Utredaren Göran Lambertz föreslår att tvångsgifte kriminaliseras och att dispenserna för barnäktenskap slopas. Läs (2) Skriv
Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2008-09-21 11:09, Uppdaterad: 2008-10-03 11:10
År 1969 avskaffades ”kristendomskunskap” i den svenska skolan och ersattes med ämnet ”religionskunskap”. Syftet var gott: Att inte indoktrinera barn för att få dem att välja en viss religion, utan undervisa barnen om alla de världsreligioner och livsåskådningar som existerar i vår gemensamma värld. Men ambitionen kom på skam.
Den livsåskådning som äger majoritet i Sverige är den sekulära humanismen. (Se tex Svenska kyrkans egna opinionsundersökningar). Men det är naturligtvis viktigt för barn att känna till de världsreligioner och livsåskådningar, som visar sig spela allt större roll i en globaliserad värld.
Detta ambitiösa syfte visar sig bara gälla i teorin. I praktiken indoktrineras barnen redan i grundskolan, dessutom på ett tämligen ogenerat och oreflekterat sätt. Låt mig belysa detta med några exempel. Om bokserien ”Spår av tro” (Adastra Läromedel 2004, avsett för årskurs 1-6 i grundskolan, kan vi bland annat konstatera följande:
I boken avsedd för årskurs ett och två ägnas 142 av 144 sidor åt kristendomen och Bibeln. Två sidor ägnas åt andra religioner. Ingenstans förekommer livsåskådningar som inte omfattar tron på övernaturliga makter, som till exempel den humanistiska livsåskådningen.
I lärarhandledningen till boken påtalas försiktighet från lärarens sida: Vissa barn i klassen kan ha en ”udda” tro! Här åsyftas alltså en annan tro än den kristna. Eller är det kanske de icke-troende som åsyftas? De torde trots allt vara i majoritet i de flesta skolklasser i Sverige.
På sidan 55 i boken beskrivs när kvinnorna i Bibeln träder in i Jesu grav och finner den tom. Istället möter de en ”ängel” på platsen, som börjar tala med dem. Historien är förstås både metaforisk och vacker, men i lärarhandledningen tas den bokstavligt: Läraren uppmanas samtala med eleverna om ”hur kan det vara att möta en ängel?” och ”kan man se på dem hur de känner sig?”. Så presenteras alltså änglar i kursmaterialet, samtidigt som vi försöker lära barnen i den åldern att inte tro på spöken!
I boken finner vi också skapelseberättelsen, om hur gud konstruerar världen på sex dagar och vilar på den sjunde. Lärarhandledningen skulle kunna uppmana till reflektion över det metaforiska i denna berättelse. Men icke alls.
Istället uppmanar lärarhandledningen att ”det är bra att för barnen att noga reda ut i vilken ordning allt kommer till” under de sex dagarna (speciellt intressant med tanke på att inte heller Bibeln lyckas reda ut detta, då det finns motstridiga uppgifter om saken).
Det påtalas också att ”det är viktigt att förmedla till barnen inställningen att människan skapats till guds avbild”.
Bok nummer två i serien, avsedd för årskurs 3, består av 87 sidor. En sida handlar om islam, 86 sidor handlar om kristendom. Först i bok nummer tre, som avser årskurs 4-6, dyker de andra världsreligionerna upp. Av 140 sidor ägnas 40 åt andra religioner än kristendom. Det artar sig. Men fortfarande skrivs ingenting om livsåskådningar utan gudstro och övernaturliga krafter, som till exempel humanismen.
En annan lärobok i religionskunskap, avsedd för årskurs 1-3 heter ”Min religionsbok” (Almqvist & Wiksell 1999). Den är också mycket fascinerade. Ca 90% av boken handlar om kristendomen, resterade 10% om andra livsåskådningar. Hela boken är rikt illustrerad med bilder på glada, lekande barn. En sida i slutet av boken ägnas ateism, tilltron till en naturlig värld, utan övernaturliga inslag. Här finner man bokens enda bild på en allvarstyngd, ensam pojke. Kan det vara en slump? Jag finner samma bok i en tidigare upplaga. Glada barn överallt, utom på sidan som handlar om ateism. Denna gång en annan bild, men en lika allvarlig pojke. Alltså knappast en slump.
Vad vill författarna egentligen lära våra barn? Barn behöver lära sig mer om filosofi och livsåskådningar i skolan. Men lägg ner religionsundervisningen och ersätt den med en sekulär livsåskådningskunskap om världens alla religiösa och filosofiska tankesystem.
[...] har aldrig föreslagit att reigionsundervisning ska försämras. Tvärtom tycker vi att den bör förbättras. Men det är en stor skillnad mellan att lära ut Bibeln som litteratur och Bibeln som [...]
[...] för en bättre religionsundervisning i skolan. Ett aktuellt exempel är Christer Sturmarks Newsmill-artikel om frågan. Det som är den stora invändningen mot den nuvarande undervisningen är att den är [...]
Den kristna kyrkan sägs vara på frammarsch, inte bara i USA. Vilken makt har kristendomen idag och är det bra eller dåligt att den växer?
Lars Bern står med båda fötterna stadigt i det blå

Katolska kyrkan är ett hot mot vår framtida hälsa
Är Charles Darwin kyrkans man?
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
"en livsåskådning som äger majoritet i Sverige är den sekulära humanismen. (Se tex Svenska kyrkans egna opinionsundersökningar)."
Två frågor till Sturmark:
Är "Svenska kyrkans" undersökningar vetenskapliga belägg?
Varför är din religion "sekulära humanismen" så snarlik de fundamentalistiska, som du så hårt kritiserar?
Vänligen
Tommy
Svar på din första fråga: Det var en vanlig opinionsundersäkning som visar att en majoritet av svenska folket inte tror på en gud såsom denne gud beskrivs av någon av de tre abrahamitiska religionerna.
Din andra fråga var också ett påstående, låt oss först få veta på vilket sätt du finner humanismen fundamentalistisk? Bortsett från att det rent definitionsmässigt är omöjligt, vore det intressant att få veta vilka belägg du har för det påståendet. Först därefter är det möjligt att besvara din fråga.
Vänligen Christer
Jo, Sturmark: Ert fanatiska agerande är precis som vilken fundamentalistisk sekt som helst.
Undersökningen. Ja, den var inte vetenskaplig.
Ni kan, precis som somliga religiösa, påstå vad som helst och kräva att vi alla skall falla ned på knä i vördnad för era stora kunskaper. Men Sturmark du och din sekt är lika nakna som de mest extrema ocj religiösa rörelserna.
Ingen av oss vet något som helst om de yttersta tingen och vi bör vara mer ödmjuka inför det gudomliga(mitt ordval, för den kraft som skapat oss och allt annat).
Vänligen
Tommy
Det mest uppmuntrande i detta är det faktum att opinions-sverige börjar bli riktigt trött på Sturmarks förutsägbara fundamentalism. Hans syn på religion är så omodern och snäv. Han ser verkligheten genom ett sugrör. Då blir det trångt. Men det blir å andra sidan lätt att hitta förklaringsmodeller för allt.
Är det verkligen ödmjkt att påså sig veta vad som händer efter döden på det sätt som religiösa gör? Jag tycker i alla fall att det är ödmjukare att säga att man inte vet. Religiösa försöker få det till fundamentalism, men det är nog mest för att de inte vill bli kritiserade.
Tro inte på något du inte har en god anledning att tro på. Mer fundamentalistiskt än så är det inte.
Är det verkligen ödmjkt att påså sig veta vad som händer efter döden på det sätt som religiösa gör? Jag tycker i alla fall att det är ödmjukare att säga att man inte vet. Religiösa försöker få det till fundamentalism, men det är nog mest för att de inte vill bli kritiserade.
Tro inte på något du inte har en god anledning att tro på. Mer fundamentalistiskt än så är det inte.
Väl skrivet Sturmark!
Det är viktigt att man som Sturmark försöker använda sunt förnuft och evidens när man tolkar sin omgivning. Annars kan vi ju tro på vad som helst - tomten, gröna gubbar eller gudar.
Men jag förstår de som klamrar sig fast vid en fantasivärld, dels pga av en livslång indoktrination men också därför att det är enkelt och skönt.
Tommy:
Menar du att de religösa är mer ödmjuka än ateister? Jag antar att du inte är ironisk, men vore bra om du kan ge något exempel på hur religösa är mer ödmjuka än humanister?
När jag läste ifatt Religionskunskap A på gymnasiet använde vi boken Relief från Gleerups förlag. Boken ägnar 17s åt Judendom, 22 åt kristendom, 24 åt Islam, 17 åt Hinduism och 14 åt Buddhism, med en extra kommentar om Zenbuddhism och Shinto. Varje del går igenom "Rit och Liv", "Tro och Etik" och "Kultur och Samhälle". Boken har också några sidor om New Age, Katolska kyrkan och kristendomens historia i Europa, men också bra kapitel om sekulär etik, existentialism och andra icke övernaturliga perspektiv. Boken behandlar enligt mig religonskunskap som den skall hanteras, förståelse för olika kulturer och etiska frågor. Det är synd att inte de skolböcker som nämns i artikeln har samma välavvägda innehåll.