Stillsamma åthävor

Karl Gösta var min första lärare i journalistik. Det var på en kurs på folkhögskolan i Kalix och KG var bara några år äldre än jag. Han var ett lokalt stjärnskott från gymnasiet, även om det inte var han, utan hans bror, som fick det dittills högsta studentbetyget. Dygden.

  Vid sidan av lärarjobbet på folkhögskolan extraknäckte han på regionalradion och var uppe tidigt på morgnarna för att göra inslag till Norrbottenskvarten innan han gick till skolan.  Han var också ordförande för moderaternas lokalavdelning i denna genomsossefierade kommun.

   Det var inget hinder och jag kan inte minnas att han någon gång misstänktes för att vara politiskt partisk. Det var nyheten som gällde, oavsett vem som eventuellt gynnades eller missgynnades. Dygden.

   - Inom partiet tycker dom att jag är lite för mycket till vänster, anförtroddes jag och en nära vän till honom. Denna nära vän var Lars Pekka, också han journalist utan formell journalistutbildning. Dessutom var Pekka lokal företrädare för VPK.

   Det var lite norrbottniskt över det. Lars Pekka jobbade på moderata Norrbottens-kuriren och KG på Sveriges Radio, trots tydlig politisk profil i sitt privata engagemang. Själv skrev jag under en tid på extraknäcksbasis lokala nyheter för kommunistiska Norrskensflamman utan att jag därför direkt sympatiserade med dess hållning. Jag var allmänvänster med bakgrund i SSU.

   Norrbottningarna är få och den sociala skiktningen mindre påfallande än söderut.  Alla måste acceptera varandra. Jag tror att det har betydelse för KGs journalistik.

   KG undervisade elever med varierande politiska uppfattningar, även om det var ett tydligt vänsterdrag över klassen vid denna tid i början av 70-talet. Jag kan inte tänka mig att han vantrivdes med det, även om han fick en och annan gliring. Det var dock aldrig illa menat. Vi var ju faktiskt generationskamrater och han var ingen inskränkt högerman enligt de schabloner som annars gällde.

   I radion lät KG ganska mesig, men var en mycket god nyhetsjägare. En gång läste jag en ganska lång text av honom. Korrekt svenska, men torrt och knastrigt. Jag tror inte att han någonsin hyst skönlitterära författardrömmar. Han har nog bättre självkännedom än så.

  Karl Gösta är en murvel, en notisjägare i det större formatet. Det hedrar honom i en tid när journalister inte bara intervjuar varandra (jo, KG är med på sånt också) utan också använder sig av intervjuade som speglar för sig själva.  KG ger i alla fall intrycket att han verkligen är intresserad av att veta vad den intervjuade tycker och tänker. Kanske den intervjuade också känner det så.

  Dygd.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/1685

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

För mig som inte är purung tillhör K-G Bergström favoriterna. Jag tror att han ger någon sorts trygghet i denna hastiga värld. Vaket betraktande kommenterar han sakligt utan att hetsa upp sig. När han intervjuar skyndar han inte på. Han representerar en sorts eftertänksamhet, som gör att man lyssnar och litar på det han säger.

Permalänk | Anmäl #1 Ulla Nilsson, 2008-10-15, 07:09