Fritt forum

Solidar om Fritt forum

en skapelseberättelse byggd på logik, tro och vetenskap

Publicerad: 2008-12-29 04:12, Uppdaterad: 2008-12-29 09:12

millningar
8 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag ser den yttersta existentiella frågan som den viktigaste frågan människan kan ställa sig.

Från början fanns ingenting. Inte ens början fanns. Allt var tom rymd utan början och utan slut. En oändlighet i rummet, men också i tiden. Den tomma rymden har alltid funnits och kommer alltid att finnas långt efter att vårt universums alla atomer sönderfallit i fotoner som seglar bort allt snabbare i ett oändligt fjärran, utspridda på miljarder ljusår från varandra bortom gravitationens räckvidd. Men innan vårt universum föddes fanns ingenting, inget framställt av energi eller materia. Bara den oändliga, materietomma rymden fanns.

I detta tomrum äger en händelse rum, en urhändelse, varur alla andra händelser flyter fram. Något som enligt fysikens lagar inte kan hända händer. Energi blir till i form av ljus, högt exciterade fotoner. Ett brott mot energiprincipen och termodynamikens lagar. Inte gradvis, utan i ett ögonblick framkallas all den energi som kommer att skapa vårt universum.

Detta sker i en mycket liten punkt, en planckenhet liten, långt mindre än en atom, där en oerhört stor mängd fotoner sammanpackas. All energi omvandlas till fotoner. Mängden fotoner besitter all energi universum nu rymmer och är därför exciterade till en ofattbar temperatur många triljoner grader hög. En temperatur som aldrig mer kommer att uppnås i universums historia. Så här händer något i alla bemärkelser unikt.

I samma ögonblick punkten uppträder på scenen når fotonenergin en kritisk massa som exploderar som en fotoblixt och bildar kosmos, det kosmiska rummet, kosmisk tid och allt det material varav vårt universum är gjort. De heta fotonerna kolliderar med varandra och fusionerar, sammangjutes, till alla andra elementarpartiklar, inte minst de tre elementära huvudingredienserna i de blivande atomerna, elektroner, protoner och neutroner. Efter någon minut av expansion har temperaturen blivit lagom för att bilda de allra enklaste atomerna väte och helium, som ännu idag utgör ca. 99% av alla atomer. Övriga grundämnen bildades långt senare i solar och supernovor, också de i heta fusionshändelser.

Den kritiska massa, den mängd energi, det heta ljus, som gav upphov till vårt universum, måste vara avvägd med en precision inom bråkdelen av en promille av en procent. Bråkdelen anges av astrofysiker till ett tal med sextio nollor.

Aningen större eller mindre energiinnehåll i ursmällen skulle lett till universa oförmögna att hysa liv; de skulle antingen varit alltför snabba i sin expansion och därmed inte förmögna att bilda galaxer med stabila solsystem eller alltför tröga och kortlivade för att livets kemi skulle hinna utvecklas. Vi är barn av universum som helhet.

Och vårt rum, universum, expanderar med allt större hastighet i alla riktningar ut i den oändliga rymden som omsluter vår värld på alla sidor. Vi genomlever big bang kontinuerligt. Där ute i yttre rymden finns inget motstånd och här inuti universum är gravitationen för svag för att hejda expansionen. Vi befinner oss i en liten blåsa i ett oändligt hav av rymd. Hur kan detta hända? Varför finns vi och världen? Ja, ingen, inte ens Stephen Hawking vet. Den vetenskapliga positionen är agnostisk - det går inte att veta vad den yttersta orsaken är. Men det går att ha en tro som vilar på solid logik. För den som tar den yttersta, existentiella frågan - Vad är existensens yttersta orsak? - på fullt allvar, ger logiken ett icke-agnostiskt svar.

Energin som fyller universum kan inte skapas eller förstöras säger fysikens lagar, ändå finns den där och samtidigt säger kosmologin att universum är av tillfällig natur; energin har alltså inte alltid funnits, det finns en absolut början där energin bildas plötsligt; denna självmotsägelse kan bara lösas genom att inse att energin måste ha ett födelsetillfälle givet av en icke-fysisk makt, sedan en livscykel och till sist ett slut, ett slutstadium i form av 100% entropi/obrukbar energi. Brukbar energi är alltså inte evig, så var kommer vår värld ifrån?

Här kommer enkel logik oss till undsättning; den säger oss att universum inte kan ha uppstått ur intet. Ur absolut intet kommer intet. Det måste finnas en orsakande kraft, en icke fysisk, icke tidsbunden kraft bakom alltsammans. Låt oss kalla denna i sig själv eviga, orsakslösa kraft Gud. Och Gud kan inte vara materiell; då skulle han/hon/den vara underkastad fysikens och evolutionens lagar och våra förklaringsförsök skulle hamna i oändlig regress (bakåtriktad orsakskedja) som inte förmår förklara något alls - att bringa något alls in i existens är regressens oöverstigliga problem; det måste finnas en första immateriell orsak som besitter makten att åstadkomma energi ur intet i en viljestyrd och övernaturlig skapelseakt; creatio ex nihilo. Logiken tvingar oss dit.

Gud är immateriell, dvs ande, evig ande, säger oss både logiken och Bibeln (Hebreerbrevet 9:14; Jesaja 9:6). Vad ande är mera exakt kan ingen veta utom att det inte är materia. Gud måste vara annorlunda mot våra inomvärldsliga erfarenheter; vara oberoende av alla energi- och entropilagar; vara oberoende av all energitillförsel. Och enligt den bibliska tron kan man använda ord som personlig närvaro om denne evige ande - så som han är uppenbarad i Jesus Kristus. Och när han talade med Mose använde han uttrycket "jag är den jag är" - en person med absolut identitet och integritet, som är till, inte blir till, är av evighet.

Evig ande är alltså paradoxalt nog den enda naturliga förklaringen till vår materiella existens. Så som allt inomvärldsligt har sin naturliga förklaring inom universums lagar och historia, så är en utomvärldslig, immateriell skapare den enda naturliga förklaringen till uppkomsten av vårt vidunderliga men tillfälliga universum. Det hindrar dock inte Gud från att ingripa i sin skapelse; han som åstadkommit det mirakel vi kallar universum och bestämt naturlagarna är fri att alterera dem när han så önskar. Därav undren. Därav Jesus övernaturliga historia: jungfrufödelsen, underverken och uppståndelsen från de döda. Och hans förmåga att etablera sitt rike i våra hjärtan.

Med vänliga hälsningar, Samuel Johansson, kristen filosof.

Solidar (8 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2792

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Fanns verkligen rymden? Inte för att jag begrep det, men visst har jag läst, att då materien skapades, skapade den rummet för att ha någonting att existera i.
Fysikerna tycks älska att vara mer obegripliga än teologer. De tycks njuta av att göra materien till ett obegripligt mysterium.
Då kan du hålla med de materialistiska ateisterna om att allt är materia. Din enda invändning mot dem skall vara det där ordet "bara", som de vill stoppa in franför ordet "materia".
Hur har de fått för sig, att materien är bara?

Permalänk | Anmäl #1 Christer Brodén, 2008-12-29, 18:05

Permalänk | Anmäl #2 Christer Brodén, 2008-12-29, 18:05

Christer.
Man får göra skillnad på det rum universum utgör och det rum kosmos expanderar i. Enkel logik tvingar oss att anta en yttre rymd utan några som helst gränser, annars uppstår genast absurditeter som: Kommer de yttersta galaxerna plötsligt att rusa in i en vägg? Och vad finns bakom väggen?
Jag håller med ateisterna om att allt är energi (massa är ju bunden energi) men till skillnad mot dem tror jag att all energi framkallades av en metafysisk makt genom en skapelsebefallning. Jag tycker om Bibelns enkla "Ljus bli till" eftersom all energi blev till i en fotonexplosion (den kosmiska bakgrundsstrålningen visar det). Samtidigt med det energirika ljuset uppstod naturlagarna bestämda av skaparmakten. Det finns minst ett trettiotal naturkonstanter som i samarbete har utformat vår värld. Misstaget materialister gör är att tro att de inomkosmiska lagarna gällde före universums födelse. De ägnar sig därför åt att spekulera om hur allt blev till utifrån effekter som dessa lagar kan ge upphov till i laboratorier och atomkrossar. Radikalare grepp krävs.

Permalänk | Anmäl #3 Solidar, 2008-12-29, 18:57

" Misstaget materialister gör är att tro att de inomkosmiska lagarna gällde före universums födelse"

Du gör ju samma sak!

Du baserar ditt resonemang på inomkosmiska lagar som så vitt vi vet inte behöver vara giltiga innan big-bang.

Vilka sannolikheterna var för att precis rätt mängd energi/massa skulle finnas? Eftersom universum faktiskt existerar så var de rätt den här gången. Vi kan inte veta om det finns en annan uppsättning "naturlagar" som gällde "innan big bang" som resulterat i att bara ett korrekt komponerat universum kan skapas, eller om funnits triljonerstriljaders big-bang innan vår som alla resulterat i universum som omedelbart kollapsat.

Inget i dina resonemang behöver en gud som förklaring. Vill du ha en ändå, så för all del, jag klarar mig bra utan.

Permalänk | Anmäl #4 JörgenL, 2008-12-29, 20:16

Vad jag vet är lagen om orsak och verkan i grunden en filosofisk utsaga och det är den jag använder mig av för att nå bortom big bang. De vetenskapliga argumenten däremot använder jag just som argument och inte som bevis. I en bemärkelse känner jag mig befryndad med ateister; ni söker och gör anspråk på sanning; men min kritik mot ateister är att ni låtsas ha, eller möjligen tror er ha, vetenskaplig grund för er filosofi. I själva verket vet vi ju att bara agnostiker är vetenskapligt konsekventa. Jag gör därför inte misstaget att tro att Gud kan bevisas eller motbevisas, men jag anser mig ha goda skäl för min tro. Ateister har inga goda skäl alls.

Permalänk | Anmäl #5 Samuel , 2008-12-29, 23:57

Min icke-tro på en gud är en arbetshypotes, och den bygger jag på att ingen har visat på något fenomen i detta universum vi kan betrakta som indikerar att det skulle existera någon sådan entitet.

Alltså finner jag ingen anledning att räkna med att det finns nåt sånt, eftersom jag inte kan se något syfte med att föra in en icke-beräkningsbar variabel i varje tanke om orsak och verkan.

Jag har inget emot att människor har en personlig tro, det är upp till var och en. Det är bara när de troende anser att deras tro ska vara ett giltigt argument i skeenden som påverkar även mig och andra icke-troende i samhället jag blir irriterad.

Jag vet inte om jag betraktar detta synsätt som mera vetenskapligt direkt. Däremot kanske man kan säga att jag försöker tillämpa vetenskaplig metod på frågan.

Permalänk | Anmäl #6 JörgenL, 2008-12-30, 23:11

Jag förstår hur du resonerar. Vi gör helt enkelt motsatta bedömningar. Universums sinnrikedom inger mig en stark känsla av en mäktig intelligens bakom alltsammans. Jag syftar främst på hur liv och intelligens fanns till som potential redan från kosmos första stund, "inskrivet i universums väv".
När det gäller teokrati är vi överens, jag är för sekulär demokrati; dels för att respekten för människans fria vilja måste upprätthållas, dels för att Jesus inpräntar hos sina lärjungar att "mitt rike är inte av denna världen".

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

en skapelseberättelse byggd på logik, tro och vetenskap

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar