I Finland håller man masken!

Jag har suttit i min farfars knä, minns hans långa och otaliga berättelser om sina insatser i finska vinterkriget. Jag har växt upp med vuxna som samlatss och med många promille i kroppen, skrålat om sisu och hårdhet, i en tävling att bräcka varandra i manlighet. Kvinnorna har suttit tysta och suckat, men anpassat sig i det tysta. Så har jag, min bror, mina kusiner växt upp och bilden av hårdhet där sorgen är skamlig och gråt är svaghet, blev en vardag.

Finland har mycket riktigt en historia av krig, att överges och själva få slåss mot övermakten. Sisu blev den finska viljan som skapades för att kunna överleva som nation. Med det följde att det känslomässiga och mänskliga föll bort. Jag har bevistat många finska begravningar där gråten varit skamlig och människor suttit tysta och vita i ansiktet i sin kamp att vara "starka". Barnen som växt upp har härdats i denna hårdhet och känslor tryckts ned. Att samla så mycket av sina känslor på hög, leder till antingen implosion eller explosion. Vi ser nu resultaten av detta mer öppet i Finland, när Koskenkorva inte längre räcker för att hålla kontrollen och masken.

Låt oss alla se och lära. Vi är människor och blir vårt känsloliv förtryckt, leder det till ondo. Vi behöver förebygga, bli trygga med varandra, tala om glädje och sorg. Fler ska inte behöva dö eller råka ut för våld. Att våldet nu tagit så extrema former i Finland är en stor sorg, men vi måste öppna upp och se våldet även här. Även dödsmisshandel utan skottlossning är ett uttryck för samma sak; vår nödvändighet av att börja se och tala med de unga. Att förbjuda känslor eller inte vilja se dem, är samma sak. Allt våld har en orsak och vi behöver inte ha mer. Hur många fler behöver dö, innan de mjuka värdena ska få komma fram?

Lennart Matikainen (35 artiklar)

Anmäl