Fritt forum

Martin Hedén om Fritt forum

Kuppen mot upphovsrätten: 3. TOTAL TYSTNAD

Publicerad: 2008-12-04 11:12, Uppdaterad: 2008-12-05 09:12

Mediehusens framryckning, med SR i täten, mot en erövring av upphovsrätterna sker, som tidigare nämnts, i skydd av larmet runt fildelning. Men hur kan det komma sig att det i övrigt är så tyst i denna fråga – varför hörs exempelvis inte ett knyst från journalisterna, som ju är en av de hotade grupperna? Följande är ett försök att söka svar på den gåtan.

millningar
5 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Martin Hedén är illustratör, fri radioproducent och skribent, verksam sedan 35 år och styrelsemedlem i Föreningen Media, som organiserar främst egenföretagare inom medierna.

Den upphovsrättsliga lagstiftningen kom samtidigt som massproduktionen möjliggjordes, på 1500-talet. Då handlade det om boktryck i långsam takt och små upplagor – att distributionstekniken effektiviserats har självklart inte gjort behovet av lagskrivning mindre utan tvärtom större. Det är inte så att endast upplagorna (publiceringsmöjligheterna) ökat tusenfalt – också de ekonomiska intresset har multiplicerats och intressenterna är framför allt distributörer av skilda slag. Några vill fortfarande göra sina vinster på tryck, andra exempelvis på reklamradio eller webb men i centrum idag står marknadsdominerande mediehus som försöker göra affärerna i alla slags distributionskanaler. Samtidigt. Om de lyckas minska upphovsmännens rättigheter hndeln bedrivas smidigare än nu.

I Sverige leds denna framryckning av det licensfinansierade Sveriges Radio, organiserad i arbetsgivarorganisationen SRAO, som också innefattar SVT, UR, Rikab, NFPP och Radiohjälpen. Att SR kan gå hårdare fram än de gamla tidningstryckerierna har sin grund i företagets monopolställning vad det gäller public service på radioområdet. Inom tidningsvärlden finns fortfarande en viss konkurrens.

Tidningsutgivarna har under många år förhandlat och ofta hittat fram till överenskommelser med sina motparter men i och med att de nu satsar på mycket omfattande samordning av en allt mer divergerande produktion söker de nya, för dem generösare och mer lättadministrerade avtal. I nuvarande lagstiftning är upphovsrätten kopplad till personer, företagen villl lägga dem på organisationsnivå. I denna strävan har TU initierat en samordning med MIA (Medie- och Informationsarbetsgivarna, en organisation inom det oomtvistat ideologiska Svenskt Näringsliv) och härom dagen rapporterades att sonderingar finns för att upplösa SRAO och ansluta public servicebolagen till MIA istället.

Man behöver inte vara särskilt paranoid för att se slagkraften i en sådan mobilisering. Man kan förmoda att denna nya konstellation kommer att hävda SR:s fulavtal som vägledande eller som hävdvunnen normalitet. Men trots hoten är det tyst, mycket tyst om detta pågående försök att minska enskilda kulturarbetares möjligheter till erkänsla och ersättning.

Här följer några förslag på delförklaringar till detta tigande.

1. RÄDSLA

Enskilda frilansjournalister är mycket sårbara. Deras inkomster är betydligt sämre än fastanställda, deras trygghet är minimal och förhandlingspositionen gentemot nationella monopolföretag som SR är minst sagt skör. Den som protesterar mot oskäliga krav från köparen riskerar att betraktas som besvärlig och få ännu svårare med försörjningen.

2. OKUNSKAP

Generellt sett har jag upplevt att kunskaperna om upphovsrättens innehåll, historia och betydelse är ytliga hos såväl journalister som författare. När det gäller bildframställningar råder en annan vakenhet. Juridiken har ofta svårt att intressera konstnärer med fokus på helt andra problem. Vad det gäller allmänhetens kunskaper tycks de vara ännu mindre.

3. SPLITTRAD BILD

Det är komplicerat att orientera sig i de faktiska förhållandena på marknaden, eftersom de är så skiftande. Å ena sidan handlar det om fastanställdas avtal om den materiella upphovsrätten vid vidareförsäljning och å den andra sidan om fristående företagare (frilansar och produktionsföretag), som primärt äger all upphovsrätt men kan teckna bort vissa delar. Men också inom denna senare grupp finns betydande skillnader: Stora och medelstora produktionsbolag handlar med material och rättigheter på samma sätt som mediehusen medan de små enskilda företagarna står med sina egentäljda smörknivar och försöker skrapa åt sig en slick. Och för att göra det ännu mer komplicerat: Även om man begränsar undersökningen till en enda organisation, exempelvis SR, och denna organisations avtal med enskilda egenföretagare (frilansar) så visar det sig finnas stora principiella skillnader i produktionsavtalen. Vilket har många orsaker – det handlar om på vilken nivå i organisationen avtalet skrivs, produktionens storlek, vilken kanal och redaktion det gäller samt i vilken utsträckning SR själv är inblandad i produktionen. Utöver detta kommer de rent individbundna skillnaderna: kontakter, erfarenhet, hävd, etc.

4. DESINFORMATION GES

Lobbyister och vildhjärnor har tillåtits sprida uppfattningar som exempelvis

att alternativet till nuvarande upphovsrättsregler är en fritt flödande tillgång av kulturellt material, för allas bästa, eller
att artister och författare gjort gemensam sak mot världens befolkning eller
att man måste bygga upp kontrollorganisationer av Stasi-typ i det fall artisterna ska få ersättning för vad de gör och det vill ju ingen.

Det handlar om en i hög grad överdriven, ofta felaktig men alltid emotionell argumentation som tar form som ren propaganda, där unga fildelare ofta framställs som frihetskämpar. Men den enda frihet dessa vilt pipande fågelungar kämpar för är friheten att slippa betala för redan underbetalda artisters arbetsinsatser. Särskilt snyggt är det inte och med detta fokus skyms dessutom konflikten mellan distributörer och upphovsmän.

5. INFORMATION STOPPAS

Journalisters arbetsvillkor syns inte i medierna av förklarliga skäl – det är deras arbetsgivare som i så fall skulle publicera kritiken. På det strukturella planet finns här ett direkt demokratiskt underskott, som är svårt att komma tillrätta med. Man kan inte begära att ägaren av en radiokanal ska upplåta tid och resurser för att svärtas ned.

När det gäller det upphovsrättsliga kampfältet håller ägarna begripligt nog ihop. Det är mycket svårt att få ut information om hur avtalen numer börjat skrivas. Själv har jag bara lyckats med någon blänkare i journalistfackets tidning, men detta magra resultat kan man ju inte dra så stora växlar på.

Därför försökte jag pressa SJF förbundsordförande, Agneta Lindblom Hulthén för två veckor sedan om fackets bristande ambitioner vad det gällde opinionsbildning i frågan. Hennes svar var att hon försökt. Flera gånger. Men att debattsidorna vägradepublicera sådant material. Om en sådan stöddig organisation som SJF inte lyckas är det inte konstigt att en enskild liten putte som jag får fäkta i luften.

6. FACKLIGA SVÅRIGHETER

SJF:s egen beskrivning av svårigheten med förhandlingarna om frilansavtal och upphovsrätter vad det gäller Sveriges Radio handlar om att det tidigare skrivits usla avtal av andra fackliga organisationer. Man sitter fast i en beklämmande historia. Den beskrivningen är klart trovärdig men inte heltäckande. Som fackligt oansluten sedan 13 år tror jag att det är andra problem, en slags dubbelhet, som ställer till det för SJF.

Minskas antalet fastanställda ökar antalet frilansjournalister och SJF organiserar båda grupperna, men det fackliga mandatet prioriterar självklart inte egenföretagarna. När exempelvis SR proklamerar att arbetsstyrkan ska minskas och att fler fristående produktionsbolag ska stå för innehållet måste SJF lägga huvudansträngningarna på att rädda jobben, inte kämpa för frilansarna.
Usla avtal för frilansar minskar visserligen behovet av fastanställda, men å andra sidan är inköparna ofta SJF-anslutna och del av en hierarkisk arbetsorganisation: Många vill visa sig duktiga, anpassar sig till ledningens krav och håller aktivt ned ersättningar. Detta har påtalats under många år men någon räfst bland SJF:s egna medlemmar verkar inte varaaktuell, sådant skulle säkert försvaga organsiationen.
Chefsrekryteringen i medieorganisationerna sker ofta bland fackligt förtroendevalda. SJF är känt för att utbilda goda förhandlare, som köps över till arbetsgivarsidan när de hunnit skaffa sig lite erfarenhet. Det bor sålunda ett slags ideologisk instabilitet i facket.

7. POLITISKT DUBIÖST

När mäktiga medieorganisationer kräver av den enskilde svage att denne ska överlåta sitt arbete utan ersättning för okontrollerad handel är det svårt att formulera detta krav i anständiga ideologiska termer. Särskilt de personer – för att inte snacka ledarredaktioner – som gärna försvarar rätten till privat ägande och vill värna individens frihet och integritet i samhället råkar i svårigheter. Då är det bättre att hålla tyst och inte låtsas om vad man sysslar med.

8. HÄNSYN TILL DE SVAGASTE

När det gäller journalistik är arbetsmarknaden ansträngd. Under en lång följd av år har högskolor och folkhögskolor tjänat HÅSar och HÅPar på att locka in folk i olika journalistubildningar. Samtidigt har redaktionerna slimmats. Resultatet är att många unga och nyutbildade försöker göra sig en karriär på frilansmarknaden. Deras överordnade mål är att få in foten i dörrspringan, vilket utnyttjas på många olika sätt och ett av dem handlar om upphovsrättsvidriga avtal. Som äldre och överlevare på samma marknad knyter man näven i fickan men förstår i sitt hjärta deras i grunden svekfulla uppförande. Skulden är inte i förstone deras utan de organisationer som utnyttjar sin makt på ett i grunden asocialt sätt.

Den som uppfattar min argumentation som ett försvar för en redan passerad verklighet har missat min tro på de tekniska landvinningarna och alla de möjligheter som öppnats för enskilda kreatörer att göra sig lite mer fristående än nu visavi distributörerna. Och den digitala tekniken har skapat nya verksamhetsfält, inte minst vad det gäller audiella produktioner. SR står inför en tid av helt ny konkurrens vad det gäller kompetenta medarbetare.

Med en mindre fientlig attityd från mediehusen tror jag också att det kommer det att vara möjligt för upphovsmän och distributörer att se de gemensamma intressena och hitta avtalslösningar som fungerar smidigt i vardagen.

Framför allt måste man minnas att Utvecklingen inte är en enda, absolut eller förutbestämd. Exempelvis visar ju detta forum och min med fleras debattartiklar att någon total tystnad (som rubriken felaktigt säger) faktiskt inte är för handen. Med den stängning som DN sedan decennier gjort av sin debattsida föder man verksamheter som Newsmill, som Bonniers också ser till att vara delägare av. Det är både motsägelsefullt, logiskt, hotfullt och löftesrikt på samma gång.

Och hur som helst spännande.

Martin Hedén (16 artiklar)
http://www.abacke.se/abacke.se/AKTUELLT/AKTUELLT.html

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2388

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag tror förstås inte att du på något sätt drabbas av att det pågår fildelning, så jag förstår inte varför du komplicerar problemet genom att anmärka på detta. Det är ju så att ca 60 % av inkomsttagarna har slut på inkomsterna någon eller några dagar innan månadslönen finns på kontot, så dessa kan ändå inte betala mer för att betala för kulturyttringar än vad de redan gör. De flesta av de övriga 80 % har nog varken tid, ork eller intresse av att konsumera mera än vad det redan gör. Så det enda möjliga för att kanske lösa en del av dilemmat - såsom jag ser det - är kanske att gemensamt försöka arbeta innovativt så att boende- och matkostnaderna åtminstone halveras genom radikala ökningar av produktiviteten inom dessa områden.

Permalänk | Anmäl #1 Uno Hansson, 2008-12-06, 00:41

Rättelse: "... De flesta av de övriga 40 % har nog varken tid..."

Permalänk | Anmäl #2 Uno Hansson, 2008-12-06, 00:43

Jag samlar ihop kommentarerna i ett inlägg i början på nästa vecka.

Permalänk | Anmäl #3 Martin Hedén, 2008-12-06, 10:11

Ifråga om problemen med radion fokuserar man på problemen med Sveriges Radio. Man det handlar ju om samhällets behov av att det utvecklas publicistiska plattformar för radio även utanför public service.

Denna utveckling kan dock inte komma på en kommersiell radiomarknad eftersom denna internationellt är på nedgång och inte kan väntas komma tillbaks även med desperata försök med digitalradio. Det alternativ som återstår är att samhället följer en annan internationell trend och satsar på den s.k. tredje mediesektorn. I Sverige kallas det närradio utomlands "community radio". Trots att det finns idag 150 närradiostationer i Sverige behandlas sektorn synnerligen styvmoderligt exemplevis i jämförelse med Danmark där sektorn får 60 milj kr om året i tv-avgiftsmedel. Inom svensk närradio finns i stort sett - liksom inom kommersiell radio -ingen publicistisk verksamhet.

Kan denna sektor utvecklas framför allt med "public journalism" och satsning på minoritetsspråkjournalism kommer det också att växa fram en sektor som kan utgöra en märkbar konkurrens till och även stimulera SR. Detta blir naturligtvis bra för alla frilansande upphovrättsinnehavare ifråga om det talande ordet.

När det gäller musiken lider näradion också av det problemet att de gigantiska upphovsrättsbyråkratierna (STIM, IFPI etc) inte förstår att den ideellt drivna närradion inte spelar musik i kommersiellt syfte utan tar så mycket betalt att närradiofolk istället kompenerar och spelar egen musik.
Här måste upphovsmännen komma i närmare direkt kontakt med sektorn för att hitta unika lösningar för icke-kommersiellt bruk. Annars får man till slut inte ens ett öre från den sektorn.

I både ovan nämnda aspekter har staten ett ansvar att sammanföra användare och upphovsmän för att hitta organisatoriska och finasiella lösningar. Annars riskerar Sverige att bli ett uland på radioområdet.

Permalänk | Anmäl #4 Christer Hederström, 2008-12-09, 08:36

Upphovsrätt låter ju fint, men försvaret av denna är i djupaste mening bakåtsträvande och reaktionärt. Vad det handlar om är att berika de redan rika och dominanta samt trygga dessas monopolställning. Den lille artisten, vars produktion saknar marknad hur genial den än må vara, saknar allt rationellt egenintresse i allt vad upphovsrätt heter, och har just i eget intresse allt skäl i världen att ställa sig på "fildelarnas" sida, samt rösta på Piratpartiet. Berg sjunken, djup stån upp! Det är en revolution som pågår.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Kuppen mot upphovsrätten: 3. TOTAL TYSTNAD

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar