Obama bestämmer, Hillary blir redskap

Hillary Clinton blir USAs nya utrikesminister. Men George Bushs försvarsminister Robert Gates sitter kvar på sin post och den förre marinkårschefen James Jones, som också tjänstgjorde under Bush, blir Obamas säkerhetsrådgivare.
Många liberala amerikaner är besvikna. Men de och vi får inte glömma att presidenten bestämmer politiken. Hillary o Co blir hans redskap.
Obama har självförtroende. Han vågar omge sig med starka och erfarna personer, även sådana som tjänat hans politiska motståndare. Och med tre krig i gång - Irak, Afghanistan och mot terrorismen - kräver USAs ledarskap viss kontinuitet.
Laget är erfaret, men uppgiften ska bli ny, enligt Obama: "A new mission."
"Duvan" garderar med "hökar"
"Det är just därför att Obama tänker driva en genuint progressiv utrikespolitik som han omger sig med folk som kan vakta hans högerflank på hemmaplan", skriver Peter Beinart i Time Magazine.
Colin Powell fick uppdraget att sälja George Bushs Irakpolitik, och nu förbereder Obama ett motsvarande drag i andra riktningen, menar Beinart.
De säkerhetspolitiska utnämningar Obama tillkännager i dag var bestämda innan terrorn slog till i Bombay den gångna veckan. Bilderna av det brinnande Taj Mahal kom som en ödesmättad bekräftelse på klokskapen i Obamas strategi.
Efter Bushs felsatsning i Irak och misslyckande i Afghanistan och Pakistan ärver Obama ett krig mot terrorn långt mer komplicerat i dag än det var hösten 2001.
Från Medelhavet till Bengaliska viken
Geografiskt sträcker sig fronten från Medelhavet till Bengaliska viken. Politiskt ska Washington hantera krutdurksregimer och instabila regeringar i Indien, Pakistan, Afghanistan, Iran, Irak, Saudiarabien, Syrien, Israel, Västbanken och Gaza.
Förutom terrorn som finns överallt och ingenstans pågår minst fem militära konflikter utmed detta politiska och religiösa minfält som lagts genom Västasien.
Bombay-terrorn, i förlängningen en följd av Bushs misslyckande, tvingar Obama ytterligare ett steg österut. Hans avsikt har varit att fokusera säkerhetspolitiken på Afghanistan, vilket driver honom över bergen till Pakistan och nu även genom Kashmirs dalar ner till New Delhi och Bombay.
Demokrater behöver trovärdighet
Inga oerfarna duvungar kan föra Obamas politiska och militära krig mot terrorismen. Det blir mer omfattande, mer svåröverskådligt och får fler dimensioner än det krig Bush förde.
Men framför allt kan den amerikanska hemmaopinionen inte vinnas med allt för liberala chefer i Pentagon, UD och Nationella säkerhetsrådet.
Medarbetare som ska leda en reträtt från Irak, samtala med Iran om kärnvapen, öppna dialog med Hamas och få Israel att evakuera bosättningar från Västbanken ska inte kunna stämplas som fredsveklingar och terroristkramare.
Demokraterna har inte trovärdighet i amerikanska ögon när det gäller säkerhetspolitik. Obama tar hänsyn till verkligheten. Utan stöd på hemmaplan förlorar världens mäktigaste man sin politiska kraft.
Hillary öppnar världens dörrar
Men bakom de tuffa ansiktena i Obamas säkerhetslag döljs åsikter som inte skiljer sig allt för mycket från den nye presidentens.
James Jones till exempel, som var marinkårschef under förberedelserna för Irakkriget, har talat om "sammanbrott" (debacle) i Irak. Han har även förespråkat stängning av fånglägret i Guantánamo.
Det har också Robert Gates gjort. Gates har dessutom talat för diplomati gentemot Teheran och betecknat en militär aktion mot Iran som "strategisk katastrof".
Hillary Clinton har inte valts till utrikesminister så mycket för sina ståndpunkter som för sina diplomatiska talanger och sitt inflytande. I henne får Obama en av världens skickligaste politiker som dessutom med sitt namn kan öppna dörrarna i vilken huvudstad hon än sänds till.
Vilken politik vill Obama driva?
Barack Obama kan inte avsluta Bushs krig mot terrorn inom överskådlig tid. Det har han heller inte lovat. Han har i stället förklarat att USAs militär måste vara bättre förberedd och mer anpassningsbar för att ta sig an oförutsägbara fiender.
Han har även sagt sig vara beredd att använda militärt våld utan FN-sanktion, om det skulle krävas för att skydda "det amerikanska folket eller våra vitala intressen varhelst vi angrips eller står inför överhängande hot". (Renewing American Leadership, Foreign Affairs juli/augusti 2007)
Det kan låta nästan som Bushdoktrinen om förebyggande militärt ingripande. Men Obamas doktrin utgår från en annan världsbild än Bushs.
Obamadoktrinen innebär bland annat att USA inte får förlora sina grundläggande principer ur sikte: man kan inte skapa frihet och bygga demokrati med övermakt, man kan inte leda genom militär styrka, bara genom föredöme.
Grundläggande i Obamas doktrin är att USA måste samarbeta för att ta sig an världens konflikter.
Intellektuell klarhet i förening med lyhördhet för omvärlden. Däri ligger grunden till att vi alla kan hysa åtminstone ett litet hopp om en klokare amerikansk utrikespolitik under Barack Obama.
Hillary avgör inte Mellanösternpolitiken
Hillary Clinton har beskrivits som proisraelisk. Men Barack Obamas Mellanösternpolitik kommer inte att bestämmas av detta. Presidenten avgör politiken och Mellanöstern är större än Israel-Palestina-konflikten.
Även om några av USAs viktigaste nycklar till Mellanöstern finns i Jerusalem, Ramallah och Gaza, så är framgång där beroende av helhetsgrepp på regionens konflikter.
George Bushs säkerhetspolitik var enfaldigt låst vid militära lösningar och den körde fast i Irak. Barack Obamas perspektiv är mångfaldigt, det sträcker sig från social rättvisa till antiterrorkrig och från Kairo till Kashmir. Däri ligger avgörande skillnader mellan USAs gångna och kommande Mellanösternpolitik.

Arne Bengtsson (5 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] annan generations politiker så frågan är om presidenten kan dra jämnt med henne? Dessutom får presidenten med Bill Clinton på köpet och om det är bra kan man fundera [...] Blogg:Är Clinton en tillgång eller en belastning? « Kent, 2008-12-01, 18:44

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2333

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ja!
Det blev ända barnsligt glada för,för snart är det jul, vi vill leva i hopp. I januari kommer verkligheten över oss och USA fortsätter vara USA och Sverige Sverige.
Men nu: hopp.
Bilder pa min blogg!

Permalänk | Anmäl #2 emma, 2008-12-01, 19:37

Arne Bengtsson berömmer Obamas mångfaldiga perspektiv, men hur ser Bengtsson på det faktum att Obama ännu inte bevisat att han fötts i USA och därför inte uppfyller det första av de tre kraven i den amerikanska konstitutionens artikel 2, sektion 1? De avbildningar av Obamas Certification of Live Birth som bland andra www.factcheck.org har presenterat är av allt att döma bedrägliga återgivningar av förfalskningar. Obama behöver visa upp det mer detaljerade Certificate of Live Birth.

Permalänk | Anmäl #3 Magnus, 2008-12-01, 20:12