Den svenska ståupp-scenen diskriminerar inte kvinnor

Hm ... jag missade programmet och hoppas det går i repris, men jag förstår nog problematiken lite. Men det är nog sant att problemet inte ligger på stå-uppscenen utan hos SVT. Eller är det fel på oss män?

Jag skulle gärna se fler kvinnliga stå-uppare både på TV och live.

http://minnsni.blogspot.com/

Dravel. Kvinnor har hur mycket humor som helst. Manliga ståuppare gör en däremot gråtfärdig (apropå penis). Se bara på den gräsligt överspelande Jonas Gardell.

Jag har sett mängder av roliga kvinnor, men tyvärr också dåliga. Dessa har jag även sett bland män. Jag har bevistat Skratt - stockfestivalen 3 år i rad och faktiskt var männen mer avslappnade, tog ut svängarna och improviserade, medan i stort sett alla kvinnor var stelare, hade ett fast manus och inte vågade gå utanför detta. Skillnaden var också stor i hur de hanterade publiken när det blev tyst - männen lyckades locka igång skratt med runda svängar, medan nästan alla kvinnor blev nervösa och det faktiskt blev pinsamt lite väl många gånger.... Detta var ett faktum UTOM när ett par av de mycket erfarna kvinnliga komikerna steg upp - de hanterade publiken mer "grabbigt" vilket nog visar på att stå uppkomik handlar mer om just grabbig humor!? Jag tror det i grunden handlar om att männen ägt scenen längre och att det är hyfsat färskt med kvinnliga stå uppare - de behöver tid att bli trygga och hitta sitt sätt. Bra självkänsla är en god grund och då kunna vara flexibel och släppa manus. Jag är säker på att det blir jämlikhet även här, när kvinnorna vågar ta för sig och släppa manus mera!

Håller inte alls med dig Aron Flam. Det absolut roligaste och vettigaste i Mellanöstern humor var just Axis-of-Evil. De skojade med det som är svårast att skoja om. Det är en stor konst! Att skoja om fetma, anorexi, bröst, könsorgan, C-kändisar och deras avarter är inte en konst det är plumpt! Dessutom ger Axis-of-Evil en bild av hur det är att ha ett arabiskt/persiskt namn när man går genom kontrollen på en flygplats på ett hysteriskt rolligt och avväpnande sätt. Samtidigt som de gav oss/publiken ord på vägen om att livet är svårt men vi kan inte se på människor vad de är. Det står inte "terrorist" inskrivet i pannan på folk, därför är det viktigt att vi slappnar av och möter människor utan den massmedialt skapande misstänksamhet.

Det här påståendet att kvinnor inte skulle vara roliga förbryllar mig...
Ligger problemet i att de inte företrädesvis kallar sig "ståuppare"....?

Det finns, och fanns, ju annars hur många roliga offentliga kvinnor som helst: Susanne Reuter; "Mia&Klara"; Sissela Kyle; Babben; Annika Lantz; Pia Johansson; Rachel Molin; Cecila Frode; A-L Brundin; Margaretha Krook; Birgitta Andersson; Lena Nyman.

I min omgivning har jag också många roliga kvinnor. Faktum är att jag ofta tycker att "en rolig kvinna är mycket roligare än en rolig man". Det hela är såklart högst subjektivt.

Jag tror tyvärr att kvinnor, särskilt yngre, många gånger upplever att de får problem om de är för roliga. Kanske främst problem med att hitta en man som klarar av det.

Grabbig humor kan väl vara ok, och många kvinnor verkar tycka om även manliga komiker (eller offentliga "roliga" personer). Dessvärre verkar inte männen lika intresserade av "den kvinnliga humorn" (förskräckligt uttryck). Förstår inte vad som är så farligt....

Problemet med svensk stå-upp är i första hand inte dess påstådda grabbighet, utan att den är så in i helvete urbota menlös, tråkig och intetsägande.

Lennart Matikainen och Ramona Fransson av alla människor har skrivit var sitt tänkvärt inägg. Jag baxnade inte, bara nästan.

Hej, Aron.

Du säger: "...men på stand-up scenen har jag aldrig känt mig censurerad, miljön må vara grabbig (eftersom det råder brist på kvinnor), men är du rolig, unik och närvarande ska det nog gå ändå."
Jag misstänker att du inte har känt dig censurerad eller besvärad av den grabbiga miljön för att du är (gissa en gång) just grabb.

Jag såg en intervju med Nyamko Sabuni (vår jämställdhetsminister som av en outgrundlig anledning är folkpartist, men det hör till en annan diskussion) med anledning av Obamas vinst i presidentvalet i USA. Frågan som ställdes, och som jag sedan dess gått omkring och funderat på, rörde huruvida USA var mer redo att få en svart (manlig) president jämfört med en kvinnlig (vit). Nyamkos svar byggde på en tes om vilka man måste vinna över på sin sida. I Barack Obamas fall behövde han få den vita medelklassen att vilja se honom på presidentposten innan amerikas svarta befolkning fick förtroendet att rösta på honom. Det lyckades han med.
Hillary Clinton, å sin sida, skulle behöva vinna männens tillit innan kvinnorna följde.

Vad betyder det? Jo, att man behöver få 'fienden' på sin sida innan man kan vinna sina egna. Hmm... tänkvärt. Kanske också att män som grupp är svårare att få till ändring – eller utveckling, beroende på hur man ser det. Kanske inte så konstigt ändå. Jag tänker på många folkhjältar som kämpade för frihet, hamnade i maktposition och plötsligt börjar åka gräddfil. Har man makten verkar man inte vilja ge bort den.
Hur som helst vill män hellre se andra män vid rodret, oavsett hudfärg, religion eller sexuell läggning (även om bögar bara ligger ett snäpp ovanför kvinnor).

Tänkvärt är också att det alltid, alltid, utan undantag, är lättare att få folk att skratta åt/uppskatta det man pysslar med om man är av en annan sort än född med fitta. Det spelar ingen roll vilken. Sort, alltså. Bara man inte har fitta. Tänk på saken. Att ha stake är något bra, att vara en fitta är dåligt. Eller som du själv säger: Nour har ballar. Med det menar du i all din vänlighet att lyfta henne till en nivå värdig männens. Om man inte har metaforiska ballar, då är man en fegis som sänks till en icke-manlig nivå. Det är just därför jag kallar mina sköna, coola, självständiga vänner för riktiga fittor, för jag tror på att det stora speglas i det lilla, och det är lättare att börja på det planet.

Jag kan tycka att det finns ännu en problematik som är lika stor som att männen inte aktivt deklarerar sig feminister (vilket i min värld är samma sak som att erkänna sig som rasist) och, för att referera till Nour, inte bara pekar på hundskiten utan faktiskt också tar upp den. Det är, för att återgå till Nyamko Sabunis tes, att kvinnor alldeles för ofta inte släpper fram varandra heller. De som ’höhö-skrattar’ åt grabbiga och kvinnoförnedrande skämt för att inte frysas ut. De som tar avstånd från feminismen för att inte stöta sig med männen. Det är synd och lika märkligt som om en svart människa skulle roas av rasistiska kommentarer. Med detta inte sagt att man ska hålla sig politiskt korrekt hela tiden, för det är verkligen inte kul.
Du nämner Bill Hicks, vilket för övrigt är min absoluta favoritkomiker (trots att han är man) med största säkerhet just pga detta. Men han sparkade också alltid uppåt. DET är roligt. Utmana rådande norm, makten, sedvänjorna.

“People ask me what I think about that woman priest thing. What, a woman priest? Women priests. Great, great. Now there's priests of both sexes I don't listen to.” -Bill Hicks

Jättekul!

Slutligen så säger du att problemet i första hand, där just den här debatten började, ligger i SVT:s händer. Jag håller inte med.
Ursäkta om jag drar en ganska pikant liknelse, men detta resonemang får mig att tänka på de krigsrättegångar som ständigt upprepar sig genom tiderna i världen. "VARFÖR lemlästade ni en hel by, dödade alla barn och våldtog kvinnorna?" "VARFÖR lät ni folk slava med skörbjugg i exkrement för att slutligen klä av dem nakna och leda dem in i gaskammaren?" VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR?"
Svaret lyder alltid på samma sätt: "Vi följde bara order." ...vilket är samma sak som att inte tänka själv och agera när man upptäcker att något är snett.

Menar du på allvar att alla dessa män i detta humorprogram inte ens reagerade på att inte EN ENDA kvinna var med bland artisterna? INTE EN ENDA sa något om det iallafall.

Det är knas.

Hej, Aron.
Du säger: "...men på stand-up scenen har jag aldrig känt mig censurerad, miljön må vara grabbig (eftersom det råder brist på kvinnor), men är du rolig, unik och närvarande ska det nog gå ändå."
Jag misstänker att du inte har känt dig censurerad eller besvärad av den grabbiga miljön för att du är (gissa en gång) just grabb.
Jag såg en intervju med Nyamko Sabuni (vår jämställdhetsminister som av en outgrundlig anledning är folkpartist, men det hör till en annan diskussion) med anledning av Obamas vinst i presidentvalet i USA. Frågan som ställdes, och som jag sedan dess gått omkring och funderat på, rörde huruvida USA var mer redo att få en svart (manlig) president jämfört med en kvinnlig (vit). Nyamkos svar byggde på en tes om vilka man måste vinna över på sin sida. I Barack Obamas fall behövde han få den vita medelklassen att vilja se honom på presidentposten innan amerikas svarta befolkning fick förtroendet att rösta på honom. Det lyckades han med.
Hillary Clinton, å sin sida, skulle behöva vinna männens tillit innan kvinnorna följde.
Vad betyder det? Jo, att man behöver få 'fienden' på sin sida innan man kan vinna sina egna. Hmm... tänkvärt. Kanske också att män som grupp är svårare att få till ändring – eller utveckling, beroende på hur man ser det. Kanske inte så konstigt ändå. Jag tänker på många folkhjältar som kämpade för frihet, hamnade i maktposition och plötsligt börjar åka gräddfil. Har man makten verkar man inte vilja ge bort den. Hur som helst vill män hellre se andra män vid rodret, oavsett hudfärg, religion eller sexuell läggning (även om bögar bara ligger ett snäpp ovanför kvinnor).
Tänkvärt är också att det alltid, alltid, utan undantag, är lättare att få folk att skratta åt/uppskatta det man pysslar med om man är av en annan sort än född med fitta. Det spelar ingen roll vilken. Sort, alltså. Bara man inte har fitta. Tänk på saken. Att ha stake är något bra, att vara en fitta är dåligt. Det säger du själv, när du i all välmening vill lyfta Nour till manlig nivå genom att ge henne metaforiska ballar. Saknar man sådana är man fegt omanlig. Det är just därför jag kallar mina självständiga, coola, vackra vänner för riktiga fittor, för jag tror att det stora speglas i det lilla och det är lättare att börja förändringen på det planet.
Jag kan tycka att det finns ännu en problematik som är lika stor som att männen inte aktivt deklarerar sig feminister (vilket i min värld är samma sak som att erkänna sig som rasist) och, för att referera till Nour, inte bara pekar på hundskiten utan faktiskt också tar upp den. Det är, för att återgå till Nyamko Sabunis tes, att kvinnor alldeles för ofta inte släpper fram varandra heller. De som ’höhö-skrattar’ åt grabbiga och kvinnoförnedrande skämt för att inte frysas ut. De som tar avstånd från feminismen för att inte stöta sig med männen. Det är synd och lika märkligt som om en svart människa skulle roas av rasistiska kommentarer.
Du säger, angående stand-upens syfte: ”Har man ett avvikande perspektiv på tillvaron slår man alltid underifrån - eller åtminstone från sidan. Om man sen gör det utifrån en karaktär som baseras på ens kön, religiösa eller etniska tillhörighet, eller sexualitet är egentligen ovidkommande”
Bra sagt! Dessvärre är detta en tanke som inte är reell. Jag håller med dig i den, men den fungerar inte i praktiken. Lite senare i texten tar du upp Bill Hicks, vilken råkar vara min favoritkomiker (trots att han är man), just för att han aldrig var politiskt korrekt utan att förlora sitt rättspatos och empati. För de som slår underifrån, vill säga.
”They ask me about women priests. Women priests? Great, great. Now there's priests of both sexes I don't listen to.”
DET är kul, för att man som publik förväntar sig en känga, som också levereras – Uppåt.

Slutligen, angående ditt sista resonemang om att det i slutändan är SVT:s fel, där hela denna debatt startade, så håller jag inte med.
Jag ber om ursäkt för om jag nu kommer att dra en pikant jämförelse. Jag tänker nämligen på alla dessa krigsrättegångar som under många tider världen över fortfarande låter likadana.
”VARFÖR lemlästade ni en hel by, brände ner, våldtog och mördade?”
”VARFÖR lät ni människor utföra sisyfosarbeten i sitt eget exkrement bara för att slutligen gasa ihjäl dom?”
VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR?
Svaret lyder alltid detsamma: ”För att vi följde order” …vilket är detsamma som att inte tänka själv och reagera när något är knas.
Du menar alltså att inte en enda manlig komiker såg sig omkring och reagerade på att inte en enda kvinna fanns representerad bland artisterna? Och att ingen tyckte att det var konstigt?
Hmmm…
Knas.

Lennart Matikainen & Aron Flam - vad skönt att ni kan vara så storsinta. Trots insikten om att det som krävs för humor är något i grunden väldigt maskulint (grabbighet och ballar) är ni generösa nog att medge att kvinnor då och då kan besitta dessa tydligen avundsvärda egenskaper.

Tanken att humor är humor och inte sitter i fortplantningsorganen ALLS skulle ju givetvis vara helt absurd, precis som tanken om att förtryckande strukturer skulle kunnat påverka den helt fristående, av övriga samhället helt opåverkade värld som den svenska ståuppkomiken tydligen utgör.

"Jag kan tycka att det finns ännu en problematik som är lika stor som att männen inte aktivt deklarerar sig feminister (vilket i min värld är samma sak som att erkänna sig som rasist)" - och alla som inte är kommunister hatar vadå? Dags att växa upp och lära sig att sära på begreppen. Att din värld är så enkel är ju kul för dig men att anse att en person som inte bekänner sig till en sjukt vänstervriden rörelse som feminismen är att jämställa med en rasist visar bara att du är mycket trångsynt och sjukt oinsatt i feminismens dogmer. Att ta resten av ditt inlägg på allvar var helt plötsligt mycket svårt.

I sanning! Jag finner denna totalt¨Humorbefriade Humordebatt särdeles Humoristisk. OBS! seriös kommentar.

;op

huve på spiken aron

"...men på stand-up scenen har jag aldrig känt mig censurerad, miljön må vara grabbig (eftersom det råder brist på kvinnor), men är du rolig, unik och närvarande ska det nog gå ändå. "

Du sumerar väldigt effektivt din missförståelse av Nours text.

Nej, för en kvinna räcker det inte att vara "rolig, unik och närvarande" för att lyckas (eller leva i allmänhet) på samma sätt som en man. En kvinna bemöts ändå annorlunda, även när hon lyckas (eller lyfts fram, når ut etc.) En kvinna måste vara bättre än männen till mindre applåder.

Och varför envisas alla med att lyfta fram de kvinnliga komiker de tycker är tråkiga? Varför har inte kvinnor samma rätt att vara tråkiga som alla jävla torra män? Senaste åren har ju Sthlm Live dominerat stå-uppkvoten i teve!

Det finns fler tråkiga manliga komiker än tråkiga kvinnliga dito. I alla fall som får mediatid. Det är bevisat! Kan dock inte komma på ett namn för jag glömmer namn på tråkiga komiker, dåliga konstnärer, trista filmer, musik jag inte gillar osv osv. Jag stänger av, tänker på annat, byter kanal.......whatever. Hur kommer det sig att killar är så bra på att komma ihåg namn på de få tråkiga kvinnliga komiker som släpps fram?

Apropå kvinnliga komiker/illusionister...

Man behöver inte hålla med i allt men roligt är det i alla fall :)