Lärarnas fel att eleverna inte klarar av matematiken

Intressant nog visade sig eleverna från den i TV kända klass 9A underprestera kraftigt i förhållande till givna betyg i samtliga kärnämnen. Genomsnittsresultaten, vilka återgetts i DN och SDS, på de diagnostiska prov som genomförs i samband med gymnasiestarten låg inom respektive betyg (godkänt, väl godkänt och mycket väl godkänt), genomgående bland de sämsta i Malmö. Tex så var de som fick godkänt i matematik i klass 9A, och sedan fortsatte på gymnasiet, genomsnittligen bland de sämsta av alla elever i Malmö som fick godkänt i matematik och fortsatte på gymnasiet. Förhållandet är detsamma för väsentligen alla betyg och alla kärnämnen.
Det förefaller därför tämligen uppenbart att en inte ringa del av den så omtalade förbättring som skedde för klass 9A, helt enkelt var en konsekvens av att betygen sattes för högt i förhållande till hur de sätts i övriga Malmö.

Stavros, du är min hjälte!!!!!

Eleverna måste ges tid att förstå! Det gäller inte bara matte utan alla ämnen och det måste ske tidigt. Lärarutbildningarna måste helt enkelt förbättras och Sverige borde titta mer på länder som Finland och Skottland där de bästa europeiska skolorna finns och läraryrket har hög status. Följderna av den försämrade kvaliteten syns tydligt till exempel när det individuella programmet är det största programmet på många gymnasieskolor.

Tror inte det är så enkelt som att låta alla lärar bli "specialister" på bara ett ämne. Man ser ju bara hur bra och pedagogiska majoriteten av professorerna på Universiteten är.

Däremot handlar det till stor det om lärarkompetens, och tyvärr kompetens hos lärarna som skall introducera matematiken för eleverna. Har man en "dålig" lärare i matematik tills man kommer till 7:an där man för första gången oftast får en mer "specialiserad" matematik lärare kan det vara kört.

Systemet med klasslärare anser jag förlegat och idiotiskt. Ämneslärare från förskola. Då har man kompetens från början, inte bara kvantitetslärande.

jag håller med Stavros till viss del det behövs möjlighet för lärare att bli specialister i sina ämnen, lärare som är genuint intresserade av ämnet och inte bara pedagogiken lyckas troligtvis förmedla kunskapen på ett bättre sätt, även om pedagogiken är viktig(ställs vad jag vet inte några krav på universitetslärare att ha läst pedagogik) mina bästa lärare var också de som verkligen brann för sitt ämne.
Men jag tycker det är lite för mycket all skuld på lärarna just nu. vad hände med pengafrågan? är det inte alls intressant längre att se på hur stora klasserna är eller hur mycket tid och resurser de får? mer tid och mindre klasser gynnar nog både lärare och elever

Frågan är om det är lärarna som det är fel på egentligen - eller om det är HELA samhällsstrukturen som sådan ?

Intressant inlägg från en insatt person. Däremot kan man självfallet inte tillämpa ett samhälles praxis på ett annat rakt av, det är oändligt många faktorer som påverkar och påverkas och samtliga dess bör beaktas. Men det är ändå något man kan ta intryck av och fundera på hur skolan kan förbättras, det är en evig kamp och något mål ska man inte hoppas på att komma fram till.

Det är konstigt att inte många (vågar?) lyfta upp problematiken i flumskolan och se vilken roll lärarna har i denna utveckling? Lärarna bär ju ett stort ansvar för både utveckling av pedagogiken och genomförandet i klasserna. Man kan ju konstatera att det kommer att ta lång tid att reparera de skador som sossarna åstadkommit i skolan. Denna förstörelse startade redan på Palmes tid som skolminister.

Ang: "Om de svenska lärarnas matematikkunskaper höjs, kommer även våra elevers intresse för matematik och deras kunskaper att följa med."

Det är nog ett av det mest blåögda jag läst. Flytta fokus från läraren till eleven. DET ÄR ELEVEN SOM MÅSTE ARBETA FÖR ATT DET SKALL GE RESULTAT.
Läs Inger Enekvist böcker om den Svenska skolan.
Håller med Josef i kommentaren ovan. Så länge som man alltid tar eleverna i försvar och skyller på lärarna, lika länge kommer eleverna att fortsätta ställa krav. "Det är lärarens fel att jag inte förstår". !! Sedan slösa alldelse för stora resurser på elever som inte skall gå teoretiska linjer. OCH VARFÖR FÅR ELEVER FORTSÄTTA LÄSA MATTE B OM HAN/HON FÅTT IG PÅ MATTE A OSV?? Tyvärr Stavros så kan jag inte heller se TV serien som något vetenskapligt VSB. Resultaten visar sig inte vara så bra, nu då de kommit till gymnasiet, eller kanske Stavros skall följa med eleverna ända upp och igenom Universitetet för att det skall fungera.

Ja.. nivåsänkningen är väl ganska påtaglig ! Kan vi dessutom införa Chicagosystemet - med skylten på klassrumsdörren
" This is a Learning area " behövligt - då alltför många elever
tror att de är " På Picnic " Svensk undervisning är ju på väg att Dbli omsprungna av både Kina och Indien m.fl Jag vet en lärare
utan behörighet som ringde sin dotter reglbundet varje vecka
för att få undervisningstips - hon var inte lärar !

Det verkar som problemet inte är lärarnas kompetens direkt, utan det faktum att läraryrket inte har den status som behövs för att kompetensen skall dras till yrket. Så det är mer en politisk prioritering som orsakar problemet.......

Jag vill varna för att den nu så populära fokuseringen på enstaka “hjältelärare” är ett misstag. Skolan som organisation över tid är långt viktigare än några enstaka klassrumsheroer. Övertron på individuella prestationer hos lärarna flyttar fokus från vad som gör en skola bra/fungerande. Visst, lärarnas engagemang och kunskaper är såklart jätteviktiga, men utan en fungerande organisation på en skola som helhet (och här lägger jag nog mer i ordet än de flesta), så gör dessa saker mycket liten skillnad. Punktinsatser ger punktvisa resultathöjningar. Ingen pedagog-insatsstyrka kan lösa de problem som det tagit flera år av liv och skolgång för barnen att hamna i. Ta Klass 9A som exempel, vars lysande resultat i nian inte alls höll när de lämnat högstadiet.

För att tala klarspråk: Jag vänder mig inte mot tänkandet att svenska lärare behöver bättre utbildning och mer specialisering, men den som individualiserar problemet och lägger ansvaret i famnen på läraren som enskild gör ett stort misstag. En god utbildning kräver en god arbetsmiljö för eleverna och för lärarna, samt samordnade trygghets- och utbildningsinsatser från skolorganisationen som helhet. Utbilda rektorerna och öka möjligheten för dem att utöva verkligt pedagogiskt ledarskap - SÅ skapas den organisation som behövs på varje skola!

För att slutligen anknyta till en angränsande del av denna fråga, och tyvärr möjligen bli tjatig, så måste det sägas att den skolpolitiker som tror att den svenska skolans problem kommer att lösas av morot och piska gentemot lärarna (av typen “betygsätt lärarna” eller “bra-lärar-premier”), är helt fel ute. Problemet är inte att Sveriges lärare är för lata och jobbar för oengagerat. Problemet är att Sveriges skolledare inte vet vad som krävs för (eller, mer tveksamt, har resurserna till) att leda en undervisningsorganisation! Och med bristande ledarskap på en skola, så spelar det mycket liten roll vad en Stavros eller två uträttar. Hellre tio medelmåttor till pedagoger i en samordnad och fungerande skolverksamhet än åtta mediokra och två hjältar i det pysande, väsande, skakande kaos vi ofta ser på skolor idag.

Stackars Björklund. Hans skulle ju ta bort mobiltelefonerna från klassrumenn och lovade finfina resultat i matte och NO. Nu står han där med fallande siffror i bedömningen av borgerlighetens första år i skolpolitiken. Ett fiasko. Och på det temat kan man verkligen fortsätta:

När Fälldin hade skakat om borgerligheten 1976-82 med ministeravgångar, vallöftessvek och en ekonomi körd i botten talades om att borgerligheten inte var duglig, "att allt hade styrt ner i diket".

När Carl Bildt tvingades låta kronan flyta och räntan steg till hiskliga 500% medan varslen stod som spön i backen (arbetslösheten tredubblades på bara tre år) sa Bildt "ett misslyckande är ett misslyckande".

I går började vi höra samma tendenser från den moderatstyrda borgerlighet som nu har ansvaret över ekonomin: "två skitår" sa Littorin om den massarbetslöshet som väntar och Borg satt i SVT och sa att han och regeringen "inte trott" att så många skulle lämna a-kassan genom försämringarna, det var en "missbedömning". Samma Borg har tidigare sagt att det skulle ta två år innan hans politik skulle ge effekt.

Vi talar här om en borgerlighet som har kroniskt svårt att undvika massarbetslöshet och förstörda statsfinanser när de får väljarnas förtroende. Nästa steg är att vi kommer att se en kombination av massarbetslöshet, nolltillväxt och kraftigt ökande budgetunderskott eftersom regeringen agerar för sent och är skräckslagna för att de är exakt lika odugliga nu som någonsin Mundebo/Fälldin och Bildt/Wibble.

Stackars Sverige!

Tack Stavros! Vi behöver fler lärare som är så dedikerade till sitt ämne som du verkar vara. Sen är det bara pinsamt att läsa vad som skrivs ovan av alla jante-svenskar som får allergiutslag så fort som någon sticker ut. Vi hyllar gärna entreprenörer och det är just vad en engagerad lärare skall ses som. Det må upplevas nördigt att älska matte, men det är samtidigt inte bratsen, tv-kändisarna eller blondinbella som utvecklar mobiltelefoner, bilar, mediciner och allt annat som vi lever av i detta land. Mattelärarna är och kommer att förbli hjältar för mig! Jag hoppas att fler kan se längre bort en partipolitik när vi kritiserar lärarna.

En timme om dagen...minst! Jo jag tackar! Vilka andra, mindre viktiga, ämnen ska då skuffas undan? Dagens schema för våra elever är redan fullproppade både till bredd och till höjd. Med en ökande medelvikt för barnen krävs det även minst en timme idrott per dag. Eftersom samhället även hela tiden måste utvecklas krävs det goda demokratiska och engagerade samhällsmedborgare. Dessa ska fostras redan i grundskolan. Bäst vore det nog om även samhällskunskap får en timme per dag i klassrummen, minst! Med tanke på att ungdomsgraviditeter ökar markant, och har gjort detta de senaste åren, är det nog bäst att lägga in några timmar sexualundervisning i veckan också. I en allt mer ökad globaliserad värld krävs det förbättrade språkkunskaper! Låt oss säga minst två språk, förutom svenska såklart, och självklart minst en timme per språk och per dag i veckan.

Självklart förstår jag vikten av att prioritera i skolan, men frågan återstår, vad ska i sådana fall bortprioriteras? Eller ska skoldagarna förlängas möjligen?

Som gymnasielärare är man de facto mer specialiserad inom, oftast två ämnen, vilket är en skillnad mot grundskolelärare med fler ämnen i sin utbildning men med färre poäng inom det enskilda ämnet.
En ännu större ämnesfördjupning än vad gymnasieläraren har behövs inte! Efter elva år i yrket vet jag att gymnasielärarens kunskap räcker och blir över som det är i förhållande till de kurser som erbjuds på gymnasiet. Så är det möjligen även i grundskolan.
Problemet är bland annat de många icke behöriga "lärare" som finns i våra skolor, anställda av skolledning som i spariver därigenom visar ett skrämmande bildningsförakt. Ofta kombineras detta med en stark övertro på personers förmåga att arbeta i skolan om de kommer "från näringslivet" vilket tycks allena saliggörande.
Alla känner vi till dåliga (och säkert även bra) lärare, men självklart skall dessa oavsett hur de bedöms, vara behöriga!
En bra lärare skall vara en massa saker men i grunden alltid för ändamålet utbildad/behörig, ett krav vi inte gärna frångår vad gäller andra yrkesgrupper!
Dessutom har skolans krav har med tiden generellt kommit att sänkas på eleverna då dessa lärt sig betydligt mer om sina rättigheter än om skyldigheter och naturligtvis även är medvetna om att lärare idag är en utsatt och kritiserad grupp i samhället med låg status, ofta utan något stöd från skolledning.
Det är exempelvis en omfattande administrativ process idag att ge en elev betyget IG, där läraren tvingas rättfärdiga det satta betyget.
I en sådan miljö arbetar många lärare, och tro mig, Stavros didaktik och stil i klassrummet är inte så unik som den framställs. Men risken att brytas ned och bli en sämre lärare än man kan och vill vara är stor idag.

Bättre lärare krävs men också högre status för läraryrket... Då krävs det högre löner till lärarna...

Sedan delar jag uppfattningen att det vore bättre om lärare har färre ämnen och djupare kunskaper i sina ämnen än idag.

Intressant det Erik Persson skrev i början.

Skulden till något missförhållande har alla som har makt att ändra på det. Om det föreligger ett systemfel, är det lagstiftarnas ansvar att rätta till det och jag har ett färdigt förslag som jag kallar MÅLINRIKTAD UNDERVISNING. . Kraven man kan ställa är:

1: Maximal valfrihet för föräldrar och barn i ett rikt undervisningsutbud.

2: Barnens/ungdomarnas naturliga förutsättningar skall tas till vara under deras mottagligaste period.

3: Resurserna skall användas effektivt och satsas, där de ger bäst utbyte.

4: Fri etablering och konkurrens inom hela undervisningssektorn. (- För att uppnå 1).

Till den del undervisningen finansieras med skattemedel och punkterna 1 - 4 skall gälla, är lösningen att relatera merparten av samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna - inkluderat undervisningskostnaden -till barnens/ungdomarnas prestationer under sin skoltid.

Eleven som tror sig vara färdig med en etapp i sin förkovran tenterar inför en censor och får ut en penningsumma vid godkänt. Efter sista etappen avklarad är man myndig och har rösträtt. - Man kan då vara tolv år eller man kan vara trettiosex.

Med pengarna får ens föräldrar makt och möjlighet att välja i undervisningsutbudet och de skolor som gör bäst ifrån sig, får alltså det mesta av resurserna och blir föredömen som lockar till efterföljd.

Med samma pengar blir där även medel att betala böter för mobbning och okvädning av andra elever.

För skattebetalaren är detta en tillfredsställande lösning genom att man vet, att skattemedlen betalar faktiskt tillgodogjord kompetens och aldrig bara försök till undervisning av obildbara eller ointresserade. - Och att stödet till andras fortplantning endast inriktas på folk som har förutsättningar att fungera i ett ordnat samhälle.

Rubriker är alltid som dom är. Men denna gör att jag inte ens orkar läsa texten. Jag gör som rubriksättaren och väljer att själv tolka in vad texten kanske ev. innehåller.

**

Givetvis ska "lärarna" ställas till svar för varför inte "eleverna" klarar matematiken.
Jag menar - ska vi generalisera så ska vi väl göra det ordentligt?

Inför en tribunal där "läraren" kan anklagas och förnedras. Helst offentligt.
Stavros kanske kan föregå med gott exempel och ställas inför tribunalen som pilotfall för med vilka han misslyckats?

**
Visst är detta ett problemområde, visst, men än större problem är att hela denna sörja (anklagelseakten mot läraren - ungefär som om denna är en enda homogen person med gemensam vilja?) stinker av lättköpt skitsnackande. Ungefär som när det ska snackas skit om chefen - och inte denna är med. Allt passerar utan att först ha passerat hjärnan.

Håller helt klart med. Går själv Matte B-kursen och hade svårt att få poletten att trilla ner när det gällde funktioner. Jag frågade min lärare om vi som inte hade förstått så bra fick specialhjälp. Hon sa ja, men det blev aldrig av, för att hon skulle hjälpa de smartare med uppgifter längre fram i boken.
Och eftersom man inte hajade, tröttnade man också på att jobba i klassrummet och göra matteläxan. Som resultat fick jag och flera andra IG på provet förra veckan. Fler lektioner behövs, men framför allt fler lärare i klassrummet.

Jag förstår inte hur högre löner men fortsatt flumhögskoleutbildning för lärare skall hjälpa ungarna?

Nämen, så många kommentarer och inte en enda med huvudet på spiken...
Har ingen av er gått i en skola med "antipluggaridentitet"? Där man måste dölja att man klarar sig bra på proven, att man gillar skolan, eller har "läshuvud"? En sån skola gick jag i under hela min skolgång. Det var en angenäm "chock" (i positiv bemärkelse) att som nyexad lärare komma till en skola där eleverna var pluggmotiverade, hade solida bakgrunder dvs föräldrar som brydde sig.
Problemet idag är att denna antipluggaridentitet inte stannar i arbetarklassen eller problemområden. Den har spritt sig för att numera omfatta alla sociala klasser. Det finns en "live fast-die young" mentalitet hos yngre idag som är skrämmande. Man ser inget värde i att lära sig säker för framtiden, för vem vet hur den ser ut, eller om det blir någon (framtid)? Barn lever isolerade från sina föräldrar och förväntas ändå ha insikter i hur kunskap är makt i vårt västerländska samhälle.
Matematik som skolämne är unikt för sin egenskap att inte ge utdelning direkt. Matematik tar tid att lära sig behärska till en nivå då man förstår vad det är man kan, och den tiden har inte ungdomar idag. De är vana vid snabba belöningar och har invaggats under grundskolans gång i tron att allt som är tråkigt eller inte omedelbart tillfredsställande är onödigt.
Jag tror inte att det är lärarnas eller undervisningens fel att elever idag är sämre i matte. Tror vi verkligen att äldre generationer, eller för att inte gå tillbaka så långt i tiden, nittiotalets elever hade så mycket bättre lärare?
Nej, det är något annat som har hänt de senaste årtiondena i Sverige, något som BRIS bekräftar årligen i sina rapporter - barn har mindre och mindre med sina föräldrar. Barn saknar en trygg grund, en trygg anknytning, robusta och stadiga hemförhållanden. Det var en sån start i livet som vi förr bara tilldelade den fattigaste klassen i Sverige, men som vi numera anser att alla barn mår bra av - frånvaron av de närmaste vuxna barn kan ha i sina liv, sina föräldrar. I en vuxenlös tillvaro identifierar sig ungdomarna med varandra, tar idéer och attityder från varandra och har lite förtroende för vuxenvärlden. Att plugga är inte coolt, helt enkelt. Matematik är inte coolt. Inte nödvändigtvist för svårt, bara för tråkigt.

Stavros: hur tror du att eleverna i 9A hade skött sig om de inte hade stått i medias fokus (och därmed i direktkontakt med föräldrar och släkt)?
Vidare har det visat sig att 9A inte var så bra som media hävdade.
Nä, Sverige får leva med att rasa i bla PISAs statistik.
Kina tar över i rask takt. De områden i Kina som har nått västerländsk nivå (tex Shanghai) visar enastående resultat.
Detta är resultat av hårt arbete, målmedvetenhet, välfinansierad skola och en nationell konsensus som säger att utbildning är viktig.

Problemet med Sverige är att det knappt är någon löneskillnad mellan en som slappat sig igenom skolan och kör truck på Ikeas lager eller en ambitiös student som ägnat 5 år på universitet (tex lärare). Ökar vi klyftorna mellan akademiker och arbetare kommer akademikeryrken att bli mer attraktiva vilket kommer att leda till att de som vill något med sina liv kämpar hårt för att belöning väntar.

Jag vet inte vilken kompetens Stavros har, men att påstå att matematikämnet inte är svårt tyder på att han inte har läst ämnet på någon högre nivå. Han är säkert en duktig lärare ändå och uppgiften är att lära våra elever matematik trots att det är svårt. Kunskaperna är viktiga i de flesta sammanhang och utvecklar intelligensen mycket effektivt. Matematik är svårt men de flesta elever kan lära sig det grundläggande om de bara lägger ner lite energi på det. Har man dessutom en lärare som Stavros att tillgå borde man kunna nå ännu lite längre i sin kunskap. Gör vad ni kan, ni lärare och elever.

Som det skrivs redan i första kommentaren så är Stavros "mirakelelever" i klass 9A en stor fet bluff. De klarade knappt kärnämnena (matematik inkluderat) när ingen gav dem provsvaren i förväg (som Stavros gjort hela tiden).

Damberg införa obligatorisk undervisning som ger dem en möjlighet att nå godkänt. Enligt deras erfarenhet ger sommarundervisning att sex prövningar av tio ett godkänt betyg. Tyvärr så var det endast 3.9 procent av totala antalet i 7:an till 9:an som deltog, med totalt 12 procent som inte nådde målen, med andra ord endast en tredjedel av dem som borde deltagit i sommarundervisning deltog de facto i sommarundervisningen. Detta ger förvisso en del stöd åt Margareta Pålssons argument att de som uteblir under terminerna också uteblir i sommarundervisningen.
cam balkon
alüminyum