"Världsreportern" är en löjlig beteckning.

Tintin har aldrig verkat speciellt angelägen om sin reporterroll. Hans detektivroll är hans verkliga kall. Att gå till botten med elaka och onda skurkar. Reporterrollen liknar mer turistens. Tänk om journalister kunde se det så.

Utbildade journalister jobbar mest som voyeurer och imitatörer. Deras research är tunn och intetsägande. De intervjuar ett par personer på gatan och kallar det "folk som jag har talat med". Det gäller inte minst "väldsreportrar" och utrikeskorrespondenter.

Yrkesjournalister skyller på kommersialisering och tidsbrist. Det är säkert så, men det bekräftar bara min fördom. De gör inte sitt jobb. Istället attackerar de bloggare och andra amatörer i journalistik som hotar deras status som professionella yrkesjournalister.

Sanningen är att yrkesjournalistik är fel från första början. I ett demokratiskt samhälle borde alla vara journalister, åtminstone ett par timmar om dagen. Alla borde hålla ögonen öppna, granska konflikter och analysera makt. Alla borde berätta om vad de ser och hör. Inte bara för sina grannar, utan också för dem som inte själva har tillgång till information.

Informationstekniken var länge förunnat en elit. Men människor är nyfikna till sin natur. Glädjande nog har gräsrotsjournalistiken tagit fart på allvar. Än så länge rör det sig kanske mest om bloggare som pratar med sina grannar, nära och kära, som bekräftar sina åsikter med likasinnade. Men eftersom bloggarna är så många finns det också många lysande undantag, till exempel Yoani Sánchezs uppmärksammade Kuba-blogg som DN nyligen skrev om.

Så i praktiken har det därför aldrig funnits så många "världsreportar" som nu. Och fler behövs. Inte sådana som vill ha presslegitimation, träffa kändisar och prata med viktiga personer. Inte heller sådana som förväxlar journalistik med turism och pratar med "folk på gatan". Kort och gott. Inte sådana som vill bekräfta sina förutfattade meningar om omvärlden.

Vad vi verkligen behöver är lokal kritisk gräsrotsjournalistik från världens alla hörn, på Internet för alla att ta del av. En gräsrotsjournalistik som ger oss insiderinformation om vad som verkligen händer runt omkring oss. Vi är på väg dit och det är inte så mycket yrkesjournalister kan göra åt det, annat än att bromsa utvecklingen något.

Det enda som kan stoppa utvecklingen på allvar är maktfullkompliga regimer, politiker och kapitalister som vill begränsa vår insyn med FRA och andra kontrollapparater. Förhoppningsvis är det för sent. Förhoppningsvis har vi nått en kritisk massa på Internet som helt enkelt inte låter sig styras av begränsade nationella och finansiella intressen.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3096

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tom Andersson tecknar världen med roller. Han kan tydligtvis inte finna att både bloggare och yrkesjournalister tillför världen kunskap och stimulerar debatten. Inte bara så att journalistiken nu (på webbens tid) förklaras onödig – den har alltid varit det, enligt denna fd lärare på Berghs, som framför allt producerar 10-veckors reklamkurser på kvällstid.
På andra utbildningar än Berghs betonas självklart faran för ett etnocentriskt perspektiv och varje erfaren och välutbildad journalist vet givetvis att hennes utsiktspunkt är begränsande.
Men visst, visst trycks det mycket dålig journalistik. Och visst kan titlar som "världsjournalist" kännas barnsligt uppblåsta.
Ibland händer det att det säljs dålig köttfärs också. En någorlunda medveten journalist som kan rapportera sådant kräver givetvis inte att alla charkuterier avskaffas.
Nog känns det lite skönt, tycker jag, att Tom Carlsson numera satsat på statistik istället för en karriär inom medieutbildningarna.

Permalänk | Anmäl #1 Martin Hedén, 2009-01-13, 19:21