Vad betyder generationsskiftet på kultursidorna?
Vi ska bryta mot reglerna
Publicerad: 2008-09-25 11:09, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11
Vi lever i ett allt mer politiserat medie- och kulturklimat där nyheter, bloggar, stå upkomik och bildkonst fungerar som politiska slagträn. Vårt uppdrag är att belysa detta, det skriver KARIN MAGNUSSON som idag lanserar nya Aftonbladet kultur.
Om författaren
Karin Magnusson tillträdde som Aftonbladets kulturchef i maj. Hon var i många år programledare i Sveriges Radio och Sveriges Television.Det viktigaste uppdraget för en kultursida år 2008 är att bevaka idéproduktionen i samhället, oavsett om den sker i Toraboragrottan, en thinktank i Washington, i en roman från Missenträsk eller ett teveserieformat från Holland.
Vi vill göra en kultursida som smittas av den journalistiska och granskande verkstad som en kvällstidning är. Som inspireras av den oräddhet och närhet till läsarna som alltid varit Aftonbladets främsta kännetecken. Sidor med förstahandsrapporter från kulturhändelsernas centrum. Kritiska rapporter från poesins marginaler, från galleristernas plånböcker och dramatikernas huvuden. Sidor gjorda av människor som inte oroligt sneglar mot de åsikter som för tillfället är på modet. Aftonbladets kultursida är en plats där samhällsdebatten möter kulturdebatten. Och så ska det fortsätta. Vi lever i ett allt mer politiserat medie- och kulturklimat där nyheter, bloggar, stå upkomik och bildkonst fungerar som politiska slagträn. Vårt uppdrag mot läsaren är att belysa detta, med humor, intelligens och värme. På Aftonbladets kultursida ska det vara högt i tak och breda svängdörrar, vi vill att också människor som hamnar hos oss av en tillfällighet ska vilja stanna kvar. För att läsa akuta, roliga, smarta, förbannade texter som presenteras i en läsvänlig och modern form.
Vi kommer aldrig någonsin att bli riktigt klara. För en kvällstidning är ett ständigt pågående arbete där man varje dag måste hitta nya former och döda en och annan älskling. Stämmer det att det finns en lag som förbjuder pratminus på en kultursida? Vad händer i så fall om man bryter mot den? Är naturmetaforerna helt döda? Är verkligen folksonomierna ett hot mot bibliotekarierna? Stora och små frågor som varje dag måste formuleras och försvaras.
Gårdagens tidning duger som bekant mest till att slå in fisk i. Morgondagens tidning kan förändra världen.
Pingbacks som länkar till denna artikeln
[...] är lustigt hur kulturredaktionerna (se också Vi ska bryta mot reglerna) verkar vilja slå knut på sig själva och varann i nydanande, och nytänkande. Men det måste [...]
Vad betyder generationsskiftet på kultursidorna?
Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Expressen har inom loppet av några månader bytt kulturchefer. Även ledarredaktörerna på många tidningar har bytts ut. Är det bara ett naturligt generationsskifte eller är det något mer? Är det kvinnorna som tar över? Eller är det kommersialiseringen, under arbetsnamnet "lätta upp", som till slut nått kultursidan?
Dagens populäraste artiklar
- Aftonbladets ledarsida ropar Breivik i stället för att argumentera
- Pensionsfrågan kan bli slutet för Reinfeldt
- Det är snarare feministerna som vill censurera mig
- Invandringens betydelse ignoreras i pensionsdebatten
- Desperat vänster kopplar Breivik till borgerligheten
- Kulturjournalister som försvarar Anna Wahlgren borde läsa boken
- Den svenska schlagern är död
- Jag är också politiskt deprimerad
- Ändrat tonläge kring Reinfeldts ledarskap
- Klädkedjorna vägrar släppa sjukt kvinnoideal
- Aftonbladets ledarsida ropar Breivik i stället för att argumentera
- Pensionsfrågan kan bli slutet för Reinfeldt
- Det är snarare feministerna som vill censurera mig
- Kulturjournalister som försvarar Anna Wahlgren borde läsa boken
- Kärnkraften är osäker och oekonomisk
- Reinfeldt har rätt för en gångs skull - men ingen förstår honom
- Desperat vänster kopplar Breivik till borgerligheten
- Invandringens betydelse ignoreras i pensionsdebatten
- Svensk narkotikapolitik är galenskap
- Reinfeldt borde främja kreativitet i stället för att gissa om framtiden
- Pensionsfrågan kan bli slutet för Reinfeldt
- Ändrat tonläge kring Reinfeldts ledarskap
- Vänsterns angrepp på kvinnor visar på ideologiskt förfall
- Annie Lööf bör ta avstånd från Thatcher
- För kvinnorna är islam själva grundproblemet
- Palmes stöd till diktatorer värre än Thatchers
- SD: Kriminaliteten i Malmö visar att vi måste lämna Schengen
- Förortspolitiskt program - Idéer för - miljonprogrammen
- Dags att legalisera cannabis!
- Hatiska feminister objektifierar och hånar mig
Newsmill seminarier
- Expertskattens utformning gör Sverige oattraktivt
- Fribreven måste prioriteras i Livförsäkringsutredningen
- Pensionsfrågan kan bli slutet för Reinfeldt
- Ändrat tonläge kring Reinfeldts ledarskap
- Vänsterns angrepp på kvinnor visar på ideologiskt förfall
- Annie Lööf bör ta avstånd från Thatcher
- För kvinnorna är islam själva grundproblemet
- Palmes stöd till diktatorer värre än Thatchers
- SD: Kriminaliteten i Malmö visar att vi måste lämna Schengen
- Förortspolitiskt program - Idéer för - miljonprogrammen
- Dags att legalisera cannabis!
- Hatiska feminister objektifierar och hånar mig
4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
"Det viktigaste uppdraget för en kultursida år 2008 är att bevaka idéproduktionen i samhället, oavsett om den sker i Toraboragrottan, en thinktank i Washington, i en roman från Missenträsk eller ett teveserieformat från Holland."
Det må vara viktigt, men det är inte möjligt pga det bristande utrymmet i kvällstidningarnas kultursidor.
Och om detta är viktigast i år, är det då oviktigt 2009?
När ska någon kultursida, på ett seriöst sätt, behandla frågan om Chicagoskolans vetenskapliga grund.
Med tanke på Chicagoskolans enorma inflytande i västvärlden under det senaste kvartsseklet så förtjänar dom den uppmärksamheten oaktat vad man anser om dom i övrigt.
Men om Milton Friedman och Chicagosolan behandlas på kutursidorna så är det mest en massa svammel, som i Kleins bok.
På en kultursida är det per definition aldrig högt i tak, eftersom det alltid bara är de politiskt korrekta flumåsikterna som får vädras. Eller ni kulturmänniskor kanske kallar det för "högt i tak" när nån konstnär målat en tavla med filmjölk istället för oljefärg, eller när nån fransk konstnär gör en svartvit stumfilm? "Oj vad busiga vi är". INTE!