Fritt forum

Pierre Wiktorin om Fritt forum

Tomten som Gud

Publicerad: 2008-12-17 10:12, Uppdaterad: 2008-12-17 18:12

I dessa tider pågår det en diskussion bland delar av den kristna befolkningen om det lämpliga i att uppmärksamma Tomten.

millningar
0 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag innehar en postdoktjänst vid Centrum för Teologi och Religionsvetenskap vid Lunds universitet och min forskning rör relationen mellan religion och populärkultur.

När det lackar mot jul så är det inte bara adventsstjärnorna och glöggmuggarna som plockas fram ur garderoberna. I dessa tider pågår det också en diskussion bland delar av den kristna befolkningen om det lämpliga i att uppmärksamma Tomten. Argumentet mot uppmärksammandet av denna gestalt är att Tomten skymmer högtidens egentliga mål, dvs. åminnelsen av Jesu Kristus födelse. I andra och mer sekulära sammanhang påpekas CocaColafieringen av vår egen småvresiga gårdstomte som dessutom inte bara var en till antalet utan existerade på varje gård, åtminstone. I någon slags motståndsanda mot den så kallade amerikaniseringen av svensk kultur urskiljs i dessa resonemang en svensk särart som ofta anses ha förlorats i och med kommersialiseringen av julen.

Lägger man ett mindre ursprungsfokuserat och mer funktionsorienterat perspektiv på tomtegestalten så ser dock förloppet annorlunda ut. I den svenska gestaltningen av Tomten möter vi nämligen ett uttryck för glokalisering. När en sådan omkodning av ett kulturellt element sker så betonar den inspirerade - eller låntagaren - delar av den berättelseflora som finns knutet till elementet medan andra berättelser som anses oförståeliga eller är oönskade glöms bort. Kombinerar vi detta resonemang med en syn på kultur som något i ständigt vardande så blir slutsatsen att den Tomte som dyker upp denna jul är så svensk den kan bli. Precis som 1928:as tomte var, vilket dock inte innebär att alla svenskar uppskattar dem.

Så, vad kan en titt på Tomten med mindre fokus på ursprung än på kulturell funktion tillföra julens diskussion om denna gestalt? Till en början kan vi konstatera att Tomten i såväl anglosaxisk som svensk kultur har monosantaklausifierats; tomtar i plural har förvandlats till Tomten i singular med stort T. Tomten kan därför inte befolka varje svensk gård utan bor någon annanstans

Om detta är den faktiska Nordpolen eller det mindre exotiska Rovaniemi i Finland tvista entreprenörerna, men oavsett vilket så blir Tomten i brittisk/amerikanska animationer vanligtvis inte sedd, förutom av ett par hjältemodiga barn som räddar honom ur någon knipa. Varianterna på detta tema är otaliga men finalen i allmänhet densamma; Tomten kan tack vare barnens hjältemodiga insatser packa klapparna i den himlagående släden och på något sätt placera klapparna under julgranen i vart barns hem. Leveransen sker i brittisk/merikanska tappningar vanligtvis på natten, vilket innebär att klapparna ligger redo att öppnas när barnen vaknar på morgonen.

I det svenska julfirandet är förloppet delvis annorlunda eftersom huvuddelen av klapparna delas ut på julaftons kväll, ibland efter ett besök av Tomten själv. Barnen väntar ivrigt på att Tomten skall komma och inte sällan blir de rädda för denna maskerade gestalt som inte bara beter sig märkligt utan också upprepar föräldrarnas eviga budskap om att vara snälla. Den svenska Tomten är i detta fall följaktligen mindre suprahuman än den svenska barn möter i brittisk/amerikanska animationer.

Men oavsett det så sker något kulturellt mycket udda under julen; gåvorna placeras under granen vilket innebär att de läggs på golvet. Endast en matta skiljer dem från det golv som även i västerländsk kultur vanligtvis betraktas som smutsigt, hur välstädat det än råkar vara. I andra rituella sammanhang skulle en sådan placering av gåvorna kunna förödmjuka givaren och därför vara otänkbar men på julen passerar detta obemärkt.

Ritualer utgör utmärkta tillfällen att etablera hierarkier och ett av de vanligaste sätten att uttrycka skillnad i rituell rang är höjd. Ju högre desto bättre, är den generella regeln. Den sociala funktionen med att prästen är höjd över lekfolket vid gudstjänsten är därför inte främst att folk ska se och höra bättre utan att uttrycka en skillnad i rang mellan officiant och lekfolk.

Med sociologen Pierre Bourdieus hjälp kan man hävda att ett rituellt habitus socialiseras in i individen, vilket medför att den rutinerade besökaren vet vad som ska göras och vad som absolut inte får ske. Vi vet alla att vi inte får ha mössa på oss i kyrkan, att vi måste resa oss upp på prästens tecken osv. Att religiösa hierarkier uttrycks i situationer där prästerskapet har stor kontroll är kanske inte så konstigt men att hierarkierna upprepas även utanför kristendomens främsta rituella rum, dvs. kyrkan, och även av dem som inte bekänner sig till denna religion, visar hur oreflekterat detta rituella habitus är.

När gåvorna till människorna placeras under granen som är klädd med gåvor till det suprahumana i form av imitationer av ädla metaller och stenar, så upprättar gemene julfirare, sannolikt omedvetet, en hierarki där det suprahumanas överlägsenhet gentemot lekfolket betonas. Stjärnan, dvs. symbolen för gudamänniskan Jesus Kristus, toppar julgranen och därför även den rituella hierarkin. Människornas gåvor till denna gestalt återfinns strax under och på golvet har Tomten, eller den som agerar i dennes ställe, placerat gåvor till människorna. I den ofta tillhörande krubban radas de tre vise männen upp för att överlämna sina gåvor medan vi själva hänger våra gåvor till frälsaren i julgranen. Liksom vid det buddhistiska brännandet av låtsaspengar spelar det ingen som helst rituell roll att gåvorna till det suprahumana är oäkta.

Det viktiga i båda dessa sammanhang är do ut des, giv och dig ska vara givet. I buddhistiska sammanhang genererar gåvor merit, dvs. positiv karma, som förbättrar individens chanser i detta liksom kommande liv, medan den fiktionaliserade kristendomen som uttrycks i julfirandet i Tomtens gestalt betonar höggudens välvilja mot lydiga barn som uppmärksammar gudamänniskans status. Vi möter i denna fiktionaliserade kristendom inte den allmäktige Guden som gynnar de troende och fruktande, utan en lika tjock som fryntlig äldre man med vitt skägg och bullrande skratt som förkunnar ett betydligt mildare formulerat kristet budskap än det vi möter på mer auktoritära ställen i bibeln. Likväl låter Tomten barnen förstå underkastelsens betydelse för att de ska få gåvor.

Ser man det västerländska julfirandet på det här sättet så ingår Tomten i allra högsta grad inte bara i ett sekulariserat och kommersialiserat julfirande, utan även i ett kristet artikulerat sådant. Det är nämligen med Tomten som barnen får del av skolningen om den kristna höggudsläran. Har barnet väl förstått den fiktionaliserade gudens, dvs. Tomtens, villkor för att uppfylla önskningar, förstår samma barn senare i livet reciprociteten i de mer auktoritär formulerande varianterna av kristendom: Lyd och du ska gynnas samt tro och du ska evigt få leva!

Avslutningsvis kan det konstateras att det vanligtvis är just förespråkarna av de mer auktoritära formerna av kristendom som har störst problem med tomtegestalten. Medan gemene kristen svensk glatt spelar med i tomtespelet och således inte verkar ha några större problem med att fira såväl barnens som sin egen jul, har de mer exkluderande kristna en annan åsikt. "Jag tror på Jesus men inte på Tomten", önskar de sig i julklapp från landets barn.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Tomten som Gud

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar