Medias hukande inför bloggdrevet en varningsklocka

Den tiden när media kan tysta folk genom att klassa dom som rättshaverister är tack vare nätet lyckligtvis förbi.

Niclas
Det här var ett riktigt dåligt försvarstal.
Du skriver tex att
”Till och med Monica Antonsson förklarade i måndags att om det hade stått ”Baserad på en sann historia” på bokens omslag hade hon aldrig skrivit sin bok. Det är svårt att tolka detta på annat sätt än att hon faktiskt anser att boken kan anses vara, just det, ”baserad på en sann historia”.”
Det är ju inte vad hon sa utan det hon sa var bara att isåfall hade hon inte skrivit sin bok som hon uppenbarligen lagt ned mycket tid och kraft på.

Du skriver vidare att ”kritiken mot Liza Marklund i hög grad grundas på det faktum att många av de mer tongivande bloggarna är ovana vid att hantera olika litterära begrepp och genrer”.
Det kan hända att bloggarna är ovana att hantera litterära termer men debatten handlar ju om mycket mer än undertiteln. Det handlar om vad Liza själv sagt på sin hemsida och i andra sammanhang som tex när hon chattat med Aftonbladets (eller kanske det var Expressens hemsida). Då har ju Liza hävdat att berättelsen är sann.
Det är ju först nu när hon avslöjats som berättelse har blivit en roman eller ”en djupt subjektiv bild” som Liza själv skriver. Jämför gärna ”en djup subjektiv bild” med vad Liza tidigare skrivit.
Mona Sahlin har ju i aftonbladet uttalat sig om fallet ”Mia” men jag får inte intrycket av att hon innan det blev upplyst av Liza eller er på Piratförlaget om att Gömda och Asyl bara var romaner som gav ”en djup subjektiv bild” av vad som förevarit.
Berättade ni det för Mona Sahlin?
.
Dessutom tycker jag att det är kul när fd kvällstidningsjournalister beklagar sig över drev. Det var ju kvällstidningarna som uppfann dom. Och ni gillar ju egentligen dreven åtminstone så länge som dom drabbar andra. Och att påstå att era drev var av så mycket högre kvalité än bloggdreven stämmer nog inte. Läs tex Mikael Persbrandts debattartikel nedan och ställ dig sedan frågan om den självrannsakan hos medias beslutsfattare som du efterlyser kanske i första hand borde av se det som dom själva producerar.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=504493&previousRenderType=2

Du skriver vidare att ”Men det schablonmässiga påståendet att det enda och riktiga rådet för den som är jagad av drevet är att ”erkänna” och genomgå det rituella förnedringsbadet i media håller faktiskt inte i det här fallet.”
Men det här är precis ett sådant fall.
Vilket visas av ditt eget debattinlägg som ju är ett exempel på en usel krishantering. Du tillför inget nytt i sak utan repeterar bara att undertiteln skulle ha varit baserat på en sann berättelse. Men just det har vi redan hört. Den enda funktion som din debattartikel har att den förlänger Liza Marklund debatten här på Newsmill som jag annars tror hade börjat ebba ut i och med att Marklunds och Antonssons artiklar börjar vara ”färdigkommenterade”.
Liza borde ha gjort som Kamprad bett om ursäkt och gått vidare och satsat på deckarna eller andra kommande böcker.

Detta försök att flytta fokus från de fakta som läggs fram i Monica Antonssons bok till enskilda övertramp på amatörbloggar och röster i diverse kommentatorfält är naturligtvis utsiktslöst. Det klassiska tricket att försöka flytta diskussionen till en spelplan där man tror att man har större chans att vinna med andra ord.
Det ständiga upprepandet av Guillou-goes-pr-nisse-babblet om att "En sann historia” skulle varit ”Bygger på en sann historia” blir naturligtvis nonsens i en tid där alla enkelt kan gå tillbaka och läsa den enorma mängd artiklar där journalister (och politiker) behandlat dessa böcker som fakta. För att inte tala om alla tillfällen Liza och Mia i diverse intervjuer intygat att detta är sant, har hänt, är fakta utan överdrifter med tusentals dokument i ryggen. (Bara en sån sak som att böckerna stolt beskrivs som ett ”Journalistiskt arbete av yppersta rang” i ett citat på Piratförlagets hemsida.)

Och att räknenissarna på förlaget plötsligt, bara så där, påstår sig ha en tydlig branschdefinition av orden "sann" och "dokumentär roman" hjälper föga när den så uppenbart inte delas av vare sig läsare eller auktoriteter som landets bokhandlare och bibliotek. (Som sällan eller aldrig sorterat dem under den skönlitteratur de uppenbarligen visat sig vara.) Och naturligtvis inte heller av landets politiker, kritiker och journalister.

Nä. Den här gubben går inte. Bättre koll på sin samtid och omvärld än så här måste till och med en medelmåttig pr-byrå ha.

Niclas
Dessutom så ”glömmer” du en viktig detalj i ditt inlägg. Liza har inte bara sagt att Gömda är en sann berättelse hon har därutöver sagt att böckerna är en del i ett politiskt projekt. Och det politiska projektet har ju liksom förutsatt att böckerna är sanna.
.
Den politiska kraften hade ju gått ur böckerna om Liza och ni på Piratförlaget tidigare sagt det som ni nu säger efter Antonssons avslöjande om att böckerna är romaner som ”ger en djupt subjektiv bild” av vad som inträffat.
Jag är helt övertygad om att när Mona sahlin uttalade sig i Aftonbladet om fallet Mia så gjorde hon det i tron att Gömda var en sann berättelse där ordet sann har sin normala betydelse.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article215590.ab

(Passar här, lite i parentes, på att utse JIA:s "tandempar" till dagens ord. En klassisk tautologi och därmed motsatsen till gårdagens språkliga festlighet "dokumentär roman.")

Ett kanske relevant inlägg i sammanhanget?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=873192&maNo=-1

Pontus! Bästa skrattet i dag! Kvällstidningarna har ju så otroligt mycket viktigare saker för sig nuförtiden än bluffböcker som påverkat lagstiftningen och socialtjänstens sätt att arbeta i vårt land ...
Snart tror jag att Piratförlaget dränks i returnerade böcker. Kanske ett uppror i stil med Kryptonitlåsen? Som man kan läsa om på min blogg:
http://ingrid-carlqvist.blogspot.com/

Den författare som behöver PR-konsult för att förklara sig har något att dölja eller släta över.

En inte oviktig del i den här historien är det som faktiskt händer när en sanning går till lögn (eller fiction, om man vill vara snäll). Historien om att en galen muslim har ett helt nätverk av galna muslimer som skrider till blodtörstig attack när en frände blir lämnad är naturligtvis spektakulär och måste berättas. Men i samma ögonblick den visar sig vara lögn är den ren och skär rasistpropaganda. Detta tycks den nye Jan Guillou till skillnad från den gamle inte ha några som helst problem med. Är det bara jag som är paff och besviken över det?

Ps. För delen om de blodtörstiga araberna beväpnade med automatvapen som öppet rände omkring på stadens gator måste väl i alla fall Marklund och Guillou nu kunna bekräfta som lögn/fiction? Det var ju trots allt inga andra som i den i övrigt så fridfulla lilla staden som såg dem. Ds.

Carl Johan, håller med dig om att det är märkligt hur både döv och blind Jan Guillou är för Marklunds arabfientliga böcker. Han som aldrig annars försitter ett tillfälle att spy sin galla över folk som inte är lika förtjusta som han i palestinier och andra muslimer.

*hämtar popcornen* Det här är ju tragikomik på hög nivå ;-D

Ja du, Niclas Lövkvist.
Det måste vara jobbigt när agendasättandet inte bara bestäms av ett fåtal personer med maktpositioner inom media, kultur, politik, och näringslivet. Fråga dig själv varför Elisabet Hermons stiftelse Trossen kunde dras ned i skiten av Marklund och Expressen trots att polis och skattemyndigheten inte fann något bevis för MArklunds anklagelser? Då hade vi behövt en bloggvärld som kunde protesterat mot detta, som det verkar, övergrepp av mediapersoner.
*
Bloggvärlden kan i sina värsta stunder bli en slags pöbel - antingen genom egen försorg men också genom medieelitens försorg. I sina bästa stunder kan bloggvärlden dock protestera mot övergrepp och pöbelmentalitet när den kommer från bloggare - och medieeliten.

Nä, nu ska vi inte vara så negativa. På den här typen av uppdrag är säkert Niclas Lövkvist och hans lilla firma Agency "alla tajders": www.agency.se/case?wpid=572

Carl Johan Peterson
Jag bara måste få vara negativ.
Hur har man tänkt på Piratförlaget när man släppt fram Niclas för att skriva denna artikel som jag inte kan se gynnar Liza på något sätt?
Niclas skriver:
"Liza Marklund har redan beklagat och ursäktat sig för att undertiteln på hennes och Maria Erikssons bok ”Gömda” är ”En sann historia”. Det borde enligt både Liza Marklund och Piratförlagets representanter ha formulerats som ”Bygger på en sann historia”."
Men
1. Vi visste ju redan att man på Piratförlaget tycker att undertiteln var fel.
2. Fattar inte Niclas att debatten handlar om så mycket mer än bara undertiteln tex om vad Liza sakt om boken på sin hemsida och när hon svarat på frågor från ABs läsare.
3. Har Niclas glömt att Liza själv sagt att boken är en del i ett politiskt projekt? Den frågan berör inte Niclas.
.
Slutsatsen måste bli att Piratförlaget borde börja med en riktig krishntering ifall dom inte vill att varumärket Liza Marklund ska lida obotliga skador pga detta.
För 15 år sedan var Arthur Andersen revisionsbranchens starkaste varumärke. Värdet av det varumärket pulveriserades på några månader medan Enronskandalen rullade på i medierna och i dag tror jag inte att det finns något Arthur Andersen kontor kvar någonstans.

Lars: PR-strategin ser i mina ögon ut så här: Skit i dem som faktiskt är insatta i det här, de som läst Antonssons bok, de som kollat upp vad som faktiskt sagts och skrivits om det här under åren. Dessa har vi redan tappat. Istället koncentrerar vi oss på alla som inte orkar eller vill ta reda på fakta. En del av dessa bör köpa vår version och ännu fler bör gå på ryggmärgsreflexen "sanningen ligger säkert mitt emellan", "lika goda kålsupare" etc.
Problemet är att det inte kommer fungera eller åtminstone inte fungera i den utsträckning de tänkt sig. Dessutom tycks Liza, Niclas & Co tro att det här kommer blåsa över om de bara håller fast vid sin story några timmar till. Det kommer kommer det inte göra.
Vad det gäller Arthur Andersen så löste väl de sina problem med att byta namn eller nåt sånt. Sånt funkar ju för Mia, men knappast för Liza. Nåväl. Tiden läker alla sår, och det lär även gälla det här.

Liza Marklund och hennes talesmän tycker att den nya bestämningen av Gömdas karaktär – "bygger på en sann historia" – är en stadig formulering i sammanhanget. Jag har svårt att förstå det: Den lilla flickan med svavelstickorna bygger också på en sann historia, liksom Romeo och Julia alla berättelser om Barpapappa.
Själva förutsättningen för konstnärlig verksamhet är att den springer ur och avtecknar sig mot en verklighet.

Vad Piratförlaget och författarna gjort har varit att hotta upp den fiktiva berättelsen om Mia med att påstå att den har dokumentära anspråk. Det är något man gjort för att skapa sig ekonomisk vinning: Det dokumentära har ännu ett värde och förfalskare finns för att det finns äkta guld, för att citera skalden.
Nu, när lögnerna och de politiska retuscheringarna avslöjats, kryper de ansvariga ett halvt steg tillbaka, till ett "nästan dokumentärt". Det är dåligt. Både moraliskt och strategiskt dåligt, faktiskt.
Att denne Niclas inte begriper vidden av anklagelserna om svekfullhet är obegripligt. Men i slutändan drabbas inte bara journalistiken utan också de misshandlade kvinnorna.

På kort tid har två mediekändisar ertappats med tvivelaktig etik till men för alla som arbetar med dokumentärt material: Trond Sefastsson och Liza Marklund. I båda fallen tycks det som om rent pekuniära intressen drivit utvecklingen, kanske kan det kallas medielogik.

Fattar inte varför du kallar dig "stockholmare" när du uppenbarligen inte är det (om du inte är ironisk såklart), men ok: Jag tror att alla här skulle kunna räkna upp hundra personer som de beundrar något Kolossalt och som alla är enormt mycket rikare och bättre på sitt jobb än Liza Marklund. Hur går det ihop om det är "avundsjuka" de drivs av?
.
Nä, låt oss en gång för alla slå fast att "avundsjuka"argumentet som vanligt är uselt och djupt ologiskt.

Carl-Johan Peterson
Vad gäller arthur Andersen så upphörde de att finnas. På de flesta håll i världen så gick delägarna och de anställda till KPMG men i Sverige så gick som till Deloitte.
Vad gäller Liza och Piratförlaget så tror jag som du dvs att deras pr-strategi inte kommer att hålla. Egentligen så har den ju redan brustit i och med att Liza och Niclas skriver här. Tidigare sa dom ju att Lizas korta uttalande i Expressen var allt som skulle komma. Niclas undermåliga försvarstal ovan kommer ju bara att förlänga plågan. Piratförlaget borde i stället försöka döda debatten genom att göra en Kamprad genom att be alla inblandade om ursäkt och gå vidare.

Carl-Johan Peterson
Och i framtiden när vi tänker tillbaka på denna debatt så kommer vi att säga att Sverige tillsist fick en motsvarighet till Clifford Irvings påhittade Howard Hughes biografi och att den gav oss ett nytt begrepp och det var "en djupt subjektiv bild".
Om du inte har sett filmen "Bluffen" som handlar om Irvings litterära bluff så rekommenderas den.
http://www.no1video.se/Pages/Produkt.aspx?varugrp=&faktanr=66254

"En liten med högljudd grupp bloggare i "Gömda"-debatten tillåts sätta nyhetsagendan för landets största etablerade medier."

Så hemskt, när alla vet ju att det är PR-konsulter som ska styra landets största etablerade medier.

Efter lite funderande tror jag att Niclas Lövkvist möjligen skrivit så här stolligt bara för att reta upp oss och få oss att tappa fokus. Att lägga vår energi på att berätta för honom att han är bakåtsträvande och elitistisk, i stället för att fortsätta lägga upp graverande bevis för att Liza Marklunds böcker är fulla av LÖGNER.
Skillnaden mellan "en sann historia" och "baserad på en sann historia" är möjligen den att det hade varit svårt för Monica Antonsson att skriva sin bok med den sistnämnda undertiteln. För då hade Liza Marklund kunnat rycka på axlarna och säga att hon aldrig påstått att det var HELT sant.
Men vad vi här har att göra med är skillnaden mellan "en sann historia" och "en uppdiktad historia som innehåller ett litet uns av sanning". Men om det hade varit undertiteln förstår nog alla (t o m Niclas Lövkvist) att Mona Sahlin, Inger Segelström, Ulla Hoffman med flera inte uttalat sig i intervjuer om hur de skämdes över att vara svenskar, lovat att verka för nya lagar och absolut inte träffat Mia Eriksson för allvarliga samtal i riksdagshuset.
Liza Marklunds politiska projekt hade inte haft en chans om Gömdes undertitel varit "baserat på en sann historia" eller det mer sanningsenliga "en uppdiktad historia som innehåller ett litet uns av sanning". Och lika utsiktslöst hade projektet varit om hon skrivit en skönlitterär roman. Inte bara för att skönlitterära romaner ställer helt andra krav på författarens förmåga, utan för att romanfigurer inte får politiker och myndigheter att agera i den riktning man vill.
Jag har tagit på mig den tunga uppgiften att läsa om Gömda för att hitta lögnerna. Läs gärna avsnittet om Sabra och Shatila på min blogg - kanske den mest uppenbara förfalskningen i hela boken.

http://ingrid-carlqvist.blogspot.com/2009/01/sabra-och-shatila-en-av-mar...

Jag har försökt läsa Niclas Lövkvists artikel traditionellt argumentationsanalytiskt. Det blev besvärligt eftersom han inte ägnar sig åt argumentation. Istället går han helhjärtat in för att skapa ringaktning för meningsmotståndarna som personer.

Men de intelligenta användarna av den här sajten vet - till exempel -att det inte har någon betydelse i sak om det finns illvilja med i spelet eller inte. ( De övriga är svåra att hjälpa. De får väl helt enkelt låta Niclas manipulera dem )

Men Gunnar. Det är så uppenbart att du inte kan någonting om den historien. Följaktligen är det ingen idé att du skriver något innan du läst på. Men låt mig snabbt kontra med att "Mias föredetta man" är en enligt alla skötsam svensk vid namn Levi Hjortsberg som sedan historien begynnelse varit ensam vårdnadshavare till deras gemensamma nu vuxne son Michael. Vare sig han eller Michael har begått några påstådda oförätter som de behöver försvara sig emot. Likt förbaskat är de beredda att ta gift på att dessa böcker totala bluffar. Och du kan lita på att de om några bör veta vad de talar om.
.
Nu misstänker jag iofs att det inte var honom du syftade på, men ändå. Skaffa lite kött på benen och kom sen tillbaka.

Ps. Marklunds politiska agenda med är jag i grunden ett stort fan av. Som det är nu har hon bara ställt till besvär för denna agenda. Och till råga på allt solkat ner den med rasistisk skit av värsta sort. Ds.

Gunnar
Du skriver:
.
”Avslutningsvis, ni som kritiserar Marklunds politiska agenda med Gömda. Står ni verkligen för att det är en tveksam agenda? Ta i så fall och säg det tydligt så att vi vet vad vi har er.”

När du ställer frågan på det viset så är svaret ja.
Mona Sahlins uttalande till Aftonbladet i juni 2004 med anledning av fallet Mia belyser varför Marklunds politiska agenda är tveksan:
.
” Staten ska hjälpa fler jagade kvinnor att emigrera
Fler svenska kvinnor ska få hjälp av staten att börja ett nytt liv i ett annat land.
- Jag har precis börjat förstå vidden av den här frågan, säger Mona Sahlin, jämställdhetsminister. Nyheten om fallet Maria Eriksson tar hon emot med kluvna känslor.
- På ett sätt skäms jag över att en svensk kvinna fått asyl i USA. Å andra sidan är det positivt att hon har fått en chans. Mona Sahlin säger att hon insett att kvinnor som lever gömda under hot från män måste kunna få hjälp att emigrera.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article215590.ab
Sahlins tanke verkar vara den att vi ska sätta igång att deportera kvinnor som lever under hot från män. Nu är ju Sahlin inte minister för närvarande men hon kan vara det efter 2010. Jag förstår att det är en enkel lösning för myndigheter och politiker att ge förföljda kvinnor en enkel biljett.
Men är det en bra lösning?
Jag tror inte det. I många fall är det ju barn inblandade och många av dessa kommer nog inte att må så bra av att bli deporterade.
Jag förstår att det i vissa fall kan vara nödvändigt men huvudregeln måste vara att kvinnorna och barnen ska kunna bo kvar.
Du frågar om jag är tveksam till denna politiska agenda. Ja det är jag
Sen finns ju en annan politisk agenda. Jag tror inte att det är en slump att när chilenaren konverterades till en norrlänning så försvann hans brott där han försökte köra ihjäl mannen med de svarta ögonen (vilket ju är det grövsta brottet i denna härva vilket Mia och Liza alltså valt att utelämna). När Chilenaren blivit Norrlänning har han blivit en helt igenom god människa på köpet. Och om det bara vore att mannen med de svarta ögonen är en ond figur men de andra araberna är likadana. Det är en oerhörd svartmålning tex så påstås eller åtminstone så antyds det att mannen med de svarta ögonen varit med i det Libanesiska inbördeskrigets mest ökända massmord på civila.
Vad gäller denna politiska agenda så har jag fattat att vi är rätt många om är tveksamma till den. Jag tror inte jag behöver gå in på skälen för detta.
Tack vare Antonssons avslöjande så har böckerna Gömda och Asyl förlorat alla sin politiska kraft. Dom kommer inte att kunna användas varken av nationalister eller av Mona Sahlin för att motivera krav på politiska förändringar. Jag tycker inte vi ska vara så ledsna för det. Staten måste kunna ta itu med frågan om hotade kvinnor utan dessa böcker.
.
Vidare så skriver du.
”Nu framstår ni enbart som ogenomtänkta när på inget vis belyser att även Antonsson kan ha en politisk agenda”
Men jag tycker inte att Antonsson verkar ha en politisk agenda. Hon är väldigt fokuserad på frågan vad som är sant eller falskt i Marklunds och Mias berättelse. Det är inget positivt porträtt som tecknas av Mia men jag tror inte att det ligger någon politisk agenda bakom detta.

Så min vän, här huklar du med? Kul?

Ligger mycket i det där. Bloggdreven är smått pöbelbetonade, engagerar långt färre människor än vad man i allmänhet tror och dessutom mycket efemära. Kom ihåg det enorma ståhejet i somras om FRA-lagen - och sen då? I dag är frågan stendöd. Liza Marklund behöver nog inte oroa sig för mycket, och det viktiga är hur som helst inte vad hon sagt och gjort, för det förflutna kan ju inte ändras, utan vad hon kommer att göra i framtiden, så varför inte önska henne lycka till. Efter bakslag finns alltid en väg tillbaka.

Peter Ingestad
Debatten handlar ju mer om innehållet och sanningshalten i Gömda och Asyl som Monica Antonsson kritiserat i sin bok än om själva bloggdrevet även om jag förstår att Niclas hellre pratar om drevet än om böckerna.
Till sist kommer den dag då stridsdammet lagt sig och då det mesta i denna debatt är glömt. Vad som jag tror kommer att leva kvar är att Liza Marklunds och Piratförlagets agerande i denna affär kommer att bli ett skolexempel på hur man INTE ska sköta sin krishantering.
Det är mycket som har gått snett här.
Till att börja med så underskattade man Antonsson och hennes kompisar och trodde att man skulle kunna tiga ihjäl affären. Om Liza Marklunds tex hade fått veta att det skulle komma att riktas kritik mot henne i en kommande bok av Expressen kulturs mångårige medarbetare P-O Enquist så hade man nog agerat helt annorlunda eftersom han spelar i annan division i kultursverige än Antonsson & Co.
Sen ”blir det för lite och för sent”. Liza går ut i Expressen och säger att hon inte ljugit eller skarvat och att hon inte kommer att säga mer än så. Men affären rullar på och Lizas knapphändiga uttalande i Expressen fungerar bara som bensin på elden. Så då måste Liza gå ut här plus göra ytterliggare ett utspel i Expressen. Och efter det så skickas hennes talesman fram utan att egentligen ha något att säga.
I och med att Liza och förlaget lyckats döda denna debatt så når den till sist det etablerade kultursverige där tex Åsa Mattsson och Göran Hägg är väldigt kritiska mot Marklund när dom intervjuas av TV4 (se länken).
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.806372

Antagligen hade man kunnat undvika mycket av detta om man hanterat ärendet annorlunda från början.
Att kritiken blivit så hård beror ju delvis på att böckerna kring ”Mia” blivit en egen litterär genre. Det har hitills kommit sex böcker och och år så kommer den sjunde (se länk).
http://sydsvenskan.se/nojen/article405749/Mias-son-skriver-egen-bok.html
Men för min del så är det färdigläst om detta.
Men även jag tycker lite synd om Liza ”Årets Pitebo 1999” för det är mycke nu.
http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=3759188

Pssst..., Frida. Enligt tidigare välunderrättade källor (läs Guillou) syftar Niclas Lövkvist på den notoriske bloggaren Peter Englund. Obs. Säg det inte till nån. Det skulle bli Svenska Akademins fall. (Och därmed Sveriges.)

Apropå drev: Under en debatt på det temat på förra årets Bok och Biblioteksmässa berättade Liza stolt om ett av hennes favoritknep: "Om man håller dörrklockan intryckt i tjugo minuter så öppnar alla dörren." Säga vad man vill om den här debatten, men några såna fasoner har det knappast varit. Jag är sannerligen inget rätt-åt-dig-nu-vet-du-hur-det-känns-person. Men ibland är även jag nära.