Sverige sponsrar krig i Kongo.

Nu flyr återigen människor undan strider i östra Demokratiska Republiken Kongo, en kvarts miljon sägs vara på vandring. De analysfattiga nyhetstelegrammen berättar att det handlar om en konflikt mellan hutu och tutsi, obegripligt för de flesta utomstående.

Men kriget står oss svenskar mycket närmare än vad de flesta kanske tror. Den som äger en mobiltelefon är medskyldig till dödandet i Kongo. Den som dessutom är skattebetalare i Sverige är dubbelt skyldig. Verkar det långsökt? Inte alls.

Mellan åren 1998 och 2003 deltog Rwanda i kriget i östra Kongo som skördade omkring fem miljoner människoliv. I en rapport från FN slås det fast att Rwandas motiv för kriget var "storskalig plundring" av värdefulla råvaror och att medlemmar i Rwandas regering hade tjänat hundratals miljoner dollar på plundringen.

En av de mest eftertraktade råvarorna heter coltan. Detta mineral har unika egenskaper som är helt nödvändiga i framställningen av mobiltelefoner. 80 procent av världens kända tillgångar av coltan finns i östra Kongo. När det var som dyrast för några år sedan betingade det ett pris av drygt 4 000 kronor kilot. I praktiskt taget varje mobiltelefon finns därför en skärva av dödandet i Kongo. Så ser det ut i dagens globaliserade värld.

Att föra krig är dyrt, men omvärlden ställde generöst upp och förstärkte Rwandas statskassa ur vilken pengarna för krigsäventyret togs. År 2000 - då kriget hade pågått i två år - gick Sverige in med generellt budgetstöd till Rwanda. Det som är speciellt med den biståndsformen är att givaren inte kan kontrollera i efterhand hur pengarna har använts. Pengarna går rakt in i statskassan, 80 miljoner kronor om året. Halva Rwandas statsbudget utgörs av biståndspengar. Landets behov av utveckling är skriande, men biståndspengarna gör det möjligt för Rwanda att även föra krig.

2003 drog sig Rwanda officiellt ur östra Kongo, men nu anklagas landet för att återigen vara militärt aktivt där. Plundringen fortsätter, och det gör även det svenska stödet till den rwandiska statskassan. 80 miljoner om året.

Men Rwanda var inte ensamt om att plundra östra Kongo. Grannen Uganda var lika aktiv. När kriget och den värsta plundringen pågick, vilken alltså vållade omkring fem miljoner människors död, betalade Sverige ut 65 miljoner kronor om året i generellt budgetstöd till Uganda. Det avbröts först 2006, men då var skadan redan skedd. Det utländska stödet var avgörande för att Uganda skulle ha råd att föra krig både hemma och utomlands.

Den internationella domstolen i Haag har ålagt Uganda att betala Kongo ett skadestånd på svindlande tio miljarder dollar för all den skada och det lidande som vållats. Uganda har hittills blankt vägrat gå med på det.

Detta är alltså den miljö, det politiska sammanhang där Sverige finns med som biståndsgivare, som finansiär av regeringar och spenderar svenska skattebetalares pengar. Anders Nordström, chef för Sida har under hösten låtit meddela att Sida ska arbeta mer, inte mindre, i länder med pågående eller nyligen avslutade väpnade konflikter. På Sidas hemsida skriver han att: "det innebär alltid risk att statliga biståndsresurser kan användas för krigföring." Han hävdar att det rör sig om "kalkylerade risker".

Hur ser den kalkylen ut, undrar man? Sanningen är ju den att Sverige just nu är delaktigt i kriget i Kongo. Vi finansierar Rwandas grova människorättsbrott, mord på civila och plundring av råvaror. Ingår detta verkligen i Anders Nordströms kalkyl?

I en FN-s rapport om situationen i östra Kongo står det: "President Kagame i Rwanda och Ugandas president Museveni håller på att bli råvaruplundrandets gudfäder. Konsekvenserna av den olagliga exploateringen har varit dubbla: dels ett massivt tillgodogörande av finansiella resurser för Rwandas armé, och dels det individuella berikandet av högt uppsatta ugandiska militära befälhavare. Även skapandet av illegala nätverk styrda av höga militärofficerare och en fortsättning på konflikten."

Armén finansieras ur statskassan. Statskassan fylls på med svenska biståndspengar. Hur motiverar Anders Nordström det inför svenska skattebetalare?

I vår globaliserade värld måste varje land och varje individ ta ansvar för sitt handlande. Det kan inte vara rimligt att svenska biståndspengar i form av budgetstöd ska gå till ett land som för krig och plundrar sin granne.

Det är djupt bekymmersamt att svenskt bistånd i Afrika alltmer förknippas med stöd till diktaturer och finansiering av krig. Det går inte att acceptera Sidachefen Anders Nordströms glättade världsbild, där svenskt bistånd bara går till ädla ändamål och allt ont som sker finansieras på annat sätt.
Så ser verkligheten inte ut. Det är svenska pengar som finansierar dödande och brott mot mänskliga rättigheter i Afrika. Det måste få ett slut.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2356

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Problemet med SIDA och annan socialism är att de ser till avsikt snarare än till konsekvens. De fäster ingen vikt vid att deras bidragspengar leder till dödande, de enda de bryr sig om är att de kan luta sig tillbaks och resonera typ "vi har uppoffrat oss, vi har gjort oss av med massor av miljoner, vi vill väl - och därför är vårt handlingssätt legitimt".

Permalänk | Anmäl #1 Glenn Lacrosse, 2008-12-02, 21:58