Våga göra det som krävs och sluta blunda för den internationella forskningen!

Att vi behöver höja elevresultaten inom samtliga ämnen är de flesta tämligen överens om. Det gynnar samhället samtidigt som det gynnar den enskilda individen. Amerikanska forskare har räknat ut att samhället sparar motsvarande drygt 1.6 miljoner kronor per individ som avslutar sin gymnasieutbildning. Om man får en gedigen utbildning med goda resultat lever man längre, skaffar sig ett jobb med högre lön, betalar mer skatt och är mindre benägen att hamna i ett norm brytande beteende. De flesta människor inser att det svenska skolsystemet behöver omfattande insatser för att höja prestationsnivån hos våra barn och ungdomer. Frågan är hur?

Allt fler tycks vara övertygad om att svaret vad gäller matematiklärare är djupare ämneskunskap hos den enskilda lärare och det finns empiriskt bevis för att lärare med ett högre ämneskunskap skyndar på inlärningstiden med upp till 25 procent jämfört med de lärarna som har lägst ämneskunskap inom matematik. Således har ämneskunskap hos den enskilda läraren större betydelse för en elev än deras socioekonomisk bakgrund. Men kan inlärningstiden påskyndas i en ännu större omfattning?

Faktum är att forskning om effektiva skolor har visat att det spelar mindre roll vilken skola man hamnar i, men det spelar en avgörande roll i vilket klassrum man hamnar. En elev som hamnar i ett av dem mest effektiva klassrummen kan, på sex månader, lära sig lika mycket som en elev i skolans genomsnittliga klassrum lär sig på ett helt år. En elev som hamnar i det mest ineffektiva klassrummet i skolan behöver två år för att lära sig lika mycket. Summan av detta blir att inlärningstiden för en elev i de mest effektiva klassrummen är fyra gånger så snabb som för en elev i de mest ineffektiva klassrummen. Frågan är om vi nöjer oss med en höjd ämneskunskap hos matte lärare som i bästa fall snabbar på inlärningstiden med 25 procent, eller om vi hellre satsar på en inlärningstid som är 400 procent snabbare. 

En av de viktigaste lärdomarna som kan dras från den internationella forskningen om skolutveckling är att den absolut viktigaste skillnaden mellan de mest och de minst effektiva klassrummen är läraren. Men det handlar framför allt om vad läraren gör och mindre om vad de kan. Den bästa läraren kan skapa magi ur den tråkigaste läroplanen och de sämsta böckerna. 

Hela skolutvecklings diskursen förlorar på att diskutera skuldfrågan fram och tillbaka. Det tycks vara oerhört viktigt att hitta den skyldiga till de dåliga TIMSS resultaten. Att hävda, som somliga gör,  att det är lärarnas fel är att göra en grov förenkling. Lärarna ansvarar inte för kvalitén och kravnivån i lärarutbildningen och de ansvarar inte heller för de tusentals besluten som fattas på riks- och kommunalnivån och som skadar skolan och motverkar den framgångsrika skolutvecklingen. Forskning och erfarenhet från framför allt England och USA visar att man kan höja lärarnas pedagogiska kvalité med relativt små medel, men man behöver lita mer på lärarens professionell bedömning och mindre på förvaltningar som ofta har bristande kunskaper om den senaste inom skolforskning.  

Vi vet vad som krävs och vi vet vad vi behöver göra. Folkpartiet visade idag att de har lyssnat på de forskare som har informerat regeringen om forskning om effektiva skolor och vill nu skapa en skola där rektorn kan ta sin plats som den pedagogiska och didaktiska ledaren som skolan behöver. Rektorn är bäraren av skolans värdegrund och måste ta det yttersta ansvaret för den pedagogiska kvalitén i verksamheten. Men utan engagerade och motiverade lärare kommer man inte att förbättra den svenska skolan i den omfattningen som behövs för att höja Sveriges resultat i internationella mätningar som TIMSS. Att vi har misslyckats med lärares professionell utveckling beror först och främst på att vi struntar i vad forskning och empirin säger att vi bör göra för att höja elevernas kognitiva prestationer. Om vi fokuserar på lärarutveckling som bygger på de handlingsmönstren som gör en skillnad hos eleverna kommer vi att förbättra elevernas resultat och Sveriges ställning internationellt samtidigt som vi höjer läraryrkets status i det svenska samhället.

För trettio år sedan skrev Ron Edmonds, en amerikansk skolforskare; "vi kan när som helst och var som helst med framgång utbilda alla barn vars skolgång är av intresse för oss. Vi vet redan mer än nog för att kunna genomföra det. Huruvida vi gör det eller ej måste slutligen bero på hur vi förhåller oss till det faktum att vi hittills inte har gjort det".  Så sluta skylla på lärare och gör det som behövs för att utveckla skolan i rätt riktning!

Trevor Dolan (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2521

2 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra artikel. Jag har en fråga runt den här meningen:

"Forskning och erfarenhet från framför allt England och USA visar att man kan höja lärarnas pedagogiska kvalité med relativt små medel [...]".

Den talar emot vad hela artikeln handlar om - att lärarna måste vara oehört duktiga på sina ämnen. Om det handlar om att lyfta lärarnas ämneskunskaper så låter det inte för mig som "relativt små medel".

Permalänk | Anmäl #1 Ingemar, 2009-09-29, 17:53

Visst, visst, läraren är den viktigaste faktor och därför skall den undervisa, inte bara passa elever som själva räknar i boken!

Men jag tror inte att det krävs någon extra satsning på lärarna. Det som behövs det är attitydsändring; föräldrar behöver fostra sina barn i aktning för skolan, lärande och respekten för läraren, lärarna skall undervisa, inte jamsa och tramsa och fråga elever hur de vill lära sig.

Permalänk | Anmäl #2 Renata Helenson, 2012-08-04, 20:03

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.