målsägandebiträde i stort bara går till kvinnor, att männen rättsligt har svårigheter att få våld och övergrepp prövade etc etc.

Möjligen skiljer vi oss på en punkt. Det gäller utformningen av lagen om kvinnofrid. Jag såg efter att lagen kom till ett utbildningsprogram, gjort för invandrare, där justitieminister Laila Freivalds (S) predikade för de nyanlända om vad som numera gällde i Sverige. Om du sett det programmet tror jag du skulle dra helt andra slutsatser än vad du gör idag. Lagen är INTE bara kosmetika. Det politiska budskapet är att den ska fungera som den gör idag, det vill säga rättsvidrigt och i strid emot artikel 14 i konventionen om de mänskliga rättigheterna.

Vänligen/ Tommy

Och Mattias, Jag tror att debatten mest visat är att kvinnor har mest att lära av kvinnor; inte något annat. Det vill säga att den feministiska lobbyn borde lära av kvinnor som Evin Rubar och Monica Antonsson, som är bloggosfärens och medias hjältar i mina ögon. De feministlobbyn håller på med idag är rättsvidrigt, odemokratiskt, sexistiskt, rasistisk och skadar både män och kvinnor och ett gott samhällsbygge.

Kommentarer:
-
"Det är mycket möjligt, och kanske till och med troligt, att domstolar och polisväsende är betydligt sämre på att beivra kvinnors våld mot män än mäns våld mot kvinnor i nära relationer."
-
Martin om detta är ett ämne som intresserar dig varför kollar du inte upp fakta först innan du skriver? Det är irrelevant hur polis och domstolar ser på kvinnors våld eftersom kvinnors våld vanligen inte hamnar i domstolar alls eftersom inga anmälningar sker vilket i sin tur beror på att det inte "anses" enligt gängse uppfattning vara ett samhällsproblem. I åsiktshomogena Sverige finns det ingen som ens kollar upp dessa saker men i USA har man gjort det. I en video på youtube under namnet "Reaction To Women Abusing Men In Public" (som du kan söka fram och se med egna ögon) får man se effekten av gängse uppfattning både hur kvinnor, män och polis tränats att se på kvinnors våld mot män. Samma personer avslöjade även hur svarta ungdomar som vandaliserar ses som ett problem medan vita inte gör det.
-
"Det var inte heller min poäng. Vad jag ville få sagt var dels att mäns våld mot kvinnor är ett större samhällsproblem"
-
Hur vet du det? Varifrån fick du den informationen?
-
"Stycket om grov kvinnorfridskränkning har som sagt ingen som helst straffrättslig effekt, utan enbart en politisk/statistisk effekt."
-
Det är just den politiska effekten som ser till att våldet kvinnor utsätter män för inte ses som ett problem. Män är biologiskt programmerade att ha denna åsikt så det är enormt svårt att ändra på den.
-
"Vad gäller Eva Lundgren, så är jag definitivt inte en fan. Det har alltså inget med mod att göra att jag inte lyfter fram hennes teorier..."
-
Vad gäller Eva Lundgren så är det hennes förklaringar som dominerar inte bara statliga utredningar (SOU) utan även samtliga undersökningar gjorda av hjälporganisationer som Amnesty. Att försöka försvara "förteelsen" medan man hävdar sig inte vara ett fan av EL är rent självbedrägeri då EL:s teorier format det mesta som skrivs om förteelsen och styrt vad de flesta inblandade säger och tycker. Att ta bort EL idag ändrar ingenting hon har i åratal utbildat övriga människor i tyckarkonst på "mäns våld mot kvinnor" för några år sedan höll hon tal inför Mona Sahlin (Sveriges ev. blivande statsminister) och liknande maktpersoner. Hon är absolut inte en isolerad förteelse.
-
"Däremot tyckte jag Evin Rubars dokumentär var mycket intressant, och det är självklart hemskt att hon trakasserats efteråt."
-
Ja det är ju så hemskt att kvinnor brukar fysiskt och psykiskt våld mot andra kvinnor men precis som Petra Ö påpekat så är det ingenting som görs åt det så länge teorierna om "mäns våld mot kvinnor" dominerar.offentligheten för enligt de teorierna är det bara när Evin Rubar trakasseras av en MAN som det är ett samhällsproblem. Det spelar ingen roll vad som står i lagen när lagen inte ens används vid situationer som den Rubar utsatts för (Vilket innebär att Rubar blir behandlad som om hon vore en man). Medan BRÅ visar hur våldet kvinnor utsätter andra kvinnor för dominerar och ökar så mässar feministerna på om könsmaktsordning. Är det något som är ett samhällsproblem är det all falsk information som aktivister har matat in i "förteelsen". Siffrorna talar sitt tydliga språk. Medan aktivisterna pratar om hur viktigt det är att tydliggöra och sätta fokus och debattera så är den praktiska effekten i riktiga världen inte att kvinnor är det minsta säkrare. I alla andra branscher om man i tio år åstadkommer ingen som helst förbättring så finns ingen som hävdar man ens gör rätt saker. Detta är den ENDA bransch där man kan göra saker som inte funkar i tio år och fortfarande kalla sig nyttig för någonting!

PS: Om du letat rätt på videon på youtube än så kanske du sett att det sedvanliga försvaret för att skita i att kvinnor slår män är den gängse åsikten "He probably deserved it" Alla är överrens om att det är en dubbelstandard men de ser inget fel i det. Inte ens polisen, äsch det är ingenting, var det en man som slår en kvinna däremot hade han (polisen) såklart ingripit, Nu skrattar han bara. Allt visar att samhällets gängse uppfattning är diskriminering och att därmed den gängse uppfattningen helt värdelös som argument för att våldet mot kvinnor skulle vara ett större problem för samhället. Den enda orsaken våldet mot kvinnor "är" ett större problem är att man VALT skita i när kvinnor utsätter män och kvinnor för våld. Och ingen som gör det valet kan på något sätt försvara den diskriminering de gör. De bara fortsätter, å ena sidan diskriminerar de, å andra sidan pratar de jämställdhet. Det är ANTINGEN chivalry eller equality, man kan inte äta kakan och ha den kvar utan att vara en hycklare och lögnare. Är det lögner vi vill vårt samhälle skall baseras på?

Det var hemskt vilka långa inlägg ni gör. Men varför tar ingen upp det faktiska förhållandet i Liza/Mia-skandalen?
Här finns det en tydlig förövare som har hjälp av en människa i en politisk och samhällelig topposition.
"Mia" är ett fall där en uppenbart störd kvinna skapar ett drama omkring sig och med stor energi och stor verbal förmåga lyckas få stöd av olika samhälleliga instanser. Hon skapar en vidrig uppväxt för sina barn och hon slår sönder människors liv.
Naturligtvis finns det lika många kvinnor som män som utsätter andra för kränkningar, övermakt och våld. Mia är en sådan människa. Att Liza Marklund med sin auktoritet har stöttat henne har orsakat den stora katastrofen för hennes offer. Främst för hennes barn och deras fäder.

Våldet mot män är ett mycket större problem än våldet mot kvinnor. Män utsatts för mer och grövre våld än kvinnor.
Kan inte förstår vad förövarens kön har för betydelse för offret.
Kampen mot "mäns våld mot kvinnor" är ett försök att skaffa kvinnor privilegier såsom extra skydd mot farorna i ett samhälle de varit med och skapat.

Niclas Kuoppa:

"" Jämställdheten kan faktiskt dölja våld, hävdar Åsa Eldén. Svenska kvinnor kan ha svårt att erkänna att de utsätts för våld, eftersom det inte stämmer med vår självbild." Detta stämmer överens med det som Brå säger i inläggen ovan att offer inte gärna vill anmäla. På samma vis kan män inte vilja säga att de verkligen slog först, för det stämmer ju mycket illa med mansbilden som säger "En riktig man slår inte en kvinna!"

Det andra skälet som motiverar en problematisering är att orsaken till att 10% av högskolekvinnorna sa sig ha slagit först kan, åtminstone i någon mån, bero på att de vill lägga skulden på sig själv. "

1) Med samma förklaringsmodell så är det uppenbart att män blir slagna oerhört mycket mer ofta än vad som erkänns - för en man kan ju inte erkänna att han inte kan freda sig själv, eller hur?

2) Att lägga skulden på sig själv håller inte - det håller som förklaring till VARFÖR bråket uppstod, men inte vem som slog FÖRST. Stor skillnad.

Anonyma undersökningar har högre sanningshalt än icke anonyma. Jag skulle vara förvånad om inte detta tagits upp av Gill et al i sammanhanget. Så att lägga skulden på sig själv håller inte av det skälet heller.

mvh / Michael

Niclas Kuoppa,

"" Jämställdheten kan faktiskt dölja våld, hävdar Åsa Eldén. Svenska kvinnor kan ha svårt att erkänna att de utsätts för våld, eftersom det inte stämmer med vår självbild." Detta stämmer överens med det som Brå säger i inläggen ovan att offer inte gärna vill anmäla. På samma vis kan män inte vilja säga att de verkligen slog först, för det stämmer ju mycket illa med mansbilden som säger "En riktig man slår inte en kvinna!"

Det andra skälet som motiverar en problematisering är att orsaken till att 10% av högskolekvinnorna sa sig ha slagit först kan, åtminstone i någon mån, bero på att de vill lägga skulden på sig själv. "

1) Med samma förklaringsmodell så är det uppenbart att män aldrig anmäler att de blivit slagna - ingen man kan erkänna att han inte kunnat freda sig själv.

2) Argumentet håller inte av två skäl: Anonyma undersökningar har den fördelen att man ljuger mindre än i icke-anonyma undersökningar, detta har Gill et al med all sannolikhet tagit hänsyn till i utvärderingen. Dessutom - att vilja ta på sig skulden skulle förklara om kvinnan tog på sig SKULDEN för bråket, men inte att förändra händelseförloppet så att det var hon som slog FÖRST.

För övrigt kan jag erbjuda ett unikt perspektiv i denna debatt, tycks det: jag är man, och har blivit misshandlad i en nära relation (i syfte att mitt ex skulle få sin vilja fram i skilsmässan avseende bodelning etc) - inför vårt gemensamma barn, vilket gjorde att jag kände att jag inte hade något val.

Jag polisanmälde det inträffade (slagen, klöst, stryptag, mordhotad) och fick - av den manlige polismannen - rådet att skaffa en diktafon (!) för att kunna verifiera att det var jag som inte slog (!) För övrigt beklagade han att det var som det var - hade situationen varit den omvända, så hade jag suttit i arresten omedelbums. Helt enkelt för att man såg allvarligare på den omvända situationen.

Detta ärende tog dryga året innan åklagaren - efter upprepade förfrågningar av mig hos polisen - lade ner ärendet. Efter som den utpekade nekade så fanns det inget mer att göra, stod det på kanslisvenska på papprena jag fick.

Jag ringde upp (den kvinnliga åklagaren) som sade att det inte fanns utsikter att komma någonvart med detta. Om situationen varit den omvända då, frågade jag - och fick svaret att hon gjort en bedömning utifrån bevisläget. Och det handlar inte om kön? frågade jag - och fick det synnerligen irriterade svaret att jag var välkommen att överklaga hennes beslut till nästa instans.

Nej, man tog det inte på allvar. Polisen var i vartfall rakryggad nog att medge att det var så. Åklagaren bara ignorerade det hela tills det var gammalt nog att läggas ner.

Våld, hot, sexuella övergrepp och andra våldshandingar - ska bekämpas! Nolltolerans är ett bra mål.

Det skulle leda till att män, kvinnor och barn fick ett tryggt liv. Offren är av olika kön och ålder, förövarna är i majoritet män, varför män bör vara en priotiterad grupp gällande prevention, behandling och staff.

Problemet när mäns våld riktas mot barn och kvinnor är uppehbart och inte svårt att begripa, utöver att vi talar om våld i familjen, den plats där vi ska vara som tryggast. Barn och kvnnor är ytterligare utsatta av enkla muskulära anledningar samt kulturella hedersrelaterade anledningar och därför bör denna grupp prioriteras när det gäller skydd.

De kulturella hedersrelaterade anledningarna är de som görs gällande när en debatt kring en bok om en kvinna och hennes barn som levt under hot och våld berättar om sin upplevelse genast leder till en debatt kring bevismaterial och kvinnorns våldsbenägenhet. Det är så genomskinligt att det knappt syns.

Tillbaka till ursprunget i debatten: Våld är ett samhälsproblem, ett folkhälsoprolem, ett problem för demokratin och de mänskliga rättigheterna, ett problem som i mångt och mycket övergår alla andra problem i vårt samhälle. Om medborgare inte ens är säkra i sin hemmiljö så har vi ingen demokrati att tala om. Låt oss börja där och åtgärda detta omedelbart! Detta bla. genom att välkomna offrens berättelser för att förstå hur problemet ser ut och därmed hur det kan bekämpas.

Låt mig tillägga att detta INTE görs genom småskolerättvisa, ifrågasättande av människors uppleverslser och evinneliga motargument utan genom MOD att våga ta avstånd från våld i alla former - oavsett kön, ålder, ursprung och klass.

Som sagt, vi märker redan att hela storyn kan bli ett led i följande händelseutveckling:

Liza Marklund skriva kvinnomisshandel = kvinnomisshandel hemskt

Liza Marklund ljuga kvinnomisshandel =
kvinnor ljuga kvinnomisshandel

Per Ström säga “Dessa omständigheter utgör naturligtvis ingen som helst ursäkt för våldet, men de visar att det är desinformation och inget annat att hävda att det ligger i mannens natur att slå sin kvinna. Det är en liten klick socialt marginaliserade män som står för nästan all kvinnomisshandel och därmed faller tesen att våldet ingår i en generell manlig könsmaktsordning.”
= Ur “Mansförtryck och Kvinnovälde”

Per Ström säga kvinnomisshandel lögn bara galen man slå =
Per Ström ha rätt

Per Ström säga själva verket män vara förtryckta =
Alla lyssna Per Ström

Per Ström jobba tankesmedja Nya Välfärden =
Nya Välfärden ha rätt

Nya Välfärden ha antifeministisk agenda =
AntiFeministiskAgenda rätt

Alliansen lyssna tankesmedja Nya välfärden =´
alliansen stifta ny lag

Ny lag =
Tro inte kvinna barn säga man slå

Arbetslöshet öka =
man lessen dricka mera
bli som galen

Man slå =
helt ok ingen göra något längre

Ingen göra något längre =
Död kvinna barn

Ugh Ugh

Jag känner mig alltså tveksamt inställd till den här plötsligt uppblossande antifeminismen.
T ex då aktören Per Ström som skrivit boken "Mansförtryck och Kvinnovälde" och som på sin hemsida har som en av få länkar i sin blogroll Antifeministiska Samfundet - se
http://parstrom.wordpress.com/.

Antifeministiska Samfundet - http://www.contra.nu/c081prov.html -
är enligt Expo kopplat till tidskriften Contra - vilken Stieg Larsson omskrev i Expo som högerextrem - se http://www.expo.se/2004/48_1114.html - och en av
samfundets styrelsemedlemmar - tillika medarbetare i Contra - förfasade sig över denna koppling - se http://www.runebert.com/danielolsson.html

Medarbetaren i Contra - tillika styrelsemedlem i Antiifeministiska SamfundetFredrik Runebert förfasade sig också när Expo i sin granskning informerade läsarna om att det Antifeministiska Samfundet hade som revisor Brita Sylvan - som är medlem i Hans Scheikes s k smisksekt, och tillika drev ett hårdporrbolag
knutet till sekten.Detta tyckte Runebert var kränkande att Expo tog upp till granskning - för han menade då på att det Antifeministiska Samfundets revisor Brita Sylvan inte kunde hjälpa att Hans Scheike blivit dömd till sex års fängelse för sexuella övergrepp mot minderårig. Men är inte det relevant då de här brotten ägt rum under kurser som sekten som Brita Sylvan är medlem i hållit.

I denna granskande artikel så hade Expo skrivit att nämnda medarbetare i tidskriften Contra - tillika styrelsemedlem i Antifeministiska Samfundet Fredrik Runebert - på ett årsmöte i Samfundet sagt "Som jag ser det ska ju alla jämställdhetsplaner bort, i princip ska jämställdhetslagen bort, den är pervers
som den är idag" och det tillstår han att han sagt:

"Detta står jag för även då jag till en början var osäker på om det verkligen var jag som sagt detta."
/se http://www.runebert.com/danielolsson.html/

Det visar att den här antifeminismen är ganska rabiat negativt inställd till jämställdhet också.

Det tycker jag man kan ta och lyfta fram i ljuset när man ändå håller på och vänder stenar.

Det gör också att man förstår att de här argumenten som ter sig oskyldiga kan tänkas ha en längre agenda än bara fram till meningens slut. Och den agendan har vi nog bara sett början på än så länge.Fortsättningen verkar inte heller bli så trevlig.

När det gäller att män skyller på kvinnan - "det var hon som började", "det var hennes fel", "hon provocerade" och aldrig erkänner våldet - så är det just precis det som alla behandlare av kvinnomisshandlare och sexualbrottsförövare möter - nästan INGEN man som verkligen gjort sig skyldig till våldsbrott eller till och med åratal av kvinnofridskränkningar erkänner utan det är snarare regel än undantag att han blånekar - eller skyller på kvinnan, det var hennes fel.

Och vissa erkänner aldrig - fast alla vet att dom har gjort det dom har gjort. De vägrar att ta ansvaret för sina handlingar. Skulden är tung att bära och den vill dom inte ha. Bättre då att vältra över den på någon annan.

Jag var i en rättegång där nekade mannen i sten - år efter år var han i rätten för kvinnomisshandel mot sin partner som inte vågade lämna honom för att han hotat döda henne och knivskurit henne och hotat henne med vapen många gånger och blivit fälld och kommit ut och tvingat sig på henne igen.

Till slut var hon så svårt skadad att nästan ingen i rätten klarade av att titta på fotodokumentationen när han knivskurit henne.

Han blånekade - åklagaren gick fram och slängde foton framför honom - alla var trötta på hans ljugande.

Han kunde till slut tillstå att han kanske varit lite "hårdhänt".

Den kvinnan är död.

Frid över hennes minne.

Och när alla här ändå kommer med så mycket länkar utan att alltid precisera sig hur de stöder deras uttalanden så skulle jag vilja citera en uppsats av Katihalidou, Christina som handlar om kvinnors dödliga våld mot män i partnerrelationer - Hon skriver så här:

"kvinnan initierar inget fysiskt eller kombinerat våld mot mannen under parets relation."

Och kvinnans våld är inte sällan ett desperat slutligt svar efter år av kvinnomisshandel - ofta agerar kvinnan alltså i självförsvar, då det är hans liv eller hennes liv som gäller i situationen - han kanske till och med hotar henne med skjutvapen och till slut tar hon lagen i egna händer för att rädda sitt liv.

Uppsatsen nämner alltså i många fall att kvinnans självförsvar inte sällan kommer som kulmen efter många år av kvinnomisshandel mot henne i relationen - och efter att hon vid föregående misshandelstillfällen upp till åtta gånger larmat polis utan att få något gehör eller någon verksam hjälp och därför tappat tilltron till rättsväsendet och insett att hon måste själv försvara sitt liv.

Inte sällan blir kvinnan trots det dömd till lagens strängaste straff - livstids fängelse.

Till och med kan hans många år av kvinnomisshandel räknas som ett starkt hämndmotiv för kvinnan och då blir straffet strängare - då man anser att hon haft motiv att hämnas.

Inget dalt där inte.

I uppsatsen - som är i psykologi - hänvisas också till tidigare forskning - både i Sverige och internationellt som entydigt visar att kvinnor är starkt underrepresenterad som förövare av grova våldsbrott.

Arbetet kan studeras i fulltext: urnnbnsesudiva7077-1_fulltext.pdf
Stockholms universitet

Jag skulle vilja säga en sak om alla som uttalar sig om misshandlade kvinnor utan att själv vara en.
Alla som bott på en kvinnojour vet att kvinnan oftast dröjer väldigt länge med att anmäla sin partner för våld. I mitt fall så väntade jag i tio år. Inte förrän han också gav sig på barnen och drog in dem i misshandeln anmälde jag honom. Och då hade jag vid ett flertal gånger fått uppsöka sjukhusvård för hans våld var det som i rättsliga sammanhang benämns 'grov misshandel' och krävde sjukhusvård och jag fick långvarig skador. Under de tio åren fick jag alltid höra att hans våldsutbrott var mitt fel. Jag tog på mig den skulden och försökte anpassa mitt beteende efter alla hans omöjliga önskemål. Det var verkligen en normaliseringsprocess som jag fortfarande inte blivit fri ifrån, då jag ofta känner skuld för saker som jag inte har gjort. Det sitter i. Och detta handlar om en i övrigt 'normalfungerande' man med god inkomst och position i samhället. Min erfarenhet från alla mina vistelser på kvinnojourer är att det inte alls stämmer att det skulle vara missbrukande utslagna män utan ofta helt 'normala'. De kvinnor jag träffade på kvinnojouren var heller inga missbrukande utslagna kvinnor - utan hårt arbetande och högpresterande, inte sällan också välutbildade. Jag förstår inte hur lättvindigt alla tror att de kan uttala sig på offrens bekostnad. Vi vet ju själva vad vi varit med om och vad vi fått erfara. Samhället vill inte se problemet och det finns överallt runtom oss. Mönstren reproduceras i den unga generationen och det räcker att vistas ett par dagar på en vanlig höstadieskola så får man strax se hur illa tjejer blir behandlade, nu också via mobiler och Internet. Den här diskussionen känns som att man till varje pris vill avlasta mannen från all skuld. Och det här som den här Niclas Kuoppa hävdar - vad är syftet?
Det är så tydligt att det är en mansmaffia som vill vrida klockan tillbaka - då kommer våldet att fortsätta och offren de kommer inte att få göra sina röster hörda och de kommer inte att få den hjälp de har rätt till och behöver. Jag vet hur få kvinnomisshandlare som får sitt rättmätiga straff med tanke på den mängd grova våldsgärningar och psykisk misshandel i form av allvarliga hot de har gjort sig skyldiga till mot sina närstående - särskilt barnen.
Barnen kommer aldrig undan - och det är till sist det som gör att man går. Det som den här Niclas Kuoppa hävdar att mannen förlorar - det stämmer inte. Han fortsätter att förfölja och stalka kvinnan och barnen så mycket det nånsin går. Och släpper aldrig taget. Det är därför misshandlade kvinnor behöver samhällets hjälp för att bli fria och få värna sina liv. Sedan brottsrubriceringarna är löjeväckande. Mycket grovt våld kan i rätten bedömas som 'ringa misshandel' och räknas då som 'vardagsvåld'. Jag kan av integritetsskäl inte gå in på hur ett sånt våld kan se ut i detalj, men det kan vara vad varje normalt funtad människa skulle beteckna som grovt, till och med mycket grovt. Och våldet mot barnen - det är det allra värsta. Barnen får sen ingen hjälp och de får långvariga skador som aldrig läker. De kan bli utåtagerande och aggressiva, de kan få depressioner, stresskador, och en fruktansvärt dålig självkänsla, förutom de fysiska skadorna. Och när det gäller anmälningar så är det till och med ofta så att obenägenheten att anmäla - som gäller i intima relationer, ingen vill ju vara elak och göra illa den man lever tillsammans med och är lojal emot - leder ofta till att det till sist faktiskt blir någon annan som anmäler för att på något sätt bryta.
Och det enda som kvinnan och barnen behöver det är att bli lämnade ifred och aldrig någonsin behöva ha nånting mer med den mannen att göra. Det vore det minsta man kunde begära efter att ha blivit utsatt i många år.

En annan sak - sedan att ta itu med alla skadorna. Det är också ett skäl till varför man dröjer så länge med att anmäla. Man vill inte se och märka sina egna skador. När man väl ska ta itu med dem då måste man konfronteras med hur sargad man är till både kropp och själ. Det är både skrämmande och så stark sorgupplevelse att man helst vill låtsas som det inte finns. Man får en starkt förändrad självbild - och förtränger så mycket hur man ser ut att när man sen ser foton från den tiden - då reagerar kroppen med skräck. Man har så länge hållit det i från sig. Våldet, rättsprocessen, trakasserierna och alla de nedvärderande saker man fått höra gör också att man förändras och blir aldrig mer vad man en gång var - varken till kropp eller själv. Så det är som ett främlingskap inför sig själv - man blir en annan - mycket mer allvarligt sinnad och livstrött person. Det glada kommer inte tillbaka på samma sätt, därför att skadorna finns där och de går inte bort, fast man inget hellre vill än att bli sig själv igen. Sedan finns det många olika tillstånd och förändringar man får erfara, som man inte ens visste fanns, och som inte andra människor kan relatera till. Det är som krigsskador.

Jag vill också göra er uppmärksamma på en sak till, som tillägg till mitt ovanstående inlägg.

När det gäller missbrukande kvinnor så vill jag säga en sak, och det är att dessa är om möjligt ÄNNU mer utsatta.

De får inte vistas på kvinnojourer - då där krävs drogfrihet.

Så missbrukande kvinnor har oftast ingenstans alls att vända sig - för det finns inget skyddat boende som tar emot dem.

De är därmed oftast helt och hållet utelämnade åt sin förövare.

Deras missbruk kan också i själva verket vara ett sätt att självmedicinera - för att glömma bort våldet och döva all outhärdligt svår fysisk och psykisk smärta som misshandlaren åsamkar.

Och i deras fall är det därför om möjligt ännu svårare att undkomma det öde som väntar alla misshandlade kvinnor som inte får hjälp att ta sig ut - döden.

En annan sak som jag tycker är direkt osmaklig i det här kommentarsfältet är den desperation med vilken 'Tommy Sandström' m fl debatterar. De griper vilt omkring sig efter något att haka upp sin pärströmskt högerpolitiska agenda på, och tillgriper första bästa argument - vilket som helst - som skall stödja deras viljeinriktning att begreppet mäns våld mot kvinnor skall suddas ut från det allmänna medvetandet - då osynliggörs ett urgammalt problem om hustyranni vars lösning vi endast är i början av.

Och mannens herravälde återupprättas.

Men fakta talar sitt tydliga språk - 17 kvinnor dödas PER ÅR av sin manliga partner eller före detta manliga partner.

Under åren 1995-2001 alltså under SEX ÅR dödades 24 män av sin kvinnliga partner. (Kvinnan agerade då ofta i självförsvar i en direkt livshotande situation och hade i samtliga fall blivit utsatt i många år dessförinnan av grovt våld från mannen, som använt våldet mot kvinnan för att ha makt och kontroll över henne.)

Ett sådant direkt osmakligt argument som 'debattörerna' här använder är att man istället försöker få det till att det är par som 'slåss' med varann och att kvinnan är jämlik i den fighten - att ta emot och ge slag.

Det här stämmer ju inte alls.

Om man LÄSER i den nyss skrivna uppsatsen i psykologi där Chrstina Katihalidou har gått igenom de 24 fall av kvinnors dödliga våld mot män i partnerrelationer - mellan åren 1995 - 2001 så framgår det att

1. Kvinnan initierar inget våld i partnerrelationen. - dvs det är INTE 'hon som börjar' (Tommy Sandström kan då försöka komma dragande med kvinnlig provokation och psykisk misshandel det kommer man inte lika långt med när det gäller de monster som verkar förekomma i den här undersökningen - där kvinnan skulle ha dödats själv om hon inte försökt försvara sig - så grovt är det manliga våldet som beskrivs i den undersökningen).

Den enda anledning utöver självförsvar i den här undersökningen - är i ett fåtal fall där kvinnan varit SVARTSJUK, det har då gällt kvinnor som stått i ett extremt ekonomiskt beroendeförhållande till mannen. Men i den här undersökningen är de fallen i minoritet - de flesta fall som beskrivs handlar om män som misshandlat en kvinna psykiskt och fysiskt under mycket lång tid och ofta är missbruk inblandat, kvinnan har också blivit hotad till livet, även med skjutvapen, och försökt få hjälp av polis upp till åtta gånger vid tidigare misshandelstillfällen från mannens sida, varefter hon förstått att någon verksam hjälp därifrån inte är att vänta - så hon har helt enkelt varit tvungen att försvara sitt liv själv

2. Mäns våld mot kvinnor i partnerrelation är ofta mycket grovt - det är knytnävsslag mot huvudet, sparkar, att han slänger in kvinnan i väggar eller mot möbler, ofta grovt våld mot huvudet, ofta med tillhyggen, stryptag, våld mot könsorgan, inte sällan finns vapen i hemmet som kvinnan är rädd att mannen ska använda mot henne och barnen. Kvinnan löper risk att mista livet.

3. I lagen finns något som heter nödvärnsrätt - i fall av kvinnomisshandel kan det te sig väldigt konstigt att inte kvinnor betydligt oftare använder den rätten - då hon regelmässigt löper risk att få allvarliga skador eller till och med hotas till livet. Man har faktiskt rätt att försvara sig - men får inte använda mer våld än nöden kräver. Att inte kvinnor gör det mer tror jag - som blivit utsatt för kvinnomisshandel under många år, beror på att det oftast går så snabbt så att man inte hinner reagera, och man vill inte heller förvärra situationen då våldet redan är så grovt, man tar också ansvar för att partnern inte skadas, där tror jag att kvinnor har en spärr som mannen inte har i den situationen. Den spärren tror jag beror på uppfostran.

På Tommy Sandström låter det som att skulle en kvinna försöka freda sig handgripligen när hennes man knuffar, skakar, tar stryptag, sparkar, slår eller slänger saker på henne - ja, då är det ett 'par som slåss med varann'.

Det bekräftar också bilden av att man förväntar sig att kvinnan är uppfostrad till försvarslöshet - hon ska inte försvara sig - gör hon det är våldet lika mycket hennes fel.

Alltså tillerkänner man henne inte den rätt till självförsvar som finns inskriven i lagen - nödvärnsrätten.

Jag skulle dock inte råda någon kvinna att försvara sig - utan istället försöka komma bort från situationen så fort som möjligt.
Och ALDRIG någonsin återvända ensam hem för att hämta tillhörighet utan helst be ett flertal andra - helst myndighetspersoner som kan göra det åt en.

Med sån argumentationstaktik som Tommy Sandström m fl använder kan man tyvärr inte förvänta sig en seriös eller sanningsenlig diskussion - de är heller inte intresserade av att mäns våld mot kvinnor stävjas - då de inte ens vill erkänna att det finns, utan istället bagatellisera det totalt och osynliggöra det helt och hållet och till och med FÖRVANDLA det hela till att det är kvinnan som misshandlar mannen.

Med den verkligheten lär det bli svårt - men för dessa herrar kanske inte det spelar någon roll hur det egentligen står till - det verkar funka bra att bara fantisera.

Och i den här diskussionen verkar det inte störa så många - då utgången på förhand är given.

Vi lever i ett politiskt klimat som har bestämt sig för att vrida klockan tillbaka och avskaffa jämställdheten.
Dessa verkar veta att de har makten på sin sida - och kan således argumentera hur som helst - något verklighetsunderlag krävs inte.

Kvinnor och barn kommer att få betala ett högt pris för det - och våldet mot kvinnor kommer fortsätta, det ökar as we speak..

The story comes with a young man.chat siteleriHe comes from a small town.chatHe goes to the prosperous city New York.güzel sözler He is ambitious to own a big house,yonja a luxurious car. He has the confidence that one daysohbet/adana sohbet/netlog sohbetnetlog his dream will come true. He imagines the daykızlarla sohbet sohbet etmirc indir/mirc indir He tries his best to. One day,flip chatchat roulettechat roulet his entire dream comes true. He comes back home.He picksdini sohbet up his wife to the big city. He was invited to the party.muhabbetsohbet He brings his wife to take part in the partyHis workmates were disappointed for hisseviyeli sohbet old wife.His wife was also very sad thatgüncel haberler she want to go back to the town.Chat/sohbet He knows that today hesohbet odaları owns so much fortunate is from his tender and kind wife from many aspects. The reason why she looks old is because of him. He do not want his wife go back. He wants her live with him together. He want her suffer so much miserable life as before. While, he was so handsome is totally different from his wife. He wonders chat siteleriislami sohbetsohbet odalariand considers one day after one day. Soon, the day is drawing near. iyinet frmtr trkygnclr webmaster seo yarışmasıHe doesn’t know what he could do to leave his wife. Suddenly, an ideaforumforum siteleri toplist eklecomes into mind.He goes to the .the price of the jewelry, then he puts his money film izle - dizi izle - mp3 indir -mp3 dinle - dizi izle - yabancı dizi - lig tv izle - on the counter with the twice price./chat/burmeh yaza lida fx15 biber hapı ile formda girin//zayıflama lida fx15 ve biber hapı zlfvbh/travesti

The time during which people think it is ugly to wear a pair of glasses on their faces has gone away from today's fashion trends. Because everyone has a different opinion and style，many different eyeglasses or sunglasses need to be designed in order to supply the market with affordable and appealing spectacles. Firmoo.com is such a online store to provide you the most satisfying inexpensive glasses, like, prescription glasses cheap, prescription sunglasses, rimless eyeglass frames, bifocal reading glasses, prescription sports eyeglasses, 15 dollar glassesetc. they are with super quality, attractive exterior and low price. They can enhance your reading and your charm at low cost. Shopping eyeglasses and sunglasses here, you can enjoy the warmest customer services as well. More info: http://daianna.podbean.com/.Dallas eyeglass stores|Denver eyeglass stores