Fritt forum

Pär Krause om Fritt forum

Modernt bistånd omöjligt med volymmål

Publicerad: 2008-09-29 21:09, Uppdaterad: 2008-09-30 08:09

Ambitionen att modernisera och effektivsera det svenska biståndet kommer aldrig att förverkligas om inte ansvariga inser att vurmandet för planekonomiska lösningar tillhör det förgångna, och nya tider kräver nya lösningar.

millningar
0 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Alla de som för en vecka sedan hörde biståndsminister Gunilla Carlsson presentera budgeten för biståndet kunde med all önskvärd tydlighet se det absurda i att det svenska biståndet fortfarande styrs av ett volymmål.

Carlsson kunde berätta att när det gäller biståndet så bestäms volymen först. Därefter blir det till att diskutera själva satsningarna. Detta gör biståndet unikt jämfört med alla andra utgiftsposter. När andra statsråd har att tala för sina "hjärtefrågor" är Carlssons tilldelning redan klar. Anledningen till denna unika position är att synen på bistånd och utveckling också är unik. Det är nämligen svårt att hittat ett område där förändringsviljan så uppenbart lyser med sin frånvaro. Av diskussionerna att döma är det lätt att få uppfattningen att ingenting hänt i världen de senaste fyrtio åren.

Visst, nuvarande regering har gjort vissa förändringar. Antal mottagarländer – eller samarbetsländer som det numera kallas – har minskat, och vissa fokus har förskjutits. Men fortfarande vilar den övergripande synen på biståndet på samma grund i dag som den gjorde på 1960-talet. Det är minst sagt anmärkningsvärt. Det är också minst sagt anmärkningsvärt att de partier och politiker som säger sig värna biståndet inte vill se en modernisering och effektiviserig av det som de vurmar så starkt för. För genom att slå vakt om 1-procentsmålet så säger de samtidigt nej till att Sverige ska ha en effektiv och tidsenlig bistånds- och utvecklingspolitik.

1–procentsmålet, som alltså innebär att Sveriges bistånd skall uppgå till (minst) motsvarande 1 procent av vår bruttonationalinkomst (BNI), definierades i början av 1960-talet. Då sågs biståndet i mångt och mycket som ett återgäldande från de rika ländernas sida. Utvecklingsländernas fattigdom antogs vara orsakad av kolonialväldet, och det antogs finnas en närapå direkt koppling mellan "vår" rikedom och "deras" fattigdom. Bara genom att vi avstod en del av vårt välstånd så skulle de fattiga länderna kunna öka sitt. 1-procentsmålet skulle garantera att en bestämd del av vår kaka per automatik skulle komma de fattiga länderna till del.

Är denna syn relevant i dag? Knappast. Hur många inom folkpartiet eller krisdemokraterna – för att nämna två partier som ständigt försvarar 1-procentsmålet – skriver i dag under på denna en teori som formades under en tid när planekonomi var högsta mode. Hur många socialdemokrater skriver i dag under? Numera ses snarare statskontroll och biståndsstinna budgetar som en del av problemen i utvecklingsländerna, och inte som en del av lösningen.

Syftet med biståndet att det ska "bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina villkor", som det heter när det officiella målet för det svensk biståndet ska definieras. Men hur väl gagnas fattigdomsbekämpningen när målet för biståndsindustrin är att spendera på så mycket pengar som möjligt, åtminstone så att det når upp till en procent av vår BNI? Och finns det någon som kan se det meningsfulla i att volymen på biståndet bestäms av den ekonomiska utvecklingen i Sverige?

Det mesta tyder på att 1-procentsmålet inte bara är irrelevant, utan att det också är direkt kontraproduktivt. Självklart gagnar det inte uppföljningar och utvärderingar av biståndsinsatsernas resultat på plats i samarbetslandet när ett av de övergripande målen för svenskt bistånd - att det i kronor räknat når upp till en viss nivå – också är det som är lättast att följa upp och utvärdera i efterhand. Målet kan förskjutas från effektiv fattigdomsbekämpning – inte sällan för att det är svårt att utvärdera – till att "vi gjorde i alla fall av med tillräckligt mycket pengar".

Det är dags att fler politiker – främst inom allianspartierna - inser att biståndet bara kan reformeras och effektiviseras om de samtidigt inser att det inte längre är år 1968. Det skulle inte bara underlätta en reformering av biståndet. Det är snarare en förutsättning.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Modernt bistånd omöjligt med volymmål

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar