Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2008-12-29 18:12, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11
Terrorattacken mot Bombay visade att svenska tidningar och radio- och tv-kanaler har sitt intresse och sin kompetens någon annanstans. Det skriver journalisten och Indien-experten Per J Andersson.
Per J Andersson är frilansjournalist och författare med Indien som huvudämne. Har rest i Indien sedan 25 år tillbaka och bott i Bombay.
Det var stort pådrag. Javisst, västerlänningar var ju drabbade. Men därefter kom krystade analyser med fokus på det politiska kaoset i Pakistan, talibanernas framgångar i Afghanistan och presidentvalet i USA. Gott så. Jag menar inte att de var helt fel ute - undantaget den långsökta analysen att terroristerna slog till mot Bombay bara för att visa Barack Obama att man finns. Få resonerade kring de hinduchauvinistiska, antimuslimska politikerna som styr Bombay eller det religiösa våldet efter rivningen av en moské i staden Ayodhya för sexton år sedan.
Ett par dagar efter attacken kändes det som om Bombay bara var terrorns arena, saknade karaktärsdrag och eget socialt och politiskt liv.
Experter bjöds in. De hade inte heller så mycket att säga om Indien, desto mer om internationell terrorism. Analyserna blev därefter. Fokus låg någon annanstans. Så småningom dök det upp fina undantag, till exempel statsvetaren och Indienkännaren Sten Widmalm i Dagens Nyheter och islamologen Jan Hjärpe i Sydsvenskan.
Men de första dagarna var enögda. Inte så konstigt. Inget svenskt medieföretag har permanent korrespondent i Indien. De svenska journalister som rapporterar därifrån är frilansande stringers eller tillfälligt utsända, har ofta ekonomi som huvudområde och rapporterar knappt alls om indisk politik.
Om några decennier spås Indien vara världens tredje största ekonomi. Kanske smider medieföretagen planer på att skicka korrar österut? Satsa stort. Färglägga den stora vita fläcken på mediekartan. Nej, istället är det billigare arbetsmetoder som gäller. Hemmaredaktionens reportrar får surfa runt på engelskspråkiga dagstidningars hemsidor på jakt efter material som de kan rewrita. Till detta kommer en efterlysning till svenskar på resa i världen: Är du på plats? Har du bilder? Mms:a redaktionen!
Googlereportrar och fotograferande turister istället för utrikeskorrespondenter. Det blir effektfullt, billigt, ofta ryckt ur sitt sammanhang och fullständigt förvirrat.
Vår utrikesrapportering styrs av en mängd faktorer. Bomber och katastrofer går före långsamma förändringar. Områden där västerlänningar nyligen haft ett finger med i spelet går före områden där de inte har haft det. Länder där svenska företag har intressen går före länder där de inte har det. Länder där det är bekvämt för journalister att bo går före länder där det är obekvämt.
När det gäller Indien finns ännu ett motiv för ointresse. Landet är multireligiöst, flerspråkigt och mångkulturellt och anses svårt att förklara. Dessutom drabbar våldet - före Bombaydåden - inte västerlänningar, bara indier. En axelryckning: jaha, nu slåss de igen, hinduerna och muslimerna!
I november 1996 kolliderade en saudisk jumbojet med ett kazakstanskt fraktflygplan kort efter start från flygplatsen i Delhi. 349 människor dog, inte en enda västerlänning. När internationella nyhetsbyråer kom fram till nedslagsplatsen mötte de en polis som förstått hur journalisterna tänker.
Ta det lugnt, sa han i all välmening till reportrarna, här finns bara döda bruna människor.
Världens största demokrati drabbades under veckoslutet av ett terrorattentat i Bombay. 195 personer dog. En islamistisk gruppering från Pakistan har tagit på sig anvaret. Är detta ännu ett dåd i raden med rötter i konflikten mellan Pakistan och Indien, eller är det en islamistisk attack lik den som drabbade New York? Eller är betydelsen en helt annan?
Mumbai en postmodern installation?

Det är inte Indiens 11/9, det är Indiens Columbine

Existerar islamismen? Är terrorn i Bombay ett exempel på det?
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Oh, är det på grund av de är bruna?
.
Är det därför det är sån tokbevakning av Centralasien, Ryssland, Ukraina, Vitryssland? Peru?
.
Jag tror inte att exempelvis nigerianer, yemeniter eller surinameser läser med andakt om t.ex. Estonia, Göteborgsbrand eller en ubåtskränkning i skärgården hur många "riktiga journalister" och reportage de än skickar.
.
En del i dessa länder skulle naturligtvis läsa intresserat, liksom en del i Sverige skulle läsa intresserat om Indien mer djupgående.
.
Men de flesta bläddrar förbi saker från kulturer och sammanhang som man har svag koppling till. Och därför - orsaken till problemet - får man ut så väldigt lite läsare per satsad krona på att skicka ut måhända kompetent folk.
.
Det gäller för alla redaktioner världen över. De som är verkligt intresserade kan dock oftast engelska och läser därför The Economist eller andra tidsskrifter med en global läsarkrets för att hänga med.
.
Bara att söka jobb där, Per.
Hej Per!
Har du dåligt med jobb?
Tidningarna har nog inte obegränsat med pengar!
Nyhetsvärdet brukar ju vara omvänt proportionelt mot kvadraten på avståndet. Så då är det ju inte så underligt om länder på andra sidan jordklotet får mindre uppmärksamhet! Allt kan inte vara "rättvist" eller "lagom" som vi svenskar är hjärntvättade med.