Fritt forum

Foto: Scanpix

Martin Hedén om Fritt forum

Kuppen mot upphovsrätten: 4. INNAN KATASTROFEN

Publicerad: 2008-12-10 00:12, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Radions nuvarande politik på uppovsrättsområdet hotar radions framtida utbud och i förlängningen hela public service-idén. Så illa är det. Om inte Riksdagen fattar det och anslår mer pengar och om inte Svegfors snabbt omvänder inköpare och jurister står vi nu i slutet av en vacker era.

millningar
3 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Fri radioproducent, illustratör, skribent.

Jag är medveten om att mina artiklar om Sveriges Radios aggressiva, licensfinansierade attack på svensk upphovsrätt kan uppfattas som gnäll från en journalist som bara själv vill tjäna mer pengar. Det är omöjligt att undvika att misstänkliggöras för detta eller för att vara ensam och isolerad med mitt missnöje. Nå, det kokar faktiskt bland Sveriges radiofrilansar, men de flesta är tysta. Man är rädd att förlora uppdrag och man skäms för att man av tvång skrivit under kontrakt, som sätter kollegor på pottan. Och den som vill göra sin protest hörd har hur som helst svårt att nå ut.

Det kan också vara bra att hålla i minnet att gruppen det handlar om absolut inte är högavlönad. I en del fulavtal stadgas att beloppen inte får offentliggöras, SR räknar det som affärshemligheter, men när det gäller mig kan man utan att stämmas för uppgivande av sekretessbelagda uppgifter notera att ett års produktion i egna lokaler och med egen materiel motsvarar bortåt ett halvårs lön för en fastanställd radiojournalist med material och lokaler betalda. Och radions reportrar är trots sin specialistkompetens lågt avlönade i journalistkollektivet.

Eller för att göra en annan jämförelse: Vd:n för SR kostar licensbetalarna ungefär lika mycket per arbetsdag som jag kostar per arbetsår. Så är det i det Sverige många anser vara alltför nivellerat.

Men det finns något som är värre än löneskillnader och detta att fastanställda utkonkurreras av underbetalda frilansar som sedan i sin tur ställs på gatan. Det finns något som till och med är värre än att SR:s jurister förmodligen kommer att dömas till den eviga elden – om det nu ligger någon sanning i den kristna tron som nye vd:n ansluter till. (Fast förmodligen tror Mats Svegfors inte just på helvetet; den dömande guden har han nog redan rationaliserat bort till förmån för den förlåtande).

Det som är värre är att fulavtalen omöjliggör en mängd reportage och dokumentärer, som man inte kan tillåta SR:s affärspartners att klippa och sända hur som helst. SR kommer dessutom att tappa också andra kvalitativa produktioner eftersom stolta yrkesutövare inte går med på vilka villkor som helst.

Bara det senaste dygnet har jag nåtts av tre mejl från erkänt duktiga radioproducenter som valt att jobba i vård och skola istället för att underteckna det som SR kallar standardavtal. "Det är inte så roligt, men jag kan räta på ryggen," skrev en.

Det kan med andra ord vara så att statens njugghet mot SR, och SR:s försök att hantera sin situation genom att pressa sig till upphovsrätterna, i slutändan fäller hela public service-idén och det vore riktigt, riktigt sorgligt. Det finns faktiskt tillräckligt med skvalradio. Eller rent av alldeles för mycket. Med den nuvarande streamade webbradion har populärmusikkanalerna redan förlorat en stor del av sin marknad.

DÄRMED ÖVER TILL RESPONSERNA på mina tidigare inlägg i serien "Kuppen mot upphovsrätten".

Carl Johan Pettersson har (lite förvånande) reagerat på att jag skrivit att bovarnas tillgång på vapen och sprängmedel är större idag än på 50-talet. Här har jag slarvat (och fortsätter slarva, jag orkar inte titta genom BRÅ:s statistik för vapenbrott): Jag kan inte belägga mitt påstående Däremot vet jag att det var sällan som kriminella sköt på varandra och poliser med bazookas och höghastighetsvapen förr i tiden och jag vet att man aldrig tog sig in i ett kassaskåp från sidan, vilket värdetransportrånarna lyckas med idag. Men du kanske har rätt Carl Johan. Jag tog det bara som pedagogiskt/retoriskt exempel på att lagskrivningen inte bör anpassas till att tillåta brott bara för att den tekniska utvecklingen gör brotten möjliga.

Signaturen Jay kommenterar första artikeln ("Big money") med att upphovsrättskränkning inte är stöld. Det där är en fras som många, som hyllar det som kallas fildelning, upprepar om och om igen. Man får väl ge dem rätt. Det finns en massa brott (misshandel, våldtäkt, mord, hot, olaga vapeninnehav, allmänfarlig vårdslöshet, hastighetsöverträdelser, etc etc) som inte är att betrakta som stöld, så är det ju, men det rör sig om brott likafullt. Och möjligt är att just olaga kopiering och spridning av material som skyddas av upphovsrätt faktiskt kan beröva människor deras möjlighet att försörja sig på sitt arbete och sin konst, det bör man ju ägna en tanke innan man börjar kopiera.

Uno Hansson, som skriver en hel del om hur det moderna hemmet skulle kunna ordnas praktiskt med samordning av all slags datateknik, är arg på att programvaran för datorer skyddas och förhindrar denna modernisering/förbättring av världen. Just när det handlar om de manus som skrivs i programmeringssammanhang tror jag (rätta mig gärna om jag har fel) att det finns ett undantag i vår upphovsrättslag. Här är det företagen (alltså dataföretagen) som i anglosachsisk tradition äger rättigheterna, inte den enskilde författaren/programmeraren. Jag tror att man gjorde detta undantag på grund av att sådana system-manus mestadels är teamwork, d v s organisationsbaserade. Att företagen som utvecklar programmen vill ha betalt för sitt utvecklingsarbete finner jag inte det minsta märkligt: Hur skulle de annars ha råd att utveckla systemen?

Glenn Lacrosse skriver en kommentar om att våra politiker är blåögda och lättmanipulerade av särintressenas inhyrda lobbyister. Det kan nog ligga en viss sanning i det. Men vilka tror du Glenn har råd att hyra in lobbyister: Sveriges samlade mediehus (snart samorganiserade vid samgåendet mellan TU, SRAO och MIA) som vill beröva de enskilda skaparna deras upphovsrätt eller är det de redan pungslagna konstnärerna som driver dessa kostsamma kampanjer?

Signaturen Jay har också reagerat på artikel nr 2, som behandlar SR:s politik gentemot frilansar. Han tycker inte min beskrivning av SR:s krav låter riktigt rimlig. Nå, jag försäkrar dig Jay, beskrivningarna är nedtonade, inte överdrivna. Sen skriver du det där som många skriver att upphovsrätten är rätt konstig: Hyr man in en snickare för att sätta in en dörr kan ju inte denne debitera varje gång någon går igenom den. Nä, just det. Så ser det ut på snickerisidan när det gäller standarddörrar. Men vill du ha en specialdesignad dörr (eller ett konstverk att hänga ovanför soffan) så får du betala rätt mycket extra, för dessa produkter har det som man kallar "verkshöjd", alltså något eget, speciellt med större värde. Och är du fabrikör och vill mångfaldiga den specialdesignade dörr du beställt eller börja göra pengar på den oljemålning som du köpt genom att kopiera den – tja, då måste du betala för det om artisten godkänner denna affärsidé som du har. Man kan säga att en bit av upphovsrättslagstiftningen just är gjord för att underlätta för distributör, producent och konsument: Det arbete som konsumenten inte skulle kunna komma över blir plötsligt överkomligt genom att verket mångfaldigas och sprids, vilket betalar artistens arbetsinsats.

Anders O ger ungefär samma svar som jag till Jay. Det sympatiserar jag givetvis med.

Uno Hansson tycker, vad det gäller artikel 3 om tystnaden kring mediehusens strategi på upphovsrättsområdet, att jag klagar orättvist på fildelarna. Njae... Jag är egentligen inte så upprörd. Vad jag tydligen inte lyckades formulera är att larmet runt den privata fildelningen tillåts skymma den stora frågan, alltså hur relationerna ska vara mellan distributörer/handlare och upphovsmän. Att stoppa en småskalig, privat fildelning tror jag inte låter sig göras. Men accepterar man det så kan man ju ta ut artistersättningen via skatten istället. Eller göra på något annat sätt.

Fast det tycker nog inte du, Uno, är någon riktigt bra idé eftersom du säger att folk har så lite pengar så att de inte kan betala för kulturyttringar. Varför skulle folk inte kunna betala för just kultur? undrar jag. Folk betalar ju för chips, som bara gör dem sjuka, och alkohol som kostar dem en massa lycka förutom löningen... För övrigt tycker jag rätt illa om ordet "kulturyttringar", för det beskriver musik, poesi, dramatik och alla andra sköna konster som något påsmetat, något som är "extra". Kulturen är, enligt mitt sätt att se, själva essensen i människovarandet och samhällsbildandet. Äter och skiter och kopulerar gör ju även grodorna.

Christer Hedenström, slutligen, pekar på att problemets kärna ligger i SR:s monopolställning. De närradiostationer (community radio) som får statligt stöd i andra länder negligeras helt hos oss. Med en annan politik från statsmakten skulle vi kunna få alternativa kvalitetssändningar från radioföreningar av skilda slag. Jag tycker det är en spännande tanke.

Något att fantisera vidare runt.

Martin Hedén (16 artiklar)
http://www.abacke.se/abacke.se/AKTUELLT/AKTUELLT.html

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2498

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är en intressant frågeställning du gör men jag blir lite förvirrad. Att SR vill skriva "fulkontrakt" och lägga beslag på dina kreationer ligger väl helt i linje med det som vår folkvalda regering just nu kämpar för att lagfästa. En kreatör av musik är idag tvungen att "Stimma" sina verk för att kunna hävda sin rätt till dem. I samband med det ingår han ett "fulkontrakt" med STIM, vilket gör att han i praktiken avsäger sig de fulla rättigheterna till verket. Eftersom marknaden kontrolleras av ett fåtal stora aktörer måste han ingå ytterligare ett "fulkontrakt" för att kunna sälja sin musik till konsumenterna. Slutresultatet bilr en avans på ungefär 10% av konsumentpriset, netto, för en framgångsrik musiker. Detta förhållande gynnar endast de stora musikförläggarna och den enda orsaken jag kan se till att musikerna stödjer det, är att alternativen effektivt blockerats och man är rädd att inte ens få ut dessa 10% om man bråkar. Det är samma lagar, oligopol och hot om utfrysning som gäller för textförfattare.
Det är ju så "gammelmedia" tjänar sina pengar och även mjukvaruföretagen som säljer det som deras anställda producerar. Marknaden har ju avgjort värdet av din produkt.
Vad är problemet?

Permalänk | Anmäl #1 Olli, 2008-12-18, 00:22

Marknaden är inte Gud trots att en och annan debattör säger sig önska det. Särskilt tydligt blir väl det i dagens läge när de stora kapitalägarna över hela världen vänder sig till skattebetalarna för att få sina spekulationsskulder socialiserade. Hela vårt rättsliga system reglerar ägandet – I Sverige har vi sedan yngre järnålder försökt formulera lagar för att garantera att människor inte berövas det de rätteligen äger. Problemet, som du alltså inte ser, är känt sedan länge men blir inte mindre för den sakens skull och inte heller kan det förminskas genom att kallas "marknad".
Som du, Olli, är det med viss bävan jag ser fram emot hur regeringen kommer att hantera upphovsrättsfrågorna framöver. Det intressanta, och mycket komplicerade, är ju att väga samman upphovsmännens, distributörernas och konsumenternas intressen på ett sätt som kan gagna alla.

Permalänk | Anmäl #2 Martin Hedén, 2008-12-19, 12:18

Det digitala fotot kan man ju förvanska och ändra hur som helst. Det kommer att bli svårt med upphovsrätten. Dom ärliga frågar väl först om dom får använda en bild på sin blogg t ex får man hoppas.
Men det korpas nog hej vilt där ute i rymden nu skulle jag tro...

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Kuppen mot upphovsrätten: 4. INNAN KATASTROFEN

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar