Är alla som skriver en artikel på en blogg plötsligt journalister?

Jag råkade ett kort tag vara gift med en journalist. Han arbetade för SVT, gjorde bland annat inslag från USA för det populära TV-programmet Nöjesmaskinen, där Stina Lundberg Dabrowksi slog igenom som programledare tillsammans med Sven Melander. Jag var också med min dåvarande make vid enstaka inspelningstillfällen.

Han var oerhört skicklig som journalist, men han hade ett stort problem, som jag vet att han delade med många av sina kollegor. Det var väldans svårt att hålla sig till sanningen. Lustigt nog berättade han hårresande historier om hur hans kollegor hade hanterat en del så kallade scoop, som de flesta journalister inom branschen drömmer om att få. De hade inte bara sockrat storyn, utan ibland hällt ut hela paketet.

Syvendes och sist är det alltid den ansvarige utgivaren som bestämmer vad som skall stå på löpsedeln (också ett ställe som många journalister drömmer om att få sin story) och inne i tidningen. Hur många bra storys har vi som läsare missat på grund av en "inbördes klubb beundran" som min dåvarande make kallade journalister?

Skriv för helvete inte om detta, och om du ändå gör det kommer jag att avslöja ditten och datten! Har den här meningen hindrat någon ansvarig utgivare från att en artikel kommit i tidningen?

Nu ska det stora journalistpriset delas ut och en del i klubben tycker att FRA-bloggare borde varit nominerade. Blir man per automatik journalist enbart för att man är politisk korrekt i sin blogg och skriver negativt om FRA? För det är väl knappast så, att tanken är, att någon bloggare som förespråkat FRA som är i åtanke?

Nej, jag tror att det som vi läsare tror är demokrati är i själva verket en slags diktatur. Vi får inte alls läsa om allt som vi borde fått läsa om. Därför är inte heller förtroendet för tidningar i allmänhet och kvällspressen i synnerhet särskilt mycket att yvas över av de som bestämmer vilka bokstäver som ska tryckas!

Jag har träffat journalister som brinner för att alla sidor av ett mynt ska bedömmas, men det är så få att de kan räknas på ena handens fingrar. De flesta är bara intresserade av att ha mediemakten i sina händer, sätta agendan och styra Sverige. Att nu regeringspolitiker inte längre är intresserade av att medverka på medias villkor kan bara ses som ett friskhetstecken. För journalister med makt ska inte sätta agendan, det ska vi läsare göra.