Tio miljoner ger många långa år av tröst, trygghet och funderingar kring en ny bok.

Så har jag än en gång missat en författare i mitt femtiotvååriga liv. Den enda Nobelpristagare som jag läst, innan hon fick Nobelpriset, är Doris Lessing. Härligare pristagare får man leta efter. Tjurigt och irriterat undrade Doris Lessing varför hon fick priset nu, vid dryga åttio år? Ja, man undrar ibland varför de flesta litteraturvinnare ska rulla in med rullatorn i Blå salen.

Den här gången kan vinnaren gå själv. Jean Marie Gustave le Clezio verkar vara en vital man och vill gärna komma till Sverige och hämta sin check på tio miljoner. För dom pengarna kan han lugnt luta sig tillbaka i gungstolen, lyfta klockan, tingla med den och vips kommer jungfrun med stärkt krage och serverar dagens glas av Dom Perignon. Champagne, ordet som Frankrike lagt beslag på.

Han är säkert en duktig skribent och Horace vill gärna utbilda den andefattiga mellanborgerligheten i Sverige. Vi läser för mycket strunt med andra ord. Vi fördjupar oss ogärna i tunga ordkonstnärers romaner på 700 sidor. Undra på det, bara att släpa runt på en bok av den digniteten, mellan köket och sovrummet, kräver två timmar på gymmet varje dag.

Nej, tacka vet jag enkla lätta och billiga pocketböcker, som får oss att drömma och glömma vår trista, stressiga vardag för några timmar. På bussen, går det enkelt att lyfta fram boken, backa nån sida, och vips är jag tillbaka i historien, som jag påbörjade i morse när jag var på väg till jobbet.

Det är få förunnat att slå sig ner i öronlappad läsfåtölj, tända brasan, dra till sig fotpallen iklädd fårskinn, lyfta konjakskupan, dra in doften, läppja försiktigt, vända det första bladet i den 700 hundra sidiga boken och veta att nu har jag minst tre timmar, för mig själv, i en lugn och harmonisk miljö.

Eller för den delen klä sig i balklänning och gå på Kungliga Operan och titta och avlyssna Verdi, för tjugosjunde gången i ny tappning.

Nej Horace, jag är ledsen men de flesta av oss, är fjärran från din kulturella miljö. Vi har inte orken eller pengarna att sluka all litteratur som litterkoftorna vill få oss att läsa. Nu är du ingen litteraturkofta, mer en litteratursmoking, men det gör ingen skillnad. Bara i Svenska Författarförbundet finns över 3000 svenska författare inskrivna. Hur många av dessa känner du vid namn? Jan Guilluo och Leif GW Persson, men sen då?

Idag drunknar vi i ett Niagara fall av litteratur, tusen och åter tusen böcker lämnar tryckerierna varje år. Vad ska vi läsa? Är detta en bra bok? Vad vill vi ha? Spänning, dramatik, sanna historier, fiction, äventyr, sorgsna berättelser, klimatforskning, lär dig knippla, barn och amning, föräldrarskap, fixa dig en ny kropp, med mera, med mera...

I storskogen av litteratur är det lätt att inte hitta lianen som tar en helskinnad ut mellan träden. Nästa år är det hundra år sedan Selma Lagerlöf fick Nobelpriset i litteratur. Finns det någon svensk författare som kan passera ditt nålsöga Horace?

Skål för Dom Perignon och Jean Marie Gustave le Clezio