Antiisraelisk hets utan proportioner

Jag säger som DN:s förträfflige korrespondent Nathan Shachar (tidskriften Axess nr. 9 2008): få opinionsbildare i Sverige deklarerar öppet att deras kunskaper i Mellanösterns historia och politik har alltför stora luckor för att de skall kunna yttra sig. Att ta ställning i konflikten mellan Israel och palestinierna, vilket i Sverige och resten av Skandinavien väl i nio fall av tio sker till den sistnämnda partens fördel, och därtill med hårt kryddade formuleringar, har snarare blivit en folksport.

Dessutom är det tämligen ofarligt. I en så hårt politiserad konflikt som denna är det sällsynt att sakfel blir synade. Man behöver inte ens redovisa fakta för att yttra sig, det räcker med uppskruvat tonläge och hårda värdeord. Inte undra på att jag och många israeler med mig uppfattar att europeiska skribenter, politiker, journalister, s k kulturarbetare, m fl, i Israel-Palestinakonflikten har funnit en outsinlig källa med medel för putsning av sina egna självrättfärdiga glorior.

Konflikten har även blivit duk varpå det är fritt fram för alla att projicera sina egna käpphästar och hopkok av idéer. Någon anser Israel är en sentida utlöpare av europeisk kolonialism. Vissa klämmer i med Sydafrika under apartheid. Andra fokuserar i marxistisk anda på frågan om resurser och ekonomiskt välstånd som helt avgörande. Ytterligare andra, såsom riksdagsledamot Carina Hägg (s) på denna debattsida, anser att kvinnors deltagande i diverse sammanhang är nyckeln till fred. Som sagt – fältet är fritt för kannstöperi.

Israel har naturligtvis sina tillkortakommanden, liksom alla stater och länder. På grund av den hätska debatten i Sverige och den kraftigt vinklade medierapporteringen vill jag dock fokusera på två stora brister hos många svenska, pro-palestinska (eller snarare anti-israeliska) opinionsbildare: bristen på proportioner och bristen på historisk och internationell helhetssyn.

Gazaremsan är, som bekant, ytterst tätbefolkad. Civilbefolkningen saknar i regel skyddsrum. Hamas har dessutom för vana att föra striden från civila bostadsområden, skolor och moskéer. Att organisationen gör detta beror delvis på cynisk användning av civilbefolkning som sköldar, men även naturligtvis på att alternativet till tätbebyggda områden i Gazaremsan stavas öppna fält, vilket utsätter terroristerna och deras utrustning för betydligt större risker. Det har även visat sig att många byggnader har varit fulla av ammunition och sprängmedel, samt att ett tunnelsystem som förbinder byggnader med varandra har gjort städerna till veritabla fästningar. Uppenbarligen har Hamas förberett sig länge och noggrant inför en större konfrontation med Israel.

I denna lika svåra som tragiska situation har under flygangreppsfasen uppskattningsvis tre fjärdedelar av de stupade på palestinska sidan varit engagerade i striderna. Under markoperationen har dessvärre antalet civila dödsoffer ökat, men tycks likväl understiga antalet stupade milismän. Vi vet ingenting säkert än, men dessa siffror är vad vi hittills har att tillgå. Det pågår ett fullskaligt krig inom ett av världens mest tätbefolkade områden, fullt av försåtsmineringar, ammunitionslager och oklara gränser mellan krigförande parter och civila. Att i nuläget slänga sig med ord som ”mord” och ”massaker”, vilket har blivit legio i Sverige, är ett språkbruk som både är obefogat och oacceptabelt.

Den andra stora bristen i debatten stavas dåligt minne och snävt blickfång. Massmedia svämmas över av utläggningar om hur den försämrade situationen i Gaza och södra Israel enbart är en draksådd som höstas in senare i form av hat och tvedräkt. Detta är teorin om att allt våld med nödvändighet föder våld och att regionen skulle närma sig fred med stormsteg om bara Israel lättade på trycket, öppnade alla gränser och fortsatte det ensidiga tillbakadragande som påbörjades i Gaza. Som om enbart uråldrig blodshämnd är drivkraft bakom striderna. Som om alla i Mellanöstern vore ovanligt korkade och endast upplysta Europa har uppfattat saken korrekt. I så fall syftar dåden till att hämnas riktigt gamla oförrätter, för erfarenheterna säger nämligen att Hamas har utfört de mest omfattande massmorden när ekonomin går framåt och tvåstatslösningen närmar sig. Europa minns inte år 1996, då bussar sprang i luften i Tel Aviv nästan varje dag under en period. Inte heller att PLO byggde upp en omfattande paramilitär organisation under 90-talets trevande fredsprocess.

Med detta vill jag givetvis inte ha sagt att växande fattigdom och förtryck skulle minska terrorhotet. Däremot vill jag ha sagt att freden inte är ena sidan av en enkel ekvation som enbart uppnås genom att ställa upp välstånd och ökande territoriell kontroll på andra sidan. Vidare har israeliska beslutsfattare all anledning att tro att raketbeskjutning och terror alltid kommer att urskuldas av europeiska opinionsbildare så länge inte konflikten är helt löst (Jerusalem, flyktingproblematiken, mm).

Även om en stridande parts agerande måste bedömas enligt fastställda kriterier, vilka inte skall påverkas av händelseförlopp i andra krig, infinner sig ändå frågan var de rasande folkmassorna är någonstans när tiotusentals civila omkommer – eller mördas i mot civilbefolkningen riktade aktioner – i andra konflikter runt om i världen? Förvisso har världsmedias besatthet vid Israel-Palestina sina orsaker, men icke desto mindre saknas proportionalitet och helhetssyn.

Naturligtvis väcker den bristande proportionaliteten och de snäva perspektiven frågor. Jag har alltid ansett att det är fullt möjligt att ifrågasätta och hårt kritisera själva fundamenten för den judiska staten utan att man skall behöva stå ut med anklagelser om antisemitism. Bara man kan visa på universella idéer som tillämpas konsekvent. Bristerna i konsekvensen och en allt oblygare användning av språkbruk och bilder som direkt minner om uråldrig antisemitism är dock slående. Märk väl att detta försiggår i de stora medierna, bland högt uppsatta tyckare.

Till en början var det Israels ”övervåld” som skulle kritiseras. ”Övervåld” har sedermera snabbt utvecklats till ”massaker”, ”barbari”, ”massmord” och ”Israels blodtörst”. Ofta i förening med ”palestinska barn”. I Malmö utnyttjas tragedin att barn i Gaza har omkommit och skadats genom att just småttingar sätts i täten på ett demonstrationståg bärande på dockor föreställande blodiga lindebarn. Bland ledande politiker och skribenter har numera ”Israels massaker på palestinska barn” blivit ett inslag i det gängse språkbruket. Steget till ”judestatens törst efter barnablod” behöver knappt tas.

S-kvinnornas ordförande i Skåne har redan tagit det. Ingalill Bjartén, likställer i Sydsvenska Dagbladet den 13 januari 2009 Israel med Nazityskland och Gaza med Warszawagettot, för att sedan ta steget fullt ut och tala om utrotningsläger. Åter igen är det dödande av barn som framhävs. Även om Bjarténs uttalanden tycks vara de mest extrema som hittills har yppats av någon politiker i ledande ställning, sällar hon sig till en stor skara socialdemokratiska politiker som går över gränsen. Hetsen bedrivs alltså av den politiska gräddan, vilket säkert påverkar vilka uttalanden och aktioner som blir legitima på gatan.

Till råga på allt vidareförmedlar massmedia okritiskt varje uttalande från folk i Gaza eller aktivister i Israel och Europa, ofta rörande vilken typ av vapen Israel påstås använda. Intrycket som förmedlas är att israeliska krigsmakten medvetet önskar plåga och döda så många civila som möjligt. Obekräftade påståenden blir snabbt till fakta.

När kriget i Gaza och sydvästra Israel förhoppningsvis når ett avslut kommer sannolikt stämningarna i Sverige och Europa att dämpa sig betydligt i förhållande till idag. Men de uttalanden och aktioner som ledande personer i den svenska debatten har visat sig förmögna till faller inte så lätt i glömska.

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Per T Ohlsson hade en bra krönika i Sydsvenskan om konflikten förra söndagen, och den 14/1 hade centerpartisten Ilan Sadé en bra artikel på Newsmill, “Antiisraelisk hets utan proportioner”. [...] Blogg:Hizbollahflaggor på Malmös gator « Erik Herbertson, 2009-01-18, 19:02

Trackback URL:

Trackback URL for this post:

http://www.newsmill.se/trackback/3125

5 kommentarerSkriv kommentar
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tack för din medverkan!
Om du är inloggad kan kommentaren omedelbart läsas av alla när du publicerar den. Om du inte är inloggad skickas den till redakören för godkännande.

Tack för en mkt bra text!

Jag tycker att det finns all anledning att på många punkter kritisera vad som sker nu men efterfrågar också en objektiv media.
Varför får vi aldrig läsa om de tusentals raketer som regnar över städer nära Gaza? Varför fokuseras det inte mer på hur dessa raketer avfyras ifrån s.k. civila bostäder och områden?

Sist men inte minst undrar jag över hur man så lätt tar till sig siffror om att si och så många civila palestinier dödats. Vem är civil och vem är en soldat när Palestina saknar en armé?

Permalänk | Anmäl #1 O L, 2009-01-14, 12:13

Jag håller med om att det är fel balans i proportionerna i reaktionerna mot Israel. Reaktionerna är alldeles, alldeles, alldeles för små och tama. Det märks dock att det bubblar under ytan och snart får vi kanske se den eruption av reaktioner som Israels folkrättsbrott och urskillningslösa dödande är värda. Den iskalla hatiska människosynen från Israel får det helt enkelt att vända sig i magen på alltfler. Frågan är bara hur denna motkraft kan skapa fred, det är inte helt lätt att se just nu.

Permalänk | Anmäl #2 Gustaf Rosell, 2009-01-15, 23:36

Bra! Mera fakta i svensk media.

Permalänk | Anmäl #4 Nisse Cocain, 2009-01-21, 17:01

Helt rätt - den antiisraeliska hetsen är klart underdimensionerad. Föreslår att alla som verkligen är intresserad av grundbultarna i den sionistiska staten läser de STARKT anti-sionistiska och anti-israeliska uttalanden som man kan finna på följande Torah-trogna sidor:

http://www.israelversusjudaism.org/
http://www.jewsagainstzionism.com
http://nkusa.org/

Man kan bland annat läsa följande uttalande från den högt vördade och modiga Rabbinen Joel Teitelbaum (1890-1979) i ett uttalande från 1961:

"Due to our many sins we see today that there is fear of public opinion, and this is a tremendous test and a misfortune both spiritually and physically. We should open our eyes and should not pay attention to the forces of impurity of the Evil Inclination. There is no doubt that the death of the six million Jews was due to the concept of having a State! Apart from the punishment itself this was a certain fact, and can be verified in many books. I do not want to speak too much on issues related to politics, but every person knows this. I can remember that some fifty or sixty years ago our greatest rabbis of the generation said it would take a miracle for a catastrophe not to occur because of the Zionists, and the slander they said to the non-Jews. It has been verified that those types of slander led to the catastrophe, coming from as far back as the impure originator of Zionism himself (Theodor Herzl) who wrote slanderous things in his book that he called Der Judenstadt."

http://www.jewsagainstzionism.com/rabbi_quotes/teitelbaum.cfm#SomeWords

Permalänk | Anmäl #5 Amir, 2009-01-21, 22:56

Klicka här för att kommentera