Fritt forum

Martin Hedén om Fritt forum

Kuppen mot upphovsrätten: 2. STORA ANSPRÅK

Publicerad: 2008-12-03 15:12, Uppdaterad: 2008-12-04 12:12

Såvitt jag vet finns det ingen medieorganisation i Sverige som är lika fräck i kraven på upphovsmännens rättigheter som Sveriges Radio. Företaget agerar utifrån en maktposition, som det fått i förtroende av landets skattebetalare och byggt upp med licensmedel.

millningar
3 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag gör egna radioproduktioner, bland annat i samarbete med P1:s Dokumentärredaktion.

2005 hedrades jag med Stora Radiopriset i Public Service-kategorin för en serie dokumentärer om rättspsykiatrin.

Jag är också medlem av Föreningen Medias styrelse, en förening för fria mediearbetare.

Man kan inte annat än imponeras av vad betydande mediehus som Dagens Nyheter och Sveriges Radio presterar. Varje exemplar av DN söndag motsvarar 350 A4 i färgutskrift med ytterst kvalificerade texter och bilder från hela världen och alltihop bärs hem till en från tryckeriet. 20 kronor per lösnummer... Som affär verkar det inte vara en alldeles lysande idé att ge ut sådana prakttidningar.

Detsamma gäller Sveriges Radio. Vi har en public service-radio i världsklass som når i stort sett alla. På grund av sin journalistiska kvalitet toppar P1 listorna vad det gäller förtroendet bland mediekonsumenter och det enorma arkivet fylls stadigt på med genomarbetade, påkostade reportage; vi har nu en audiell bank av nutidshistoria och den är betydande.

Men nån vidare affär är ju förstås inte detta. Ny- och gammalliberaler samt en hel del andra tossar fantiserar om att det ska vara möjligt att starta en privatägd kanal med P1:s ambitioner. Men det finns ingen vettig företagare som skulle satsa på det: Journalistiskt material av den typen är helt enkelt för dyrt att producera, SR har satt en kravnivå som bara kan nås med hjälp av licenser, eller skattemedel.

Därför har vi i praktiken en monopolsituation vad det gäller public service-radio medan reklamkanalerna lanserar musik, repeterar jinglar och anställer sådana radiopratare som kan fnissa oupphörligt i direktsändning. Kan de berätta fräckisar också betalas de med miljonlöner.

Det här skrivs för att påminna mig själv om att jag (och tror jag, många andra) tar SR:s kvalitet – och tryckta kvalitetsprodukter som DN, GP, HD och Svenskan – för given. Man har blivit bortskämd, helt enkelt.

Men inom dessa företag är situationen allt annat än tillbakalutad. Man tappar de unga läsarna/lyssnarna/tittarna till webben, vinstmarginalerna sjunker och den marknad, som kallats "mogen" under snart 15 år, genomgår en dramatisk omstöpning. Det handlar om ägarkoncentration och divergerande produktion. Det vill säga: Materialet ska kunna utnyttjas flerfaldigt och på olika plattformar. Dessutom söker mediehusen frenetiskt efter nya verksamheter, som kan passa den gamla organisationen.

I denna omstöpning ändras kraven på journalister/författare/fotografer: De ses allt mindre som undersökare och självständiga subjekt men allt mer som "content providers", alltså arbetare som ska skyffla in något att fylla sändningar och spalter med. Och det helst samtidigt. På antiken kallades sådana arbetare för "slavskrivare": Deras kunnande var ovillkorligt underställt diktaten.

Jag fostrades, som journalist, in i en helt annan kultur, en där ekonomin var underställd mediernas demokratiska åtagande och där den hierarkiska, linjära organisationen inte på något sätt var självklar. På det personliga planet är det därför inte så konstigt om en sådan som jag värjer mig inför det som kan kallas "den nya tiden" (och som alltid per definition är passerad). Idag har handeln intensifierats. Ordet, bilden och ljudet har varufierats. Och produktionen försöker medierna styra upp efter tayloristiska idéer, som handlade det inte längre om kunskapsproduktion.

Alltså, jag menar förstås inte att det först i våra dagar finns folk som säljer sina dikter och bilder eller vad det är för något. Den typen av försäljning har skett sen teatersällskap och trubadurer turnerade runt på landsbygden. Nej, den stora skillnaden är när det utbildas dominerande handelsorganisationer som hanterar andras skapelser: Det öppnar sig en annan dimension när det inte är kreatören själv som står där med sitt alster och skrapar med foten. Nu handlar det om att det börjat etableras en marknad där en handfull aktörer fungerar som grossister – de både köper och säljer ett mångfacetterat mediematerial. Och det är i relationen mellan dessa handlare som värden sätts och efterfrågan avgörs. Upphovsmännens roll har förminskats.

I en sådan merkantil miljö kan det framstå som patetiskt att tala om en text, en bild eller ett musikstycke som vore det ens barn, något mycket kärt som man inte vill utsätta för vad som helst. Men det är bland annat detta upphovsrättsbestämmelserna handlar om; ett skydd mot ohämmad kommersialism och förvanskning. Att vara upphovsman är något djupt personligt och allvarligt.

För grossisten och konsumenten är det inte samma sak: Grossistens verksamhet handlar om att generera pengar, konsumentens önskan är att undvika kostnader. Det är i mötet mellan skapande och handel som konflikterna uppstår vilket ju inte är så konstigt.

När detta är sagt är det dags att närma sig vår fantastiska radio, för de senaste åren har SR:s ledning och jurister gått i bräschen vad det gäller att riva upp de nuvarande överenskommelserna om upphovsrätt. Det handlar säkert inte om ondska utan om en vilja att betjäna organisationens ekonomi samt om bristande insikter i vad konstnärlig produktion innebär. De kontrakt som frilansar numera ställs inför – allmänt kallade fulavtal – tar så att säga ett helhetsgrepp på samarbetet:

SR kräver överlåtelse av all upphovsrätt
Inga begränsningar vare sig geografiskt, tidsmässigt eller distributionsmässigt
Avtalen ger SR s k "final cut-rätt"
Alla eventuella ersättningskrav (utom STIM) och skadeståndskrav ska betalas av frilansen.

Alla avtal är givetvis individuella och beroende av vilka som sluter det. Vilket i vissa fall betyder att upphovsmanenn får viss ersättning för dessa långtgående krav, i många andra fall inte.

De ovanstående punkterna beskriver de generella krav som SR har. Mig har det hänt att man krävt rätten till all framtida produktion (oavsett medium) som kan sättas i samband med den produktion som avtalats. I mitt fall rörde det sig exempelvis om en serie program om den syrianska invandringen: Hade jag skrivit under var jag förbjuden att skriva och sälja texter, teckna och fotografera i ämnet för all framtid. Dessutom ville SR skydda namn, symboler, logotyper och eventuella andra produkter som kanske skulle kunna framställas.

Konkret betyder de fyra kraven ovan att SR ges möjlighet att publicera den köpta produktionen hur många gånger som helst i all evighet samt göra den tillgänglig på valfritt sätt. SR ges rätten att klippa och sälja och byta den med vilka man än behagar och upphovsmannen behöver inte ens meddelas om saken. Om något blir fel och om någon medverkande har rätt till ersättning så faller kraven tillbaka på upphovsmannen, och det utan tidsbegränsning.

Riktigt stötande blir dessa avtal när det gäller produktioner med känsligt material. Jag har jobbat en hel del med patienter inom psykiatrin och straffade inom kriminalvården, alltså människor som redan är beskurna på makt och möjlighet att hävda sina rättigheter. Sådana inslag måste göras med respekt och tydliga överenskommelser om publiceringssammanhang. Släpper man som upphovsman klippningsrätt, försäljningsrätt och sändningsrätt fri sätter man inte bara sig själv i en mycket farlig situation, skadeståndsmässigt: Man utsätter också de intervjuade för en mycket osäker framtida publicistisk behandling. SR ansluter sålunda till ett djupt oetiskt förhållningssätt, som man önskar sätta i system.

Och det är i dagsläget inte bara en önskan: Systemet fungerar och baseras på SR:s public service-monopol. För undersökande radioreportrar finns ingen annan köpare av materialet. Radion, som i sig är pressad inte bara av den mediala strukturomvandlingen utan också direkt ekonomiskt eftersom man inte fått ut de licenspengar man krävt, låter dessa krav falla tillbaka på de medarbetare som under många år byggt SR till den pärla det är. Och detta samtidigt som riksdagen skickar en halv miljard per år i direkt presstöd till tidningar, som inte bidrar till mångfald och kvalitet utan ansluter till den kommersiella, lallande och fördummande produktion som sköljer över oss.

SR:s fulavtal har nationell betydelse, vad det gäller upphovsrätt och framtida medielandskap. Ändå är det mycket tyst om dem. Till denna tystnad ämnar jag återkomma.

Martin Hedén (16 artiklar)
http://www.abacke.se/abacke.se/AKTUELLT/AKTUELLT.html

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2376

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vissa klausuler här låter enormt märkliga - jag har svårt att tro att ett avtal som säger att man inte får skriva eller rapportera i ett ämne för all framtid överhuvudtaget skall vara giltigt i domstol? Ett sådant avtal är ju inte rimligt någonstans.
Men som princip förstår jag SR: de hyr in folk för att göra ett jobb åt dem! Om jag betalar en snickare för att bygga en bod åt mig kan jag inte förvänta mig att han skall ha betalt varje gång den används, och jag kan inte förvänta mig att han säger till mig vilka årstider jag får och inte får öppna dörren. Det måste ju fungera på samma sätt för låtskrivare och journalister - någon betalar dem för uppdraget och sedan är transaktionen avslutad. Förstår faktiskt inte varför t ex Christian Falk skall få pengar varje gång Rapport-jingeln spelas, istället för att han får en summa för uppdraget?

Permalänk | Anmäl #1 Jay, 2008-12-04, 15:54

Om cirka en vecka, när någon artikel till i serien har publicerats, kommer jag att kommentera kommentarerna.

Permalänk | Anmäl #2 Martin Hedén, 2008-12-04, 16:50

Hej Jay.
Det är väl helt ok om SR KÖPER upphovsrätten.
Alltså betalar för den.
Men det som sker nu är att de begär att den skall överlåtas helt utan ersättning. Ingen har väl invändningar mot att någon köper rätten till att använda material i den grad de önskar. Fråga en fotograf t ex om de begär samma ersättning för ett jobb för enstaka publicering som när de säljer bilder till en bildbyrå för "fri" användning...

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Kuppen mot upphovsrätten: 2. STORA ANSPRÅK

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar