Uran till Indien? Ja. Till Iran? Nej. Logiskt?

Indiens parlament godkände det efter en dramatisk misstroendeförklaring mot regeringen i juli.

Atomenergiorganet IAEA har sagt ja, liksom de kärnbärnsleproducerande ländernas organisation.

Nu är det bara amerikanska kongressen kvar - när den sagt ja, vilket den förväntas göra den närmaste veckan, är saken klar:

Kärnkraftsavtalet mellan USA och Indien kan träda i kraft.

Ett avtal som innebär att Indien får tillgång till amerikansk teknik kring kärnkraft, men också bränsle. Frågan är känslig. Indien har provsprängt kärnvapen (1974 och 1998) och har inte skrivit under ickespridningsavtalet. Det innebär att Indien av många länder ses som ett no-no-land när det gäller allt samarbete om kärnteknik. Risken är ju att de tar det där kärnbränslet, anrikar det och stoppar in det i sina atomvapenbestyckade missiler.

George W Bush är beredd att ta risken. Indien har också lovat att så inte ska ske och att IAEA regelbundet ska få inspektera deras anläggningar för att försäkra sig om man håller vad man lovat.

Med tanke på hetsen mot Iran och deras kärnktraftsverk är välviljan mot Indien förvånande. Men det är mycket i vågskålen. För Indien handlar det om tryggare energiförsörjning i ett land som upplever en akut energikris - och därmed högre tillväxt och större chanser att lyfta fler indier ur fattigdom.

För USA handlar det om tillgång till den enorma indiska markinaden.

Men oppostitionen i de båda länderna är skeptiska - av olika skäl.

Inför omröstningen i den amerikanska kongressen har den förre presidenten Jimmy Carter argumenterat i New York Times att Bush nu lämnar den tidigare amerikanska linjen som tydligt sa att man inte ska sälja nukleär teknik och bränsle till länder som vägrat skriva på ickespridningsavtalet från 1970.

Carter är helt enkelt rädd för all möda ska vara förgäves, all den möda som världens kärnvapenmakter lagt ner på att övertyga världen om att de har ensamrätt på de fruktansvärda vapnen.

I Indien är oppositionen, främst företrädd av Indiens kommunistparti, orolig för att avtalet ger USA för stort inflytande över ihndisk inrikespolitik.

Om kongressen godkänner att Indien får köpa uran och kärnteknik kan det bli svårt att stå fast vid sitt motstånd mot Iran. Med principiella politiska argument kan man inte landa i någon annan slutsats om att motståndet mot Iran är hyckleri.

Tänker man maktpolitiskt är allt glasklart:

Indien är en viktigare strategisk allierad i kriget mott terror och en större makrnad för amerikanska produkter. Trodde någon att internationell politik handlade om principer?

Per J Andersson (14 artiklar)
http://per-j-andersson.blogspot.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/1454

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Indien är en demokrati, och dessutom inte en fiende till USA. Iran är en världens värsta diktaturer, en fiende till USA och väst, som dessutom anser att terror (som nu senast i Thailand) är ett fullständigt legitimt utrikespolitiskt verktyg.

Permalänk | Anmäl #1 Thomas Hefner, 2012-03-02, 17:14