Det var alldeles för lätt att låna pengar

Ni hävdar att ni är vuxna och tar ansvar för era liv? Vad jag ser av er text verkar ni tro att det är någon annan skall fundera ut er riskspridning och finansiering av utbildningar och annat ni vill ha. Detta var faktiskt en riktigt pinsam text - ta er samman, sluta fly och ta ansvar för er liv!

Det är helt sjukt...Folk har i flera år pratat om hur bra det är med Bostadsrätt...de köper nya möbler för lånade pengar ...reser för lånade pengar....När sedan verkligheten kommer så skyller de på bankerna.....Folk börjar låta som Fadde o Miss sillikon som gråter ut i media.

Jag tycker också det är pinsamt. Varför skall någon annan medborgare med sitt arbete finansera era bostäder, studier och hundar. Detta skall ju bara ske om ni vore sjuka eller handikappade - annars mäste ni själv a ta ansvar. De lån ni löste är ju konsumtion som gynnat er- det skall väl ingen anna bära. Jag upphör aldrig att förvånas över den här svenska, kvardröjande 68-attityden av att vara offer och att någon annan skall betala.

Skärp er! Ni är ju vuxna människor som bestämmer om ni ska låna till en lägenhet eller inte. Att banken erbjuder er att låna innebär ju inte att ni är tvingade till detta. Att ni sedan har en del "privatlån" samt att banken lät er baka in en del sämre krediter i bostadslånet visar ju på två saker. 1 Att ni uppfattas som två oansvariga personer som drar på er en massa skitkrediter 2. Banken har ju gjort er en tjänst som förmodligen sänkte era kostnader för småkrediterna och därmed en lägre kostnad för dessa. Att ni nu kvider för att banken låtit er lösa en dålig situation på ett bra sätt är rent ut sagt pinsamt.

Visst, det kan vara lockande att köpa sin bostad, men att vid redan ansträngd ekonomi köpa lägenheten tyder ju enbart på dåligt omdöme. Det är inget tvång att köpa en bostadsrätt; man kan fortsätta att hyra lägenheten.

Jag har huslån på 2 miljoner; jag råkar också illa ut om räntan höjs eller om jag blir sjuk eller arbetslös, men det är min risk, mitt problem och inte bankens eller skattebetalarnas.

Visst fasen är det hemskt då man ska måsta låna så mycket pengar för sitt boende... Nu är ju priserna lite annorlunda runt om i Sverige...häruppe får man ett fint hus för det priset :)

Men det är inte kul att sitta på stora lån då man blir sjuk...inte i dagens Sverige i alla fall ! Men förhoppningsvis blir det ändring om 2 år...:)

Man kan ju tycka att bo hyfsat bra ska vi alla ha en rättighet att göra, men med höga hus och lägenhetspriser så är det ingen rättighet för oss alla längre, utan enbart för de rika...tyvärr !

Hittade hit via Lizaloop och jag lovar, jag ska kolla in Tv-programmet !

***
KRAAAM EVA

Jag vill inte döma människors beslut - självklart köper man idag sin lgh. om möjlighet finns. Men onekligen har ombildningsprocessen
till brf. enbart startats av borgerliga regeringar. De måste ha vetat att
bankerna ansåg detta var en bra " produkt", som skulle göra folk till ränteslavar. i slutet av pyramidspelet.

Det utgör en privatisering av samhällsegendom ofta till lägre kost- nader än marknadens aktuella värde - men är det ett nationalekono- miskt sunt ingrepp ? Samma med privatisering av vården - det spelar ingen roll för de flesta vem som sköter vård & omsorg.

Men tillväxten av kapital söker nya marknader - inrikes, som handel med borätter, och privatisering av offentlig sektor, annars sjunker
räntabiliteten.

Utrikes måste detta vara som EU:s expansion, när man köper upp fattiga länders ekonomier, arbetskraft, till lägre pris än hemmamark-nadens. Visst finns det en fördel att kunna sälja sin bostad om möj-lighet finns, och köpa nytt, och bara "köa med pengar", men reg-eringens "arbetslinje", som idag kräver maximal geografisk rörlighet av löntagarna, måste hämmas när det inte finns snabbt tillgängliga hyresrätter. Och vinsten på en borätt måste oftast placeras i en ny bostad.

Jag blev lite matt över den inlärda hjälplösheten.
Men 800.000 låter oändligt lite för en fyra i Stockholm. Är ni så jävla ängsliga så vänta några månader till låt oss säga januari, så ska ni se att ni får minst 1,8 miljoner för bostadsrätt.
Flytta till exempelvis Flen, ni kan dagpendla utan problem, där kan ni köpa ett hus för en spottstyver - och si, all your worries are over.

Men framför allt, börja uppträda som vuxna. Staten är inte er morsa.

Värst vad otrevliga kommentarer det var här då!
JAG är på er sida och håller med till 100% om att det är för lätt att låna pengar, jag menar tillåmed SMS LÅN som vem som helst verkar kunna ta, inte bra för ungdomar helst!
Ni är bäst!

Hej!
Jag tycker att det är ganska sorgligt att de här männen ser sig själva som offer när de har LÅNAT pengar. Klart som fan att det kostar pengar! Ganska tragiskt att folk som satt sig själva i klistret inte har insikt nog att medge att de har gjort bort sig, utan istället måste skylla ifrån sig som ett par 3-åringar. Buuuu.... Vita män som dessutom bor i Sverige borde fanimig tacka sin lyckliga stjärna för alla förmåner de har fötts till istället för att gnälla. Grow up för fan!!
Ser fram emot att Lyxfällan läxar upp dom här killarna....men ser redan framför mig en enda lång övning i tycka-synd-om-sig-själv-beteende. Sorgligt.

De man kan skylla på, om någon, är väl att FED, ECB och Riksbanken inte har haft vett att ha nog höga räntor tidigare år. Tillgångar i form av husägarlån har setts som mindre riskfyllda än vad de borde vara på konstlad väg.

Men så länge alla sparkar bakut så fort inflationen är låg och skriker efter räntesänkningar, parat med politiskt tryck på riskbankerna så är ju sådana här situationer oundvikliga.

Att ha stora marginaler är dock sunt bondförnuft som är en evig sanning.

Handlar inte artikeln om huruvida banker lånar ut pengar för lätt? Och Lars och Lukas situation är ett exempel på det? Jag vet inte svaret, men det vore intressant att få kommentarer från personer, som är mer insatta.

"Om vår låneränta skulle öka med 5 % skulle vår månadskostnad öka med hela 3333 i månaden."

3333/0.05*12 blir mycket riktigt 800.000, men då är ränteavdraget oräknat. Känner dom inte till detta eller har dom lånat 3333/0.05*12/0.7, dvs 1.140.000? Dom nämnde ju att dom även hade andra skulder.

Var slutar bankens ansvar och var börjar individens?

Förvisso håller jag med om att det ter sig löjeveckande att ta ett aktivt beslut att låna kapital och sedan till synses frånsäga sig ansvaret för de effekter som den aktiva handlingen medförde.

Men samtidigt ser jag ingen grund till varför just dessa två personer (Lucas och Lars) skulle ta av sin tid och skriva ett inlägg bara för att "gnälla". Inget talar väl egentligen för det; framförallt inte inlägget som ju exempelvis avslutas genom att ställa den retoriska frågan "...var detta egentligen så oväntat...?"

Personligen anser jag att alla tidigare kommentarer missar den enskilt viktigaste frågan som, förvisso indirekt, lyfts upp genom inlägget; nämligen den om hur aktiva och självständigt medvetna våra val i sammanhanget egentligen är(?)

Den förhållandevis nyligen initierade agressiva kampanjen att ombilda hyresrätter till bostadsrätter är tillexempel en företeelse som mest sannolikt har försatt männikor i en situation där valet består mellan pest och kolera; antignen byta bort ett hem som man gillar och trivs i eller åta sig låneansvar som pressar på till det yttersta.

Samtidigt står diverse (synnerligen aktiva) låneinstitut till tjänst och erbjuder sina tjänster i postade fyrfärgs broshyrer (som för övrigt liksom ett mirakel anländer samma dag som beslut om ombildande tas). Framställningen av tjänsterna är ordnade på sådant vis (vilket väl i sig janke är naturligt) att valet istället ser ut att ligga mellan pest och förkylning.

Själv lyckades jag för några veckor sedan övertrassera ett icke kredit bärande bank-korts konto med 80 kr. Det var ett ganska lätt avhjälpt problem och jag tänkte inte så mycket mer på det. Tills ytterligare en vecka senare då jag från banken ifråga fick ett brev som påtalade händelsen, underade vänligt om jag kanske ville uppgradera till en mer personlig assistans som för övrigt, på en personlig basis, kunde diskutera möjligheten för mig att ta fördelaktiga lån i syfte att lösa de eventuella ekonomiska problem jag för tillfället kanske har.

Nu behövde jag ju inte egentligen låna pengar för att lösa mina 80 övertrasserade kronor; men hur hade jag agerat på det vänliga brevet om det handlat om låt oss säga 20,000 kronor...

Ja, min poäng i detta sammanhang är inte att hävda att enskilda individer inte har ansvar för sina beslut och handlingar. Istället är det frågan om huruvuda dessa beslut och handlingar altid egentligen är speciellt aktiva och medvetna. För om nu exempelvis Lucas och Lars inte hade planerat för en ombilding av fastigheten så är ju deras val att låna snarare en frampressad reaktion på någon annans aktiva beslut, tillika bankens aktiva beslut att erbjuda lån.

Det är med andra ord skillnad på aktiva och reaktiva beslut. Den senare formen innebär i vart fall delat ansvar i min syn.

Jag Lucas som skrev denna artikel, först och främst blir jag otroligt förvånad öäver allt skäll jag fått. Men det är ju upp till var och en att skälla. Vad jag ville med artikeln egentligen var att det är himla dyra bostäder och nu när ekonomin krisar för Sverige så kommer det att stå dyrt för många att ha lånat och köpt dyra bostadsrätter.
Jag reflekterade också över vad en ränteökning kan kosta en låntagare som exempel.
Javisst man överöses med reklam och behöver bara kryssa i så får man "nästan hur mycket lån som helst" utan säkerhet.
Jag har hitills inte låtit några skattebetalare betala mitt elände och jag kan inte se i artikeln att det skulle bero att jag jobbar inom vården som gett mig denna situation. Så en del av kommentarerna har spårat ur. Hade vi inte köpt bostadsrätten så hade huset kanske blivit sålt till nån privat fastighetsägare och boendet hade blivit betydligt mer otryggt. Vi valde att köpa för att det var ett val till att eventuellt kunna tjäna på i framtiden, risken finns naturligtvis att vi kan förlora på det. Skattejämkning javisst - men det är ju något som kan försvinna inget man ALLTID kan räkna med.
Vi är glada att banken lånar och det var ett beslut som inte var självklart med kreditvärdighet osv.
Men bostadssituationen i Stockholm är ju makaber, betala flera miljoner för att bo i innerstan och kanske en ungdoms första boende innebär att de aldrig blir skuldfria för att boendet kostar så mycket.
Skäll på mig men man behöver kanske inte tro att vi låter ansvaret ligga på andra - vi ÄR VUXNA nog att tro att vi vet vad vi gett oss in på.
Ha en bra dag!

Problemet är ju att det inte finns marknadshyror. Bostäderna är reglerade och om prisnivån=hyran är för låg, så uppstår en brist=köer.

Sedan är det ju ett elände att vi har så höga skatter och en sådan där månadspengsmentalitet att ytterst få har ett eget substanstiellt sparande som kan användas om man ska köpa bostad.

Men så länge ni räknar fel i era exempelkalkyler, förstår jag att det är svårt att få det att gå ihop.

Det verkar vara tryggheten som är det primära, men vad är alternativet för att uppnå den tryggheten Lucas och Lars efterfrågar? Det är inte tryggt med privat hyresvärd (varför? - vi har ju en rätt så hård hyreslagstiftning), inte tryggt med lån (räntan kan stiga och ränteavdragen kan tas bort), inte tryggt med jobb (för det kan man bli av med), det är inte tryggt att vara frisk och arbeta (man kan bli sjuk).
Visst, man kan ifrågasätta bankernas lite för generösa erbjudanden (som det dock knappast verkar ha varit i författarnas fall - en 4:a för 800 000), men det finns ju inget som garanterar att det ändå inte händer något i livet som gör det problematiskt att betala sitt boende. Och kan man inte betala sitt boende åker man ut, vare sig hyresvärden är allmännyttig eller privat eller om man äger bostaden själv.

Har köpt en Mercedes SLK Roadster för 374 900 kr. Jag behöver den för att lämna in tipset, det är lång väg att gå till närmsta kiosk. Nu sitter jag dock ganska tajt till ekonomiskt och vet inte vad jag skall ta mig till. Ska det verkligen vara hur lätt som helst att få köpa en bil? Och någonstans finns det väl en gräns för hur mycket en bil kan få kosta.

Snälla ni! Det finns inga genvägar för oss vanliga dödliga. Det gäller att inte leva över sina tillgångar. Att lägga undan en slant varje månad. Att inte ge upp. Att rätta mun efter matsäcken var någor jag lärde mig tidigt, och det har hjälpt mig genom alla dalgångar. Det fungerar faktiskt. Jag har aldrig försökt göra klipp, inte satsat på aktier, inte är jag högavlönad heller.
800.000 för en lägenhet i Stockholm låter för mig som ett klipp! Efter att jag satt ensam med ett hus i början på 90-talet (skilsmässa och dåligt omdöme) och topplån med ränta på 27% har jag bara haft ett mål i sikte: att bli skuldfri. Det har jag lyckats med nu.
Lycka till ni båda också!

Herregud! Det är ju ni som har tjänat pengar på att köpa en lägenhet av det allmänna till underpris. Det var ingen som tvingade er att köpa lägenheten, ni hade kunnat bo kvar som hyresgäster utan att hyran höjdes något alls. Jag har mitt politiska hjärta till vänster, men det här känns som ett resonemang från någon som inte vill ta det minsta ansvar för sitt eget handlande, eller för det faktum att livet alldrig är 100 procent säkert.