Gör vigseln till ett civilrättsligt kontrakt som parterna själva ingår

Det polariserade debattklimat som utkristalliserat sig kring äktenskapslagstiftningen känns helt onödigt. Frågan är för viktig för att den skall lösas genom det ovärdiga politiska spel som nu försiggår mellan regering och opposition och inom regeringsalliansen där man till och med lägger regeringsalliansens sammanhållning i potten. Heder åt Göran Hägglund som håller huvudet kallt mitt i alla utspel och håller fast vid att alliansen skall lägga fram ett gemensamt förslag. Alla politiska partier borde bemöda sig om en bred parlamentarisk lösning. En sådan tror jag är fullt möjlig att hitta. Jag tror inte polariteten alls är så stor i verkligheten som det framstår i den högljudda retoriken.

Det finns olika legitima krav och behov som behöver tillgodoses:
Å ena sidan har vi begreppet äktenskap som genom vårt samhälles kristna rötter finns i skärningspunkten mellan civilt samhälle och kyrka. Samfunden har ett legitimt krav att fortsätta att förvalta detta begrepp utan att dess innebörd förändras.

Å andra sidan finns ett legitimt krav från de homosexuella att civilrättsligt kunna formalisera sin kärleksrelation utan att en sådan relation framstår som om den vore klassad som mindre värd än en motsvarande heterosexuell relation. Vi lever i ett sekulariserat samhälle, och de som inte är aktivt troende torde inte vara intresserade av att bevara allt som traditionellt sammanknippas med äktenskapet såsom livslång trohet och fruktsamhet, utan intresset är att kunna civilrättsligt formalisera ett kärleksförhållande mellan två vuxna människor utan att det behöver förknippas med något som har sitt ursprung i religion och kyrka.

För katolska kyrkan är äktenskapet ett sakrament (precis som dopet). En viss kunskap om vad som enligt Kyrkan konstituerar ett äktenskap tror jag är av värde för de överväganden som nu måste göras i samband med att hitta en lagstiftning som fungerar för alla parter. Enligt katolsk syn är det makarna som själva förmedlar sakramentet åt varandra. Det är alltså inte prästen som viger makarna, prästen och församlingen är endast där som offentliga vittnen till det som sker. För att äktenskapet skall vara giltigt och erkännas av kyrkan krävs att man ärligt lovar varandra evig trohet, att älska varandra i nöd och lust samt att man är öppen för att ta emot de barn som makarnas sexuella samvaro frambringar. Kyrkan erkänner inte vigslar där endera parten redan från början motsatt sig barn, inte heller vigslar där endera parten redan från början haft inställningen att ”fungerar det inte så skiljer jag mig” eller att endera parten redan från början räknat med möjligheten av att vara otrogen. Man erkänner inte vigslar där endera parten i Kyrkans ögon redan är gift. Man erkänner inte heller vigslar mellan vissa släktingar, och givetvis inte vigslar där båda parterna är av samma kön.

Att prästen har "vigselrätt" i civilrättslig mening innebär att han av det civila samhället är bemyndigad att vara den som konstaterar att en vigsel verkligen har skett och att förklara paret som äkta makar och intyga detta så att det civilrättsligt kan registreras att makarna är gifta. Om prästen civilrättsligt fråntas sin "vigselrätt" innebär det att den civilrättsliga delen av giftermålet måste ske på annat sätt, t.ex. genom en särskild myndighet som Göran Hägglund nu föreslår. Kanske skulle det t.o.m. räcka med att paret med sina signaturer på ett papper (bevittnat av tredje person) anmäler till myndigheten att man nu ingått partnerskap eller vad man nu vill kalla det, så som Oloph Bexell föreslagit i SvD.

Oloph Bexells och Göran Hägglunds tankar är konstruktiva och skulle kunna ligga till grund för en lösning på frågan som tillgodoser alla legitima intressen. Kanske räcker det med att grunden för den civila vigseln, som då skulle gälla även enkönade par, skulle vara ett kontrakt undertecknat i vittnens närvaro. Ett sådant 'kontraktsskrivande skulle kunna ske med olika inramningar:
• Det skulle kunna ske helt utan ceremonier på Rådhuset, Skatteverket, eller den myndighet Hägglund föreslår.
• Det skulle kunna ske inom ramen för en borgerlig vigsel på Rådhuset eller på annan plats.
• Det skulle kunna ske ”i glada vänners lag” på det sätt man själv vill arrangera.
• Det skulle kunna ske i moskéer, synagogor och kyrkor i samband med samfundens egna vigselceremonier.

Detta skulle innebära att hela samhället tar över det kyrkliga synsättet att äktenskapet är något som kontrahenterna förmedlar åt varandra, inte något som en "förrättare" tilldelar dem. Samtidigt skulle frågan om vilken inramning, vilken kyrka, samfund, eller annat sammanhang man vill viga sig i helt och hållet hamna hos parterna själva, där den hör hemma, och inte i Riksdagen, där den definitivt inte hör hemma.

Referenser: Katolska kyrkans svar på Regners utredning.

Bengt Malmgren (9 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/1913

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Enligt den kompromiss som sex av sju riksdagspartier står bakom får Katolska kyrkan välja och vraka bäst den vill bland giftaslystna. Ett enskilt samfund har också¨möjlighet att avstå från vigselrätten. Men här handlar det tydligen om att frånta andra samfund än det egna vigselrätten. Detta är ett angrepp på religionsfriheten. Att ett enda riksdagsparti, som dessutom är riksdagens minsta parti - som dessutom inte har stöd hos någon folkmajoritet - ska styra lagstiftningen genomn utpressningsmetoder mot de övriga regeringspartierna är dessutom djupt odemokratiskt.

Permalänk | Anmäl #1 Lars Flemström, 2008-11-03, 23:18

Bengt glömmer en viktig aspekt: sanningen. Med detta förslag låter man var och en bli salig på sin fason, och kyrkoledarna verkar helt obekymrade att människor luras in i äktenskapsliknande förhållanden, när det handlar om något annat, nämligen brott mot sjätte budet. Ska vi resonera likaledes om abort också, kanske om eutanasi? Bara inga kristna sysslar med sådant, så är det OK att staten tillåter det...

Naj, det här är ett steg mot katakomberna, inget framsteg alltså.

Permalänk | Anmäl #2 Aquino, 2008-11-04, 13:43

Jag anser att äktenskapet är lika förlegat som vår kristna religion, eller alla andra religioner för den delen.
Ta bort vigselrätten från alla präster därför att religionen i sig är diskriminerande.

Vem har rätt att döma om hur jag lever mitt liv?
Kan inte jag själv få bestämma om jag vill ha en make, maka, eller kanske två makar.
Jag förordar att vuxna individer själva tar ansvar och ingår juridiska "partnerskap". efter eget tycke.

Sverige är sekulariserat och då borde våra lagar också vara det.

Permalänk | Anmäl #3 Ann-Louice, 2009-01-21, 14:58