Underskatta inte drömmen

Drömmar bygger ingen verklighet. Men de kan inge hopp. Jag tänker på den svarta man som tittade rakt in i mitt vardagsrum under valvakan. Han låg efter med fastighetsskatten och hade nyss fått vattnet avstängt i sitt hus. Det trygga hem han mot höga odds lyckats jobba sig till under en livstid. Nu riskerade han att förlora manifestationen på sin dröm och hade tappat allt hopp. Äldre, till synes ledbruten, satte han ord på den yttersta hopplösheten. ”Jag är kristen och vet att det är fel att begå självmord, ändå har tanken slagit mig”. Under det dryga dygn som gått efter Barack Obamas historiska seger har analyserna här hemma duggat tätt. Inte minst betydelsen av att Obama är svart har lyfts fram som en av orsakerna till hans valframgång. Liksom hans ”tur” i form av den finansorkan som under slutet av september blåste upp med missbedömd kraft. Obama har kallats för ett ”reservalternativ” för Hillary Clinton. Teknik och förståelse för nya kommunikationskanaler har använts som förklaringsmodell till hans valframgång. Medan många helt enkelt avfärdar utgången som ett rent missnöjesval. Det är alltid lätt att tycka både det ena och det andra när man sitter på läktaren i Sverige. ”Yes, we can”, skallade det hoppfullt i Chicagos Grant Park när Barack Obama höll sitt mycket sansade tacktal till nationen. Tårarna rann nerför både svarta och vita kinder. Lite ödmjukhet inför det amerikanska folkets mod att våga vända upp ett oskrivet blad i den värsta kris sedan börskraschen på 1930-talet är på sin plats. Personligen tror jag att det i stort var behovet av en ny dröm, ett nytt hopp som avgjorde. Åtskilliga amerikaner som intervjuats har, oavsett hudfärg och religion, pekat på just detta i sina svar. Drömmen om att allt är möjligt är nu restaurerad och personifierad i Obama. Hoppet har återvänt till nationen. Givetvis försvinner inte problemen i och med att demokraten Obama tar över det brutna rodret efter republikanen Bush. Vare sig kriget i Irak, oroshärdar som Afghanistan, Pakistan, Iran och Nordkorea, Palestinafrågan, ryssarnas självsvåldighet, det globala klimathotet, eller den inhemska ekonomiska krisen och de sociala orättvisorna. Förutom vad hans familj nu kommer att utsättas för ska Barack Obama tampas med problem som framstår som lika olösliga som omänskliga. Det talas om att hans protektionistiska tankar gör det omöjligt för honom att återuppbygga förtroendet för USA i omvärlden. Att han inte kommer kunna genomföra de sociala reformer och den skattesänkning han utlovat åt medelklassen. Att hans utsträckta hand mot hotfulla nationer kommer att mötas av ett knytnävsslag. Förväntningarna på Obama är närmast orealistiska. Som vore han vår tids Messias. Förklaringen till detta ligger rotad just i människans behov av hopp och drömmar. Under årtusenden har människor ställt sitt hopp till Gud i svåra situationer. Även om amerikanen fortfarande tar sin religion på allvar, har budskapet även där förändrats. Framgångsteologin är den som är på starkast frammarsch i USA. En Gud som besvarar alla drömmar om framgång och välstånd, kan väl jämställas med en man som mitt i krisen hade förändring som sitt valmanifest - ”Change”. Nu väntar verkligheten. I cynismens tecken kan man givetvis avfärda Obamas löften om förändring som retorisk valpropaganda. Hans manöverutrymme är oerhört begränsat i den nuvarande amerikanska ekonomin, men oavsett hur han nu tvingas flytta sina positioner slipper vi i alla fall den kristna högerns ovärdiga människosyn. I sitt tacktal visade den nye presidenten Barack Obama på klädsam ödmjukhet och förtroendeingivande balans mitt i segeryran. (Vilket för övrigt även John McCain gjorde i sitt nederlag.) Vi vet ännu inte hur människan Barack Obama kommer att kunna hantera makten. Men vi slapp i alla fall under valrörelsen se en typisk politikermaskin. I stället fick vi uppleva en ”underdog” som lyckades ingjuta nytt hopp och tända nya drömmar i uppgivna människor. Den österrikiske psykiatrikern Victor E Frankl, som överlevde Auschwitz, pekade i hela sin livsgärning på betydelsen av hoppet och drömmen om en framtid. Det avgörande i att kunna se en mening i tillvaron, för att orka överleva. Med risk att avfärdas som verklighetsfrämmande idealist, har i alla fall jag återfått en del av mitt hopp om en bättre värld i och med valet av Barack Obama. Han är för det diplomatiska samtalet. Han tillhör en ny generation som måste ta miljöhotet på allvar. Och hans bakgrund borgar för en större förståelse för utsatta individer och människors olikheter i form av religion, hudfärg och allt annat som gör en människa unik. Om hoppet finns kan drömmar förverkligas. ”I have a dream….” Ulla Gabay