Därför går det inte att kompromissa i äktenskapsfrågan

Den 31 januari 2004 gifte jag mig med Cristofer. Vi vigdes. Vi ingick äktenskap. För oss har det alltid varit precis den terminologin som varit den rätta. Oavsett vad lagen säger så är det så det känns. Själv är jag såväl äktenskaps- som partnerskapsförrättare. Jag kan berätta att det är samma hjärtan som klappar, samma känslor som är i gungning, samma stolta föräldrar och samma glädjetårar oavsett om det är ett samkönat par som står framför mig eller inte.

Registrering är något som passar i en annan tid och som sällan på den tiden var självvalt. Jag går helt enkelt inte och "registrerar" mig. Jag tror att de flesta skulle känna likadant. Vad blir vi om vi (gud förbjude) skulle skilja oss? "Avregistrerade"?

Jag är stolt över att vara en av de som varit med om att förändra moderaternas inställning när det gäller könsneutrala äktenskap. Det behövs en familjelagstiftning som ger svar på de relationer som är reella i Sverige. Heterosexuella par och homosexuella par väljer redan idag att leva tillsammans i äktenskap och för detta krävs en gemensam lagstiftning som står utan värdering dem emellan. I januari presenterade Svenska Dagbladet en opinionsundersökning gjord av SIFO som visar att mer än var sjunde svensk säger ja till könsneutrala äktenskap. Lagstiftning skall ha sin bas i hur samhället de facto ser ut, inte i önsketänkande bakom politiska skygglappar.

Idag är det bara kristdemokraterna som parti som är motståndare till könsneutrala äktenskap. Men sanningen är att det finns enskilda ledamöter i näst intill alla partier som är antingen för eller emot. Nu har frågan ställts på sin spets och många undrar hur alliansregeringen ska mäkta med att driva fram en proposition med den oenighet som finns mellan partierna. Blir det en kompromiss eller ska kd köras över? Denna fråga har ställts om och om igen av journalister och politiska motståndare.

Förslag har dels förts fram om att samla äktenskap och partnerskap under en gemensam samlevnadsbalk och dels om att döpa om hela äktenskapet till "giftermål". Diskussionen börjar därmed få ett löjets skimmer över sig. Har det verkligen blivit så viktigt att jag och Cristofer inte får ingå äktenskap att man hellre överger begreppet för alla? Är semantiken viktigare än hur världen runt omkring oss de facto ser ut? Jag ser inte att det skulle kunna gå att kompromissa om äktenskapsbegreppet. Antingen tycker man att bögar och flator ska få ingå äktenskap och få samma rätt till trygghet i sin familjerelation som alla andra, eller också tycker man inte det. Det går inte att gifta sig "lite grand".

Jag har full respekt för den kristdemokratiska ståndpunkten, även om jag inte delar den. Därför har jag tidigare föreslagit att man i den här frågan faktiskt blir överens om att man inte är överens. Ibland får man helt enkelt konstatera att man har olika syn i en fråga och acceptera det. I det här fallet finns det en bred majoritet i riksdagen där samtliga partier utom ett nu är överens. Är det rimligt att kd med sina 24 mandat (av riksdagens 349) blockerar frågan? Är det rimligt att man fortsätter sätta sig på tvären i regeringen? Sedan när blev samarbete detsamma som veto?

Jag vet inte i vilken ordning diskussionerna har förts i regeringen, men jag håller inte med om ordvalet att kd "körs över" i frågan. Jag kan acceptera att kristdemokratiska riksdagsledamöter får rösta enligt sin övertygelse när det är dags för votering i riksdagen, men att kd också respekterar att de nu är ensamma om sin uppfattning och tillåter andra allianspartier att rösta efter sitt partiprogram och sitt hjärta.

Olof Lavesson (1 artiklar)
http://lavesson.blogspot.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/1863

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Debatten om könsneutrala äktenskap tog ny fart genom att Folkpartiet bestämde sig för att köra över Kristdemokraterna i
regeringsförhandlingarna. De tycker tydligen inte att det är värt att
lyssna på Göran Hägglunds idéer och hitta en kompromiss i
äktenskapsfrågan.

Många gånger utmålas Kristdemokraterna som ensamma i
den här frågan, men det stämmer inte med verkligheten. I den SIFO som gjordes i maj 2008 tyckte 34 % av befolkningen att äktenskapet skulle vara mellan en man och en kvinna. 60 % tyckte att vi skulle införa könsneutrala äktenskap. Det är ett minskat stöd för könsneutrala äktenskap med 10% sedan januari 2008. Ett tecken på att opinionen börjat att vända på bara fya månader.

Riksdag och regering är därför inte representativa för folket. Inom moderaterna, folkpartiet och centern finns det dessutom stora grupper som är av en annan åsikt än partiledningen. Varför försöker inte regeringen hitta en lösning som kan accepteras av så många som möjligt?

En civilrättslig modell skulle med stor sannolikhet vinna acceptans hos stora delar av svenska folket. Genom en sådan lösning skulle staten få ansvar för myndighetsutövningen, medan kyrkan själv skulle få gestalta äktenskapsbegreppet som den vill – utan statlig inblandning i de teologiska spörsmålen.

Permalänk | Anmäl #1 Johannes Forsblom, 2008-10-30, 12:31

Jag rör mig förstås inte alls på samma intellektuella (och sociala) höjder som Newsmills skribenter, men kanske jag just därför kan bidra med några tankar nedifrån folkdjupet.

Det är faktiskt så att det sägs saker om homosar som inte alls är trevliga att behöva höra på. Jag vågar inte ge några exempel här, men som en följd av allt prat om vad homosar har för sig kan de faktiskt bli mobbade. Hårt mobbade. Visst, i era kretsar sker inte sådant, på Mariebergs höjder och så. Men redan i Aspudden skulle ni nog kunna få höra. För att inte tala om Bredäng!

Detta med att "bli föräldrar", för att nu ändå våga ett exempel. Juniorlaget i omklädningsrummet skulle faktiskt skratta rått och hjärtligt åt ett sådant uttryck.

Och mitt argument här är, att innan ni börjar skriva lagar om äktenskap för homosar, borde ni dra igång en stor kampanj ute bland folket: "Allt vad ni vet om homosexuella är fel."

Gör ni inte det, bör ni inte heller upprätta avprickningar i folkbokföringen över homosexuella.

Plus förstås att ni nog borde lyssna lite med vad som kanske blir vår nya statsreligion, den med centrum intill Björns Trädgård. Det finns inget skäl alls att stöta sig med världens finansiella aristokrati. Förrän ni anar kan ni behöva låna pengar till statskassan.

Permalänk | Anmäl #2 Staffan, 2008-11-02, 19:24