Fritt forum

Elise Claeson om den radikala konservatismen:

Det bästa välfärdssystemet är familjen

Publicerad: 2008-10-02 19:10, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Den nya högern behöver inte en bidragsberoende underklass lika mycket som den gamla vänstern. Därför har högern allt att vinna på att gå till botten med sociala problem och försöka förändra i grunden.

45 millningar
12 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Elise Claeson är skribent/författare och kolumnist SvD-ledarsidan.

I onsdags (1/10) avslutades Tories årliga konferens i Birmingham. Partiet har stark medvind och skulle om det var val idag vinna en brakseger över Labour. Det beror inte bara på Gordon Browns impopularitet, som många tror i Sverige. I vänster-mitten-Sverige har vi svårt att förstå ett konservativt parti kan vinna val - över sossar. Toryledaren David Cameron har skapat ett modernt, progressivt högerparti, som tar vid där Thatcher slutade. Hon vann kampen mot socialism och fackföreningsvälde. Nu ska Thatchers arvtagare, de nya konservativa, rätta till den socialistiska välfärdsstatens skadeverkningar, "Fixing the broken society".

Han har läst mina kolumner, var min första tanke när jag såg och hörde David Cameron tala på nätet. Men han pratade om äktenskapet, familjen och civilsamhället på ett djärvare, nästan revolutionärt sätt. Så har jag aldrig vågat uttrycka mig i mina texter.
The best welfaresystem of all is family, sa han och fick stormande applåder.

Så skulle inte ens Göran Hägglund uttrycka sig. Inte ens på engelska, trots att uttrycket låter mycket bättre på engelska. Förmodligen för att man i Storbritannien och USA inte fulat ut ordet familj på samma sätt som vi gjort i Sverige. Tänk bara på sommarens P1-serie Heliga familjen och ni förstår vad jag menar. Tänk bara på Gudrun Schymans upprop Död åt familjen och ni förstår ännu mer vad jag menar.

I västvärldens bästa välfärdsländer skapas välfärd av politiker - inte av människor och familjer.

Både i Sverige och Storbritannien finns politikernas välfärdsstat, som från ett uppifrånperspektiv vill lägga livet tillrätta för oss medborgare. Om vi arbetar duktigt och betalar mycket skatt kan vi rädda den välfärd som politikerna har tänkt ut åt oss.

Visst känner vi igen det mantrat?
Det vill Tories ändra på. De har en plan för förändring, Plan for Change, och en konservativ agenda för att uppnå progressiva mål, Conservative approaches to achieving progressive goals. Det centrala ordet i planen är - ansvar.

I ett bra samhälle tar människor personligt, socialt och professionellt ansvar för sig själva, sina närmaste och det gemensamma, det vill säga samhället, som är större och viktigare än staten. De lämnar inte över hela ansvaret till politiker, stat och kommun. Pappor ska ta ansvar för sina barn därför att barn behöver en far, inte för att tillfredsställa politikers jämstställdhetsmål. Det handlar om moral och värderingar, inte om procentsatser, bidragsnivåer och avgiftstak.

Mina värderingar är konservativa, sa David Cameron i sitt långa avslutande tal till partikonferensen. Jag är inte libertarian, that´s certainly not me, sa han också. I am a man with a plan - not a miracle.
Det finns väldigt lite utopiskt och ideologiskt prat hos Cameron. De nya konservativa är pragmatiska och grundar sina planer på common sense och evidens. Det betyder att de inte ensidigt tar avstånd från allt som staten och kommunen gör. De är inte anti-state. De vill till exempel modernisera och professionalisera den statliga sjukvårdsjätten NHS, National Health Service. Begreppet civil servant ska få en renässans. Husläkaren som gör hemsök är ett föredöme. Politiker och offentliganställda är allmänhetens tjänare.

I Sverige tror många att han därmed tar avstånd från Thatchers politik, som ju ofta klassats som starkt ideologisk och libertariansk (nyliberal). Men det är fel; Cameron bygger bara vidare på Thatchers arv: vi ska vara lika radikala i våra sociala reformer som Thatcher var radikal i sina ekonomiska reformer, sa han i sitt tal. Thatcher hann aldrig ta itu med resten av samhället, tycks han mena. Sen kom Labour och förde en traditionell top-down-sossevälfärdspolitik, som inte kunnat avhjälpa familjeupplösning, våld, kriminalitet, fattigdom, dåliga skolor och sjukdom, det Tories kallar the broken society.
De kostnader och sociala problem som det trasiga samhället orsakar är minst lika stora som de ekonomiska problem som 70-talets fackföreningssocialism skapade i Storbritannien.
Den nya högern behöver inte en bidragsberoende underklass lika mycket som den gamla vänstern. Därför har högern allt att vinna på att gå till botten med de sociala problemen och försöka förändra i grunden.

Men Cameron har inte gått mot mitten, som många tror i Sverige och jämför honom med Reinfeldt och nya Moderaterna. I Sverige blandar vi ihop socialkonservatism och socialliberalism, eftersom vi knappast har några socialkonservativa att jämföra med. Politiker som bryr sig om fattiga, missbrukare och brottslingar sorterar vi reflexmässigt som vänster-mitten, det vill säga socialliberal statsindividualism. De Goda är aldrig höger i Sverige.

Vänster-mitten-hegemonin i Sverige har bestämt att högern består av nyliberaler, kristdemokrater och sverigedemokrater. Små ytterlighetsgrupperingar som aldrig hotar Mittens Goda Rike.

Därför begriper vi inte att andra länder i vår närhet kan ha stora socialkonservativa högerpartier i ensam regeringsställning. "Tories riskerar att tappa mark" är den önsketänkande rubriken på DN:s rapport från Tory-konferensen(2/10).
Tories stora ledning över Labour förklaras ständigt bort i svenska medier. Den beror på Gordon Brown och allt möjligt utom den nykonservativa politiken. Medan brittiska medier förundras över Camerons moderna och progressiva konservatism bävar mitten-vänster-Sverige.
Nästan alla nya trender kommer från USA och Storbritannien. En nyborgerlig, nykonservativ livsstil som började i New York och London finns nu här hos oss. Sverige har baby-boom, bröllops-boom och cocooning-boom.
Det är ett tidens tecken att Cameron tryggt kan säga "The best welfaresystem of all is family"och motta folkets jubel och röster.
Men vilken svensk politiker vågar säga så - på svenska - och mena det?

Elise Claeson (15 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Varför inte samtidigt ta inspiration på fler områden, i enlighet med den helt klockrena tidigare artikeln från samma skribent. Det har ju inte gått helt pjåkigt i [...] Blogg:Politica feminae « Traditio et renovatio, 2008-10-15, 15:39

[...] och i ett inlägg på Newsmill utvecklar hon sina tankar om den radikala [...] Blogg:Samhällets ideologiska utveckling « Kristdemokrat , 2008-10-15, 11:17

[...] David Cameron visar vägen framåt för KD 2010 Jump to Comments Det är bara att instämma i Elise Claesons ord om toryledaren David Cameron – han är fantastisk! Tänk, bara tänk, vilket potential vi har som Kristdemokrater om vi bara [...] Blogg:”Det bästa välfärdssystemet är familjen” - toryledaren David, 2008-10-06, 18:20

[...] -Elise Claeson i Newsmill [...] Blogg:Cameron utmanar etablissemangets syn på välfärd « , 2008-10-06, 14:25

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/1520

12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Väldigt intressant: Kör på!

Permalänk | Anmäl #1 Gunnar B, 2008-10-04, 05:19

Det skall till modiga människor som Elise Claeson för att våga föra fram uppenbara sanningar i vårt helt förljugna och indoktrinerade samhälle !

Tänk bara att behöva låmna ifrån sig mer än hälften av sin inkomst, och sen se hur politiker bröstar sig över att till nåders lämna tillbaka en del, men förstås bara till dem, som gör som politikerna vill. Till dem som är "jämställda", till dem som lämnar bort sina barns fostran etc. allt i suveränt förakt för några viktiga mänskliga fri- och rättigheter.

För att inte tala om hur språket förvanskas i vårt land - "kvinnofälla" när någon ges ökade möjligheter, "individen" sägs nu vara samhällets minsta enhet och inte som tidigare familjen. Precis som om en väteatom vore den minsta enheten i vatten .... Svensk "Socialliberalism" innehåller uppfattningar, som inte kan vara annat än ren antiliberalism enligt ordets definition och riktiga betydelse.

David Camerons familjevänliga tal kommer inte att förmedlas i vårt land, där nomenklaturan i politik och media är sammanvävd i ett förlamande nät av lögner och indoktrinering under många år. Desto större tack till Elise Claeson.

Permalänk | Anmäl #3 Krister Pettersson, 2008-10-06, 15:09

Befriande skönt att läsa din artikel, Elise! Tänk vad vi i Sverige genom årtionden har indoktrinerats av vänstern och lämnat ifrån oss makt och eget tänkande, egna beslut, till politiker - vänsterpolitiker. De har sen suttit i sina elfenbenstorn på bekvämt avstånd från vanligt folk och styrt och ställt över allt. Beslut som naturligen hör hemma i familjen och bör fattas vid köksbordet har vi bestulits på. Vänsterpolitikerna har bestämt hur vi ska ha barnomsorgen för de små, vilken skola som barnen ska gå i och man har frenetiskt motarbetat privata alternativ inom alla välfärdsområden. Inom några områden har det äntligen börjat lossna, t.ex. förskolan/skolan som tur är, och vården är på gång, och skatterna sänks så det finns hopp om att få tillbaka en del makt till individerna och familjerna, där den hör hemma alltså!

Permalänk | Anmäl #5 Michael Rosendahl, 2008-10-12, 21:32

Helt underbar kolumn! Tack Elise!

Göran Perssons ord ekar än i mitt huvud. En av slutdebatterna i TV inför valer där han säger att "någon måste kunna ta ansvar för Sverige" och menar att han är bäst lämpad. Själv mår jag dåligt av ett sådant uttryck. Jag tar ansvar för mig och min familj. Inte Göran.

Permalänk | Anmäl #6 Niklas Mårdby, 2008-10-14, 08:18

Resonemangen låter som inspirerade av kommunitariströrelsen i USA. De resonerar just kring balansen individen/samhället. De avvisar både socialismen och den extrema liberalismen där individen står för sig själv. De vill stärka familjen, skolan, de frivilliga sociala systemen och ser det offentliga som ett övergripande ansvar för att främja de förrra och samtidigt hävda gemensamma samhälleliga värden. I Sverige är det nog kristdemokraterna som står närmast, men - lustigt nog - också sverigedemokraterna. I alla fall att döma av deras program.
I Sverige tycks det ofta vara så att medborgare som ställer upp på vänsterretoriken egentligen står för värderingar som nog får kallas kommunitaristiska eller socialkonservativa. De åsikterna finns "inbyggda" i etablerade partier, men också i hög grad bland dem som i stigande grad ställer sig utanför det etablerade politiska systemet. Apatin är utbredd.

Permalänk | Anmäl #9 Greger Morin, 2008-10-19, 05:20

Visst, rehabilitera familjen, utmärkt, men jag förstår inte alls motsättningen till en social välfärd (det är en association rödgröna röran lyckats upprätta). Elise Claeson använder med andra ord en medvetet begreppsförvirrad "konservativ" ansats för att skapa en bidragsberövad underklats och alltså fortsätta sänka skatten för de rika. Det är bluff och bedrägeri, samt dubbel bokföring: de rika behöver Pengar, de fattiga förväntas nöja sig med Fina Värden. Att T Blairs Labour genomförde återställande är f ö i stort sett lögn, och exempel på uppenbart klassförtryck i England under dennes tid kan mångfaldigas hur mycket som helst, nmen vem vill undersöka saken? Inte Elise Claeson inte! För hon kan ingenting, vet ingenting; hon bara propagerar, men sådan är den kravlöshet som kännetecknar den politiskt-mediala överklass hon tillhör, och som understöds av båda politiska blocken,

Permalänk | Anmäl #10 Peter Ingestad, 2008-11-12, 04:53

Ingen ska vara hemma och ta hand om barnen och köket. Ändå vill alla vara i köket. Media skriver och visar heminredning i parti och minut.. IKEAs nya slogan: Hemmet är världens bästa plats slår huvudet på spiken. Alla rider på det alla vet: Utan familjen - cellen - kan vi inte överleva. Det borde vara självklart helt enkelt om det inte vore för kommunismen/socailismen och dess gapiga företrädare som vill slå sönder denna cell för att få makt.

Permalänk | Anmäl #11 Helena Palén Olofsson, 2008-11-13, 17:39

Hela den här argumentationen bygger alltså på att familjer alltid älskar och ställer upp för varandra villkorslöst. Och vi alla vet att det är en absolut sanning? Eller?

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Det bästa välfärdssystemet är familjen

Om författaren

Pingbacks som länkar till denna artikeln

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar