Fritt forum

Greger Morin om Fritt forum

Vem tar strid för framtiden?

Publicerad: 2008-09-16 13:09, Uppdaterad: 2008-09-16 18:09

Det politiska systemet har kört fast. Alliansregeringen lappar och lagar och socialdemokraterna famlar i sitt eget mörker efter något nytt. Var finns diskussionen om Sveriges vägval? En anpassning till det som redan sker?

1 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag tillhör den pladdrande och skrivande klassen i sidosamhället.

Vid sidan av avundsjukan sägs det ofta att konflikträdsla är de svenska nationalneuroserna. Vi söker samförstånd i allt och öppna motsättningar ses som extremismer. Vi samlas i den jämntjocka mitten och känner oss trygga där.

Det har fungerat bra, historiskt sett. Det har troligen sin förklaring i att Sverige aldrig har varit feodalt. Ett till ytan stort land med stora skogar och små möjligheter till storjordbruk och en liten befolkning har omöjliggjort de extrema klasskillnader vi haft på kontinenten och i öst. Den agrara ekonomins bas var självägande bönder.

Kvinnans ställning var starkare i Norden är söderut, även om den försvagades av kristendomens intåg. Vi importerade inte bara en religion utan också patriarkala mönster från sydeuropeiska jordbrukssamhällen.

Industrialiseringen byggde på inhemska råvaror och utländskt kapital som inte behövde ackumuleras med extrem utsugning inom landet. Vi satt alla i samma båt, trots att de flesta fick ro och ett fåtal styrde.

Folkhemmet har alltså sina rötter i århundradens historia. Troligen årtusenden. Det är inget socialdemokratiskt påhitt.

Industrialismens första faser - råvaruutvinning, halvförädling och senare bilar, maskiner och fartyg - byggde på organisering av massarbetskraft. Arbeta och spara i god statskyrkotappad protestantistisk anda. (Luther själv var en glad fan som botade sina depressioner med kvinnor och öl).

De moderna politiska systemen byggdes ur detta. Vi fick fackföreningar och arbetsgivarföreningar och fördelningen mellan arbete och kapital var till samhällets fördel. Avtal upphöjdes till lag och staten kunde hålla sig borta från en stor del av arbetsmarknaden. Även nuvarande statsminister älskar ju kollektivavtal!

Storföretagen gynnades och småföretagande sågs med misstänksamhet. Då som nu.

Idag har vi ett helt annat samhälle, inte minst framfött av ny teknik. En vanlig PC har större kapacitet än det amerikanska försvarets centraldator hade 1970 och internet utvecklas hela tiden.

Fortfarande ska vi dock vara på kontoret kl. 9 och gå hem kl. 17. Däremellan förväntas vi arbeta i vårt anletes svett och åtnjuta las, mbl, vab, premiepension, facket, försäkringar och andra förmåner knutna till anställningen. Tillhör vi de 35 procent av den arbetande befolkningen som är offentligt anställd kan vi under goda villkor göra politisk karriär. Det är svårare för andra.

Är vi tjänstemän på tillräckligt hög nivå har vi dessutom fler inflytandelinjer. Mot heltidslön förser vi förtroendevalda (medborgarnas representanter) med lämpligt beslutsunderlag. Undersökning efter undersökning visar att detta underlag för det mesta avser beslut till förmån för dem som skapat underlaget.

De organiserade intressena driver debatter och pekar ut problemområden. Bakom de höga skriken hörs ett och annat pip från medborgarintresset och en och annan insändare eller skrivelse från förfördelad individ eller grupp.

Tjugo procent av dem i arbetsför ålder står utanför arbetsgemenskapen. De hålls undan för att inte bli lönenedpressare och för att upprätthålla sysselsättningen inom den offentliga administrationen. Problem kräver en hord av problemlösare medan möjligheterna inte har samma behov av möjlighetslösare. Alltså definieras det mesta som ett problem och inte en möjlighet. Vi tillsätter kommittéer för att hitta problem, inte möjligheter.

De politiska partierna rasar i medlemsantal, valdeltagandet sjunker, det fackliga engagemanget minskar.

Ett amerikanskt fenomen - omdiskuterat där, men inte här - visar sig i Sverige. Vi börjar få ett "sidoskap" vid sidan av det - i praktiken politiskt beslutade - utanförskapet. Högt kvalificerade medborgare hoppar av sina karriärer, sänker medvetet sin ekonomiska standard för att ta hand om barn och odla sin egen kål. De arbetar deltid eller blir konsulter, deltar i frivilligt arbete, samlar frimärken, musicerar eller slöar. Några arbetar långt under sin kvalifikationsnivå för att ha en försörjningsbas och personlig assistent har blivit ett inneyrke.

En del sitter vid sina datorer, bloggar och kommunicerar.

En kommande långvarig lågkonjunktur lär spä på denna grupp. Det finns dem som lyckats mygla till sig sjukpension under den tid det räckte med ihållande snuva för att få pension. Nu är de mer aktiva i samhällslivet än de var som arbetande (läs anställda) medborgare.

De blir fler och betyder mer än sin kvantitet. De är inga dumskallar. PCn är deras harv, internet deras åker - de är de nya självägande bönderna in spe, De har kvar sin rösträtt (och skiter alltmer i det) och sina pass. Men de står utanför stånden tjänstemän, ombudsmän och fondförvaltare med vidhängande politiker och journalister.

De personifierar ett nytt samhälle och en ny tid, men lever i ett samhälle från en gammal tid.

Att anpassa samhällsstrukturen till denna nya tid är det politiska systemets största utmaning. Men det kräver strid mot det gamla samhällets intressen.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Vem tar strid för framtiden?

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar