I Europaparlamentet är (s) beredda att svika Volvo

I imponerande trettio år har Göran Johansson varit Göteborgs starke man. Därför är det så tråkigt att han bara någon månad innan det att han avgår avslutar med så konstiga resonemang som här i veckan på Newsmill; att regeringen blundar för Volvos kris för att straffa s-styrda Göteborg. Det är en konspirationsteori i nivå med att USA fejkade månlandningen.

Det grundläggande problemet för såväl Volvo som Saab är givetvis att det stormar i världsekonomin. Allt fler håller i sina pengar, det är svårare att få lån och färre köper nya bilar. Där är bilkrisen i ett nötskal. Denna grundläggande beskrivning kan man dock - inte minst med anledning av Göran Johanssons påhopp på regeringen - komplettera med de politiska partiernas agerande på bilområdet.

I Europaparlamentet arbetar vi nu med ny lagstiftning gällande utsläppskrav på nya personbilar. Det är en lagstiftning som visserligen inte påverkar bilindustrin nu direkt, men som ändå anger riktningen – och på så vis styr investerings- och utvecklingsbeslut. Branschfolk kallar den till och med för den viktigaste billagstiftningen någonsin. I det arbetet har Göran Johanssons partikamrat Åsa Westlund - med stöd från Johanssons samarbetspartier vänsterpartiet och miljöpartiet och strid med Volvo och Saabs vädjanden – krävt att de nya reglerna ska gälla alla deras sålda bilar redan 2012, alltså om drygt tre år. I princip kräver alltså Åsa Westlund att Volvo och Saab ska minska utsläppen från sina bilmodeller med cirka 25 procent på tre år.

Vi ska ställa hårda miljökrav på bilindustrin, men de måste vara realistiska. De föreslagna kraven på koldioxidminskning innebär i sig en utmaning för en redan pressad bilindustri, och därför måste bilindustrin få en rimlig anpassningstid innan reglerna träder i kraft. Det tar trots allt tid att utveckla nya bilmodeller. Som ensam svensk i Europaparlamentets miljöutskott stödde jag därför att reglerna skulle fasas in mellan 2012 och 2015. Det skulle ge bilbranschen en realistisk möjlighet att nå målen. Det förvånade mig att jag var ensam svensk då vi alla var medvetna om att just Volvo och Saab skulle ha särskilt tufft utan en sådan infasning.

Tvåa på socialdemokraternas lista till Europaparlamentet nästa år ska Olle Ludvigsson, fackordförande på Volvo, stå. Det vore intressant att höra vad han har att säga om socialdemokraternas politik i Europaparlamentet och hur den - om den tilläts få fullt genomslag - påverkar Volvos framtid.

Av vänsterpartiet och miljöpartiet i Europaparlamentet motarbetades de förslag som jag, Anders Wijkman (kristdemokrat) och Åsa Westlund kom med om att inte missgynna biobränsle – något som inte bara är viktigt för miljön utan även Volvo och Saab satsat mycket på, och därför vädjat om särkilt. Tillsammans med svenska regeringens arbete lyckades vi också vinna den kampen, och i det slutgiltiga förslag som vi formellt röstar om två veckor så tar man hänsyn till biobränslets fördelar. Men Göran Johanssons styre i Göteborg bygger alltså på ett samarbete med två partier som vill ge hela den svenska biobränslesatsningen en dolkstöt i ryggen – vilket om det lyckats hade drabbat Volvo och Saab hårdast av alla.

Innan ropen skallar om statligt stöd åt alla borde (s) börja med att inte ställa orimliga krav på biltillverkarna. Volvo och Saab har tveklöst en viktig roll att spela i vår strävan efter bilar som inte skadar miljön, men regler utan förankring i verkligheten riskerar att slå undan benen på dem. Lika snabb som Göran Johansson är på att skälla på regeringen hoppas jag därför att han är med att ta avstånd ifrån sina partikamrater i Bryssel.

Volvos kris är ingen politisk vendetta av regeringen. Det är en kris som bygger på att få bilar säljs. Självklart ska samhället ställa upp för att med till buds stående medel hjälpa lönsam industriproduktion - men därifrån till att staten ska gå in som ägare är steget långt. Det illustrerades kanske allra tydligast av en artikel i GT den 2 december - dagen efter Göran Johanssons artikel - där det konstaterades att Volvo faktiskt inte bett om ekonomiskt stöd ifrån staten.

Göran Johansson förhastar sig. Både när han ropar på statligt ägande redan innan det ens kungjorts att företaget är till salu, men också när han beskyller regeringen för att vilja sänka Volvo. Om det är någon som visat sig beredd att svika Volvo för plakatpolitikens skull så är det socialdemokraterna i Europaparlamentet.