USA skimrar inte längre lika fint

Det har funnits flera goda skäl att beundra landet i väster. Där fanns och finns de bästa universiteten, den vassaste forskningen, den mest expansiva och innovativa ekonomin och på - på gott och ont - den friaste marknaden och mest prestigefyllda globala politiken.

Vad finns kvar av det idag?

En ekonomi i kris, en klumpig Mellanösternpolitik som påminner om britternas kanonbåtsdiplomati gentemot Kina för över hundra år sedan, en ovilja att satsa på alternativ energi och ta itu med miljöproblemen och ett krampaktigt grepp om de globala maktinstitutionerna.

Det är inte längre lika självklart för duktiga, strävande kineser och indier att drömma om USA. Idag finns möjligheterna hemmavid. I Asien finns spetsuniversitet, jobbmöjligheter och - när det gäller Indien - lika diversifierade och vassa medier och fora för meningsutbyte som i väst. Inte ens USA:s underhållningsindustri lockar. Den egna - Bollywood! - ses som nog så avancerad och färgrik.

USA skimrar inte längre lika vackert, Asien - trots sina brister och fula fläckar - har börjat skimra nästan lika vackert - sett ur dessa indiers och kinesers synvinkel.

Gamla trötta, konservativa USA ... Där president Bush hellre åker till Sauidarabien och vädjar till saudiska kungen för lägre oljepriser än försöker minska oljeberoendet genom att sänka hastighetsgränserna och stimulera köp av miljöbilar i USA.

Bush misslyckande att mobilisera den dynamiska och uppfinningsrika amerikanska ekonomin att skapa ett alternativ till oljan har gynnat framväxten av "petrolium-auktoritära" stater som Ryssland, Venezuela och Iran - länder som nu ritar om den globala politiska kartan efter eget huvud - och slår tillbaka med en utmanande politik gentemot USA.

Indiska ledarsidor är idag fulla av västkritiska kommentarer som riktar sin udd ... inte mot västerlandets tekniska kunnande och marknadsliberalism, som man gillar och gärna efterliknar, utan mot västerlands maktfullkomlighet och självgodhet.

En handfull länder som tillsammans rymmer 12 procent av jordens befolkning använder det så kallade världssamfundet - FN, Världsbanken, G7/G8, IMF etc - för att gynna västerländska intressen. De länder där de resterande 88 procenten av mänskligheten bor har inget att säga till om när de globala spelreglerna bestäms.

Världssamfundet ses av många intellektuella i Asien som en politisk sufflé som lanserar pretentiösa men innehållslösa deklarationer om allt från Afrikas kris till global uppvärmning. Uttalandena är skadliga på två sätt: dels skapar de illusionen av att man verkligen tar itu med de globala utmaningarna, dels skildras de i västerländska medier som om de representerade hela världen.

Det största hotet mot stabilitet och säkerhet är inte islamisk terrorism eller bristen på politisk demokrati i Kina, utan denna västerländsk maktfullkomlighet.

Om väst låter resten av världen få vara med och bestämma de globala spelreglerna är framtiden ljus.

Om väst fortsätter leva i villfarelsen att dess egna intressen är globalt allmängiltiga är framtiden mörk.

Per J Andersson (14 artiklar)
http://per-j-andersson.blogspot.com

Anmäl