Det gamla landet ömsar skinn

Pass på. Det samhälle som för många var levande alldeles nyss är inte hos oss längre och historien är snart historia.

Ta världsreportern Ulf Nilson. han har skrivit i tidningen sedan mina föräldrar var unga (jag är 40 år). Han skriver fortfarande med den äran, ja nästan bättre med åren. Men alla åldras. Det bara går inte att ensidigt töja en viss generations perspektiv på världen hur långt som helst över tid. Nilsons perspektiv är fortfarande ovärderligt för den historiska djupanalysen, men förr eller senare måste tidsfönstret oundvikligen skynda vidare och uppdateras för de behov och människor som kommer efter. Det gäller all mediabevakning, även kultursidorna där nu nya unga och gudskelov kvinnliga kulturredaktörer dundrar in på de stora gamla tidningarna. Låt oss hoppas bara, att de och andra som nu fyller alla möjliga gamla stolar i samhället inte är så frustrerade och hämndlystna över att ha hållits utanför så länge att de nu blir utagerande, omdömeslösa monster på sina erövrade poster.

Min upplevelse är att den stora generation som utgjorde 60-talets ungsomsrevolution idag ofta beter sig lite desorienterat, som att det bara inte är acceptabelt att världen glider över i en fas där den inte längre uteslutande kretsar runt deras behov och agendor längre. Ibland önskar jag faktiskt att de kunde få stanna. Att vi 60- 80-talister aldrig skulle behöva ärva världen. För den ser inget vidare ut ärligt talat.

Men vi ärver den givetvis ändå och med vårt inträde på redaktioner och maktposter så kommer också en helt ny uppsättning budskap och värderingar. Lite för sent visserligen, men bättre än aldrig. Jag åldersdiskriminerar inte, jag bara hävdar rätten (liksom de omdebatterade unga kulturredaktörerna) att få äga och driva samhället som vuxen i det tidsfönster som tillkommer mig. Egentligen skulle jag vilja skjuta makten ännu längre ner i 20-års åldrarna om det vore möjligt, till de som är yngre än mig.

Vi som nu fyller de gamla stolarna lever mitt i pågående verkligheter, som Internets påtvingande paradigmskifte, en helt perverterad mediavärld, psykisk ohälsa, villalån och finanskriser. För oss är det inte "dåtid" när man talar skol-reformer på det sätt det är för en sextioåring. Vi har dessa fenomen mitt i ansiktet just NU och därför är det vi som i huvudsak ska spegla dem genom att ha huvuddelen av både den politiska och mediala makten. Det är vi som har barn i tonåren som ofta drabbas av den trasiga politikens valhänta oförmåga. Det är vi som smutsar ner händerna med att försöka bringa reda i den oformliga klump som utgör samhällsarvet från våra föräldrar. De har ofta ladorna fulla sedan årtionden tillbaka och kan dra sig tillbaka i trygghet, medan vi kommer in nästan resurslösa, som de som tvingas diska efter Nobelfesten.

Jag undrar om de gamla redaktörerna, politikerna, cheferna och samhällsadministratörerna lämnar sina skrivbord stolta eller skamsna när de nu traskar ut i sina materialistiska pensionärsliv. Jag vet inte. Om 20-25 år, när denna generation börjar lämna oss, så kommer det att drälla ner begagnade husbilar, miljontals ålderstigna kapitalvaror och sommarstugor i huvudet på oss...medan det kanske bara var minnet av närvarande föräldrakärlek vi egentligen ville ärva. När allt detta sker är vi i vår tur redan gamla givetvis, och det kommer att sitta ännu en ny generation redaktörer på kultursidorna.

En alldeles naturlig cykel.

Personligen så lovar jag att göra allt jag kan för att släppa ifrån mig så mycket makt som möjligt, så tidigt som möjligt, till så unga och annorlunda människor som möjligt. Jag tror det skapar ett friskare samhälle. Efterkrigsbarnen hade också sådana ideal en gång men svek dem och gick från att vara "Children of the revolution." till "Obsticles of evolution".

Stefan Hallgren (8 artiklar)
http://www.happyminds.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/1411

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

En annan intresant artikel http://marianova.com/users/annikamarusarz/blog/vad-hander-med-kulturjour...

Permalänk | Anmäl #1 Maria, 2008-09-25, 08:21

Det låter synnerligen dumt att låta 20-åringar, som nyss blivit vuxna, styra världen ... Det skulle innebära att stora delar av livet, säg mellan 30-90 år har man absolut inget i världen att göra. Ytterligare förstärkning av ungdomskulten.

Jag tycker det vore smartare med lite blandning. Faktiskt ser jag inte något problem alls med att majoriteten som styr är något äldre, de har varit 20 de också. Och väljer vi rätt personer, är de relativt kloka också.

Permalänk | Anmäl #2 thebe, 2008-09-29, 06:40