Låt inte debatten sjunka ner i skvallerträsket

Newsmill är nästan den enda plats det går att komma till tals på, om man inte tillhör debatteliten. Det är en viktig plats i ett samhälle som förändras med ljusets hastighet. Med global påverkan och en folkvandring av aldrig tidigare skådat slag. Något vi har sett, inte minst under de senaste månaderna när den globala ekonomin fallit likt ett korthus.

Vårt moderna samhälle står inför enorma utmaningar, inte bara av ekonomisk karaktär. När vi nu lägger grunden till kunskapssamhället, är det oerhört viktigt att det inte beslagtas av eliten. Ett samhälle kan aldrig fungera, varken praktiskt eller mänskligt, om inte alla människor blir synligt representerade.

Vi binds idag samman på ett helt nytt sätt som förändrar både vanor och attityder. I det läget är det viktigt med en plats, där viktiga samhällsfrågor tas upp ur ett seriöst perspektiv. Och att denna görs tillgänglig för många.

Newsmill har hanterat detta både genom att be människor med stor insikt i ett ämne att skriva och sedan låta "vanligt folk" fylla på. På det sättet kan vi få en levande samhällsdebatt, där vi verkligen får höra alla röster. Men för att Newsmill ska fortsätta att hålla sin position, krävs att de ansvariga står emot personlig smutskastning och påhopp av sandlådekaraktär. Där det lilla ordet "jag" plötsligt blir det mest framträdande. Annars har vi bara fått ännu en kändisblaska.

Alla som jobbat med intervjuer vet, att man aldrig kan vara säker på att få hela sanningen av den person man intervjuar. Vilket inte behöver innebära att de uppenbart ljuger. Alla människor bär på sina hemligheter och uppfattar händelser utifrån sin egen position. Det enda man som journalist kan göra är att kolla alla tillgängliga fakta. Det är också en utopi att en journalist kan förhålla sig objektiv i alla lägen. Även journalister är, tack och lov, människor som också påverkas känslomässigt. CNN:s reporter, Anderson Cooper, har blivit legendarisk som den som satte fingret på detta, när han plötsligt brast i gråt mitt i rapporteringen från en katastrofplats.

Även om det är en klar skillnad på en faktabok och en dokumentärroman, är idag gränserna på väg att suddas ut för allmänheten. Idag skriver var och varannan människa böcker efter att ha varit med om något. Detta är givetvis inte en faktabok, även om dessa böcker alltmer uppfattas som sådana. Människors historier är alltid präglade av personliga tolkningar av verkligheten. En historia har dessutom alltid två sidor. Båda "sanna", beroende på vem som berättar sin upplevelse. Det är så vi människor fungerar.

En journalist som tar tag i tangentbordet i en annan människas berättelse, riskerar alltid att bli delvis "lurad". Givetvis också påverkad. Skulle detta hindra en journalist från att ta tag i en historia i bokform, är det många både lärorika och inspirerande berättelser vi aldrig skulle få ta del av. Eftersom det krävs en viss stilistisk förmåga för att en läsare ska orka ta sig igenom en text.

Liza Marklund har uppenbarligen stor insikt i dokument och annat i fallet med den "gömda" kvinnan. "Sanningen" är sedan självklart präglad av alla inblandade parter. Och det var, precis som Marklund själv skriver, olyckligt att underrubriken blev "en sann historia".

All debatt bör hållas ren från personliga påhopp. Artiklarna rena från skvaller och smutskastning. Det är en sak att seriöst bemöta ett påstående med fakta, eller en motsatt åsikt. Personliga påhopp är något helt annat.

Det blir både vassare och mer givande med en "städad" debatt. Framför allt bidrar det till att höja nivån på det offentliga samtalet. Något som bara kan gagna samhällsutvecklingen. Motsatsen innebär inte att det som skrivs blir mer spännande, då talar vi i stället om något helt annat - sensation.

I det kortsiktiga perspektivet kan det vara frestande, även som ansvarig redaktör, att gå i uppmärksamhetens fälla. Att släppa fram skribenter som främst är ute i syfte att själva synas. Baksmällan kan bli stenhård, inte minst för den som skriver, då inte alla insett genomslagskraften i media.

Självklart sitter ingen inne med alla fakta och sanningar, det är ju det som gör både livet och debatten så spännande.

ulla gabay (14 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Ulla Gabay i Newsmill [...] Blogg:Även proffsen har dilemman a la CB-karaktär « Dage, 2009-01-15, 02:01

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3101

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tack för en bra och sansad artikel

Permalänk | Anmäl #1 Carolin Robson, 2009-01-13, 18:32

Ulla,

Vad vill du ha sagt egentligen? Ville du bara vara i rampljuset en stund?
Det embryo till analys du har talar om att faktabok och dokumentär roman håller på att glida samman. Vad som är sant är inte så viktigt. Ni professionella journalister är så mycket bättre på att värdera nyheter. Är det din analys?

Detta är värsta sortens snömos. Du faller i Marklunds och Piratförlagets fälla: Dom vill ju att allt ska handla om titeln på boken. Deras försök att förfalska historien är fräckt, men en stor lögn.
Boken har hela tiden presenterats som sann, Mia har ju för Guds skull intervjuats av varenda TV-kanal. Senast i höstas på TV4.

Permalänk | Anmäl #2 Jonas B, 2009-01-13, 22:52

Newsmill är bra. Här kan vem som helst ta sig in och få synas en stund. Men hur man än ser på saken är det orden och hur man sätter ihop dom som gäller. Internet vrider vapnet ur grindvakternas händer.- och det är sannerligen på tiden tycker jag. Välkommen sköna nya värld!
Människan är nyfiken! Det är sensation och nyhet som gäller! Förr stod människan i hopar och tittade på när folk halshöggs på torgen. Där kan vi snacka blodbad. På den tiden fanns ingen radio och inga tidningar. Det har vi haft länge och nu internet...

Permalänk | Anmäl #4 Helena Palén Olofsson, 2009-01-15, 11:22

Det som du beskriver din artikel är ett scenario som är mer än önskvärt. Det är så man skulle önska att de två sidorna(eller fler) kunde hantera den dialog som är nödvändig för att uppnå någon form för utveckling.

Så som det är idag, så är det tyvärr sandlådenivå på det som inte ens kan kallas för debatt. Det är ett debacel, inget annat.
De få som försöker föra en vettig dialog utan att dra in alla möjliga ämnen som inte hör hemma här, de sågas vid fotknölarna.
Det den ilskna hopen vill ha är fler sensationer, den ena värre än den andra. Det gäller hela tiden att toppa de senaste uppgifterna. Att de kanske inte är helt sanna verkar inte ha någon betydelse och sanningen offras även när opponenterna förminskas genom lögner, rykten och förtal. All anständighet har med ett försvunnit och det enda som gäller är att knäcka motståndarna och det med vilka medel som helst.

Nu har allt gått så långt att ingen verkar kunna backa. Den bloggbävning som inträffade löser i sig ut nya bävningar. De som fick uppmärksamhet tack vare bävningen gör allt för att hålla den vid liv och det verkar som om ordet "nödbroms" har försvunnit ur allas vokabulär. Tanken verkar inte finnas ens och jag tror att det beror på någon sorts fartblindhet.

De känslor som kom i svängning på grund av bävningen får inte en chans att lugnas ner. Om någon verkar backa lite så är det bara att publicera en lögn om vedebörande och vips så är man i full gång igen.

Tyvärr verkar det som om de flesta redan har fastnat i skvallerträsket.

Tack för en mycket bra och tänkvärd artikel.

Mvh Marina Engan

Permalänk | Anmäl #5 Marina Engan, 2009-01-26, 17:18

Klokt skrivet. Tack.//Tina Lundberg

Permalänk | Anmäl #6 Tina Lundberg, 2009-02-19, 09:17

replica chanel replica chanel
replica gucci replica gucci
replica hermes replica hermes
replica louis vuitton replica louis vuitton
discount handbags discount handbags
designer handbags designer handbags

Permalänk | Anmäl #7 k247br, 2010-07-28, 04:44