Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Fritt forum

Henrik Unné om Fritt forum

Egoismen är god

Det råder mycken förvirring om begreppet egoismen. Här följer en förklaring av vad egoismen är, och vad den inte är.


Om författaren

Jag är en egoist, och stolt över det. I detta inlägg vill jag förklara varför.

Det råder mycken förvirring om begreppet egoismen.

Enligt ordboken är egoismen den morallära som
säger att man ska göra det som ligger i ens eget
intresse. Men de flesta människor ser när de hör
ordet en bild av ett odjur som trampar ner andra
och kliver över lik för att nå sina syften.
Hitler, Stalin och Pinochet ses som typexempel på
egoister. Detta innebär att de flesta människor
inbillar sig att det är utövande av sadistiskt
våld som faktiskt ligger i en människas intresse.

Det som emellertid ligger i en människas intresse
är att leva ett lyckligt liv. Uppnår diktatorer,
gangstrar och andra onda människor lycka? Många
människor inbillar sig att så är fallet. De tror
på myten om den "lycklige skurken". Enligt denna
myt kan en skurk njuta av lyxen han roffar åt sig
om bara han lyckas komma undan med röveriet och
inte åker fast. Om bara en skurk är tillräckligt
skicklig kan han leva ett lyckligt liv tror många.

Man upptäcker att detta inte är sant om man
granskar skurkarnas liv.

Ta Saddam Hussein till exempel. I Irak kunde
undersåtar få en påhälsning av militärer under
eftermiddagen och beordras att omedelbart utrymma
sin bostad - därför att Hussein skulle komma och
sova i huset under natten.

Hussein var så rädd för attentat att han inte
vågade sova i samma fastighet två nätter i följd.
Så han inkvarterade sig i olika undersåtars hus
varje natt - han bestämde sig inte för vilket
förrän bara någon timme i förväg. På det sättet,
hoppades han, skulle ingen av hans många fiender
hinna att organisera ett mord på honom medan han
sov.

Hussein hade verkligen skäl för att vara rädd för
sin medmänniska. Han hade mördat så många irakier,
inklusive närstående, att han inte längre kunde
lita på någon. Han levde därför i ett tillstånd av
terror - han fruktade ständigt för sitt liv.

Husseins materiella levnadsstandard motsvarade den
som en mångmiljonär har i västländerna. Hussein
vältrade sig i lyx. Men han kände aldrig någon
lycka. Hussein var därför ingen egoist.

Varför är då de flesta skurkar så ivriga att komma
över lyxvaror? För att kompensera - inte för att
njuta. När Rumäniens tidigare diktator Ceauscescu
störtades, upptäcktes det att han i sin palats hade
jättelika garderober fyllda med hundratals oanvända
kostymer, av ypperlig kvalitet.

Han hade ingen användning för så många kostymer. De
bara hängde där och samlade damm. Ceauscescu bara
hamstrade maniskt kostymer. Det var sjukt. Varje
gång han rövade åt sig ytterligare en kostym,
lindrade han tillfälligt sin känsla av självförakt.
Ceauscescu  - liksom Hussein - kände aldrig någon
lycka. Han var ingen egoist.

Ett annat, liknande exempel, var Ismelda Marcos, frun
till Filippinernas tidigare envåldshärskare. När
de två störtades, upptäcktes det att Ismelda Marcos
hade mer än ett tusen par fina, oanvända skor i sina
garderober. Vad kunde hon ha haft för nytta och
glädje av dem? Ingen, de utgjorde bara en psykologisk
kompensation för henne. Hon var ingen egoist.

Även mindre skurkar - som t ex vanliga gangstrar -
lever utan att känna någon lycka. Gangstrar lindrar
sitt inre lidande genom att supa, knarka, hänge sig
åt kärlekslös sex, osv. Som rekreation har de bara
själlösa, rent fysiska retningar - av samma slag som
djur upplever.

Men om inga skurkar känner någon lycka - varifrån
kommer då egoismens dåliga rykte?

Svaret är att västländernas filosofer har prånglat
ut idén att egoismen är ett ont hela tiden de
senaste 200 åren. Kant, Hegel, Marx och alla de
andra - de har hävdat att det moraliska idealet är
egoismens motsats - nämligen osjälviskhet, dvs
självuppoffring.

Denna idé har sedan spritt sig från universiteten,
och smittat ner hela kulturen. Författare som Charles
Dickens, politiker som Olof Palme, tidningsredaktörer
som Herbert Tingsten, skriftställare som Jan Myrdal,
filmmakare som Hasse Alfredsson - alla har de spridit
idén om osjälviskhetens godhet, som hade tutats i dem 
på universiteten och i skolan, när de var unga.

Det formella, filosofiska namnet på osjälviskhetens
morallära är "altruismen". Altruismen är dödens moral,
eftersom den säger att människor ska offra det som
är ett värde, istället för att slå vakt om det. Den
mat, de kläder, de mediciner, de pengar man har -
allt ska man ge bort till andra, om man är en
konsekvent altruist. Och då svälter eller fryser man
ihjäl själv.

Varför har då filosoferna fördömt egoismen och
lovordat altruismen de senaste 200 åren? Därför att
de ville förstöra andra människors liv. Eller för
att vara mer exakt - de ville lura andra människor
till att själva förstöra sina egna liv.

Genom att ge egoismen ett skamfilat rykte, lyckades
filosoferna avskräcka andra människor från att göra
det som låg i deras intresse.

Istället för att försöka tjäna pengar, har många
moderna västlänningar därför blivit hippies och
lodisar. Istället för att slå vakt om sin frihet,
har många moderna västlänningar därför frivilligt
lagt sitt liv i statens händer - i välfärdsstaters,
kommuniststaters och fasciststaters händer. Istället
för att uppskatta och värna om industrisamhällets
frukter, har många moderna västlänningar därför
blivit ekologister och veganer.

Alltför många människor har gått i filosofernas fälla.

Diktatorerna och gangstrarna accepterar också
självuppoffringsmoralen. De har också gått i fällan. 
Men de väljer andra sidan av myntet. De väljer att
offra andra åt sig själva, istället för att offra sig
själva åt andra. Och därmed offrar de sin egen lycka.
Så de är inte egoister, de heller.

Det var altruismens inflytande som gjorde 1900-talet
till mänsklighetens blodigaste sekel hittills. Aldrig
tidigare har människor offrat både sig själva och
andra så mycket, som de gjorde under det gångna
århundradet.

För att kommande sekler ska bli bättre, måste alla
människor lära sig att bli äkta egoister. De måste
lära sig att alla individer är självändamål, som har
en helig rätt att leva för sin egen skull.

Det innebär att hela mänskligheten måste upptäcka och
acceptera Ayn Rands filosofi, objektivismen.
Objektivismen förespråkar egoismen, och ger egoismen
den filosofiska grund den behöver för att vinna
burskap. Läs därför Ayn Rand, innan det är för sent.

 





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2839

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det mest förödande är när religionernas språkrör och uttydare uppmanar troende människor att hänge sig åt altruism, exempelvis något så tragiskt och idiotiskt som att offra sig som självmordsbombare och liknande. Även kristna förkunnare försöker tolka det som att Jesus uppmanade till altruism. Men det som Jesus påtalade var ju att satsa på sådant som var hållbart i både det korta jordlivsperspektivet och dessutom i evigheten. Allt som han själv uppmanade människor att välja är ju sådant som antingen är till egennytta under jordelivet eller i evighetsperspektiv. Kanske då allra helst och om det praktiskt är möjligt, leder till lycka och välbefinnande både i nuet och i framtids- och evighetsperspektivet.

Permalänk | Anmäl #1 Uno Hansson, 2008-12-31, 16:22

Hej!
Vi blir alla uppfostrade med att egoism är dåligt. Att altruism samtidigt är bra är inget som jag uppfattat att jag på samma sätt fått lära mig. Jag tror t.o.m att jag var över 20 år gammal innan jag första gången hörde ordet. Men måste man grubbla så mycket över detta? Oftast har människor i ett rum olika uppfattning om ord. Ibland så till den milda grad att man måste tala så här:
Jag anser inte att den demokrati vi har i Sverige är den ultimata OCH med ordet demokrati menar jag.... och sen exakt beskriva vad man menar.

Annars sitter det människor omkring en som alltid går till den allmänna uppfattningens försvar, trots att de inte själva har tänkt igenom det hela utan endast ärvt uppfattningen eller känt på sig att denna uppfattning verkar vara ok alltså håller jag mig till den - OCH går i försvar för den närhelst det krävs.

Men om människan hade mer TID över i sina liv. Då är jag övertygad om att allas våra personliga utvecklingar skulle gå framåt och fler och fler skulle säkert ge sig TID att själva och tillsammans med andra fundera ut vad de verkligen tror - själva, och mer TID ger också förutsättningar till nya insikter - som ju är det som hjälper oss att växa som människor.

Idag har vi så många ruttna människo-fientliga system som vi alla tvingas inordna oss under och det blir svårt att växa till som människa under dessa förkrympta system. Trots att jag förstår vad Du säger och inser att det kan ligga mycket i det - så känner jag mig som en ganska altruistisk människa som längtar efter bättre system för oss alla. Läs gärna om ett sådant på hemsidan http://www.tidskatt.se - om Du orkar. Många säger ju till mig idag att ...det är alldeles för mycket text...ingen kommer att orka läsa det. Suck! Jag vill ändå gärna tro att några i alla fall orkar.
vh
Anna

Permalänk | Anmäl #2 Anna Gustin, 2009-01-02, 11:17

I den mån att man själv blir lycklig av att hjälpa andra människor är jag med dig. För övrigt så tror jag att den individualistiska syn på människan som präglar västvärlden just nu är ohållbar. Människan är inte en individ som lever för sin egen del, hon är del av ett större sammanhang där naturen, djuren, andra människor och eventuella övertygelser också har plats.

Permalänk | Anmäl #3 Christian Sturesson, 2009-01-02, 16:57

Cristian, självklart är människan en unik individ som lever sitt eget liv. Att västvärldens nuvarande sociotekniska systemen (alldeles speciellt det nuvarande pennings- och finansieringssystemet) och dess logistik är ohållbar har väl inte ett dugg med individualismen eller frihetsliberalismen att göra! Lika självklart är väl individernas ömsesidiga förståelse, tillit, tillgivenhet och samarbete enligt vars och ens fria vilja, engagemang och kreativitet. Hur du kan se någon faktisk motsättning mellan egennyttig individualism och tillit, tillgivenhet och förståelse förstår jag absolut inte! Allt annat än en sund individualistisk tillit och gemenskap är ohållbart i längden! Det väldigt underliga är att du är långt ifrån ensam om din konstig inställning Christian!

Permalänk | Anmäl #4 Uno Hansson, 2009-01-02, 22:35

Det är verkligen en fantastisk idé herr Unné har om hur världens alla filosofer gaddat ihop sig (över tidevarven) för att gillra den altruistiska fällan för mänskligheten i övrigt. Kanske borde han läsa lite av Aristoteles innan han fäster nya påståenden på pränt i denna fråga.

Permalänk | Anmäl #5 Martin Hedén, 2009-01-03, 00:42

Till Martin Hedén: Aristoteles var visst ett lysande undantag till mönstret att NÄSTINTILL alla västvärldens stora filosofer förespråkade den altruistiska moralläran. Det hedrar Aristoteles att han förespråkade en rationell egoism. Men med undantag för Ayn Rand var han i stort sett ensam om det. Läs gärna The Ominous Parallels för en redogörelse för hur majoriteten av västländernas filosofer förespråkade giftiga idéer. Boken finns att köpa hos www.aynrandbookstore.com .

Permalänk | Anmäl #6 Henrik Unné, 2009-01-03, 12:46

Tack Henrik för en upplysande och välgörande artikel! Vi som har vuxit upp och uppfostrats i Sverige är många som känner igen oss i det du skriver.

Jag vill kommentera signaturen Annas tankegångar:
"Vi blir alla uppfostrade med att egoism är dåligt. Att altruism samtidigt är bra är inget som jag uppfattat att jag på samma sätt fått lära mig. Jag tror t.o.m att jag var över 20 år gammal innan jag första gången hörde ordet. Men måste man grubbla så mycket över detta?"

Det är riktigt att ordet altruism ej nämns särskilt mycket i uppfostran på dagis, i skolan och genom barnprogrammen. Men det gäller alltså bara ordet "altruism". Själva läran predikas däremot ofta.

Permalänk | Anmäl #7 Maja, 2009-01-06, 16:26


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.