Carl Bildt presenterar regeringens utrikesdeklaration i riksdagen på onsdagen. Läs (1) Skriv
Nu lägger regeringen fram Sveriges nya strategi mot terrorism. Det finns numera "en verklig risk för terrorattentat i Sverige", skriver regeringen i planen. Läs (5) Skriv
Stefan Löfven sänker sin nya lön och Vänsterpartiet skärper sin partiskatt. Varför agerar inte Alliansen i frågan? Skriv
Publicerad: 2008-10-08 17:10, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11
Hustrumisshandlande poliser är ett stort samhällsproblem. De skadar tilltron till rättsstaten. Ändå slåss Polisförbundet för att misshandlande poliser ska ha fortsatt förtroende i sin yrkesutövning. Det anser KATARINA WENNSTAM.
Att som journalist och författare sticka ut hakan och skapa debatt kan vara ett riskabelt beteende. Om man bygger sina argument på lösa grunder kan hela historien falla tillbaka på en själv och på så vis undergräva både trovärdighet och engagemang för den aktuella frågan.
Därför är det förstås viktigt att ha på fötterna när en författare som jag skapar en fiktiv karaktär som den misshandlande polismannen Joakim Lind i min senaste romanDödergök.
Det står mig förstås fritt som författare att hitta på allt i en bok från början till slut, men jag betonar istället att själva fundamentet till min berättelse bygger på flera års erfarenhet av frågan och grundlig journalistisk research.
Poliser som slår på hemmaplan är förstås en ytterst känslig fråga. Poliser ska överhuvudtaget inte göra sig skyldiga till brott och att just misshandla en svagare och närstående partner rimmar illa med polisens trovärdighet. Trots detta finns det poliser som terroriserar, hotar och slår sina fruar och flickvänner, och döms för detta. Det finns också poliser som trots fällande dom arbetar kvar inom myndigheten. Det finns därtill problem med att Polisförbundet i sin iver att skydda sina medlemmars arbetsrättsliga intressen följer urgamla mönster i att skuldbelägga och ifrågasätta kvinnan, offret.
Jag har gått igenom arkivet i Polisens Personalansvarsnämnd och fokuserat researchen kring domar för kvinnofridsbrott mot poliser under åren 1993-2004. Orsaken är att det visade sig att de vanligaste åtalen för svenska poliser gällande brott utanför tjänsten gällde just misshandel, hot och trakasserier mot närstående kvinnor.
Alla fakta har redan tidigare resulterat i flera avslöjande reportage i Aktuellt sommaren 2005, men jag som journalist tyckte inte att frågan fick den uppmärksamhet den förtjänade. Bland annat för att avslöjandet krockade med terrorbombningarna i London, men också för att debatten om våld mot kvinnor alltid stämplas som lite av en "icke-fråga".
Därför har jag gett storyn nytt liv genom att väva in dessa fakta i den i övrigt fiktiva romanen Dödergök. Det gläder mig oerhört att debatten om poliser som slår på fritiden redan är igång. Frågan måste nämligen upp till ytan.
Så här kan det se ut: en polisman anmäls för att misshandlat sin fru. Om han döms ska han eventuellt förlora sin anställning. Polisförbundet gör i detta läge allt för att rädda hans jobb och ifrågasätter rättsintyg av skadorna, kvinnans alkoholvanor, om hon har uppträtt provocerande, om det går rykten om att hon brukar ljuga och så vidare.
Eller som i ett fall med en polisman som under en tjänstresa ställde sig i ett fönster och runkade inför några 12-åriga skolflickor. Myndigheten ville sparka honom efter fällande dom, men Polisförbundet menade att man skulle ta hänsyn till att blottningen skett utanför arbetstid, utan uniform och på "ett avstånd av femton meter".
I andra fall lyfts ovidkommande förmildrande omständigheter fram: att mannen har alkoholproblem, att han har traumaminnen efter utlandstjänstgöring, att han genomgår en livskris eller att paret ligger i skilsmässa.
Just denna typ av mytbilder kring män som slår brukar polismyndigheten annars vara noga med att ifrågasätta, när gärningsmannen är en man vem som helst.
Varför lyfter jag då fram denna fråga? Det handlar trots allt om enskilda rötägg, kvinnomisshandel är inget som Sveriges 17 000 poliser gör sig skyldiga till.
Dels handlar det om polisens trovärdighet. Det är värre om en polisman slår än om till exempel en snickare gör det. Förstås inte för kvinnan som blir slagen, men för normerna i samhället och inte minst anmälningsbenägenheten. Blotta tanken för en misshandlad kvinna att få sitt ärende handlagt av en polisman som själv slår kan få vem som helst att avstå från att anmäla.
Dessutom är detta ett problem som har sin grund inom poliskårens arbetsvillkor. Poliser mer än kanske någon annan yrkesgrupp ser och upplever oerhört mycket skit under sitt yrkesliv. De ser dagligen samhällets allra mörkaste sidor. Min uppfattning är att en del poliser tar väldigt mycket stryk av att leva sida vid sida med död, lik, olyckor, sönderslagna barn och kvinnor och inte minst hopplösheten i att inte kunna hjälpa så många man önskar.
Samtidigt finns det sedan gammalt en utbredd kultur att en riktig karl inte behöver gråta ut eller bearbeta trauman. Trots att all psykologisk forskning talar för motsatsen.
Som exempel kan nämnas Brandförsvaret som har haft stora problem med alkoholism och skilsmässor hos sina anställda. Sedan man det senaste decenniet arbetar mer målmedvetet med debriefing efter svåra olyckor så har problemen minskat drastiskt.
Mycket görs idag inom polismyndigheten för att motverka cynism, machokultur och i förlängningen överdrivet våldsanvändande. Men den som tror att invanda mönster och kvinnoförakt vädras ut på bara några år är farligt blåögd.
Framför allt motverkas allt som görs av det faktum att Polisförbundet slåss för att just misshandlande poliser ska ha fortsatt förtroende i sin yrkesutövning.
Den kvinnosyn en polisman har hemma följer förstås med honom till jobbet, in i radiobilen, ut i samhället. Just därför är detta en fråga som måste fortsätta diskuteras.


Jag har sett det dödliga polisgreppet

Pappan till dödsskjutna Daniel: Det måste bli ett slut på polisens dödande
Vi poliser är inga kvinnomisshandlare, Katarina Wennstam

Fd polischef: Unga poliser beter sig som kriminella
Rättslöshet i Sverige när våldsverkaren är polis

Riksenheten för polismål – Ett skämt!


Sanningen om poliserna som misshandlar kvinnor

Kriminalreportern Gubb Jan Stigson: Jag tvivlar på Wennstams uppgifter

Bolibompa-Jonas: Poliser är det präktigaste som finns
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




13 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
"Mycket görs idag inom polismyndigheten för att motverka cynism, machokultur och i förlängningen överdrivet våldsanvändande."
Oj, vad sugen jag blev på något slags källa till det påståendet. Och om det visar sig stämma, varför får det så lite effekt?
Och hur rimmar fenomen som KILO-gruppen (= baseballigan fast i organiserad form) med ovanstående?
Jag fick ett reklamkort i sådant där påkostat utförande angående din senaste deckarbok nu när jag köpte Thomas Hylland Eriksens senaste "Jakten på lycka i överflödssamhället" från Bokus.
Är det inte väldigt påpassligt att använda samhällsdebatten som verktyg för personlig produktreklam. Är denna företeelse (produktlobbying) en ny variant i denna kultur där vi alla "Jagar lycka i överflödssamhället".
MVH
Tack Katarina för att du står fast när det blåser! Du har gjort en research och har tillräckligt på fötterna litar jag på. Det är bra att lyfta på locket och de som reagerar kanske inte själva vill se att problemet finns. Jag har själv mött kvinnor som blivit utsatta för våld av personer i en stark samhällställning och känner sig icke trodda, uppgivna och rättslösa. Jag håller fullt med att det finns positioner där vi faktiskt måste ställa högre krav, bl a hos poliser. Det blir snett om en människa inte "lever som den lär". Exempel finns ju mer makabert bland de katolska präster som åtalats för sexuella övergrepp på unga pojkar, medan de i sitt värv predikat kärlek... Blir inte trovärdigt om man inte håller samma eitk ptivat som i arbetet. Gäller poliser, präster, politiker och andra som ska "förebilda"! Det finns alltid nåhra rötägg som förstör ryktet för en hel kår och då bör kåren själva agera i att rensa ut rötäggen, både för sin egen trovärdighets skull men också för tilliten från oss andra.
Lennart
Finns det inte rötägg i alla branscher.
När vi rensat ut alla rötägg från alla branscher vad skall vi då göra med denna nya utrensade grupp. Skall dom ha en egen bransch. "Rötäggsbranschen".
Personligen är jag mer intresserad av att "hitta" de grundläggande problemen.
Jag kan garantera. Någon liten utrensning låter sig icke göras.
Verkligheten fungerar inte på detta sätt. I stället måste man alltid fokusera på "orsak och verkan".
Din artikel är lite otydlig. Menar du att Polisförbundet agerar efter att polismannen är dömd eller biträder de polisen innan dom fallit? Om polisen är dömd för misshandel håller jag helt med om att det verkar olämpligt att anställning som polis ska få fortsätta. Att en polis som inte ännu är dömd får stöd av sitt fack är väl däremot helt i sin ordning?
Det finns en ganska otäck strömning i media där man i vissa särskilt allvarliga brott vill föregå domstolsförhandling och bestraffa personer redan innan de är dömda. Jag kan inte av den här texten utläsa om du tillhör dem som inte förstår skillnaden mellan utredning och dom men de många journalister som inte gör det har missförstått en del grundläggande mänskliga rättigheter som vårt samhälle bygger på.
I synnerhet när det gäller allvarliga brott som misshandel måste ju utredningen vara oerhört noggrann och givetvis måste man beakta risken att en anmälan faktiskt kan vara ogrundad. I mindre vältuvecklade rättskulturer kan det räcka med ett påsåtende om brott för att det ska följa ett straff men ett samhälle med sådana häxprocesser vill i alla fall inte jag ha.
Sedan tycker jag det är ojuste att påstå att misshandlande poliser skulle vara ett samhällsproblem. i så fall är väl misshandlande journalister, trädgårdsmästare eller syslöjdslärare ett lika stort samhällsproblem? Eller kan du med statistik visa att just poliser är överrepresenterade i statistiken över misshandelsbrott i hemmet?
Det finns människor som slåss inom alla branscher. Inom polisen finns kanske fler som slåss i moralpanik, medan det bland t.ex. snickare kanske det finns fler som slåss pga dålig kommunikationsförmåga. Att författarinan för fram just poliser som gärningsmän och kvinnor som offer, beror förstås på att hon tillhör den mestadels statsfinansierade sfär som kallas kultur, där socialismen är en livsstil. Där har man redan på förhand bestämt sig för att kvinnor är sympatiska och poliser är buffliga (iallafall mot kvinnor), och sedan i efterhand hittar man infallsvinklar som stödjer denna syn.
Nog för att jag också hatar poliser men resonemanget att det är värre om en polisman begår brott PÅ SIN FRITID köper jag inte. När polismän däremot begår minsta brott då de är i tjänst, vore det såklart en stor skandal. Något som behöver beivras betydligt mer. Auktoritetstänkandet hos de äldre generationer som utgör rikets nämndemän, gör att det behöver röra sig om fruktansvärt allvarliga brott om de ska komma sig för att fälla en misstänkt polisman.
Reklam är väl det enda man kan förvänta sig på en gratissida. Bonnierägda Newsmill berättar vilken bra bok Bonnierägda Katarina Wennstam just har skrivit.
Tack Katarina för att du sätter verkligheten på pränt!
Vem som helst måste väl inse vidden av dessa kvinnors och barns rättslöshet när det inte bara är poliser utan också åklagare och domare som finns bland förövarna.
Om jag håller på att bli ihjälslagen och det kommer en stor stark snut kutande för att hjälpa mig så ger jag blanka faen i om han någon gång tidigare klappat till sin fru.
Gunnar -ger du blanka faen i om polisen handlar med knark och vapen också? Ger du blanka faen i om polisen är medlem i ett kriminellt mc-gäng eller maffian också? Eller är det bara lite vardaglig, bagatellartad hustrumisshandel som du tycker är OK?
Nä, det är nog bara litet vanligt smällande på frun jag tänker på.
gunnar: du tycker alltså att hustrumisshandel är ok? tolkar jag dig rätt?
Ja men då får vi hoppas att det inte kommer nån stor stark snut kutande för att hjälpa dig!