Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Israel

Foto: Hasse Holmberg / Scanpix
Mats Svensson om Israel

Längtan

Alla talar om det, talar om det man förlorat, om det som nyss var möjligt. Det handlar inte om de stora drömmarna utan  att få se den rödvita fågeln, att se in i barnbarnets ansiket, att vandra upp på pappans olivkulle, att fira påsk med familjen, att få sova en natt utan bomber, att vara fri.


Om författaren

Mats Svensson vandrar utmed separations muren eller är på Gaza och möter längtan, längtan efter det vardagliga, enkla, naturliga, längtan efter att vara fri.

Jag hänger upp min första fotoutställning i Ramalha på galleri Sakakini Det är stora bilder på muren, bilder från Gaza, havet och Raffah. Det är också några bilder på den gyllene domen i gamla stan, Jerusalem. En ung kvinna hjälper mig. Vi hade börjat dagen innan. Städat undan lite skräp. Druckit många koppar kaffe. Hängt upp bilder och bytt ut. Allt skulle stämma. Ljusa bilder i det mörkare rummet och mörka i det rummet som hade dagsljus släpandes genom de små fönstren. Efter två dagar hänger åttio bilder på de vackra vita sandstensväggarna. Galleriet var tidigare ett boningshus som gjorts om till galleri. Vi är strax färdiga när jag plötsligt ser att kvinnan sätter sig på golvet. Hon börjar gråta och säger samtidigt;

-Jag längtar till havet!
-Vad menar du? frågar jag
-Jag kan se husen, höghusen i Telaviv från min lägenhet på sjätte våning.
Men jag kan inte se havet. Jag längtar alltid dit. Jag vill visa havet för min dotter.
-När var du där senast? frågar jag.
-1998 svarar hon kort. Och nu kan jag inte komma dit.

- Jag längtar efter den rödvita fågeln, säger flickan som sedan tre veckor tillbaka sitter i ett flyktingläger i norra Gaza. Tre veckor tidigare har bulldozers krossat familjens hus. Nu längtar hon efter den lilla fågeln som brukade komma varje morgon till den lilla balkongen.Varje morgon fick jag frukost av mamma och fågeln fick smulor av mig.

-Vi hade en dröm om att kunna etablera ett liv här i mina föräldras fastighet i Al Ram. Min käresta kommer från Haifa, är israelisk arab. Förra veckan stängde man till muren. Allt blev plötsligt omöjligt. Min son, sex år gammal måste varje dag passera godtyckliga, unga soldater.
Vi längar efter frihet, att vara fri, fri, fri.

-Min yngsta dotter födde igår första barnet. När jag skulle besöka henne på sjukhuset i Nablus stoppades jag av en ung israelisk flicka. Jag tyckte synd om henne, hon var så ung. Hon var bara en flicka, men soldat som från en dag bytt om från ungdomens längtan, glädje till dödens maskerad. För 22 år sedan födde jag min dotter på sjukhuset i Nablus. Nu ville jag se mitt barnbarn. Nu fick jag inte komma dit. Jag längtar efter att få se mitt barnbarn.

- Jag kommer aldrig mera kunna se olivkullen som pappa brukade ta mig till. Den finns på andra sidan muren. Det var där han lärde mig allt om djuren. Det var där han brukade sitta och tänka och längta till en annan tid. Det var där vi hade den bästa utsikten mot gamla stan i Jerusalem, domens kupol. Den grå draken, muren har nu kommit emellan. Den dödar allt. Dödar till och med drömmen. Jag längtar efter att åter kunna gå de femtio metrarna upp till olivkullen.

- Vi längtar efter att kunna fira påsk i Jerusalem.Varje år söker vi tillstånd. Varje år har vi samma dröm. Vi har fyra barn. Vi brukar söka i god tid, fem månader innan påsk. Nu är muren färdigbyggd. Vi är instängda. Det är svårare för en kristen från Betlehem att vandra på Via Dolorosa än för en svensk turist. Vi behöver tillstånd från militären, det behöver inte svensken.

Vi längtar efter en lugn natt, säger kvinnan på Gaza, en natt utan bomber, utan skrik från barn, utan helikoptrar, utan ambulanser, en enda natt.

Alla längtar, alla längtar efter något. Ockupationen har gjort att det är längtan som fyller allas vardag. Alla talar om det, talar om det man förlorat, om det som nyss var möjligt. Det handlar inte om de stora drömmarna, utan bara att kunna gå till havet, doppa fötterna i det salta vattnet, att få se den rödvita fågeln, att se in i barnbarnets ansiket, att vandra upp på pappans olivkulle, att fira påsk med familjen, att få sova en natt utan bomber, att vara fri.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2906

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag vill tacka dig

Tack!

Permalänk | Anmäl #2 Tack, 2010-03-28, 18:45


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.