Skatt handlar om makt

Fram till år 2006 hade Sverige tillsammans med Tyskland och Belgien högst beskattning av låginkomsttagare i hela världen. År 2007, det senaste året för vilket det finns färdig statistik, hade vi halkat ned till en femteplats. Och med regeringens fortsatta jobbskatteavadrag är förhoppningarna stora att den lättade bördan på landets låginkomsttagare gör att vi förlorar ytterligare några placeringar i denna föga ärofyllda ranking.

Det taktiskt geniala med den nya borgerliga politiken är att sänkningarna riktar sig främst till låg- och medelinkomsttagare. Det gör att det blir mycket svårare för oppositionen att komma med de sedvanliga populistkommentarerna om att det är orättvist att gynna de rika. (Att det är omöjligt att sänka skatten bara för låginkomsttagare utan att få negativa marginaleffekter är en annan sak). 

Det är också därför vänsterpartiet är det enda oppositionsparti som vågar avvisa alla regeringens sänkningar (och i stället föreslå ett grundavadrag, som, eftersom det tillfaller inte bara de som arbetar, förtar den ekonomiska poängen att öka incitamenten att arbeta). Det är svårt att gå till val på att höja en sjuksköterskeskatt med en tusing i månaden.

Jobbskatteavdraget innebär att paradigmskifte i svensk politik. Skatten på låga inkomster kommer aldrig mer upp i de groteska nivåer vi sett de senaste decennierna.

Men det finns mer att göra. Faktum är att låginkomsttagare fortfarande betalar en stor del av sin inkomst i skatt.

Skatt vid en inkomst på 20 000

Lön + arbetsgivaravgift:          26 484

Arbetsgivaravgift                    - 6 484

Lön                                      20 000

Inkomstskatt                        - 6 288

Skatt:                                  12 722

I lönekuvertet:                     13 712

Till det kommer 25 procents moms på det mesta av konsumtionen.

Problemet med alliansens retorik kring denna fråga har dock varit ekonomismen. Precis som tidigare borgerliga argument om bristande ekonomisk effektivitet har regeringen talat bra mycket mer om incitament, arbetsutbud och trösklar, än om makt. Det är synd. För det är makt som är skattefrågans viktigaste perspektiv.

Skatt tas in med tvång. Man kan inte välja att inte betala skatt. Man kan inte heller kryssa i någon ruta i sin deklaration och ange vilka offentliga nyttigheter man vill betala för och därmed få tillgång till. Det finns enbart paketlösningar. Det är allt eller allt. Och ju mer skatt vi betalar, desto mer bestämmer politiker över, på medborgarnas bekostnad. 

Det vore därför bra och nyttigt om alliansen nu vågade möta oppositionens ibland lätt hysteriska kritik om alla orättvisor och katastrofer som inträffat i Sverige sedan regeringsskiftet, och ta en moralisk debatt om rätt och fel. Säg att det är självändamål att sänka skatten, för att människor ska få bestämma själva. Fråga varför Mona Sahlin et concortes tror att hon har bättre lösningar på människors alla problerm än människor själva.

Fredrik Segerfeldt (51 artiklar)

Anmäl