Publicerad: 2008-11-19, Uppdaterad: 2008-11-20
Feministisk debattör, skribent och en jäkligt rolig kvinna.
Nour El-Refai skrev den 17 november om Johan Cronemans TV-krönika kring avsaknaden av kvinnor i SVT:s stå-uppkväll. Aron Flam svarar med att påpeka att den svenska stå-uppscenen skriker efter kvinnor.
Det är bara kvinnorna som saknas.
Så var är de då?
Förmodligen har de lärt sig att vara tysta. Ska de säga någonting ska det i alla fall vara smart och genomtänkt och helst också präglas av seriositet och tunga argument. Kvinnor tramsar inte. Kvinnor är pålästa och ordentliga.
Att så få kvinnor vågar bli komiker och kämpa i motvind på en manligt präglad scen grundläggs mycket tidigare. När den roliga tjejen i klassen blir nedtystad av läraren och retad av sina klasskompisar, medan den roliga killen får frispel på roliga timmen och vars utrymmestagande ses mellan fingrarna på av läraren.
När tonårstjejen fattar att man inte skämtar själv, för då är man oattraktiv och okvinnlig. Däremot är det väldigt viktigt att skratta åt killarnas skämt, hur tråkiga och plumpa de än är, om man strävar efter popularitet som tjej. Att som tjej inneha egenskapen "humor" innebär för det mesta inte att man själv är rolig. Det innebär att man lärt sig att skratta åt män.
När den vuxna kvinnan blir infogad i normer som legitimerar mäns skämtande och tramsande i en mycket högre grad än kvinnors. Vi måste istället lära oss att armbåga oss fram i arbetslivet, få dignitet till vår röst i seminarierummet och bli tagna på allvar i debatter. Kvinnor har inte råd med humor på samma sätt som män har.
Heller verkar feminismen inte kunna bekosta sig med humor. Varje utspel med svingat svärd riskerar att skapa debatter, förlöjliga, svärta ner den feministiska rörelsen eller - värst av allt - ge sig på män. Hela jämställdhetsdebatten idag präglas av en ängslighet kring vad som får sägas och inte. Feminismen dras fortfarande med ett tungt ok av fördomar kring manshat och dogmatism. Likaså dras man fortfarande med ett lika tungt ok av att inte bli tagna på allvar. Den allmänna uppfattningen verkar därför vara att man som feminist inte har råd att kosta på sig humor, såväl uppåtsparkande som självreflexiv. Man har, helt enkelt, för mycket att förlora på det.
I kvinnorollen ligger ingen vinst i att skämta. Dels för att den roliga tjejen aldrig ges utrymme ens från barnår. Dels för att det traditionellt sett inte ligger någon attraktionskraft hos en tjej som tar plats och skämtar på samma villkor som män.
De roligaste människorna som jag har i min närhet är alla kvinnor. Flera vittnar också om svårigheterna med att få gehör för sin humor i manliga sällskap och flera av dem visar bara sina humoristiska sidor i mindre sammanhang med bara kvinnor. Jag vet ingen, inklusive mig själv, som uppfattar sig själv som attraktiv när man samtidigt försöker stå i centrum och vara rolig.
I kvinnorollen ligger heller ingen vinst i att skämta, utifrån de perfektionskrav som tidigt ställs på oss. Medan det generellt finns ett betydligt större utrymme för killar att göra bort sig och fåna sig, förväntas tjejer vara de duktiga. När vi hela tiden måste slåss för att bli tagna på allvar och ta plats, kan vi inte schabbla bort det utrymmet genom att ha roligt. På så vis finns aldrig någon grogrund för tjejer att utveckla eller uppmuntras i sin humor på.
Här har den nutida feministiska diskursen också ett finger med i spelet. Det har blivit väldigt viktigt att uppvisa de lyckade, smarta kvinnorna. De med seriositet och ambitioner som armbågar sig fram i styrelserummen och tar sig själva på allvar. Genom media och kultur speglas också en bild av den lyckade kvinnan som är såväl framgångsrik och snygg.
En viktig grundsten i humor är förmågan att tillåta sig själv att göra bort sig. Lika viktigt som att sparka uppåt och driva med samhället är det att våga vara självreflexiv och driva med sig själv och sin roll i samhället. Men att visa upp den töntiga, fåniga kvinnan verkar helt omöjligt, medan det kryllar av män på området.
Det gäller inte bara stå-uppkomiken utan den humor som förekommer i kultur och media rent generellt. I såväl Filip & Fredriks program, Judd Apathows nördfilmer som 40 year old virgin och Knocked up liksom i reklamfilm som Telias är det mannen som får vara den tramsiga, den nördiga, losern som vi garvar åt.
Kvinnor finns mest med i bakgrunden som de lyckade exemplen.
Att det finns så få kvinnor på den svenska humorscenen är helt enkelt en fråga om att vinsten är för liten. Vi har för lite att få ut av att vara roliga. Med en feministisk rörelse präglad av seriositet och ängslighet, en kvinnoroll som framgångsrik, smart och snygg att leva upp till och ett samhälle som förklarar för unga tjejer att deras roliga sidor aldrig kommer att hyllas på samma sätt som deras killkompisars är det föga förvånande att kvinnor inte vågar satsa på humor.
Det här är inte bara en fråga för SVT och den svenska stå-uppscenen. Det här är en fråga för kulturen, samhället och inte minst jämställdhetsdebatten. Hur får vi unga tjejer och vuxna kvinnor som vågar skämta högt och driva med sig själva? Hur skapar en utökad roll där även kvinnan blir den tramsiga och töntiga som vi skrattar åt?
Jämställdhet handlar inte bara om rätten att bli lika framgångsrika. Den handlar också om lika rättigheter att fåna sig, skämta och göra bort sig.
[...] Provocerande som den må vara har ändå till och med Jan-Olov Anderssons kommentar i Aftonbladet ett par korn av relevans om man skummar toppen lite och kasserar den trötta surmjölken om kvinnor som inte vågar. Ja, alltså det är inte säkert han fattar det själv. Dels är det förstås på ett sätt relevant även det om att våga, eftersom det finns för lite belöning för roligheten i både den traditionella kvinnorollen, och i alla försök att ifrågasätta eller ta sig ur den. Kvinna och chef blir du mer allvar och inte humor. Debatt för du med allvar och inte humor (hej Qarlsson!). Gissa om Panam varit inne på just detta också. [...]
[...] 21, 2008 vid 5:52 pm (Feminism, Jämställdhet, Samhälle) Jag läste en artikel i Newsmill angående Nour El Refais. Elin pekar på något viktigt. Kvinnan drivs inte med på samma sätt som [...]
[...] ha en partner som får dem att skratta? Och om så verkligen är fallet, varför inte? Är det som Elin Grelsson påstår, att en tjej med “humor” inte är en rolig tjej, utan bara en tjej som lärt [...]
[...] ha en partner som får dem att skratta? Och om så verkligen är fallet, varför inte? Är det som Elin Grelsson påstår, att en tjej med “humor” inte är en rolig tjej, utan bara en tjej som lärt [...]
[...] november, 2008 Jag orkar inte ens läsa kommentarerna till Elin Grelssons artikel på Newsmill för de är så förblindade av sin rädsla för att se sig själv som en del av [...]
[...] 2008 · Inga kommentarer Är någon förvånad över att Elin har bra saker att säga om kvinnor och humor på Newsmill? Jag är det [...]
Efter en vinter med Petra Mede: Får kvinnor vara roliga på samma villkor som männen? Och varför blev Melodifestivalen ett humorprogram?

Därför har de snuskiga komikerna tagit över Melodifestivalen

Männens dominans i humorbranschen är visst ett problem

Den svenska ståupp-scenen diskriminerar inte kvinnor

Därför har Humorsverige problem med kvinnor
För mycket "knulla" och "döda"
"Försvarsmakten vill utöka antalet soldater de kommande åren. En sådan begäran bör godkännas av regering och...
51 12Henrik och hans pluton åker tillbaka inatt. Jag är rädd. Men biter ihop, skriver Carina Norden Åkerlund, mamma...
93 25Sverige ska inte lämna Afghanistan utan tvärtom öka det politiska engagemanget för att skapa fred och stabilitet i...
26 4JOHAN KIHL
"Jag tar avstånd från relativism. Det framgår tydligt i rapporten, bland annat när jag påpekar behovet av...
31 0Styrelsen för Södertörns högskola har till regeringen föreslagit att som deras nya rektor tillsätta en person med...
704 172Upphovsrättsstöld är ingen mysrebellisk ungdomsrörelse, utan ett cyniskt och kortsiktigt parasiterande på kreativt...
64 13
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




22 kommentarerSkriv kommentar
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Det här var en ganska tröttsam offerologisk litania ("kvinnor är pålästa och ordentliga", "den roliga tjejen i klassen blir nedtystad", "de perfektionskrav som tidigt ställs på oss", etc etc ad nauseam) men den lärde mig i alla fall varför feministerna ute på vänsterkanten aldrig har någon humor.
Q: Hur många feminister krävs för att skruva i en glödlampa?
A: Det där är inte roligt.
Då humor behöver självförtroende och självdistans, så hamnar kvinnor i underläge. Men detta är faktiskt något ni själva måste lära er.
"Att som tjej inneha egenskapen ”humor” innebär för det mesta inte att man själv är rolig. Det innebär att man lärt sig att skratta åt män."
Så jävla sant! Grym text.
Trams. Ursäkta mig.
Fantastiskt bra text. Jag håller med dig om allt. En verklig ögonöppnare.
Ett stort plus i min bok är att du klarar av att hålla dig saklig, lugn och konstruktiv i din analys, vilket gör att jag inte instinktivt ryggar tillbaks och slår den ifrån mig. Allt för många debattörer i könsrollsfrågan (män som kvinnor) brukar förlora lugnet och till slut bara hänge sig åt snyftande och "tyck synd om mig"-mentalitet, vilket som regel får mig att diskret söka mig mot utgången.
Jag hatar när kvinnor såväl som män målar upp en bild av att vi lever i en värld där kvinnor i ALLTING är motarbetade och män i ALLTING får allt serverat. För en gång skull så skulle vara det vara fint med en debattör som visar på konkreta exempel på hur dom själva i sitt liv blivit motarbetade av män så väl som kvinnor för att dem är kvinnor och inte på grund av deras personlighet OCH sen faktiskt berättat vad dom gjort åt saken. Röt dom till när det hände? Tog dom personen/personerna åt sidan och förklarade att det inte är rätt att göra så? Lär dem sina barn om riktigt lika värde!?
Anledningen till att jämställdhetsdebatten trampar vatten är för att man först och främst inte bestämt sig för vilken sorts feminism som är den "sanna" jämställdhetsfeminismen men också för att man inte sedan lyckats enas om vad man prioriterar samt ha någon medial frontfigur som representerar majoriteten förespråkarna. Feministiskt Initiativ visar på ett exempel där man trodde att man representerade alla kvinnor men som det visades sig på valdagen att man faktiskt inte gjorde detta. Typsikt nog så hade dessa ledargestalter i FI inte riktigt koll på vad kvinnor i allmänhet egentligen tycker är viktigast. Det är inte akademisk genusretorik och manshat som lockar kvinnor, det är ju trotts allt så att vi lever i ett samhälle där majoriteten av kvinnor fortfarande känslomässigt och biologiskt är beroende av män på samma sätt som män är beroende av kvinnor. Det behövs självklart en starkare jämställdhetsdebatt men problemet är att det finns vissa som inte anser feminism handla om jämställdhet längre, det är dem som kallar sig feministers ansvar att själva skaffa sig lite självinsikt och börja ta reda på varför.
Min röst är iallafall på att ordet jämställdhet utgår från att man vill verka för att kvinnors och mäns rättigheter och förutsättningar i livet är så lika så möjligt medan ordet feminism utgår från att kvinnor är strukturellt diskriminerade av samhället.
Bara för att man är man behöver man inte vara chauvinist och bara för att man är kvinna behöver man inte vara feminist.
Sen är det ju också så att samma typ av humor av många uppfattas på helt olika sätt beroende på om det är en kvinna eller en man som är avsändaren. Om jag driver med mig själv i något sammanhang kan jag ge mig fan på att hälften av de närvarande tar det som någon form av självhat och/eller att jag fiskar efter komplimanger. Och tjaa, då faller det hela gärna platt till marken.
Mäh, var rolig då! Man kan inte diskutera sig till en orgasm eller ett skratt.
Mina humorfavoriter: Kathy Griffin, Margaret Cho, Eddie Izzard (transa), French and Saunders, Mia och klara.
(menar mest att det finns ett prestationskrav på män som inte kvinnor behöver uppleva på samma sätt, en kvinna behöver ju bara va snygg! I framtiden när ni måste va roliga kommer ni fatta hur enkelt det var med botox.)
Visst stämmer det att många kvinnor inte vill sticka ut näsan, och det är synd.
Men de som inte tycker så, verkar tycka det rakt motsatta, att man ska sticka ut näsan även om man inte har något att tillföra.
Såna "kärringar" finns av båda kön, men som tur är finns det ändå kvinnor som är reko, och pratar när de har något konstruktivt att säga, men bara då. Babben Larsson är ju en rolig kvinnlig komiker, så alla kvinnliga komiker är faktiskt inte såna här psykopater som kliver ut på scenen och kräver att publiken måste skratta på kommando, för att slippa kallas kvinnohatare.
Eftersom jag är aspackad och hög och tror att ingen fattar måste jag förklara vad jag menar: Eftersom det komiska ALLTID utgår från och kommenterar det som folk i allmänhet, eller den specifika grupp man riktar sig mot, anser som aktuellt är det meningslöst att diskutera varför den eller det är roligt enligt andra, man måste bara göra det.
Du har så helt rätt Elin. Tyvärr. En kille som gör omaket att repa och ställa sig på scen och vara rolig får tillgång till tjejer han annars inte skulle kunna drömma om. En rolig tjej får inte en enda kille för att hon står där framme, tvärtom, ska hon skämta från scen är det bäst att hon redan har en man som hon är nöjd med. Där har mannen en oslagbar motivationshöjare.
stort word på emma gray munthes kommentar.
hilmir: izzard är väl ingen "riktig" transa eller i alla fall inte ett bra motexempel. och vad gäller motexempel generellt - vem bryr sig!? klart som helvete att det finns inte bara några utan massor av undantag. det förtar inte poängen att "en kvinna med humor" absolut är en etikett man får om man som kvinna skrattar rätt utan att skämta själv.
glenn: vem fan sa nåt om krav att alla ska skratta på kommando?
TACK - för en superbra artikel!!
Hanna Brodda: Du har rätt - och fel. Du har rätt i att män har mer motivation än tjejer att stå på scen då att vara på scen ger männen mer och snyggare tjejer. Du har dock fel om du menar att problemet är att tjejer på scenen inte får mer killar. Poängen är snarare att tjejer inte behöver stå på scenen för att få killar så när tjejer väl står på scenen är det vanligen inte killar de vill ha. Nour exempelvis står uppenbarligen på scenen för att få respekt. Och därmed har hon valt helt fel yrke.
Du har fel. Kvinnor har för mycket att förlora på att vara roliga. De har allt att vinna! Modiga kvinnor kommer fram mer och mer och så småningom kommer inte kvinnor hämmas alls i framtiden. Se socialt - en riktigt rolig tjej på en middag med tre män och tre kvinnor. VAd händer? Ett helt OK skämt. Ingen respons. En karl (helst han som tjänar mest) drar en FRUKTANSVÄRT dålig vits. Kvinnorna ler, ev lite krystat och karlarna gnäggar. Den roliga kvinnan drar en skitrolig vits. Karlen ser sur ut och pinsam tystnad uppstår. Efteråt ses den roliga tjejen som gapig. Va osäker hon verkade. VARFÖR behövde hon ta så mycket plats?