Move that Bus…..! Varför jag är en idiot och därför jag sålde mina fonder.

Grannskapet ställer upp med pengar, företag sponsrar med möbler och film- teamet gör jobbet. På rekordkort tid, vecka efter vecka, lyckas de bygga om och renovera den skruttigaste trailer park till en villa som är gjord av det stoff drömmar är drömda av. Dock finns det idag en dålig nyhet. Bussen var en spökbuss. Det hela var en fiktion. Lånen till hus och konsumtion var inte gjorda av det stoff drömmar är drömda av. Dessa lån var nyliberal kvicksand, blandat med kisel för att få magnetremsan att fungera. Vad värre är så kommer det inte komma en buss med det glada gänget från Extreme Makeover: home edition och fixa det hela. Problemet är större än så.

Vi har inte använt vårt förnuft och vi har skippat att använda den del av vår hjärna som är utrustad med det kritiska tänkandet. Eller snarare jag själv. Jag ska inte dra för höga växlar på hur ni andra har agerat de senaste åren. Jag tror att ni är kompetenta rationella egoister som inte har övertro på marknaden och inte smittas av flockbeteende. Jag däremot hade smittats av detta svåra virus. Det hade satt sig på hjärnan och förhindrat mitt tänkande. Dock såg jag helt plötsligt bussen köra iväg och bakom skådade jag bara det öde landet. Borta var kulisserna, de klämkäcka programledarna och den nybyggda villan. På Main Street blåste en vind som tog med sig höstens sista löv och tomma läskburkar skramlade. Det var bilden av en lågkonjunktur och ljudet av den nyliberala politikens tomhet.

En dag runt 1998 hade jag fått lite pengar i ett arv. Jag gick till mitt lokala bankkontor och möttes av den tidens stekare med kotlettfrillan käckt på svaj. Jag ville sätta in pengarna på banken. Det var inte riktigt så att jag inte fick det. Självklart var det okej- men på köpet fick du en grön spargris och en dumstrut att sätta på huvudet. Vi förde ett samtal där orden fonder, nollkupongare, obligationer och tillväxt ingick. Jag är inte helt tappad bakom flötet och min sociala kompetens oftast god. Dock tappade jag fotfästet under detta samtal och blev smittad av ett virus. Jag gick därifrån med ett halvt kilo papper och som glad ägare till några fonder. Jag gick hem till mina kompisar och min familj och berättade vad jag gjort. Jag använde många av de ord stekaren hade lärt mig och alla blev imponerade. Jag var en klok och rationell människa som förstod sin samtid.

Under de kommande åren hände det mycket. Mina fonder steg, blev värdelösa och steg igen. Jag själv började jobba politiskt. Jag fann min politiska hemvist i Attac- rörelsen som sedan blev ett vidare engagemang i den globala rättviserörelsen. Jag har dock alltid haft kvar mina fonder. Tills i tisdags. Då var det någon som frågade mig om jag har tilltro till det finansiella systemet. Den frågan etsade sig fast i mitt huvud och jag kunde inte släppa den. Efter någon dags funderande kom det självklara svaret:

– Nej, det har jag inte. Och i ärlighetens namn så har jag aldrig haft det. Jag har inte tilltro till den eviga ackumulationen. Jag hyser ingen tilltro till stekarna på banken med det smorda munlädret. Jag hyser verkligen ingen som helst tilltro till alla de experter (inklusive de på min bank) som säger åt mig att sitta still i båten. Deras kommentarer handlar enbart om att om vi nu alla skulle säga att vi inte har någon tilltro till detta system så skulle det rasa. Den nyliberala bussen skulle köra åt sidan och bakom den skulle enbart tomheten råda.

Jag har alltför länge betett mig som en idiot. Istället för att tro på den blandekonomiska teorin jag bekänner mig till så har jag fallit offer för den nyliberala drömmen (om än i en begränsad skala då mina fondandelar aldrig varit särskilt många). Jag trodde för en stund på en dröm. En dröm där marknaden skulle gynna mig och mitt egenintresse. Jag trodde att det någonstans fanns en magisk buss som kunde ge mig mitt livs dröm. Utan att jag själv eller någon annan skulle behöva betala. Nu har bussen kraschat. Jag tillhör arvingarna efter detta och förstår att det är jag som får betala. Jag och alla andra som arbetar för en ok lön på ett ok ställe. Dock vet jag att jag kommer klara mig helskinnad. Jag är född ”på rätt ställe”. Effekterna kommer att sprida sig från centrum och ut mot periferin. Ju sämre förutsättningar och skyddsnät du har desto hårdare kommer du att falla. Detta är något som gör mig sömnlös och orolig inför framtiden. Däremot skrattar jag åt mig själv och min nyvunna frihet.

Fotnot 1. Jag har satt in mina pengar på banken. På ett sånt där vanligt konto som nästan inte finns längre.

Fotnot 2. Jag har hört ett rykte om att flera svenska produktionsbolag har försökt göra en inhemsk variant av Extreme Makeover: home edition. Det har dock fallit på att den svenska lagen kräver bygglov och att det omöjliggör ombyggnad av husens exteriör. Om det är sant så är det ett ganska så fint argument för en gråsossig blandekonomi blandad med lite stelbent byråkrati.

Olav Fumarola Unsgaard (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/1534

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Oj oj oj. Du säger dig tro på blandekonomi. Grattis! I stort sätt alla nationer på vår jord har någon form av blandekonomi. För närvarande sitter några av världens bästa kapitalister i 'kommunismens' Kina och Vietnam. På den motsatta sidan verkar du tro att liberalism och någon form av ren marknadsekonomi popagerar för att du ska bränna pengar på bankens fonder. Jag förstår att du är bitter på bankernas fonder - de är ju usla. Du verkar hur som helst sakna insikt om att fonder är ett indirekt ägande i företag. Företag förser oss alla med tjänster och produkter. Att vara motståndader till fonder är som att tro att produktion och erbjudande av tjänster och produkter inte är eller kommer bli lönsamt (och därmed också lönsamt för aktie- och fondägarna). Kanske borde du gå på en fondskola och inte låta dig övertalas av bankernas stekare? Varför inte börja med Pia Nilssons 'Fantastiska fonder'. Den har just kommit ut och är för nybörjare. Lycka till. BD

Permalänk | Anmäl #1 Benjamin Dodd, 2008-11-16, 01:13

Skyll på banken att du förlorar pengar. Moget.

Och Attac är inte politiskt, det är (eller var) en samling fundamentalistiska aktivister ute på fringen.

Permalänk | Anmäl #2 ox, 2008-12-02, 22:00