Flumskolans underskattning av eleverna är ett svek

När vi nu vänder blad och skriver 2009 blickar vi tillbaka mot ett år där skoldebatten har varit mer på tapeten än på länge. Jan Björklunds korståg mot flumskolan har fortsatt samtidigt som Klass 9A visade oss att alla elever kan bli bäst i Sverige, så länge man har Stavros Louca som lärare. Trots detta har vi elever under året i internationella jämförelser visat på sviktande ämneskunskaper, framför allt i matematik. Därför är den grund till en ny skola som har lagts, med kunskap och "ordning och reda" som grundpelare, så välkommen. Alliansens reformvilja sprider sig som en frisk fläkt över Sverige och en av många debatter tog plats i TV-programmet "Forum: Betygen" i Kunskapskanalen.

Även om såväl lärare som experter har varit överens om att den svenska skolan har stora brister, har regeringen mött hårt motstånd. Trots att socialdemokraterna har medgett att en förändring är nödvändig har vänsterpartiet kraftigt motsatt sig en sådan utveckling. Även Lärarförbundet, Sveriges lärares största fackförening, har varit kritiska till högerns politik.

Med i diskussionen var Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén som fattade posto som motståndare till Alliansens politik. För att illustrera sin uppfattning att elever inte lär sig mer för att de får betyg oftare sa hon att "grisen blir väl inte tjockare för att vi mäter den oftare". Detta illustrerar väl den intressanta bild som Lärarförbundet och Eva-Lis Sirén har av oss elever, en mycket gammalmodig, förlegad och oroväckande bild. Vi elever ses som korvar som ska stoppas med så mycket kött som möjligt, eller som grisar som lärarna ska göda så feta som de kan. Det är en bild som vi hoppades dog ut för många år sedan, men tydligen lever den kvar bland de som utger sig för att vara den moderna skolans förkämpar.

Man bör fråga sig vad som är modernt i att se elever som tomma säckar som av lärarna ska stoppas så fulla med kunskap som möjligt. Borde inte tvåtusentalets pedagogik snarare handla om att inspirera barn och ungdomar till att vilja lära och utveckla sig, att tända en kunskapstörstens eld? I en sådan pedagogik är betygen en naturlig del som ett medel för oss att få en rättvis och klar bedömning av vår kunskapsmängd. Betygen skall inte vara ett mål, särskilt inte för läraren.

Det är just denna viktiga stomme i betygssystemet som tycks ha gått Lärarförbundets ordförande obemärkt förbi. När hon säger att grisen inte blir tjockare så har hon missat något fundamentalt, nämligen att betyget inte finns där för lärarens skull utan som ett verktyg för oss, eleverna. Genom att veta var vi befinner oss kunskapsmässigt kan vi själva, i samråd med läraren, bedöma vad vi behöver göra för att uppnå våra mål. Det är en grov underskattning som politiker och experter tenderar att göra när de antar att vi elever själva saknar förmåga att utvecklas. Till skillnad från grisar kan vi reflektera och förändra oss när vi får respons på det vi gör, något som genererar ett generösare intellektuellt och kunskapsmässigt midjemått.

Siréns anförande i "Forum: Betygen" fortsätter i samma stil då hon säger att lärarna måste ha möjligheter att sätta in åtgärder och insatser för att "korrigera kursen". I uppfödarens anda säger hon att det är "vi" som behöver dessa åtgärder, att det är hon och lärarkåren som ska förmå förändra oss elever. Vi elever har tyvärr alltigenom fråntagits våra möjligheter att styra vår egen skolgång under socialdemokraternas regeringsår och helt enkelt lagt dessa i händerna på lärarna och politikerna. Självklart ska det alltid finnas stöd för alla elever som behöver det men det är ett hån mot oss att säga att ingen av oss klarar av att ta ansvar för sin egen skolgång.

Mycket av diskussionerna om betyg har också handlat om den press som bedömningarna sätter på oss. Självklart känner man ofta press i skolan, eftersom man vill leva upp till sina egna och andras förväntningar och göra bra ifrån sig. Från "flumskolans" försvarare har man länge hört att det är betygen i sig som orsakar pressen, att vi elever inte klarar av att bli bedömda utan att må dåligt.

Ännu en gång underskattas vi elever. Pressen och stressen som uppstår beror inte på omognad eller svaghet, utan är bara en naturlig och sund följd av de högt ställda mål som motiverade elever sätter. Att denna stress blir som mest påtaglig i samband med betygen kommer sig av att vi är alltför ovana vid att få vår kunskap svart på vitt. I nuläget delas de första betygen ur så sent som till julen, i åttonde klass. Det betyder att man efter det bara får betyg i två omgångar till, innan man får sina slutbetyg från grundskolan. Det är därför inte konstigt att stressen både före och efter det första betyget kan blir oerhört stor. Tre terminer är helt enkelt för kort tid när det gäller att ta igen och förbättra kunskaper som har sträckt sig över nio år.

Det är därför helt fel väg som "flumskolans" försvarare väljer att gå då de opponerar sig mot förändringarna i skolan. Tidiga betyg minskar pressen genom att man tidigt vänjer sig vid dem och är helt införstådd med hur det fungerar när slutbetygen nalkas. Deras överdramatiserade värde minskar helt enkelt när man vet att man har många år på sig att förbättra eller konsolidera sina kunskaper och betyg. Samtidigt lär vi oss tidigare hur man kan använda betygen när vi får träna på det tidigare.

Tyvärr verkar det dock leva kvar en vänsterpolitik i Sverige där eleverna inte tillåts ansvara för sin egen skolgång, en politik där lärarna bestämmer "åtgärder" för hur vi ska utvecklas, en politik där eleverna har reducerats till grisar.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2858

1 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

För att ge lite extra krydda till artikeln kan jag rekommendera läsning av "Lärarförbundets handbok i genuspedagogik" så förstår alla (som inte är hopplöst marinerade och indoktrinerade redan) vad det är för lärarkår och radikalfeministiskt flum som detta fackförbund vill att deras tusentals lärare ska drabba våra barn med.

Det är i högsta inte demokratiskt eller uttryck för likabehandling då det är till för att främja flickor i skolan och slå kalla filtar över pojkar och dessutom är det inte kommunicerat till föräldrar vad dessa lärare egentligen har för agenda.

De senaste åren har vissa politiker, debattörer och en och annan byråkrat börjar lyfta frågan varför pojkar halkar efter i skolan. Även en halvdan utredning har försökt besvara det utan att gå till botten med problemet. Svaret är komplext men en av delförklaringarna som våra politker bär ansvaret för är att skolan har tillåtits bli en institution som systematiskt slår undan benen för pojkar genom att bestraffa dem kollektivt och montera ned nivån på alla ämnen som generellt har intresserat pojkar och som de i genomsnitt har haft en dokumenterad fallenhet för.

Hur kan politiker i Sverige se barn och föräldrar i ögonen utan att skämmas och ta sitt ansvar?

Permalänk | Anmäl #1 Frågande, 2010-03-19, 00:42

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.