Tänk om vi behöver nynazister och andra inskränkta fanatiker

Jag lärde känna en skinnskalle när jag i början av 90-talet arbetade i en liten brödbod. Varje dag kom han in och köpte en Festis och en chokladboll (han var ytterst noggrann med att inte kan kalla den för negerboll, eftersom han ”inte ville stoppa i sig något som hade med en neger att göra”). Det visade sig att han var ett skolboksexempel. Mobbad, psykisk och fysisk misshandel hemma, allmänt vilsen. Han hade hittat en tillhörighet och trygghet bland skinnskallarna. Inte minst hade han hittat en identitet. Han var någon, hade en åsikt om något och hade något att tro på.

Det är så lätt att anta att alla som dras till nynazismen är vilsna, osäkra själar som känner sig hotade på mikro- och makronivå. Denna förklarig kan ju å andra sidan användas för alla som dras till olika ideologiska grupperingar. Enda måttstocken vi har idag för att skilja agnarna från vetet är att värdera grupperingarnas åsikter och metoder vad gäller deras förmåga att efterleva och gynna demokratiska värderingar och ideal. Där misslyckas nazismen i alla avseenden.

Nazismen är ett ideologiskt system som de flesta utav oss har en övergripande bild av, vilket vi framförallt tilldelats via skolböcker och Hollywoodproducerade filmer. Än idag förknippar de flesta nazismen först och främst med förintelsen av judar. Vi är mer medvetna om hur det hela kulminerade än om den process som ledde fram till de katastrofala konsekvenserna. Vi tänker mer på koncentrationslägren än på relationerna grannar och arbetskamrater emellan och hur dessa långsamt började präglas av distans, som gick över i intolerans och som slutade i ett slags hat. Vi tänker på angivare och SS och vaggas in i en falsk föreställning om att vi, som enskilda individer, skulle vara starkare än alla tyskar där och då. Vi skulle minsann kunna stå emot och säga ifrån. Vi skulle göra motstånd.

Det faktum att det i huvudsak är unga medborgare som syns i demonstrationerna gör det lätt för gemene man att vifta bort det hela som just vilsna ungdomars påhitt. Det är inget att ta på allvar. Vi ser inte den ideologiska och logistiska organisationen bakom. Vi vet inte ens om den finns, men vi föredrar att tänka att den inte gör det. Kanske finns det även en förståelse för dessa ungdomars rädslor, vilsenhet och oro, eftersom vi själva bär på samma oro någonstans. Vad händer med svenska värderingar? Vem får jobben i ett allt hårdare samhälle präglat av konkurrens? Vem har kontrollen i en värld där ägarförhållandena i ett företag inte går att förklara utan avancerade organisationsscheman och där EU och internationella förhållanden påverkar vardagen i minsta lilla svenska håla? 

Det borde inte finnas något behov av nynazistiska yttringar i dagens Sverige. Retoriken om svenskhet och kraven på invandrare har tagits över i light version av etablerade partier. Paranoida och konservativa föreställningar om vad som händer om så kallade gamla hederliga kärnvärden går förlorade finns tydligt representerade i riksdagen. Det har aldrig skrikits så högt om demokratiska värderingar och inte på länge har det varit så rumsrent att, i demokratins namn, motverka dessa. Det är lätt att tro att den fanatiske muslimen är det främsta hotet mot den svenska demokratin, men det är en farlig fixidé, läskigt lik föreställningen om juden i Nazityskland.

Jag ser ingen egentlig skillnad mellan Sverigedemokraten, Nynazisten, den fanatiske muslimen som vägrar leva efter svenska jämställdhetsideal och den tillika fanatiska pingstpastorn som vägrar erkänna homosexuella relationer som legitima. Alla är de primitiva, icke-reflekterande och begränsade i sitt synsätt. Alla är de ett hot mot demokratin, om än i olika grad och på olika sätt. Men alla representerar de även på något sätt en del av oss alla. De finns därför att vi låter dem finnas och det gör vi för att de hanterar våra rädslor åt oss. De bromsar utvecklingen så att demokratin inte utvecklas och samhället inte förändras för snabbt. De finns där för att vi mår bra av att ha dem så att vi kan känna oss som bättre människor. De fyller en funktion för oss liksom skinnskallegänget gjorde för den vilsne chokladbollskillen. 

De syns och hörs mer för att de är räddare. Och den ideologiskt och religiöst oberoende stora massan är tydligen inte rädd nog för att reagera starkt och konsekvent mot dem alla. Inget hot bör underskattas och ingen av oss ska tro att vi kan motstå intoleransens krafter. När det kommer till att leta syndabockar för samhällets och våra egna misslyckanden är vi inte bättre idag än förr.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2496

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det var intelligent påpekat. Hade saker och ting fallit sig annorlunda hade det lika gärna kunnat falla sig så att de fosterlandskära nazisterna aldrig sett ett behov av att sätta judar i läger, utan varit de schyssta fosterlandsälskarna i välstrukna skjortor, och det hade lika gärna kunnat vara t.ex. hippie-ideologin, eller någon av dessa sympatiska urbefolkningar, som lett till massmord (eller ja, det har ju redan hänt, fast t.ex. aztekernas folkmord får ju inte påtalas för att yttra sig kritiskt mot indianer har man ju bestämt är "rasism"). Alltså: Folk förstår inte vad det är och inte är som leder till massmord, allt de vet är ATT nazismen var den intrisikala ondskan, för de har de sett på bio, på TV och lärt sig i skolan. Denna oförståelse gör tyvärr att liknande katastrofer kan upprepas i framtiden, fast nästa gång är det självklart inte skinheadsen som kommer lyckas bygga några koncentrationsläger, för det är vi ju beredda på nu. Nästa folkmord kommer göras av några vi idag tror är snälla och som vi inte är misstänksamma emot.

Permalänk | Anmäl #1 Glenn Lacrosse, 2008-12-10, 12:53

"De finns där för att vi mår bra av att ha dem så att vi kan känna oss som bättre människor. De fyller en funktion för oss liksom skinnskallegänget gjorde för den vilsne chokladbollskillen." Jag tror inte detta stämmer helt i den meningen att vi skapar dem för just det syftet. Däremot skapar vi i vårt samhälle varje dag människor som till sist mår så dåligt att de börja skada sig själva eller går med i grupper som ger dem ett substitut för den trygghet de förnekades och för att skada andra. Jag kan dock tänka mig att det sätt vi beskriver nazister på som något oss helt främmande kan fungera som ett vaccin mot tanken att vi själva skulle kunna bli som dem. Och nazisterna är nog inte den enda grupp som vi beskriver på detta sätt. Texten får mig att tänka på Stanley Millgrams experiment och den tyska filmen Die Welle som går just på bio och som bygger på en amerikansk high school-lärares experiment på 60-talet i syfte att visa att vi inte är immuna mot totalitära och fascistiska tendenser och hur förrädiskt lätt dessa tendenser kan väckas hos de allra flesta av oss när vi minst anar det.

Permalänk | Anmäl #2 Niclas Kuoppa, 2008-12-11, 13:22

ja, vi människor har en imponerande förmåga att finna syndabockar i syfte att skapa gemenskap inom gruppen. Vi hittar alltid någon "den andre" som vi kan enas emot. Se där, ett kulturöverskridande fenomen!

Permalänk | Anmäl #3 Niclas Kuoppa, 2008-12-11, 13:26

Men millningsfrågan begriper jag inte

Permalänk | Anmäl #4 Niclas Kuoppa, 2008-12-11, 13:27

Snabb förklaring till den obegripliga millningsfrågan.
Har precis förstått hur millningen fungerar. Har alltså inte använt den korrekt. Ledsen för det.

Håller för övrigt med om att vi inte systematiskt och medvetet skapar destruktiva grupperingar och krafter uteslutande för att kunna ha ett objekt att placera våra egna mindre kontruktiva tankar och känslor. Själva tillkomsten styrs i huvudsak av kollektiva, kulturella och strukturella processer. Däremot tror jag att det faktum att de tillåts agera tämligen ostört är kopplat till den psykologiska funktionen på individuell nivå; ett sätt att placera det onda hos "de andra" och kunna se sig själv som immun. I den bemärkelsen fyller de en funktion för att vi ska kunna känna oss som "bättre" människor och medborgare. Ända till vi slukas upp av det som vi tror att vi är immuna mot.

Permalänk | Anmäl #5 Leili Falsafi, 2008-12-11, 21:08

Det var nog det klokaste jag läst här. Ifs satt inte ribban så högt, men ändå.

Men behovet av sådana rörelser är i praktiken inte mindre än det varit tidigare. Vi har fortfarande en med internationella mått extrem invandring, vi har problem med en snabbt ökande brottslighet, och stora invandringsrelaterade kostnader för staten.

Att folk inte är räddare än dom är beror nog på att media mörkar hur illa det ser ut.

Permalänk | Anmäl #6 Karl, 2008-12-17, 15:03