Sluta hyckla om läraryrkets status

Om man vill komma tillrätta med matematikundervisningen i svenska skolan så finns det en rad problemområden att ta itu med. Dessa är viktiga vart och ett för sig men de hänger även samman och överlappar varandra. Det handlar bl.a. om lärarnas ämneskunskaper och undervisningsskicklighet, det stora avståndet mellan forskningsvärld och skola, brister i lärarutbildningen, läroböckernas orimligt stora inflytande, kommunernas ovilja att satsa samt läraryrkets urholkade status.

I denna text väljer jag att fokusera på det sistnämnda problemet. När statsminister Fredrik Reinfeldt läste upp regeringsförklaringen inför riksdagen den 6 oktober 2006 väcktes en förhoppning hos många av Sveriges lärare. Där slogs det nämligen fast att ”läraryrket är ett av landets viktigaste yrken”. Vi som arbetar som lärare har länge vetat att detta är sant men vi känner inte att en tillräckligt stor del av Sveriges befolkning delar denna uppfattning. Sociologiforskare Ylva Ulfsdotter Eriksson har i sin doktorsavhandling Yrke, Status & Genus rangordnat hundra yrken efter hur statusfyllda de är enligt folks uppfattning. Yrkena gymnasielärare, grundskollärare och förskollärare hamnar så långt ned som på 44:e, 52:a respektive 65:e plats.

Det finns flera förklaringar till att det blivit så här. Jag menar att några av de viktigaste orsakerna har att göra med att beslutfattare i Sverige, på flera nivåer, under lång tid urholkat och försämrat lärarnas arbetsvillkor, löner och inflytande över sitt eget arbete. Ständigt ifrågasätts det faktum att vi har ferier och ständigt ifrågasätts behovet av för- och efterarbete för undervisning och pedagogisk kvalitetstid med eleverna. Skolan ska vara målstyrd när det gäller elevernas arbete men blir generande nog alltmer regel- och detaljstyrd när det gäller lärarnas arbete.

Vi lärare förväntas implementera luddiga styrdokument och får sedan ta ansvaret för brist på enhetlighet, exempelvis när det gäller betygssättning. Dessutom tyngs lärare av alltför många arbetsuppgifter som inte direkt har med ämnet och undervisningen att göra – är det då konstigt att kvaliteten på förberedelser och lektioner inte alltid blir så hög? I ämnet matematik är detta särskilt viktigt eftersom faktorer som heterogena elevgrupper, matematikskräck och en känsla av ämnets meningslöshet ställer extra stora krav på läraren.

En mycket allvarlig utveckling är kommunernas ovilja att ge Sveriges lärare en anständig löneutveckling. När tidskriften Kommunalarbetaren (2007-05-24) med hjälp av SCB jämförde lönen för kommunanställda med hur det såg ut ett år tidigare, hamnade lärare i bottenskiktet med 300–500 kr ökning. I toppen återfanns politiker, högre ämbetsmän och läkare med 2300–2400 kr löneökning per månad. Runt om i Sverige intar många kommuner en mycket snål attityd mot lärarkåren. Ett talande exempel på detta är exempelvis att lärarnas arbetsgivare i Skandinaviens huvudstad (Stockholm alltså, inte Köpenhamn) förra året valde att avbryta löneförhandlingarna om lärarnas löner och ensidigt lade ut en ökning på drygt två procent. Det saknades då en angiven nivå i det centrala avtalet eftersom en anpassning skulle ske till det rådande ekonomiska läget. Stockholm, liksom vissa andra kommuner, valde alltså att utnyttja denna möjlighet för att ge lärarna det minsta utfallet på hela arbetsmarknaden, trots att det ekonomiska läget vid den tidpunkten (våren 2007) var gott. Detta uppfattades av många som ett uttryck för ett glapp mellan fin retorik (vi ska satsa på skolan) och krass verklighet (det får inte kosta). I sanningens namn måste det dock framhållas att lärayrkets status inte bara hänger på lönen.

De satsningar som sker dels inom ramen för lärarlyftet och dels på initiativ av vissa kommuner, bl.a. Stockholm, möjliggör för lärarna att kompetensutveckla sig, gå forskarutbildning samt hitta nya karriärvägar, t.ex. lektorstjänster. Detta är viktigt, inte minst för matematiklärare, eftersom det matematikdidaktiska fältet är inne i en otroligt expansiv fas, såväl nationellt som internationellt.

En strid ström av avhandlingar, rapporter och artiklar med många värdefulla idéer för matematikundervisningens utveckling kan endast komma eleverna till del om lärarna får större möjligheter att träda in i, eller åtminstone ta del av, forskarvärlden. Kompetensutveckling och forskarutbildning kan leda till bättre ämneskunskaper, djupare förståelse för utbildningsvetenskapliga frågor och undervisningskickligare lärare. Det är bra men hur ska det gå med rekryteringen av nya lärare? Hur ska man få kompetenta och ambitiösa studenter som står och väger mellan att bli jurist, läkare eller ingenjör, att istället välja läraryrket? Arbetsro i skolan, kompetensutveckling för lärare och en stramare lärarutbildning kan vara steg i rätt riktning men det räcker inte. Lönefrågan väger tungt i valet av karriär och därför bör den inte underskattas.

I ett EU-perspektiv är svenska lärarlöner låga. Sverige lär vara det enda land i Europa där mindre än hälften av undervisningskostnaderna går till lärarlöner. Sverige tillhör även de länder där skillnaden är minst mellan start- och slutlön. Enligt OECD-rapporten ”Education at a Glance 2008” ligger lönerna för svenska grundskollärare efter 15 år i yrket på en mycket blygsam nivå. Lärarlönerna i Sverige placerar oss på plats 24 av de totalt 32 länder som ingår i undersökningen. När riksdagsledamöterna 1966 skulle sätta sina arvoden valde de att ha samma nivå som gymnasielärarna. Idag tjänar riksdagsledamoten ca 53 000 kr i månaden och gymnasieläraren i genomsnitt ca 26 000 kr. I undersökningen ”Vem blir vad – och varför?” (Lärarnas Riksförbund, 2008) visade det sig att 32 procent av de blivande juristerna, 40 procent av läkarna och 41 procent av socionomerna övervägt att bli lärare. Många av dessa angav den dåliga lönen som ett skäl till att de valde bort läraryrket. En duktig matematiklärare måste vara bra på matematik. Djupa ämneskunskaper skapar en trygghet hos läraren och ger ett bredare spektrum av förklaringsmodeller när eleverna inte förstår.

Problemet är att det finns så många välavlönade högstatusyrken att sikta på för duktiga matematiker. Varför då välja den otacksamma uppgiften att hjälpa Sveriges elever att förstå matematik? Regeringens utredare av lärarauktorisation, Jörgen Ullenhag, har föreslagit ett införande av lärarlegitimation och skärpta behörighetsregler för lärare. Dessa två förslag skulle vara viktiga steg på vägen mot ett återupprättat läraryrke.

Det är rimligt att ett så viktigt yrke som läraryrket auktoriseras. Likaså borde det vara en självklarhet att behörighet innebär att läraren är utbildad för de ämnen och det stadium som hon/han undervisar i. Är det exempelvis lämpligt att en behörig kemilärare för grundskolans tidiga år sätts att undervisa matematik i årskurs 9? När då en så viktig aktör som Sveriges kommuner och landsting i sitt remissvar avvisar både lärarlegitimation och skärpt behörighet, blir hyckleriet kring läraryrkets status tydligare än någonsin. SKL:s styrelse var, med undantag av folkpartiet, enig i sin bedömning. Man befarade att de två förslagen skulle försvåra rekryteringen av lärare, och därmed driva upp lönerna. Återigen blir det uppenbart att satsningar på skolan, lärarna och eleverna är bra så länge de inte kostar för mycket.

Det fanns en tid då folk stod med mössan i hand när läraren gick förbi. Det vill vi inte ha tillbaka. Istället behövs en ny, modern form av respekt för lärare som har att göra med deras kompetens och yrkesroll. En sådan respekt kan inte skapas genom disciplin- och ordningsreformer. Inte heller kan den frammanas genom vackra ord. Den kan endast uppnås av att vi alla, allmänhet, politiker och föräldrar, uppvärderar läraryrket och ser läraren som en nyckel till en god framtid. Vi kan inte förvänta oss att elever respekterar lärare om deras föräldrar samtidigt ser ned på dem.

Niklas Bremler (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2517

10 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag har konstaterat ovanstående faktum i ett antal kommentarer...

Skolan har ett antal problem och det räcker inte med betyg, auktorisation mm...

Det krävs bra lärare och då handlar det om rimliga löner samt en vettig arbetsmiljö. Idag saknas båda och det är inte konstigt att resultaten i skolan blir därefter.

Permalänk | Anmäl #1 Jonas Melander, 2008-12-10, 23:02

Höj lärarnas löner och därmed konkurrensen om att få bli lärare.

Permalänk | Anmäl #2 Gunnar B, 2008-12-11, 05:30

Om det är läraren som är leverantören, vem är beställaren? Vad har beställaren haft för agenda egentligen?

"Skolan är socialismens spjutspets."
Ingvar Carlsson

Permalänk | Anmäl #3 Vad kan orsaken vara?, 2008-12-11, 07:08

Absolut korrekt att läraryrket är ett av samhällets viktigaste yrken, då vi utan utbildning har låg chans att kunna utveckla och stabilisera samhället. Så nog borde de ha högre auktoritet angående hur uppbyggnaden av skolverksamheten ser ut. Vi ska också minnas att eleverna är de som ska läras och senare komma ut i arbetslivet och bygga samhället. Det är i endel fall lika mycket respektlöshet som visas emot dem av olika beslutsfattare då de inte har samma skydd i tex arbetslagen etc. och det finns även exempel på hur brott mot regler som FINNS men ej efterföljs inte heller har gett konsekvenser för de skyldiga så förbättring har skett.
Nog är det dags att vi alla börjar respektera och se skolan som en av de viktigaste grundstenarna i vårat samhälle. Oavsett om man har barn eller ej. Så finns de i vår omgivning och påverkar vår framtid, vilket vi önskar ska bli till det positiva. Skolväsendet borde intigreras mer till samhället i sig. Så blir det lättare att se vikten av dess uppbyggnad. Trygga och auktoriserade lärare som ser elevernas individuella behov men som också själva har en trygg arbetsplats där de kan känna att föräldrar, elever och beslutsfattare har tillit till deras kunskaper och tillvägagångssätt.
En god ledare är lyhörd till gruppens behov, Gruppen består av individer.
Om läraren är leverantören, så är samhället en av beställarna.
Skolan är samhällets spjutspets

Permalänk | Anmäl #4 Anna Holm, 2008-12-15, 21:37

En av anledningarna att matematik kunskaperna är så dåliga i Sverige är naturligtvis att kraven på matematikkunskaper och graden av matematikutbildning på lärarutbildningarna är på tok för låg.
På 90 talet hade jag en matematiklärare på gymnasiet som inte själv förstod vad hon skulle lära ut, hennes man var också matematiklärare, han hade förberett en pärm där alla tal fanns uppställda med alla uträkningar så att hon skulle kunna visa oss hur det skulle se ut, om någon frågade om något som inte stod i pärmen blev det kaos.

Som tur var för mig kunde mina föräldrar hjälpa mig med matematiken men så var det inte för alla.

Nu när jag har egna barn så träffar jag naturligtvis mina barns lärare och bekanta som är lärare och när vi pratar matematik så får jag ofta känslan av att de (lärarna) inte kan mer matematik än att de nätt och jämt klarar att undervisa sina klasser.
Om det skulle komma särskilt duktiga elever med krav på mer matematisk stimulans har det inget att erbjuda.

Permalänk | Anmäl #5 Anon, 2009-06-15, 17:20

Idag har läraryrket den status det förtjänar. Skall läraryrkets status ändras så måste lärarna själva ändra sig. De måste ha långt bättre kunskaper och ambitioner. Läraren skall vara bäst i klassen. Så var inte fallet när jag gick i grundskolan. Det vore inte helt fel att påstå att min egen skolgång började i gymnasiet när jag fick några disputerade lärare.

Dessutom måste skolan förändras. Skolan skall vara ett kunskapstempel, inte en barnförvaring. De mer begåvade eleverna skall få egna klasser. Annars har de ingen anledning att vara där. I egna klasser kan de dessutom prata med kamrater på sin egen nivå. Det är väldigt ensamt att vara instängd med troglodyter som inte kan relatera till vad man säger eller förmår tala om någonting intressant.

Författaren misstar sig också när han tror att säkerhet, lugn och ordning saknar betydelse.

Permalänk | Anmäl #6 Arthur, 2009-06-18, 11:56

Kloka synpunkter.

Jag ifrågasätter dock att Niklas Bremler pekar på aktuell forskning och att lärarna borde ha tid att läsa forskningsrapporter.

Matematik på högstadienivå har sett likadan ut i ungefär femhundra år. Så det lärarna behöver är inte mer forskningsresultat utan mer tid med sina elever och lugn och ro i skolan. Plus att de kan sina ämnen.

Jag skulle själv gärna jobba som matematiklärare, men det är uppenbart att allt för mycket tid går åt till sådant som egentligen inte har med undervisningen att göra.

Permalänk | Anmäl #7 Ingemar, 2009-09-25, 20:13

Jag instämmer delvis med Artur men utan att kalla klasskompisar för "troglodyter", för min åsikt är baserad på min syn på lärarna som förälder och inte som elev. Dagens lärare, i alla fall i grundskolan, är pinsamt lågutbildade. De är mycket mindre kompetenta än elevernas föräldrar på i stort sett alla områden. Jag, som civilingenjör, skriver bättre svenska, är bättre på engelska, på matte, större datorkunnande, mer allmänbildning, bättre kommunikatör, bättre projektledare än lärarna. Jag avviker inte från andra föräldrar. Lärarnas utbildning är katastrofalt dålig och det lockar inte de vassaste knivarna i lådan heller.

Permalänk | Anmäl #8 Britta, 2010-03-18, 13:24

good post.

Permalänk | Anmäl #9 airyeezysells, 2010-12-20, 10:59

Det finns företag som specialiserat sig på att förmedla kontakter med olika föreläsare. Bland kunderna finns inte minst landets skolor.
Kravet för att man ska få förmånen att finnas med i urvalet av föreläsare är "kändisskap". Själva innehållet i föreläsningen brukar vara utan betydelse. Arvodet brukar variera mellan 3000 och 100000 kronor per timme. En fd. statsminister tillhör dem som toppar listan.

KTH erbjuder sig att sända ut "inspirationsföreläsare" i bla. matematik. Det är oftast doktorander som åtar sig sådana uppdrag. Arvodet är fn. 225 kronor för två timmar. Reskostnader ersätts ej. Trots den ringa kostnaden är efterfrågan obetydlig. Skolornas rektorer är helt enkelt ointresserade och förmedlar inte information om erbjudanden av detta slag till lärarkåren.

Kanske rektorerna är medvetna om att lärarna ofta inte har några ämneskunskaper att bygga vidare på. I artikeln "Det är kul att tro på saker" av Per-Anders Ivert på sida 25 i tidningen Medlemsutskickets majnummer 2008 finns flera exempel på gymnasielärare i matematik (!) som inte ens hört talas om kvadreringsreglerna eller konjugatregeln. De kunde inte heller lösa andragradsekvationer. När inte ens lärarkåren kan tillgodogöra sig innehållet i en inspirationsföreläsning, så torde varken skolledningen eller lärarna vara benägna att få någon sådan till stånd. Jag har själv varit med om att studiedagar med ämnesfortbildning ersatts med studiedagar om hur man dansar salsa och hur man lär sig laga mat. Det senare innehållet motiverades med att lärarna borde veta något om invandrarelevernas matvanor. Rubriken på den studiedagen var "Interkulturell kulinaritet". Det var en så liten minoritet av lärarkåren som önskade ämnesanknutet innehåll att den möjligheten fick utgå. Innan man kan kräva högre lön och högre status för lärare måste kommunerna göra rent hus beträffande alla kvacksalvare man anställt.

Permalänk | Anmäl #10 Arne Söderqvist, 2011-11-09, 10:17

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.