Fritt forum

om Fritt forum

Det paradoxala julmysteriet

Publicerad: 2008-12-20 14:12, Uppdaterad: 2009-01-09 22:01

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. (Joh 1:1)

millningar
0 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

För över 2000 år sen blev det eviga Ordet (på grekiska "logos") kött i jungfru Marias sköte. Evangelisten Johannes berättar att Ordet blev människa och tog del i den mänskliga naturen fullt ut. Genom detta förnyade och befriade Ordet den mänskliga naturen. " Jesus är Ordet som blev sann Gud och sann människa.

Denna uppfattning är unik i kristen litteratur. Det grekiska ordet "logos" har en lång filosofisk historia, och som evangelisten Johannes (och kyrkan) använder det är inte mindre filosofiskt än grekernas föreställningar av begreppet. Även Philo av Alexandria, en judisk författare som var inspirerad av Platon, använde termen på ett avancerat filosofiskt sätt genom att beskriva "logos" som ett opersonligt förnuft som hela universum vilar på. (Ett slags världsande). Men för evangelisten och för kyrkan är Ordet personligt. Ingen platonsk klassiker trodde att Ordet kunde bli kött. I själva verket riskerade en sådan uppfattning att bli bannlyst. Men Ordets personlighet började inte när det plötsligt blev kött. Ordet är, har alltid varit, och kommer alltid att vara, den andra personen i Treenigheten.

Därmed bör vi inte begränsa vår förståelse av Ordet till endast historiska tolkningar av Jesu liv. De bibliska och den klassiska kristendomens förståelse av Ordet är omfattande. Jesus är det samma Ord som var aktiv i universums skapelse, och som talade genom profeterna. Varje gång Ordet manifesterade sig var det samma gudomliga Ord som manifesterade sig som den historiske Jesus från Nasaret. Aposteln Paulus säger att Ordet är bilden av Fadern och genom honom skapades allting, och allting hålls samman i honom. Samma Ord som blev kött genomsyrar allting.

"Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till". (Joh 1:2-3).

"Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap". (Heb 4:12-13)

Notera i avsnittet ovan att Ordet är en "han" och inte ett "det". Ordet är en person. Ordet "urskiljer" sig. Vi bör inte bara läsa om Ordet, vi bör ha en gemenskap med det Ord, som fanns i begynnelsen hos Gud, och genom vilket allt är skapat. Det gudomliga Ordet utövar den främsta makten i universum. Guds Ord är Konungarnas Konung.

Guds paradox

När vi ser på inkarnationen som en term kan vi inte förvänta oss att greppa dess fulla komplexitet. Inkarnationen är, liksom glädje och kärlek, fulla av paradoxer. Vi kan inte avfärda paradoxen att den eviga Guden har antagit kött och blivit en del av sin skapelse. Kyrkan dyker istället huvudstupa ner i denna paradox och till och med lovprisar den. Den perfekte och outgrundlige Guden blev kött och tog på sig vår mänsklighet. Den eviga Kärleken blev ett barn.

Han som skapade himmel och jord nedsänker sig till att bli buren av de skapade människorna. Den Obegränsade blir begränsad i Jungfruns livmoder. Han som ger livsande åt hela skapelsen, tar nu emot samma livsande. Han som är av evighet, nedsänker sig för att bli begränsad av tid och rum. Paradoxerna av Ordets inkarnation är många, liksom kärleken och vördnaden som många känner för Guds inkarnation i Kristus.

Guds Ord är paradoxen som både existerar bortom alla tider men som också har blivit kött och bott ibland oss (i tiden, i en mänsklig kultur och kontext). Bibeln talar om Jesus som Ordet. Det placerar oss öga mot öga med paradoxen. I historien möter vi Guds Ord som ett litet barn, en ung pojke, en man som undervisar och en man som både offrar sig själv och som låter sig offras. Ordet är både ett oskyldigt lamm som ska slaktas och den gudomlige Herden för alla förlorade får. Ändå är Ordet före all tid, genom vilket allting är skapat, genom vilket allting hålls samman.

Ordet som har blivit kött och som har genomgått födelse och död och uppståndelse från de döda, stiger upp till Fadern och frambär sin mänsklighet - och vår mänsklighet. Eftersom Ordet är en av personerna i Treenigheten är han fullkomlig.

I stället för att sända instruktioner, eller en lärare med undervisning, sänder Gud sig själv. Vi möter en levande person, inte en redogörelse av andras möten. Att känna till andras möten kan vara nyttigt, men det undantar inte oss från att behöva möta Ordet själva. Till slut måste vi möta det levande Ordet, hellre än att endast läsa om eller att bara intellektualisera om honom.

Vi möter honom både i tidlösheten och i tiden. Det är ett möte som är för nära för oss (och samtidigt för långt bortom oss) för att vi ska kunna uttrycka det i lämpliga ord. Men ändå strävar vi efter att uttrycka den dynamiska relationen med ord. Våra ord är fattiga men de gör rättvisa så länge de bevarar denna paradox. Den dynamiska relationen mellan Gud och oss själva förändras, vi växer. Det är inte Gud som har vuxit. Det är vi och vår relation till Gud som har vuxit (om vi låter det ske).

Guds kärlek

Jesus inte bara dog och uppstod för vår räddning. Jesus blev också född, han blev omskuren, han blev döpt av Johannes Döparen, han tjänade, han botade sjuka, han utförde mirakler, och han undervisade, allt för vår skull, för vår hälsa och för vår räddning. Gud inte bara dog och uppstod, han blev ett med oss, han tog på sig hela den mänskliga naturen, han växte upp i en enkel familj, han var snickare, han blev frestad, han åt, sov, skrattade, grät, blev arg, allt för vår skull.

Utan allt detta förminskas själva döden och uppståndelsen från de döda, till en magisk händelse. Gud, som inte kan rymmas i tid och rum, nedlät sig till att bli avlad i en livmoder, inlindad i ett tygstycke och placerad i en krubba, och senare i livet blev han återigen inlindad i ett tygstycke men placerad i en grav, han lät sig fängslas av tid och rum - för vår räddning! Jesus uppenbarar för oss Guds mänskliga ansikte:

"Hans kärlek till mig har bragt hans storhet på knä.

Han har blivit som jag för att jag skall ta emot honom,

han har blivit som jag för att jag skall ikläda mig honom.

Jag blev inte rädd när jag såg honom,

ty för mig är han barmhärtighet.

Han har tagit min natur för att jag skall förstå honom

och mitt ansikte för att jag inte skall vända mig från honom.

(Salomos, en judisk-kristen författare på 100-talet)

Gud blev människa för att upprätta en full gemenskap mellan Gud och människan. Allt som han gjorde för att ta på sig våra sjukdomar får en frälsande effekt - från den mirakulösa avlelsen till hans död och uppståndelsen från de döda. Och genom allt detta är det hans kärlek som räddar oss, för han utgav sig själv av kärlek. Genom sin kärlek omvände han oss från vårt sätt att leva. Genom sin kärlek upphöjde han dem som hade en låg social ställning. Och genom sin kärlek botar han våra svagheter.

Genom att kyrkan erkänner inkarnationen av Gud, är hon inte elitistisk eller exkluderande. Guds kärlek är inte begränsad till enbart den andra personen i Treenigheten - den manifesteras inte bara i tiden av hans inkarnation, utan i alla tider, som fanns före och som finns efter, i evigheters evighet.

"Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas. Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp." (Rom 8:19-23).

Inkarnationen är den händelse genom vilket Gud befriar hela skapelsen. Det är knappast en exkluderande handling, utan snarare en handling av högsta kärlek som blir tillgänglig för alla och en var som väljer den av fri vilja.

Guds passion

Konungen kommer. Han har antagit vårt kött för att i sin essens bli ett med vår mänsklighet. Nu offrar han sig för samma mänsklighet. Den ödmjuke Konungen av universum offrar sig för vår skull. Men han var inte uppklädd i den praktfullhet som tillkommer en konung.

"Som en späd planta växte han upp inför oss, som ett rotskott ur torr mark. Han hade inget ståtligt yttre som drog våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade oss. Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon. Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad. Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot." (Jes 53:2-5).

Texten från profeten Jesaja handlar om Guds rike - som Jesus själv undervisade om i synagogan i Kapernaum. Av detta lär vi oss att Jesus fick lida i sitt kött och att han genomgick en frivillig död. Universums ordning förändrades när dess skapare blev dödad av sin egen skapelse. Jorden bävade och himlen förmörkades. Han som är Gud dog. Men han blev inte separerad från Fadern.

Hans uppståndelse gör att de flammande svärden, som vaktar ingången till paradiset, inte längre hindrar människan att träda in i paradiset, för den Odödlige har öppnat paradiset, även för tjuven som ångrade sig blev paradiset öppnat. Helvetet förbittrades, för Guds närvaro har inträtt där den inte fanns. Kristus är uppstånden från de döda! Med döden nedtrampade han döden! Och åt dem som är i gravarna ges liv!

"Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning, den som Herren först förkunnade, som vi har fått bestyrkt av dem som hört honom". (Heb 2:3)

Somliga ursäktar sin ignorans, medan de som "gör det rätta" inte kommer med några ursäkter. Gud vill inte lyssna på sådant tal. "Ni hade lagen och profeterna". "Ni fick även min uppenbarelse i min Son". Många som vänder sig bort från Gud är de som har sagt, "Herre, Herre, vi gömde ditt evangelium från de hemlösa, vi undvek dem som var drabbade av plågor, för de var inte värdiga".

Gud kommer att visa sin nåd mot de hemlösa och de plågade. Men för dem som föraktade Guds avbild i dessa små kommer Jesus att säga: "Gå bort från mig ni odugliga tjänare". Inkarnationen kallar oss till en högre standard, genom att vi förkroppsligar Gud, som blev till kött för vår skull, i vårt eget kött.

Människans gensvar

Guds Ord var fullkomligt före begynnelsen - före all tid. (Joh 1:1-18). Men vår egen förståelse av Guds Ord är ofullkomligt. Vi är "mörkret som inte förstod det". Det finns inget vi kan göra för att fullkomna Gud. Det bästa vi kan göra är att fullkomna oss själva.

Guds Ord är inte bara ett mänskligt exempel, Han är sann människa. Han nedsänker inte endast det gudomliga till människan, utan han upplyfter även människan till det gudomliga. Han har gjort det möjligt för människan att dela och att ha gemenskap med det gudomliga. Genom Guds inkarnation har vi fått nåden att bli "Guds barn". Vi blir gudomliggjorda.

När vi tar del av Kristus, blir vi också "invigda" i Kristus av nåd. Och genom detta blir vi också delaktiga i den pågående inkarnationen av Ordet. Problemet med oss är att vi inte vill leva i den pågående närvaron av Gud.

"Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen". (Joh 1:9)

Men vi föredrar mörkret. Vi vill att Gud ska vara det tysta barnet, "den goda och kravlösa guden" som stannar i himlen, och som inte stör vår narcissiska självbild. Vi vill inte stå inför Guds närvaro och låta oss förvandlas av honom. Vi föredrar det bekväma och självdestruktiva livet och vi vill inte att Gud ska tala om för oss vilka vi egentligen är.

"Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn". (Joh 1:10-12).

Kristendomen föddes när Gud kom in i världen. Men ett av problemen när Gud kom in i världen var de laglydiga judarna. I dag har "de laglydiga" gjort samma sak med kristendomen som de gjorde med judendomen. För dem handlar kristendomen om att följa lagar och regler. Lagar söker inte i första hand efter att följa Gud, utan efter "vad som krävs".

Med andra ord, "vad är det minsta jag kan göra för att bli godkänd?" Men det är inte det samma som att följa Gud. För att följa Gud behövs det en tro. Att bara göra det du måste för att "bli godkänd", avlägsnar dig från en sann relation med Gud, det placerar dig på en nivå där man vill blidka och tillfredställa en sträng Gud. Många människor i historien, men även i dag, omfamnar en sådan inställning till Gud. De kan ha ett detaljerat tankesystem och de vill att vi alla ska ha samma synsätt.

Men om vi tillåter vår gudsrelation att växa ifrån en lagbaserad minimalism, då ser vi att själva början på denna nya relation bara är en början. Det finns ingen magik som plötsligt skulle förändra oss till Guds likhet. Vi måste samarbeta med Gud för att förvandlingen ska ske. Men Gud är med oss. Han är oss nära. Och genom sin närvaro (om vi väljer att gå in i denna närvaro) kan han öppna upp oss.

Gudomliggörelsen av människan är i själva verket en lång process, och inte en magisk kur. Det krävs ödmjukhet för att tillåta Guds närvaro i vår egen svaghet. Men det har blivit tillgängligt för var och en av oss. Jesus, som har ett milt och ödmjukt hjärta, har med sitt människoblivande öppnat upp en väg för alla människor, genom att gudomliggjöra sin egen mänskliga natur. Vi kan göra som evangelisten Johannes, då han vilade sitt huvud mot Jesu bröst och "lyssnade till hans hjärta". Genom att lyssna till Guds kärlek, som utgav sin ende son för vår frälsnings skull, lär vi oss känna vår sanna natur, Guds avbild i människan.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Det paradoxala julmysteriet

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar