Fritt forum

Krister Pettersson om Fritt forum

SYDSVENSKAN TILLÅTER INTE PUBLICERING AV AVVIKANDE UPPFATTNINGAR

Publicerad: 2008-12-04 17:12, Uppdaterad: 2008-12-04 18:12

Genom att inte tillåta publiceringen av från tidningens antiliberala linje avvikande åsikter, gör sig tidningen skyldig till ett oerhört hyckleri, när man samtidigt kallar sig "oberoende liberal" och går ut i helsidesannonser om vikten av debatt, stå på läsarnas sida, mångfald etc.

millningar
4 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Offer för svensk totalitär familjepolitik och engagerad i flera motståndsorganisationer arbetar jag MOT politisk styrning av våra barns vård och fostran och FÖR lika fördelning av stöd och subventioner oavsett barnens vårdform

Den stora dagstidningen Sydsvenskan, med pol chred Heidi Avellan och debattredaktör Lasse Hansson, tillåter numera inte publicering av artiklar med annorlunda uppfattning än den propagandistiskt antifamilj- och antiföräldrarättslinje tidningen håller, med bl a KD som främsta hatobjekt, med nyspråkliga omdefinitioner av begree och ord, som t ex att individen är samhällets minsta beståndsdel, i stället för som tidigare familjen. En enda individ har ju ingen av ett samhällest karakteristika, vilket är definitionen på att något är en minsta del av en helhet. Sydsvenskans nyspråk är som att säga, att en väte-atom är vattnets minsta beståndsdel, trots att grundämnet väte inte har något av en vattenmolekyls karakteristika.

Sydsvenskan tillåter inte kommentarer/genmälen mot sådana omdefinitioner, eller mot tidningen linje. Denna propagandistiska linje är t. ex, att vissa mänskliga rättigheter (föräldrarätten) inte är så viktiga - som t ex en enda, sekulär läroplan, eller att Sverige bör verka för en ändring av just denna mänskliga rättighet.

Sydsvenskan tillåter inte ens kommentarer/genmälen mot externa skribenters texter, som t.ex i fallet med Lars Nermans artikel på Världen-sidan, i vilken han skrev, att det svenska dagiset - daghemspolitiken - är något att vara stolt över.

Nedanstående är alltså en, av många, refuserade eller nonchalerade försök att få tidningen att publicera en avvikande uppfattning:

SYDSVENSKAN
Världen-redaktionen

Leif Norman har en kolumn 12/10 "Engelsk sjukvård kan väcka avund". Han uppskattar den tolerans och medmänsklighet han har upplevt i engelsk sjukvård. Det saknas i den svenska. Men å andra sidan menar han, att "Det svenska dagiset är något att vara stolt över".

Nu har den svenska daghemspolitiken sidor, som säkert inte många kan vara stolta över. I synnerhet inte, om man värderar tolerans och medmänsklighet.

"Barnomsorgen (i England) är så vansinnigt dyr att åtskilliga miljoner engelskor fastnar i kvinnofällan. De har inte råd att arbeta" skriver Norrman. Nu är det så, att vården av två-tre barn på ett svenskt daghem, kräver lika mycket resurser, som skapas i ett heltidsarbete av en lågavlönad (två barn) respektive högavlönad (tre barn). Detta enligt civ.ek. Petra Lantz i Statens Offentliga Utredning 79:89. Svensk barnomsorg är ingalunda billigare än i England.

I en normal marknadsekonomi måste ett daghem med svensk standard ta betalt värdet av ett halvtids låglönearbete per barn. Detta för att täcka sina kostnader. Lämnar en förälder bort heltidsarbetet med vård av två-tre barn, för att utföra ett annat heltidsarbete, går alltså hela inkomsten från ett yrkesarbete åt för att betala andra personer och resurser (mat, städning, leksaker, blöjor, resor, biljetter, byggare, städare, sophämtare, administratörer....) som krävs för vården av ens barn. Det är detta som är fallet i England. Det står en fritt, att arbeta med de egna barnens vård och fostran eller att byta detta arbete mot ett annat - intressantare - men utan större ekonomiskt utbyte. Detta är normal marknadsekonomi.

Nu är det som bekant inte så i vårt land, något som Norrman är stolt över. Här är skatterna väsentlig högre än i England. Här finns ingen hänsyn till försörjningsbördan för barn och familj. Här beskattas vi som stenrika ungkarlar, utan hänsyn till vår försörjningsbörda. Och gör man sedan som de styrande politikerna vill - lämnar ifrån sig sina barns vård och fostran - då är man jämställdare, då är man samhällsnyttigare, då får man tillbaka på skatten. Nästan en heltidslön extra att leva på. Pension och kanske "bonus", för att man låtit sig styras bra. Skattebetalarnas kostnad bara för politikernas subventionering av daghemmen är ca 50 000 miljoner per år. Två föräldrar, som arbetar heltid under kanske 30 + 40 år betalar in en högre skatt (ca 6 % av sin lön) till denna offentliga barnomsorg hela yrkeslivet. Totalt över en miljon kronor under de 30+40 årens yrkesarbete.

Vissa föräldrar gör inte som politikerna vill: de förmår inte lämna ifrån sig arbetet med de egna barnens vård och fostran. Föräldrar eller barn passar inte för vårdformen, klarar inte stress och transporter. Barnen far kanske illa av att "inte ses", av separation, av mobbning eller ständiga infektioner. Risken för ”öronbarn” och dövhet vill föräldrar inte ta. Antibiotikaresistens, obotlig TBC, hög bullernivå etc. gör hälsoriskerna på daghemmen oacceptabelt större. Vilka deras skäl än må vara, får föräldrar som själva vårdar sina barn endast i vissa borgerliga kommuner ett ynka vårdnadsbidrag. Men de får fortsatt lägre bostadsbidrag, inga socialbidrag och ingen rätt till existensminimum. De slipper inte ens betala sin extra miljon till andras barnomsorg.

I de mänskliga rättigheterna anges skyddet för familjelivet och familjens funktioner. I Europakonventionen från 1950 finns föräldrarätten, andra artikeln i första tilläggsprotokollet, som säger att föräldrar har rätt att välja fostran av sina barn enligt egen övertygelse. I artikel 14 finns förbudet för en stat att diskriminera på grund av åsikt - t ex om vad som är god barnomsorg. I vårt land talar man mycket om mänskliga rättigheter, men just dessa är det tyst om.

Vi är många i vårt land, som ingalunda anser, att det finns någon anledning att vara stolt över "det svenska dagiset", med dess politiska styrning och ekonomiska tvång. Sedan den väldiga proteströrelsen Familjekampanjen samlade uppåt 100 000 protestnamn, av vilka ca 70 000 tidigt lämnades till politikerna, fortsätter motståndet mot politisk styrning på detta helt privata område. Protestorganisationer fortsätter att arbeta. Samtliga enkäter av IMU, TEMO, SIFU, SOM etc. under åren visar på skillnaden mellan folkvilja och politik. Men nomenklaturan i politik och media värnar om systemet - och gynnas av det. Den formulerar falska argument, som t.ex. "kvinnofälla" eller att arbete bara är arbete om det görs på institution. Falska argument som används av Norrman. Och proteströsterna får inte komma till tals. Inte i Sydsvenskan, som är ett exempel på media, som stöder den hårda styrningen av medborgarna, men ändå hycklar och kallar sig "liberal" - frihetsvänlig.

En och annan etablerad skribent har dock tänkt om eller kommer till tals i något litet eller "apart" media. En och annan sanningssägande studie om de totalitära förhållandena i Sverige publiceras - i utlandet. "The Swedish experiment in Familiy Politics" av Alan Carlson i USA, "Sweden´s disturbing family trends", en artikel i Wall street journal, eller Patricia Morgans bok för något år sedan: ”Family policy, family changes: Sweden, Britain and Italy compared” är exempel. I denna bok talar hon klart om svensk familjepolitik som en Potemkinkuliss, och att förhållandena i Sverige är som i gamla Sovjetunionen. Med Potemkinkuliss avser hon detta, att svenska jobbtvingade småbarnsföräldrar ändå är borta från yrkesarbetet 20-30% av sin tid - huvudsakligen för vård av sjuka daghemsbarn eller andra familjeärenden. Skattepengar för detta vabbande är utöver de 50 miljarderna årligen till barnomsorg.

Ett exempel på detta tvång och hycklande är sexbarnsmamman Birgitta Ahnlund i Värmland. Hon fick inte socialbidrag eller annan lättnad, när makens lön inte räckte till efter att han betalat sin skyhöga ungkarlsskatt. Sexbarnsmamman hade försynt påpekat, att för att hon skulle kunna gå till ett yrkesarbete, måste samtidigt elva personer vara friska. Då menade hon alla sina barn, sig själv, och de andra personer som skulle vårda hennes barn. Birgitta gjorde, i enlighet med civ.ek. Petra Lantz och SOU 79:89 ovan, ett dubbelt heltidsarbete med vård och fostran av sina sex barn. Ingen skulle tjäna - ekonomiskt eller mänskligt - på att flera andra, offentligt anställda personer skulle ta över detta dubbelarbete för att Birgitta, ibland, skulle kunna gå till ett annat, enklare arbete. Kanske med att sitta i domuskassan, eller skära sill, eller syna strumpor på en fabrik som arbeterskorna gjorde i TV- programmet "Arbetets döttrar". En av kvinnorna i programmet frågade rakt ut - var detta vad livet hade att erbjuda?

Tolerans, medmänsklighet, empati som Norrman hyllar - bort det! I dagispolitikens Sverige, vet våra politiker bättre än vi andra. Och vissa mänskliga fri- och rättigheter är bara så-å-å anti-socialliberala och gammalmodiga. Är detta något att vara stolt över?

Krister Pettersson
Familjekampanjen

Krister Pettersson (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2393

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Caps Lock dagen är den 22 oktober, inte den 4 december. -_-

Permalänk | Anmäl #1 Alexander Woodhouse, 2008-12-04, 23:54

Det finns en uppenbar anledning till att Sydsvenskan nobbar, och det är uppenbarligen inte av politiska skäl.

Permalänk | Anmäl #2 Dr Glas, 2008-12-05, 14:34

Insändare refuseras varje dag. Vad har du för stöd att refuseringen orsakas just av politisk ståndpunkt? Den här artikeln ger ett förvirrat intryck, jag har faktiskt inte ens lyckats förstå vad "Familjekampanjen" vill. Skribenten är medlem i flera olika "motståndsrörelser" skriver han, vilket såklart låter väldigt crazy. Detta får mig att undra huruvida Krister Pettersson kan vara är ett troll, planterat av DN-journalister i syfte att få gnälliga antisocialliberaler att framstå som knäppa?

Permalänk | Anmäl #3 Glenn Lacrosse, 2008-12-08, 15:16

Svenska Dagbladet är inte ett dugg bättre än Sydsvenska Dagbladet. I SvD får man inte lov att förespråka kapitalismen. I alla fall inte med radikala moraliska argument. För att göra det måste man nog skriva i tidkriften Radikalen istället.
www.radikalen.se

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

SYDSVENSKAN TILLÅTER INTE PUBLICERING AV AVVIKANDE UPPFATTNINGAR

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar