Varför lägger de populäraste bloggarna av?
Ex-Glamourprinsessan: Vi stjärnbloggare orkar inte mera
Publicerad: 2008-10-12 21:10, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11
Det är ingen slump att Sveriges framgångsrikaste bloggare lägger av. Stora annonsintäkter, kändisskap och makt till trots - priset är för högt. Det skriver i dag KAROLINA LASSBO med anledning av att Isabella Löwengrip i dag meddelade att hon tar timeout från sin blogg.
Om författaren
Karolina Lassbo skrev mellan år 2005 och 2007 en av Sveriges största bloggar: En glamourpinsessas dagbok. Idag arbetar Karolina som jurist och bloggar om det amerikanska presidentvalet här på Newsmill.Bloggaren Isabella Löwengrip, mer känd som Blondinbella, skriver idag på sin blogg att hon tar bloggpaus på obestämd tid. Orsaken är att bloggen tar för mycket tid och leder till att skolarbetet kommer i kläm. Hon vill även bearbeta övergreppet från i somras samt umgås med familj och vänner, hinna andas och koppla av. Inte för att jag vet hur lång paus det är fråga om, eller om Blondinbella kommer att sluta och blogga helt, men vad hon än beslutar sig för så förstår jag henne.
Att driva en stor och välbesökt blogg - som är alldeles för stor för att man inte ska välja att dra in annonspengar på den - är bra mycket tuffare än vad någon ens kan föreställa sig. Man måste ha varit med om det för att helt och hållet förstå vad det innebär, vilka olika problem och intressen man ständigt slits emellan, och vilka påfrestningar man ställs inför varenda dag.
Visst finns det mycket positivt med att driva en stor och kommersiell blogg. Förutom att kunna försörja sig på annonsintäkterna så får man ut sina egna åsikter och tankar på ett fantastiskt sätt. Det finns ingen chefredaktör som ska godkänna texterna innan publicering, och att kunna påverka väldigt många människor med sina ord innebär såklart en viss makt. Det kändisskap som följer med exponeringen i såväl den egna bloggen som i andra medier leder till roliga kändisfester, gratisprylar och varuprover rakt ner i brevlådan, samt en social status som gör att vissa människor som stoppar en på stan blir helt saliga över att bara få skaka hand och se att man finns i verkligheten. Visst är det också underbart att kunna försörja sig och tjäna bra på något som från början endast var en hobby, och att kunna göra andra människor glada genom att bara finnas till - det är fantastiskt. Men när sen bloggen blivit för stor, så stor att den lever sitt eget liv och bloggen styr bloggaren och inte tvärt om - då är det inte lika roligt längre. Och visst är det hutlöst mycket tid och energi som går åt till att hålla bloggen flytande. Det finns ingen botten.
Att göra själva blogginläggen tar inte speciellt lång tid. Det kan röra sig om 2-3 timmar per dag att författa 3-6 inlägg. Visst ligger det en viss prestationsångest i själva blogginläggen, man ska ständigt uppdatera och hela tiden skriva vassare, roligare, mer intressant och annat som man vet håller kvar läsekretsen. Men att författa blogginlägg, det kan man stå ut med hur länge som helst, i alla fall så länge man tycker att det fortfarande är roligt. Det är snarare allt det andra, det som krävs av en och som man utsätts för utanför skrivandet - det som bloggläsarna ofta inte ser - som till slut tar knäcken på en och som gör att det inte fungerar längre.
Som bloggare måste man ständigt gå igenom en gigantisk och ständigt svällande inkorg av mail, svara på en del av mailen samt hantera alla förnedrande och hotfulla kommentarer som kommer in. En välbesökt och stor bloggare är även mer utsatt för allmänheten än andra kändisar. Detta eftersom läsarna är väldigt nära bloggaren genom de kommunikationsmöjligheterna som bloggosfären innebär, d.v.s. att nå bloggaren via mail, kommentarer eller andras bloggar. Det är betydligt enklare för allmänheten att nå fram till en bloggare än en vanlig offentlig person som t.ex. endast kan beskådas genom TV-rutan eller på bio.
Förutom kommunikationen med läsarna och andra bloggare så tvingas man även handskas med alla som drar i en. De som tar kontakt för att de på något sätt vill utnyttja den position och det varumärke som man har byggt upp. Det handlar om förslag på samarbeten, olika mediala erbjudanden, folk som vill att man ska vara med på olika evenemang eller på annat sätt ställa upp på det ena eller det andra, antingen mot betalning eller helt gratis. Och förutom alla ställningstaganden kring vad man vill och kan medverka på, är det otroligt mycket som ska göras för att bloggandet ska fungera rent kommersiellt. Förhandla med annonsörer, skriva avtal, fakturera, försöka få flashbanners att fungera, etc. Visserligen har Blondinbella hjälp av utomstående med annonserna, men att handskas med mail, kommentarer, folk som drar i en och sen tvingas hantera journalister och media på det - det blir för mycket. Speciellt om man samtidigt ska plugga på heltid och dessutom vill ha ett fungerande socialt liv. Det finns ingen som i längden skulle klara av de enorma påfrestningar som en stor och kommersiell blogg innebär och samtidigt plugga eller jobba heltid. I takt med att bloggen och de kommersiella möjligheter som bloggen innebär bara växer och växer, desto mer krymper ens verkliga liv utanför bloggosfären. Det enda som existerar är till slut bloggen, media och kändisskapet, och till slut utgör bloggen och allt som händer runt den ens enda och verkliga liv.
Att skriva om sitt liv i en blogg är dessutom inget som endast går ut över en själv. Ens närmaste krets av människor påverkas också, både av medieexponeringen och själva blogginläggen. Det är väldigt svårt att skriva om händelser i sitt liv utan att nämna personer i sin omgivning. Och även om familj och vänner självklart kan anonymiseras i inläggen, är det ändå många som vet eller kan lista ut vem det är man skriver om. De ständiga moralfrågorna man som bloggare brottas med kring publicering och respekt för sin omgivning är oerhört påfrestande, och det är enkelt att stöta sig med sin närmaste vänkrets och familj - utan att det ens var meningen.
När jag själv bloggade och min blogg var som störst, då lade jag mellan 8-10 timmar per dag på bloggen, och då har jag inte ens räknat in den tid på kvällarna som jag sprang på fester och events för att marknadsföra mig. Detta var alltså samtidigt som jag läste juristprogrammet i Uppsala - som utgör heltidsstudier. Blondinbellas blogg är idag betydligt större än vad min blogg var innan jag lade ner den, och att Blondinbella drar ner på tempot, det är helt förståligt och samtidigt väldigt klokt av henne. På samma sätt gjorde till slut både Linda Skugge och Alex Schulman med sina stora bloggar.
Visst kommer det bli en ekonomisk förlust för Blondinbella att inte längre kunna sälja annonser på samma sätt som förut, men det man till slut måste fråga sig är om bloggverksamheten verkligen är värd besväret? Står bloggen och de nackdelar den för med sig i proportion till det man verkligen får ut av bloggandet? När fördelarna och den ekonomiska vinsten inte längre känns motiverad om man ser till det man utsätts för och vilket pris det har att hålla bloggen flytande - då är det dags att lägga ner. Eller ta en rejäl paus. Och om Blondinbella sen väljer att komma tillbaka eller inte, det visar sig, men jag kan starkt rekommendera att fly från den gigantiska monsterbloggen, göra uppehåll ett tag och sen blogga på annat håll i en mindre blogg, en blogg med en mindre läsekrets där man inte alls är lika utsatt för tryck och påfrestningar från precis vartenda håll. Livet blir helt plötsligt så mycket enklare då.
Pingbacks som länkar till denna artikeln
[...] Newsmill läser jag Ex-Glamourprinsessan: Vi stjärnbloggare orkar inte mer, där Karolina Lassbo förklarar varför Blondinbella slutar blogga. Det är inga märkliga [...]
[...] en behemoth. Att ens tro att man kan driva den vid sidan av är naivt. Karolina Lassbo skriver en lång artikel på Newsmill om sina erfarenheter. I vanlig ordning är jag inte överens med henne om allt, lite [...]
Varför lägger de populäraste bloggarna av?
Sveriges populäraste bloggare, Isabella Löwengrip, meddelade i dag på sin blogg att hon tar en timeout på obestämd tid.Många andra har gjort som hon.Varför orkar man inte med sin blogg?
Bloggkommentarerna är inte alltid en puss på kinden.
Dagens populäraste artiklar
- Polishatet - ett hot mot rättssystemet
- Bussförare sätter ned foten!
- Sverige klarar inte så stor invandring
- Detta kan inte fortgå i en demokrati
- Islamiska förbundet: en värdegrund i förändring
- Förälder som ber om hjälp får nackdel i vårdnadstvist
- Generalens långa krig
- De lovar utbildning - men alla möjligheter finns redan
- Historiska judeförföljelser i MENA påverkar än idag Israel och judar
- Rätt av polisen att öppna Hjulstabron
- Så rekryterar islamister i svenska förorter
- Humanisterna i Almedalen: Hatar Gud kvinnor?
- Varför förhärligas det näst sämsta?
- Den rasistiska terrorismen
- Islam är politik
- Niqab är ett odemokratiskt plagg och passar inte i det svenska samhället
- 30 år av skräck
- Israeliska försvaret vill inte attackera Iran
- Burkan är en skam för Sverige
- Stoppa bojkottsförsöken mot Israel
Newsmill seminarier
- Så rekryterar islamister i svenska förorter
- Humanisterna i Almedalen: Hatar Gud kvinnor?
- Varför förhärligas det näst sämsta?
- Den rasistiska terrorismen
- Islam är politik
- Niqab är ett odemokratiskt plagg och passar inte i det svenska samhället
- 30 år av skräck
- Israeliska försvaret vill inte attackera Iran
- Burkan är en skam för Sverige
- Stoppa bojkottsförsöken mot Israel
22 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Oj vad det blåser däruppe på toppen!
PS: om någon orkade läsa artikeln så berätta gärna vad det stod.
Har nu tagit mig igenom textmassan ovan. Ett tips: flickor, ge fan i att blogga.
Dagens I-landsproblem. Bloggningen tar för mycket tid. Stackars lilla rika flicka eller vad man nu skall säga.
Lite seriösare: Det kanske är viktigare att LEVA i verkligheten och inte i nån halvt uppdiktad reklamfinansierad, av PAPPA styrd fantasi.
Se nu till att skaffa dig en utbildning och ett jobb.
Gunnar!
Du har ständigt synpunkter på skrivandet men har själv inte skrivit en enda artikel på Newsmill.
Har du en Blogg som kan mäta sig med ovanståendes, som enligt dig skall "ge fan i att blogga"?
Kan du skriva längre texter själv än korta och högfärdiga kommentarer?
Som vanligt: Det är mycket lätt att kritisera andra men mycket svårt att göra det bättre själv!
Gunnars lilla tips till "flickor" får mig att fundera över newsmills läsekrets. Är detta mest ett forum för medelålders män? Gäller det Unni Drougge eller någon annan kvinna så tycks små nedlåtande farbröder ha någon lite översittskommentar.
Här kommer mitt tips till Gunnar och andra newsmillsläsade män: försök läsa en artikel utan att fokusera på skribentens kön, därefter kan du väl kommentera innehållet.
Stackars lilla rika flicka ! Hon får väl gråta hela vägen till banken ...
Birgitta
Jag tror att det är innehållet och inte könet som styr hur kommentarerna utfaller.
Det finns flera kvinnor som skrivit på Newsmill som blivet bemötta med högsta respekt.
Som sagt det handlar om innehållet.
Handlar det om trams så blir naturligtvis kommentarerna raljanta och lite tramsiga.
Stackars lilla rika flicka ! Hon får väl gråta ut i baksätet på Porschen hela långa vägen till banken ...
Chips K: det framgår ovan att Lassbo har såväl avancerad utbildning som jobb.
För övrigt: sluta gubba er, gubbs!
Tips: använd gärna hela namn , det dämpar frestelsen till elakheter.
Claes: jag tror snarare att Chips K syftade på BLondinbella efter som KL tar avstamp i Bellas hårt publicerade beslut att inte blogga mera, och hela tiden anpelar på henne. Men Lassbo kan knappast sägas ha använt sina kunskaper i sitt bloggande heller. Hon är bara behagsjuk.
Claes: jag tror snarare att Chips K syftade på Blondinbella efter som KL tar avstamp i Bellas hårt publicerade beslut att inte blogga mera, och hela tiden anpelar på henne. Bella är förresten närmast en klon av Lassbos gamla blogg, de har exakt samma affärside´och stuk även om Lassbo var något mera vuxen i sin stil.. Men Lassbo kan knappast sägas ha använt sina kunskaper (juridik) i sitt bloggande heller. Hon är bara behagsjuk, det syns i hela hennes artikel här.
Rolf: Möjligen. Men tilltalet i andra person gör det naturligt att tro att det är artikelförfattaren som åsyftas. Och jag ber inte om ursäkt; överlägset raljerande är den mest effektiva, hittills uppfunna diskussionsdödaren. Därför bör man hålla igen med sånt i ett forum av det här slaget.
Jag har ingenting emot nics på nätet, men ibland kan man ju stanna upp och fundera på hur man hade formulerat sig om man inte hade varit skyddad bakom det - och rätta sig, åtminstone i någon mån - efter sitt vanliga, sociala jag.
Från det ena till det andra så undrar jag om inte avhoppen bland den första generationens kommersiella stjärnbloggare i grunden har med ålder och personlig utveckling att göra. Om framgången vilar på exempelvis en image som flickrumsprinsessa, då blir det förstås motigt att fortsätta sedan man har flyttat till vuxnare miljöer.
Jag är säker på att gårdagens Blondinbellor och Glamsessor återkommer, fastän med mindre gräddiga alias. Det ska bli intressant att se hur nya webbroller påverkar deras språk och resonemang.
Claes: Visst, raljerande är en effektiv diskussionsbroms. Därför används det också till övermått av bloggare och krönikörer från Linda Skugge till Alex Schulman till Johan Ingerö till tusen nöjesbloggare och politiktyckare. Och de flesta brukar det inte med nån större finess. Högprofilbloggare (jag föredrar det ordet framför det självutnämnda "stjärnbloggare", en bloggare är oftast inte mer stjärna än en deltagare i Idol 2008) kör ofta mer på attityd än på genomtänkta argument..
Lassbo har nyligen startat upp en blogg här på Newsmill, titta uppe till höger, så *hon* tänker uppenbart inte sluta blogga. Men det jag man möter i t ex Lassbos eller Linda Skugges bloggar är knappast någon oretuscherad version av deras privata jag, och de sitter knappast och är öppna med trådarna från dag till dag i sina liv. Det är ganska tydligt stylade jag det handlar om, offentliga rolljag helt enkelt - som Sara Stridsberg en gång sade: "Ingen i verkligheten skulle snacka som Linda Skugge skriver, det är ett skrivet tilltal även om det låter som muntligt flow" - och dem kan man hålla fast vid långt efter att man skulle trölttnat i det gryniga verkliga livet..
Sedan är ju den första anhalten som Lassbo och Blondinbella, eller deras polare, tar sig till från flickrummet med sitt bloggande just Stureplan, och där går det utmärkt att fortsätta med narcissismen, om än med litet större leksaker, riktig skumpa och dyrare outfits.
Rolf: Jag har inga invändningar. Vad jag kan förstå har flickrumsbloggarna använt sina gamla webbidentiteter långt efter bäst-före-datum. Förr eller senare kommer dock webb-jaget att ha skurit sig så pass med övriga sociala roller att de måste slänga ut det. En skuggidentitet som belleblondeprinsessa - må vara i updaterad Stureplansversion - är inte någon självklar tillgång för en jurist, till exempel.
Men vad säger att de inte hittar på något riktigt intressant till nästa skinnömsning?
Visst har sådana som Schulman och Skugge gjort sig till figurer på nätet. Det finns, precis som du påpekar, ingen möjlighet att uppträda som de gör ”unplugged”. De har valt elakhet och översitteri som form därför att det är det enklaste sättet att underhålla. Men jag tycker mig ha märkt att det skrattas minst lika mycket åt dem själva och deras överdrifter - deras ständiga parodier på sina egna senaste övertramp - som åt deras utvalda offer. Detta ligger i den roll de har valt; en narr är sin egen driftkucku.
Men nu är det dessvärre hög tid för mig att byta roll för ett antal timmar. Återkommer som nätnisse till kvällen.
Jaha?
Och?
Jag läser massor med bloggar och har 3 stycken själv som jag mer eller mindre aktivt skriver i. Man väljer väl själv hur pass mycket och hur ofta man vill uppdatera och om man väljer att driva den i rent kommersiellt syfte så är det ett heltidsjobb förstås. Antingen satsar man helt på det eller så skiter man i det och gör något annat istället. Svårare än så är det väl ändå inte.
Tommy: mitt tips om att ge fan i att blogga riktade sig inte till stjärnbloggaren Lassmo utan till unga flickor så de slipper göra om samma misstag - tro sig ha något vettigt att komma med för att de bloggar och vill skaffa sig självkänsla den vägen. Att ha en blogg är en ny och kanske bättre variant på att hetsäta eller skära sig. Kom ihåg var du läste det först.
Det är bättre att blogga än att hetsäta eller skära sig. Men som ångestavledning funkar det bara så länge det är hyfsat exklusivt. Det är det snart inte längre. Då kommer det nåt nytt. Nästa självdestruktiva betende hos unga damer kan ha med cyklar och dess kedjor att göra. Eller matberedarna dom fick av sina mammor.
Birgitta: könet på skribenterna bryr jag mig inte om utom när det uppenbart har med saken att göra. Bella byggde sin blogg på att hon var en ung blondin.
Gunnar!
Du svarade inte på mina frågor: Kan du själv skriva?
Ditt längre inlägg tycker på att så tyvärr inte är fallet.
Det var i vissa delar tämligen obegripligt.
Tommy.
Att jag inte skriver på Newsmill betyder inte att jag inte kan skriva. Jag skriver när jag har något vettigt att komma med och det behöver inte vara här.
Jag har ingen blogg. Det är det för många som har. Vi har snart en miljon bloggare i det här landet. Vem skall läsa?
Hej Alla,
Bra att blogg finns som terapi att skriva av sig. Även för att reagera av sig. Eller hur Gunnar :) Själv är jag IT konsult och rent tekniskt så är det kul att tjäna pengar på att all denna information (I-landsprobem) behövs lagras och underhållas ;) Ha re gott o blogga på!!
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.