Reinfeldts parlamentariska spel om äktenskapsreformen ansvarslöst

Statsminister Reinfeldts hantering av processen kring äktenskapslagstiftningen strider mot andan i grundlagen och komprometterar såväl religionsfriheten, barnens intressen som de homosexuellas rättmätiga krav på likaberättigande. Det finns många viktiga frågor som var och en kräver en genomlysning, och det är ovärdigt en statsminister att genom politiska ränker trixa igenom en lagändring som skulle vara värd en mycket mer genomtänkt behandling för att grundlägga ett beslut brett förankrat både i riksdagen och i den folkliga opinionen. Jag är ense med Berit Andnor (s) ordförande i Riksdagens konstitutionsutskott som angående frågans hantering säger i en radiointervju: "Jag tycker man devalverar regeringsmakten genom att agera på det här sättet."

Skandalös behandling av alliansbroder Hägglund.

Statsministerns hantering av kristdemokraterna och Göran Hägglund är en stor skandal. Detta är ett praktfullt självmål för Fredrik Reinfeldt som undergräver förtroendet för alliansens enighet och styrka, Mona Sahlin har här ett gyllene tillfälle att ta hem poäng. Om Reinfeldt kan hantera en av alliansbröderna så i en fråga, vad säger att samarbetet inte kan spricka i fler frågor.

Göran Hägglund är den av de fyra partiledarna som visat mest prov på statsmannaanda i det han har varit uthållig i att försöka få till stånd en bärande kompromiss i denna fråga, samtidigt som han förstått att frågan inte kan isoleras till att handla om homosexuellas likaberättigande, utan att den har betydligt vidare implikationer som måste tas på allvar. Göran Hägglund har på detta sätt byggt upp ett förtroende som han kan bygga på ytterligare om han framhärdar i denna anda och inte viker sig. Det innebär att Kristdemokraterna i detta läge bör lämna regeringen. Jag tror inte det är bra för förtroendet att ta emot en sådan snyting som han fått av Reinfeldt och gå vidare och låtsas om som om ingenting hänt. (Jag får medhåll av Elisabeth Sandlund i Dagen)

Värdegemenskapen kring alla människors lika värde och likhet inför lagen är total. -Beskyllningar för homofobi är orättfärdiga.

Det finns en värdegemenskap i samhället om alla människors lika värde oberoende av hudfärg, kön, sexuell läggning etc. Att homosexuella inte skall behandlas som andra klassens medborgare och inte särbehandlas i lagstiftningen är självklart. Det är i grunden fel att beskriva försvararna av äktenskapet som homofoba och diskriminerande, det är att flytta fokus från vad frågan egentligen handlar om.

Kristdemokraternas ståndpunkt representerar en bred folklig opinion.

Äktenskapet är ett brett förankrat begrepp i samhället med konnotationer både till juridik, civilsamhälle, kultur och religion med fokus på det uppväxande släktet och att understödja största möjliga trygghet för barnen. Argumentet mot förändring är att man tycker det är något gott och bra för hela samhället att bevara äktenskapet. Kristdemokraterna som visserligen opinionsmässigt är ett litet parti representerar när det gäller partiets ståndpunkt i äktenskapet en bred folklig opinion innefattande minst en tredjedel av befolkningen, sannolikt betydligt flera. Just nu pågår en omröstning på Göteborgspostens hemsida med frågan om Sverige bör införa könsneutrala äktensakp. I skrivande stund har nästan 11.000 personer svarat, och 51% har svarat nej.

Undermåligt underlag

Det finns en bred politisk majoritet för att civilrättsligt inte göra åtskillnad mellan par av samma eller olika kön när det gäller människor som juridiskt vill reglera sitt kärleksförhållande, dvs att giftemål skall kunna ske på samma sätt oberoende av om det är ett homosexuellt eller heterosexuellt par. Då bör denna fråga hanteras och beredas utifrån en allsidig belysning av alla dess aspekter. Äktenskapet kan inte rakt av användas som ett redskap för detta ändamål utan att man grundläggande analyserar konsekvenserna av att ändra äktenskapets innebörd. Regners utredning har inte gjort någon sådan konsekvensanalys, utan endast tagit ställning till att det är juridiskt möjligt att förändra definitionen av äktenskapet. Utredarens förslag att äktenskapsbegreppet bör ändras om ingenting framkommer som talar emot det, innebär en omkastning av bevisbördan som aldrig tidigare tillämpats i statliga utredningar. Det borde vara självklart att ett hävdvunnet grundläggande begrepp som "äktenskap" måste bibehållas om det inte finns starka skäl för en ändring. Några sådana har inte presenterats. Utredaren hänvisar endast till tidsandan.

Staten skall inte styra över kyrkor och samfund.

Att som Gustav Vasa lägga sig i kyrkans inre angelägenheter är ett kapitel som är passerat i historien. Också Svenska kyrkan har skiljts från staten, religionsfrihet och självbestämmande är sådant som ingår i en brett förankrad värdegemenskap. Det är därför anmärkningsvärt att flera politiker genom sin argumentation avslöjar att man faktiskt har en ambition med lagförslaget att det skall utgöra en udd för att styra kyrkorna i en viss riktning. Reinfeldts yttrande som redan blivit klassiskt att kyrkklockorna kan klinga för enkönade par redan i maj 2009 för tankarna till Gustav Vasas tid då ha beslagtog och smälte ner landets kyrkklockor för att bättra på statsfinanserna. Det resulterade i att dalkarlarna marscherade till Stockholm i det s.k. klockupproret. Även Svenska kyrkan, genom ärkebiskop Wejryd har påpepkat att det är kyrkomötet som avgör hur Svenska kyrkans ställer sig, och det kan ske tidigast nästa höst. Reinfeldt blir ändå tydligare i sina ambitioner att styra kyrkorna enligt DN: "Däremot ska det fortfarande var möjligt för präster inom samfunden av avstå från att viga homosexuella par. Men Fredrik Reinfeldt tror att det med tiden blir allt färre inom samfunden som vägrar att göra det. - Det blir svårt att vara emot, säger han." Också Maud Olofsson uttalar sig enl SvD på ett sätt som avslöjar baktanken att lagförslaget handlar om att sätta press på kyrkorna: "Grundvärderingen om allas lika rätt och värde har varit utgångspunkten. Därför gläds vi nu när lagstiftningen likvärdigt värdesätter kärlek och ger samma möjlighet för alla att gifta sig också i kyrkan, säger Maud Olofsson."

Ovärdigt att använda ett grundlagstveksamt trixande för att hantera en så viktig fråga.

Den kanske allvarligaste delen i denna historia är att Reinfeldt nu, kanske sedan han gripits av panik, vill använda sig av ett trixande med grundproposition och tilläggsmotioner för att få igenom lagförslaget. Om det nu är som man säger, att det finns en bred parlamentarisk majoritet, varför i hela världen gör man då inte ett grundligt förarbete och enar sig tillsammans med opositionen om ett gemensamt gediget förslag, väl politiskt förankrat både i riksdagen och hos befolkningen? Det är möjligt att det parlamentariska pussel Reinfeldt nu försöker lägga inte är formellt emot grundlagen, men det framstår ändå som ett hårdfört politiskt spel som borde vara ovärdigt dem som värnar om demokratins grundvärden. Oansvarigt Fredrik Reinfeldt! Misstroendevotum mot regeringen borde vara den logiska konsekvensen.

Mona Sahlin har här en jättechans att visa statsmannaanda genom att söka dialog och verka för en proposition förankrad hos alla partier. Det är bara nys att det inte går att komma överens med Göran Hägglund, påståendet är ett fult rävspel man håller på med för att försöka manövrera bort kristdemokraterna. Göran Hägglunds förslag med ett obligatoriskt civilrättsligt giftemålsförfarande, utan vigselrätt för samfunden och kanske med den semantiska frågan kring begreppet äktenskap nedtonat, det är den givna utgångspunkten för en sådan proposition. Den tillgodoser både homosexuellas rättigheter och religionsfriheten och har en bred förankring hos samfunden, det finns också kloka riksdagsmän bl.a. från Reinfeldts eget parti som stöder detta. Också Johan Pehrsson, folkpartiets gruppledare i riksdagsmän säger att skillnaderna mellan kristdemokraterna och folkpartiet i själva verket inte är så stora.

Gör inte riksdagen till en lekstuga. Det finns inga som helst behov att forcera fram reformen, annat än Reinfeldts behov att framstå som en resultatpolitiker, men frågan är för viktig att för det. Risken är att vi får en dåligt genomtänkt reform som skapar instabilitet och spänningar i samhället under lång tid framöver och inte gagnar vare sig de homosexuella, barnen eller religionsfriheten.

Bengt Malmgren (9 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/2053

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bengt Malmgren är för en gångs skull riktigt arg, och jag är för min del beredd att hålla med i huvudsak, även om jag finner saken långt mindre objektivt kontroversiell än adoptionsfrågan. Ett sekulariserat juridiskt äktenskapsbegrepp finner jag direkt önskvärt, utan att för den skull stödja samkönade äktenskap, som även jag är principiellt emot, inte för att det specifikt stöter sig med de religösa samfunden, utan för att det splittrar och demoraliserar folket och på så sätt inverkar menligt på hela samhället.

För de religiösa samfunden (även jag är troende) öppnar sig nu ett tillfälle att visa vad de går för, att stå på egna ben, och klara sin vigslar på frihetlig grund utan statsjuridisk stödkorsett; det är en utmaning och sådana är alltid nyttiga. Vi behöver en genomgripande religiös och andlig förnyelse i detta land, och det är hög tid att man på den religiösa sidan äntligen börjar svara upp mot lägets krav, för därmed har det varit alltför klent, och då kan man inte slött eller krampaktigt hålla fast vid det gamla; man måste tvunget söka en verklig och stringent förnyelse, som enligt min åsikt inte alls bör vara "liberaliserande", utan tvärtom så principfast och samtidigt upplyst som möjligt, men då måste intellektuell spetskapacitet äntligen mobiliseras för trossaken. Jag hoppas på en kraftfull och självständig opposition från den religiösa sidan, som inte bara handlar om de kristna, utan även inte minst om muslimerna. Bygga upp sin styrka nerifrån! Och som Bengt Malmgren gör klart finns nu läge att stärka sin ställning hos breda lager, där en stadigt negativ trend alltför länge fått göra sig gällande, utan att någon egentligen reagerat härpå.

Däremot tror jag inte på strategin att agera "kravmaskin", dvs försvara sin position från toppen. Det är inte realistiskt. Motkrafterna är alltför starka och jag har av helt andra skäl, som jag inte här går in på, mycket ringa förtroende för Kristdemokraterna och Göran Hägglund. Att den politiska oppositionen skulle bry sig om det här får nog betraktas som uteslutet, aven om en och annan betydelselös demonstration av taktisk art kan förekomma.

Vad Reinfeldts trixande beträffar, är jag cynisk. Politiken ÄR nu en gång tjuvochrackarspel, och det är inte mycket mening att bli upprörd.

Permalänk | Anmäl #1 Peter Ingestad, 2008-11-10, 06:02

Ordet äktenskap är en del av vår kultur och det angår därför oss alla. Jag tycker därför att äktenskapet skall därför vara öppet för homosexuella.

Jag tycker inte att de religiösa organisationerna äger ordet äktenskap. Jag tycker att äktenskapsbalken skall fortsätta heta just så, och att äktenskap alltså skall vara en juridisk term. Jag tycker att lagen skall vara lika för alla, och att man därför skall skriva om äktenskapsbalken så att den börjar med en paragraf i stil med; "Äktenskap ingås mellan två personer. De som har ingått äktenskap med varandra kallas makar".

(Jag inser att det inte är så enkelt att man kan köra lagtexten genom ett "search and replace"-script, men i princip borde det vara enkelt, sedan får experterna göra jobbet.)

Om det nu finns människor som vill ha ett begrepp som exkluderar homosexuellas kärlek och relationer så får de hitta på ett nytt ord som då inte blandas in i lagen. Jag kan visserligen inte förstå hur min kärlek till min fru, och det äktenskap vi valt att stadfästa denna kärlek i, skulle bli mindre värt om begreppet även öppnades för andra människor som älskar varandra och vill försöka leva livet tillsammans. Men om andra känner så då kan jag bara beklaga detta.

Jag är inte religiös. Jag är inte medlem i svenska kyrkan och inte heller i någon annan religiös sammanslutning. Detta innebär att jag har avsagt mig min påverkansmöjlighet vad gäller de religiösa samfundens regler. Alltså kan jag inte motsätta mig om en kyrka vill hitta på ett nytt ord för någonting som utesluter vissa personers kärlek. Jag kan bara känna mig ledsen över att denna typ av inskränkthet fortfarande är så starkt rotad i Sverige år 2008.

Vad gäller sprickan i regeringen så finner jag den omåttligt roande. Jag tror dock att Reinfeldt tillslut gjorde det enda han kunde. Kd och de sundare partierna hade aldrig kunnat nå en kompromiss. Frågan är helt enkelt för laddad för det. Rimligtvis är frågan dock av en sådan art att samarbetet kring viktiga frågor som berör verkliga ting kan fortsätta ändå, och sedan får Hägglund lösa problemet med sina mer dogmatiska medlemmar och väljare internt. Alla partier har svansar av dogmatiska grupper som man då och då måste köra över för att sedan klappa lite medhårs så att de stannar i båten.

Permalänk | Anmäl #2 Anders, 2008-11-10, 15:40

kd och "de sundare partierna"? De som alltså vill införa en ordning som land nr tre i världen? Där ett äpple blir ett päron.Här kanske man måste dra till med en liknelse så att Anders förstår: Om män får delta i tjejtrampet så förtar det knappast tjejernas prestation. Men något tjejtramp är det ju inte längre!

Permalänk | Anmäl #3 Aquinas, 2008-11-10, 22:27

Aquinas har rätt i det att hela denna diskussion handlar om vem som har rätt till ordet äktenskap.

Ser man det som ett religiöst begrepp så får religiösa samfund bestämma vad ordet skall betyda, och då skall ordet tas bort från lagstiftningen. Vi får då ingå partnerskap inför lagen (män med män, kvinnor med kvinnor eller män med kvinnor) och de som sedan vill (och får lov) får sedan gå till ett religiöst samfund för att där följa det samfundets traditioner och till exempel ingå äktenskap.

Om man däremot tycker att det religiösa användandet av ordet under tusen år kommit att bli mindre viktigt än det kulturella eller juridiska, så får de religiösa stå tillbaka och acceptera att det är den demokratiskt valda riksdagen som bestämmer hur termen skall definieras. I så fall är det fullt görligt att definiera om begreppet till att omfatta även homosexuella par.

Jag kan inte påstå att jag VET att äktenskap SKALL vara ett juridiskt begrepp, detta eftersom jag inte tror på den typen av tvärsäkra sanningar (det blir ju lite lurigt om man inte har en gud som kan stå som garant för eviga sanningar). Men jag kan, och tänker, argumentera för att jag tycker att samhället skulle bli lite bättre om vi hade en äktenskapsbalk som var könsneutral.

Om sedan ett samfund skall tvingas viga homosexuella eller inte… jag kan som ateist inte känna något engagemang i den frågan, jag bryr mig helt enkelt inte. Om man är med i ett samfund och känner sig kränkt över att det samfundet har inskränkta åsikter så får man väl gå ur… jag tycket att moderater har fel i det mesta, därför är jag inte medlem i det partiet. Kanske dags för ett nytt kristet samfund som fokuserar mer på kärleksbudskapet än på bokstäverna i bibeln, och då kan ju kristna homosexuella vara med där och ingå äktenskap där.

Permalänk | Anmäl #4 Anders, 2008-11-11, 12:55