Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Fritt forum

Lina Hjorth och Mikael Malmaeus om Fritt forum

Ett ödesår för klimatet - En Grön Ny Giv

Vi går in i 2009 i krisens tecken. En akut finanskris och en långsiktig klimatkris. Och i grunden ligger en resurs- och energikris där ekosystemen inte klarar av att producera den enorma mängd av råvaror som vår ekonomi och vår livsstil kräver.


Om författaren

Lina Hjorth och Mikael Malmaeus är nyligen utnämnda talespersoner för Klimataktion - en av Sveriges snabbast växande folkrörelser. Genom att bli många och ta ansvar för förändringsarbetet sätter Klimataktion press på makthavare i politik och näringsliv att vidta de åtgärder som krävs för att avvärja klimathotet.

Dagens ekonomiska modeller utgår ifrån att alla resurser är oändliga. Miljoner osålda bilar som står och väntar vid bilfabrikerna är en avslöjande bild av den ekonomiska krisen 2009 - en bild av ett ofattbart rikt samhälle där resurserna missutnyttjas på ett absurt sätt. Vi ser liknande bilder när vi betraktar andra branscher i kris. Resurser för att fylla mänskliga behov saknas inte. Krisen består i ett misslyckande i att styra resurserna dit de verkligen behövs.

Vi ser nu tecken på att den globala uppvärmningen går betydligt fortare än vad FN:s klimatpanel förutspått. I somras fick vi nya alarmerande rapporter om rekordsnabb avsmältning av isarna i Arktis. Även avsmältningen på Grönland accelererar, och nya rapporter talar om att havsnivån riskerar att stiga med ett par meter redan detta århundrade. Hittills har försöken att bromsa utsläppen misslyckats. Sedan Kyotoprotokollet skrevs under 1997 har de mänskliga utsläppen av växthusgaser snarare accelererat, de ökar nu tre gånger snabbare än för tio år sedan och överträffar därmed de värsta scenarierna i FN:s klimatpanels senaste rapporter. Även halten av metan ökar i atmosfären vilket förutom mänsklig aktivitet delvis antas bero på att Sibiriens permafrost börjat släppa ifrån sig metangas och på att metan börjat bubbla i havet upp utanför Östsibiriens kust. Mycket talar för att jordens kolsänkor börjar bli allt mindre effektiva och att förmågan att absorbera koldioxid och andra växthusgaser därmed minskar.

Istället för politiskt uppvaknande händer noll och ingenting. Resultatet från förhandlingarna i Poznan är nedslående och resultatet av EU:s klimatpaket värre än någon vågade ana. 20 procent utsläppsreduktion till och med 2020 är långt ifrån tillräckligt, särskilt när undantag och CDM-projekt innebär att det i praktiken bara krävs en minskning på ca 5 procent. Ingen kan idag säga hur stora och snabba utsläppsminskningar som krävs för att jorden ska undgå farlig och okontrollerbar klimatförändring. I värsta fall är det rentav redan försent. I detta läge är det bara ansvarsfullt att försöka minska utsläppen så mycket och så snabbt som är mänskligt möjligt. Enligt Klimataktions mening bör målsättningen vara att minska koldioxidutsläppen i Sverige till år 2020 till hälften av utsläppen 1990. Kanske räcker inte heller det men det är, till skillnad från den politiska verkligenheten idag, ett försök att ta krisen på allvar.

Som klimatrörelse accepterar vi inte att den nuvarande ekonomiska krisen leder till minskade ambitioner för att bekämpa klimathotet. Om vi är oförmögna att lokalisera resurser till att bekämpa klimathotet riskerar vi att döma oss själva och en stor del av livet på jorden till en katastrofartad framtid. Samtidigt ger oss det nuvarande ekonomiska läget stora möjligheter.

På samma sätt som man i USA på 1930-talet mötte den djupa depressionen med en "New Deal" för att bygga upp nödvändig infrastruktur och välfärd är den nuvarande situationen ett lämpligt tillfälle för en omställning av samhällsekonomin. När verksamheter går bra är det inte populärt att ändra inriktning, men i tider av oro och bristande sysselsättning finns frigjorda resurser för omställning av en fossil till en grön ekonomi. Exempelvis skulle byggbranschen kunna stimuleras genom satsningar på isolering och energibesparingar i miljonprogrammets bostäder, och inom bilbranschen finns utrustning och kompetens för att producera vindkraftverk. Vi ser tendenser till liknande tankegångar i USA hos den snart tillträdande Barak Obama. I Sverige borde man kunna göra mycket mer än så. Vi tycker att Sveriges regering ska möta den ekonomiska krisen med en Grön Ny Giv, med ambitionen att bekämpa såväl klimatkrisen och energikrisen som den ekonomiska krisen. En sådan satsning bör bland annat innehålla:

- Kraftigt ökade satsningar på miljövänlig infrastruktur och energi

- Många nya gröna jobb inom förnybar energi och energibesparing

- Ökade kostnader för utsläpp av växthusgaser genom höjd skatt eller utsläppshandel

- Förmånlig beskattning på investeringar som gynnar klimatomställningen

En satsning i Sverige kan förhoppningsvis inspirera även andra länder eftersom den nuvarande ekonomiska krisen är global. Global är även klimatkrisen och bristen på förnyelsebar klimatneutral energi. Vi tror att en Grön Ny Giv kan väcka hopp! Den nuvarande krisstämningen i världen kan därmed vändas till framtidstro och optimism. Sveriges regering har ett gyllene tillfälle att visa handlingskraft på hemmaplan och ledarskap inför klimattoppmötet i Köpenhamn i december 2009. Vi lovar att vara där och stötta er!

 





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3132

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Något som snarast bör uppmärksammas är att påvisa hur mycket naturresurser som kan sparas genom att vi i möjligaste mån börjar hyra och leasa istället för att köpa. Genom att hyra just när något behöver användas istället för att det 90 % av tiden bara kräver förrådsutrymmen. Samtidigt minskar ju då inte den mänskliga aktiviteten och den dagliga användningen av tillverkade saker och system. Att istället hyra och leasa gäller då inte minst hela offentligsektorn och servicesektorn. Saker och system som konsekvent teknikupphandlas och tillverkas för uthyrning, konstrueras naturligtvis med så säker funktionalitet och hållbarhet som möjligt. Samtidigt som de ingående delarna enkelt göra utbytbara. Om hållbarheten ökar tiofalt samtidigt som sakerna används av tio ggr så många, så behöver det bara tillverkas hundradelen så mycket. Minskas den globala produktionen hundrafalt, samtidigt som användbarheten dessutom ökar avsevärt så innebär det rimligtvis enorma resurs- och energibesparingar!

Permalänk | Anmäl #1 Uno Hansson, 2009-01-15, 00:24

Ambitionen är lovvärd, men det hela är verkligen utomordentligt oprecist. Uno Hansson envisas med sin käpphäst, hyra och leasa, och varför inte, jag tror att just den vägen kan mycket åstadkommas, men då Unos tanke är självständig och originell, och dessutom skarpt preciserad till skillnad från de allmänna billiga slagorden, vinner den ingen genklang, nå, nu har han iaf fått 1 person som tar honom på allvar, nämligen jag. - Vad klimatkrisen beträffar är det inte så klart, vad jag vet har uppvärmningen stannat av de senaste två åren, men artikelns ambition får man hursomhelst skriva under på, inte bara för klimatets skull, utan lika mycket för energikrisens, "grön" politik och ekonomi visar på så sätt en hel del synergi, precis som artikeln framhåller. Vill också understryka att artikeln genom sin betoning av teknologisk utveckling driver en tillväxtlinje i egentlig mening, vilket också är lovvärt. Kom bland annat ihåg att miljöförstöring är en KOSTNAD och därför skall subtraheras från tillväxten, något allsköns polemiserande flummare kemiskt fria från begreppsanalys och kritisk reflexion så väl pro som contra ständigt glömmer.

Permalänk | Anmäl #2 Peter Ingestad, 2009-01-15, 09:41

Ambitionen är inte bara lovvärd utan kan mycket väl beskrivas som "den enda vägen". Carl Bildts gamla slagord från nittitalet kan med andra förtecken mycket väl återanvändas och appliceras på en helt unik situation i mänsklighetens historia. Den enda möjliga vägen måste enligt allt förnuft vara att ställa om hela samhället för att möjliggöra mänskligt liv också i framtiden.

Historiens dom över oss skulle annars bli förödande. Den utvecklade informationsteknologin ger oss verktyg att ständigt ta del av mer och mer alarmerande rapporer om hur allvarligt läget är och hur nära vi är en skenande temperaturökning och det finns lika gott om förslag på lösningar om vi bara vågar anpassa livet efter vad naturen kräver.

Dessutom vill jag bemöta den numera vanligt förekommande föreställningen om avstannande global uppvärmning. Jag är ingen klimatforskare men har inget emot att låta expertisen slå hål på sådana myter:

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2317359.svd

http://www.realclimate.org/index.php/archives/2008/12/2008-temperature-s...

http://mediamatters.org/items/200812190013

Ja, ett litet axplock bara...

Permalänk | Anmäl #3 Samuel Jarrick, 2009-01-16, 23:18

Ni skriver att ni vill ha "ökade kostnader för utsläpp av växthusgaser genom höjd skatt eller utsläppshandel". Stödjer Klimataktion idéen om utsläppshandel? Såvitt jag förstått har varken EU:s utsläppshandelssysetm eller Kyotos handelsystem lyckats få ner utsläppen genom ökade kostnader för utsläpparna. Däremot har de största utsläpparna kunnat tjäna sig en god hacka på att sälja av de överskott på utsläppsrätter de fått gratis tilldelade. Vore det inte bättre att kontrollera nivåerna på utsläppen med lagar om hur mycket som får släppas ut? Punkt. Verkar betydligt säkrare än att hoppas på att marknaden ska fixa problemet.

Permalänk | Anmäl #4 pepe, 2009-01-17, 16:43

Genom att uttrycka våra åsikter och kunskaper samt informera våra medmänniskor så kan vi börja påverka våra medmänniskor.

Gör det på kulturspegeln.se så får ni en läsekrets som ständigt växer.

Permalänk | Anmäl #5 Thomas Scott, 2009-01-18, 01:03

Utsläppshandel fungerar troligen bara om alla rättigheter auktioneras ut. Hittills har de som sagt frikostigt donerats efter "behov" vilket urholkat hela systemet. EU har bestämt att allt ska auktioneras ut men inte helt och fullt förrän om många år. Detta försvårar möjligheterna att agera kraftfullt den vägen.

Klimataktion har inte uttryckligen tagit ställning för vilken väg som bör rekommenderas.

Personligen tror jag mycket på idén om ransonering, eller annorlunda uttryckt handel med individuella utsläppsrätter. Det borde inte vara överdrivet svårt att administrera ett system där varje medborgare har en viss kvot koldioxid att släppa ut. Vill man gå över sin kvot får man köpa rättigheter av andra. Ett individuellt kort som spärras då en viss nivå uppnåtts. Se bland annat: http://www.newstatesman.com/200610230015

Men huvudsaken är att minskningar görs till det övergripande politiska målet de närmaste decennierna. Och att inga andra intressen ses som viktigare. Och att man hela tiden utvärderar metoderna och förbättrar dem.

I övrigt delar jag helt Klimataktions uppfattning om att satsa på kraftig utbyggnad av förnyelsebar energi, kollektivtrafik osv och bistår fattiga länder med en ny "Marshall-plan", alltså kraftigt bistånd till omställning.

Samtidigt måste man satsa stort på skogsplantering för att absorbera koldioxid OCH förbereder sig för effekterna av stigande temperaturer.

Ibland låter det i debatten som att man ska välja mellan olika metoder. "Det är kärnkraften som är lösningen" eller "bara alla bilar blir miljövänliga klarar vi det här". Tvärtom tror jag att vi måste göra allt samtidigt om vi ska hinna.

De viktigaste områdena är: Livsmedel - och där främst köttproduktionen, energi, transporter, bostäder och värnande om skogar.

Jag tror att vi kan lösa det här. Men alla måste inse att vi befinner oss i en nödsituattion, att vi måste engagare oss tillsammans och att vi har allt att vinna på En ny grön giv!

Permalänk | Anmäl #6 Samuel Jarrick, 2009-01-20, 15:43

Att systemet med utsläppshandel hittills har varit i stort sett verkningslöst beror på att man frikostigt donerat rättigheter efter "behov". Istället måste alla rättigheter kosta pengar. Nu har EU nyligen enats om att auktionera ut alla utsläppsrätter men inte förrän år 2020 och inte ens då utan undantag.

Klimataktion tar inte uttryckligen ställning för vilken metod man ska använda.

Personligen tror jag mycket på idén om ransonering, alltså handel med individuella utsläpprätter. Se gärna :

http://www.newstatesman.com/200610230015

Det borde inte vara särskilt svårt att administrera ett sådant system. Varje medborgare har en utsläppskvot, som gäller all konsumtion av produkter eller tjänster som innebär utsläpp av växthusgaser. Med hjälp av individuella kort, som fryses när man uppnått en viss nivå, kan systemet fungera smidigt. Det är också möjligt att köpa och sälja rättigherna. På så sätt skulle personer med lägre inkomst och därmed mindre utsläpp kunna tjäna pengar på sin relativt låga koldioxidförbrukning. I praktiken innebär det alltså en form av utjämning.

Men oavsett vilken metod man använder, måste det viktigaste vara att minskning av utsläppen görs till det övergripande politiska målet under de kommande decennierna. Och att man arbetar på alla fronter samtidigt.

Idag i debatten låter det ofta som att det finns EN metod, som ska göra at vi klarar klimathotet. "Kärnkraften är lösningen" eller "vi måste se till att alla kör miljöbil" när det troligen inte kommer att gå att lösa problemet om vi inte gör allt samtidigt.

Vad måste då ske?

Jag är helt enig med Klimataktion om att det i Sverige handlar om att kraftigt bygga ut och stimulera satsningar på alternativa energikällor, bygga ut kollektivtrafiken, ställa in alla onödiga vägutbyggnadsprojekt som Förbifart Stockholm, säga upp avtalet med Bromma flygplats osv. Dessutom måste hela livsmedels-produktionen ställas om. Köttet är som bekant den största enskilda klimatboven.

Bilindustrin måste utsättas för kraftigt statli styrning och bilismen som den ser ut idag måste troligen med eller utan miljöbilar minska kraftigt för att klara en ökad befolkning med en högre levnadsstandard

Internationellt måste en ny Marshallplan sjösättas, där fattiga länder ges stort bistånd från de rika länderna för omställning till en utveckling med betydligt lägre koldioxidutsläpp än dagens.

Skog måste troligen planteras i stor skala för att binda den koldioxid som redan befinner sig i atmosfären.

Samtidigt måste vi förbereda oss för effekterna av de temperaturförändringar som ändå kommer. Hela samhället måste på sikt vara inställt på att ta emot klimatflyktingar, bygga skyddsvallar och bota sjuka och skadade.

Jag tror att vi kan klara att undvika de värsta skräckscenarierna. Men bara om alla engagerar sig och inser att det är nu eller aldrig.

Permalänk | Anmäl #7 Samuel Jarrick, 2009-01-20, 16:14

Att systemet med utsläppshandel hittills har varit i stort sett verkningslöst beror på att man frikostigt donerat rättigheter efter "behov". Istället måste alla rättigheter kosta pengar. Nu har EU nyligen enats om att auktionera ut alla utsläppsrätter men inte förrän år 2020 och inte ens då utan undantag.

Klimataktion tar inte uttryckligen ställning för vilken metod man ska använda.

Personligen tror jag mycket på idén om ransonering, alltså handel med individuella utsläpprätter. Se gärna :

http://www.newstatesman.com/200610230015

Det borde inte vara särskilt svårt att administrera ett sådant system. Varje medborgare har en utsläppskvot, som gäller all konsumtion av produkter eller tjänster som innebär utsläpp av växthusgaser. Med hjälp av individuella kort, som fryses när man uppnått en viss nivå, kan systemet fungera smidigt. Det är också möjligt att köpa och sälja rättigherna. På så sätt skulle personer med lägre inkomst och därmed mindre utsläpp kunna tjäna pengar på sin relativt låga koldioxidförbrukning. I praktiken innebär det alltså en form av utjämning.

Men oavsett vilken metod man använder, måste det viktigaste vara att minskning av utsläppen görs till det övergripande politiska målet under de kommande decennierna. Och att man arbetar på alla fronter samtidigt.

Idag i debatten låter det ofta som att det finns EN metod, som ska göra at vi klarar klimathotet. "Kärnkraften är lösningen" eller "vi måste se till att alla kör miljöbil" när det troligen inte kommer att gå att lösa problemet om vi inte gör allt samtidigt.

Vad måste då ske?

Jag är helt enig med Klimataktion om att det i Sverige handlar om att kraftigt bygga ut och stimulera satsningar på alternativa energikällor, bygga ut kollektivtrafiken, ställa in alla onödiga vägutbyggnadsprojekt som Förbifart Stockholm, säga upp avtalet med Bromma flygplats osv. Dessutom måste hela livsmedels-produktionen ställas om. Köttet är som bekant den största enskilda klimatboven.

Bilindustrin måste utsättas för kraftigt statli styrning och bilismen som den ser ut idag måste troligen med eller utan miljöbilar minska kraftigt för att klara en ökad befolkning med en högre levnadsstandard

Internationellt måste en ny Marshallplan sjösättas, där fattiga länder ges stort bistånd från de rika länderna för omställning till en utveckling med betydligt lägre koldioxidutsläpp än dagens.

Skog måste troligen planteras i stor skala för att binda den koldioxid som redan befinner sig i atmosfären.

Samtidigt måste vi förbereda oss för effekterna av de temperaturförändringar som ändå kommer. Hela samhället måste på sikt vara inställt på att ta emot klimatflyktingar, bygga skyddsvallar och bota sjuka och skadade.

Jag tror att vi kan klara att undvika de värsta skräckscenarierna. Men bara om alla engagerar sig och inser att det är nu eller aldrig.

Permalänk | Anmäl #8 Samuel Jarrick, 2009-01-20, 16:24

Att systemet med utsläppshandel hittills har varit i stort sett verkningslöst beror på att man frikostigt donerat rättigheter efter "behov". Istället måste alla rättigheter kosta pengar. Nu har EU nyligen enats om att auktionera ut alla utsläppsrätter men inte förrän år 2020 och inte ens då utan undantag.

Klimataktion tar inte uttryckligen ställning för vilken metod man ska använda.

Personligen tror jag mycket på idén om ransonering, alltså handel med individuella utsläppsrätter. Se gärna :

http://www.newstatesman.com/200610230015

Det borde inte vara särskilt svårt att administrera ett sådant system. Varje medborgare har en utsläppskvot, som gäller all konsumtion av produkter eller tjänster som innebär utsläpp av växthusgaser. Med hjälp av individuella kort, som fryses när man uppnått en viss nivå, kan systemet fungera smidigt. Det är också möjligt att köpa och sälja rättigheterna. På så sätt skulle personer med lägre inkomst och därmed mindre utsläpp kunna tjäna pengar på sin relativt låga koldioxidförbrukning. I praktiken innebär det alltså en form av utjämning.

Men oavsett vilken metod man använder, måste det viktigaste vara att minskning av utsläppen görs till det övergripande politiska målet under de kommande decennierna. Och att man arbetar på alla fronter samtidigt.

Idag i debatten låter det ofta som att det finns EN metod, som ska göra at vi klarar klimathotet. "Kärnkraften är lösningen" eller "vi måste se till att alla kör miljöbil" när det troligen inte kommer att gå att lösa problemet om vi inte gör allt samtidigt.

Vad måste då ske?

Jag är helt enig med Klimataktion om att det i Sverige handlar om att kraftigt bygga ut och stimulera satsningar på alternativa energikällor, bygga ut kollektivtrafiken, ställa in alla onödiga vägutbyggnadsprojekt som Förbifart Stockholm, säga upp avtalet med Bromma flygplats osv. Dessutom måste hela livsmedels-produktionen ställas om. Köttet är som bekant den största enskilda klimatboven.

Bilindustrin måste utsättas för kraftigt statlig styrning och bilismen som den ser ut idag måste troligen med eller utan miljöbilar minska kraftigt för att klara en ökad befolkning med en högre levnadsstandard

Internationellt måste en ny Marshallplan sjösättas, där fattiga länder ges stort bistånd från de rika länderna för omställning till en utveckling med betydligt lägre koldioxidutsläpp än dagens.

Skog måste troligen planteras i stor skala för att binda den koldioxid som redan befinner sig i atmosfären.

Samtidigt måste vi förbereda oss för effekterna av de temperaturförändringar som ändå kommer. Hela samhället måste på sikt vara inställt på att ta emot klimatflyktingar, bygga skyddsvallar och bota sjuka och skadade.

Jag tror att vi kan klara att undvika de värsta skräckscenarierna. Men bara om alla engagerar sig och inser att det är nu eller aldrig.

Permalänk | Anmäl #9 Samuel Jarrick, 2009-01-20, 16:54

Att systemet med utsläppshandel hittills har varit i stort sett verkningslöst beror på att man frikostigt donerat rättigheter efter "behov". Istället måste alla rättigheter kosta pengar. Nu har EU nyligen enats om att auktionera ut alla utsläppsrätter men inte förrän år 2020 och inte ens då utan undantag.

Klimataktion tar inte uttryckligen ställning för vilken metod man ska använda.

Personligen tror jag mycket på idén om ransonering, alltså handel med individuella utsläppsrätter. Se gärna :

http://www.newstatesman.com/200610230015

Det borde inte vara särskilt svårt att administrera ett sådant system. Varje medborgare har en utsläppskvot, som gäller all konsumtion av produkter eller tjänster som innebär utsläpp av växthusgaser. Med hjälp av individuella kort, som fryses när man uppnått en viss nivå, kan systemet fungera smidigt. Det är också möjligt att köpa och sälja rättigheterna. På så sätt skulle personer med lägre inkomst och därmed mindre utsläpp kunna tjäna pengar på sin relativt låga koldioxidförbrukning. I praktiken innebär det alltså en form av utjämning.

Men oavsett vilken metod man använder, måste det viktigaste vara att minskning av utsläppen görs till det övergripande politiska målet under de kommande decennierna. Och att man arbetar på alla fronter samtidigt.

Idag i debatten låter det ofta som att det finns EN metod, som ska göra at vi klarar klimathotet. "Kärnkraften är lösningen" eller "vi måste se till att alla kör miljöbil" när det troligen inte kommer att gå att lösa problemet om vi inte gör allt samtidigt.

Vad måste då ske?

Jag är helt enig med Klimataktion om att det i Sverige handlar om att kraftigt bygga ut och stimulera satsningar på alternativa energikällor, bygga ut kollektivtrafiken, ställa in alla onödiga vägutbyggnadsprojekt som Förbifart Stockholm, säga upp avtalet med Bromma flygplats osv. Dessutom måste hela livsmedels-produktionen ställas om. Köttet är som bekant den största enskilda klimatboven.

Bilindustrin måste utsättas för kraftigt statlig styrning och bilismen som den ser ut idag måste troligen med eller utan miljöbilar minska kraftigt för att klara en ökad befolkning med en högre levnadsstandard

Internationellt måste en ny Marshallplan sjösättas, där fattiga länder ges stort bistånd från de rika länderna för omställning till en utveckling med betydligt lägre koldioxidutsläpp än dagens.

Skog måste troligen planteras i stor skala för att binda den koldioxid som redan befinner sig i atmosfären.

Samtidigt måste vi förbereda oss för effekterna av de temperaturförändringar som ändå kommer. Hela samhället måste på sikt vara inställt på att ta emot klimatflyktingar, bygga skyddsvallar och bota sjuka och skadade.

Jag tror att vi kan klara att undvika de värsta skräckscenarierna. Men bara om alla engagerar sig och inser att det är nu eller aldrig.

Permalänk | Anmäl #10 Samuel Jarrick, 2009-01-20, 17:10


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.