Behövs Public Service-bolagen när alla kan blogga?

Visst är det oerhört mycket enklare att göra en textblogg än att göra blogg-tv eller blogg-radio, men med allt mer avancerat mediekunnande – något som särskilt yngre generationer har – tillsammans med allt billigare teknik (kameror, bildredigering, ljudinspelning) som finns så ligger de avancerade mediabloggarna inte långt borta. Något som bevisas om man tittar på You-tube. Där finner man en uppsjö av högintressanta produktioner, många gjorda med enkla medel, men med oerhört genomslag.

I många sociala medier (Facebook, Lunarstorm, MSN m.fl) så blir också kopplingarna mellan olika media allt fler och enklare. Media används på annat sätt än tidigare. Det klipps in länkar till You-tube eller egna videor, det läggs upp musikfiler och bilder, det kommenteras och kommuniceras. Allt utanför de traditionella mediebolagens regi.

Det är här som dagens och morgondagens Public Service-medel borde användas. Nätet blir allt mer avancerat och erbjuder mer och mer i kommunikation, övergångar och kopplingar mellan olika medieformer: spel, musik, text, bild, tv, video. Eget material och andras konsumeras i en flytande kommunikation mellan olika medieplattformar.

I nästa steg blir Nätet än mer moblit, kommunikationen och konsumtionen hoppar konstant mellan mobiltelefon, bärbar dator och den stationära multimediastationen i vardagsrummet.

Här är det uppenbart att SVT och SR står helt utanför, som kostsamma reliker från en annan tid. Hur mycket de än försöker göra avancerade internetsajter för att sälja sig själva, sina produkter och sin propaganda så tappar Public Service-bolagen allt mer mark.

Något som de själva ofta diskuterar är konkurrensen från kommersiella mediebolag och det är nästan genant att se hur Public Service trots all propaganda i vissa generationer (alla under 55) helt förlorat slaget. Tittare och lyssnare flyr bort från Public Service. De har i vissa områden förlorat mer än 50 % på bara något decennium av konkurrens.

En sak som däremot inte villigt diskuteras är Public Service-bolagens roll på Nätet. Har de där att göra alls? Vad skulle Public Service-bolagen kunna tillföra på nätet och för medborgarna? Varför ska staten finansiera Public Service-bolagens nätsatsningar? Hur bör Public Service förändras för att passa till det nya medialandskapet?

I jämförelse med konkurrensen till de kommersiella bolagen så är det obegripligt att SVT och SR år efter år får producera allt mindre, sämre och helt förlora sin ledande position inom flera områden men till samma höga kostnad. Se t.ex. Radio Stockholm som förlorat hands down mot reklamradion, vilket är ännu underligare när man upptäcker vilken eländigt låg kvalitet som de kommersiella radiokanalerna i konkurrensområdet erbjuder.

Vad är det egentligen som säger att det statliga licensstödet ska gå till SVT, SR och gökungen UR? Finansieringsformen och monopolställningen var barn av sin tid. En tid då all medial kommunikation skedde från höga hästar. När Public Service uppdraget bestod i att nogsamt tala om för oss vad vi tyckte och när vi skulle göra det.

Men licenserna har inte blivit billigare, trots att urvalet urholkats och urvattnats. Det är dags att ifrågasätta de nuvarande överåriga, trötta och allt mer marginaliserade Public Service-bolagen?

Felet som Public Service bolagen gjort var att försöka konkurrera med det kommersiella utbudet – för att inte tala om hur vansinnigt det var när Public Service, för att få behålla monopolet, låtsades konkurrera med sig självt! Det senaste fick katastrofala ekonomiska följder som fortfarande syns - varför två nyhetsredaktioner på SVT och varför konkurrens mellan P4 och övriga SR? Exemplen är lika många som tragiska.

Men för att lämna kritiken av denna koloss på lerfötter och istället fråga sig vad licensmedel (självklart rättvist via skattsedeln) och Public Service istället skulle kunna göra för medborgare och medielandskapet idag och imorgon.

Vi har ett finansieringssystem för media som ligger utanför det kommersiella. Det skulle, med vissa justeringar (som att lägga licensen på skattsedeln) kunna användas mycket bättre än det gör idag.

Det finns inget behov för Public Service att ha någon som helst egen produktion. Allt bör istället produceras av fristående produktionsbolag, enskilda journalister, grupper av mediamakare, bloggare -  för att garantera demokrati och opartiskhet. Detta skulle ge kvalitativa produktioner av radio- och tv. Innehållet skulle bli mer blandat än idag och omfatta såväl underhållning som nyheter och fördjupningar.

Distributionsformerna skulle vara via Nätet (fast och mobilt) samt via digitala (och kvarlevande analoga) utsändningar. Den huvudsakliga delen av finansieringen skulle alltså vara för distribution och för produktionsstöd. Nästan inget skulle gå åt till byråkrati eller meningslösheter som intern konkurrens och andra kusliga arv.

Vissa av Public Services nyckelproduktioner sker säkert bäst i bolagsform med möjlig distribution i samtliga media – t.ex. skulle Ekot AB (innefattande både SR Ekot samt SVTs Aktuellt och Rapport), med underleverantörer kunna leverera mer och bättre nyheter.

Andra produktioner skulle stödjas enligt förutbestämda ramar, men inte som idag i programblock eller efter innehåll. Givetvis skulle det mesta utgå från och styras av konsumenternas beteenden. Ersättning per användare skulle vara en bra metod. Populärare innehåll skulle gynnas, men smalare produktioner skulle ändå beredas plats. Distributionen i utsändningar skulle också rangordnas efter popularitet, smalare produktioner får då streamas eller nedladdas on demand, men med en chans att växa.

Den bredaste underhållningen och stora filmer, sporter och evenemnag skulle kanske på så sätt helt utgå då de lika gärna och med oförändrad kvalitet kan skötas av strikt kommersiella mediabolag. Däremot skulle nyhetsrapportering, samhällsgranskning, debatt, politik, miljö, nöjen, resor, vetenskap, musik, teater, film, idrottande, folkrörelser, religion och mycket annat passa utmärkt i denna öppna och demokratiska Public Service-media.

Detta skulle ge ekonomi åt både smalare produktioner med höga kvalitetskrav och produktioner på andra nivåer. Det skulle framför allt ge oss äkta Public Service-media gjort för framtiden med flytande övergångar mellan medierna.

Erik Mabe Malmberg (3 artiklar)

Anmäl