Regeringens har ansvar för Volvo PV

Sveriges viktigaste industristad Göteborg är åter i fokus och ännu en gång handlar rubrikerna om tunga strukturförvandlingar. Krisen på Volvo kan i värsta fall bli lika smärtsam som nedläggningen av varvsindustrin.
Tillsammans med ABBA, IKEA och Björn Borg är Volvo ett av Sveriges mest kända varumärken. Utifrån det perspektivet är utvecklingen på Hisingen ingen lokal affär, den är nationell och därför är det illavarslande att se regeringens passivitet. Nu måste Maud Olofsson komma med lugnande besked. Inte panikartat kasta ur sig ett dåligt genomtänkt krispaket för att rädda jobben på Volvo, vilket ledande politiker i Göteborg och fackföreningarna kräver.

Nationalklenoden Volvos problem är huvudsakligen orsakade på Hisingen. Lågkonjunkturen är bara den utlösande mekanismen som avslöjar hur felaktig företagets strategi varit. I en tid då miljötänkandet har slagit rot i bilindustrin fortsätter Volvo med bilar som är stora bensinslukande schabrak med omoderna motorer och ofta i kombiutförande för fem personer. Ser vi på de tyska konkurrenterna BMW, Audi och Mercedes är det bara att konstatera att svensken inte spelar i samma division. Till och med lillebror SAAB har lyckats bättre i miljöklassen.
När hela västvärlden uppmärksammat det globala miljöhotet presenterar Volvo en SUV. Troligen har ingen i Volvos ledning åkt bil i Europa de senaste trettio åren. I så fall hade de upptäckt en flora av mindre bilar där golfklassen är dominerande. Volvo storkombi är ingen bil för Europa och kommer aldrig att bli och 30-modellen är för opraktisk for att bli en framtida storsäljare.
Satsningen på den amerikanska marknaden, där stora bilar gått att sälja, verkar feltänkt även om Volvo sålt i Amerika. Tillväxten i världen sker inte längre i USA, som levt på lånade pengar, vilket Volvos strateger undgått att upptäcka. Tillväxten inom bilindustrin har under 2000-talet legat i Ryssland, Kina och i Indien och på dessa marknader har Volvo varit föga framgångsrika. Nu ser vi resultatet av en dåligt omvärldsförankrad strategi, kris i Göteborg.

Volvos problem är trots misstagen på Hisingen en nationell affär. Ett Sverige utan egen bilindustri är ett skott i nacken på nationens självkänsla och om utvecklingen fortsätter kommer även SAAB att behöva statlig hjälp. Till skillnad mot andra europeiska bilfabrikanter ställer ägarfrågan till problem. Volvo ägs av Ford och SAAB av GM, två ägare med urusel ekonomi, och ingenting garanterar att tillskott av statliga pengar för att rädda den inhemska bilindustrin stannar i Sverige. Regeringen befinner sig i en allt annat än önskvärd sits, vilket inte ursäktar dagens handlingsförlamning. En Laizzes Fair politik, där marknaden ensamt bestämmer Volvos och SAAB:s öde gynnar inte Sverige på sikt. När regeringen utformat det nödvändiga handlingsprogrammet måste det kopplas till ett antal tydliga krav. Rimligt vore att i utgångsläget kräva en utveckling mot mindre och bränslesnålare bilar, något som konkurrenterna redan utvecklat. Här går det att bygga på befintlig teknik vilket gör det hela ekonomiskt försvarbart. Vidare ska regeringen kräva en utveckling mot att nya, läs förnyelsebara, energikällor driver framtidens fordon.
Om ägarfrågan omöjliggör ett effektivt statligt agerande idag, är idealet att svenska intressenter köper både Volvo och SAAB. Det kanske är nödvändigt med statligt ägande för att rädda den svenska bilindustrin. Kan stater ta över banker borde det inte finnas hinder för den svenska staten att äga delar av den nationella industrin.