Fritt forum

B.K. Jansson om Fritt forum

Den sjuka jämlikhetstanken

Publicerad: 2008-09-15 23:09, Uppdaterad: 2008-09-16 06:09

Att fördela någon annans resurser verkar för många vara både roligare och mer angeläget än bidra till att skapa egna resurser. Detta märks tydligt inte minst i Sverige där jämlikhetstanken har blivit något av en överordnad politisk ambition, där ändamålen helgar medlen och både frihet och rättvisa tvingas knäböja på jämlikhetstankens offeraltare.

millningar
3 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Varifrån kommer den sjuka och närmast maniska tanken att det skulle vara mer angeläget för ett samhälle, att med en nästintill klinisk noggrannhet, fördela redan begräsande resurser med alternativa användningsområden mellan samhällets medlemmar, än att i möjligaste mån underlätta för människor att själva göra det bästa av sin individuella livssituation eller verka för att den totala mängden resurser ökar i samhället? Om man, såsom många gör, ser samhällets resurser som en kaka, vad har det då för betydelse hur stor andel man får av kakan, när det relevanta ändå måste vara hur mycket kaka man totalt sett får?

Det är som bekant fullständigt omöjligt att totalt eliminera skillnader av olika slag mellan människor, skillnader som i huvudsak inte kan försvinna på denna sida livets slut. Detta är dock inte det viktiga, utan istället att även om det fanns möjligheter att totalt sett avlägsna alla former av skillnader mellan människor bör man fundera på om det är relevant att försöka minska dessa. Inte endast för att detta riskerar att bli en i raden av alla till antalet oändliga ursäkter staten har för att inskränka medborgarnas frihet, utan kanske främst av den anledningen att det finns en stor mängd mycket svårmätbara faktorer i livskvaliteten, som med ett analogt resonemang också skulle behöva vara föremål för organiserad utjämning under dessa förutsättningar.

Om man inte kan utjämna sådana parametrar som lycka, kärlek eller hälsa mellan människor i ett samhälle, varför skall man då, eller framförallt med vilken rätt kan man göra anspråk på att, utjämna sådana parametrar som pengar eller ägodelar? Ett av de stora samhällsproblemen i dagens Sverige är den väl utbredda tanken på att om man bara kan skapa ett samhälle ovanifrån där alla människor har exakt lika mycket pengar eller motsvarande, har man skapat det mest rättvisa samhället som är tekniskt möjligt. Parallellt med denna tankegång finns även intentionen att utjämna människors livschanser så att dem blir så lika som möjligt. Detta synsätt rymmer, på grund av den mycket bristfällig tankeverksamheten som måste har föregått detta absurda konstaterande, ett flertal feltänkanden.

Alla människor föds till denna värld med olika egenskaper, förmågor och möjligheter, men dessa olika egenskaper, förmågor och möjligheter kan omöjligtvis betraktas utifrån termer som rättvisa eller jämlikhet. Även om man föds blind, stum och döv samt därtill totalt rörelsehindrad kan man både som betraktare och bärare av dessa attribut anse att livet är orättvist, men detta innebär inte detta på något givet eller självklart sätt att dennas tillvaro skulle vara sämre än någon annan människas, även om denna enligt någon vedertagen definition anses fullt frisk. Att värdera vems handikapp som skulle vara det värsta skulle alltid vara subjektiv, och låter sig därför inte göras, därför att alla människor har olika uppfattningar om vad ett gott liv innehåller för värden.

medmänniskor olycka, missöde eller tragik, därför kan det vara mycket lätt att falla offer för det stora antal klyschor som florerar kring ämnet rättvisa och jämlikhet. Desto större är då vikten att man inte går för långt i sina strävanden efter den totala jämlikheten. Hur många av dem som exempelvis anser att det är viktigt att samhället omfördelar de naturliga förutsättningarna till förmån för "de svagaste" i samhället skulle vara beredda att bota blinda (blindhet måste enligt ovanstående logik vara en ojämlikhet värd att utjämna) genom att transplantera sina egna friska hornhinnor, eller kanske tvinga andra seende i samhället att efter ett visst antal år med tillfredsställande syn ge sina ögon till någon med blindhet.

Detta illustrerar mycket väl grundfrågan i detta sammanhang, nämligen att ett rättvist innehav oavsett var det rör sig om för typ av innehav, inte handlar om att ha gjort sig förtjänt av något, till exempel ögon och hornhinnor som möjliggör syn, utan om att ha rätt till egendomen. Även om jag inte gjort mig förtjänt av mina ögon, har jag inte tagit dem från någon annan som hade rätt till dem, och då finns det inte heller någon annan som på ett lagligt sätt kan göra några som helst anspråk på dem.

En rättvis fördelning grundar sig därför inte på vad andra människor har för egenskaper, förmågor och möjligheter, eller hur dem egna egenskaperna, förmågorna och möjligheterna förhåller sig till andras egenskaper, förmågor och möjligheter, vad som är (samhällsekonomiskt) effektivt, eller vad som passar in i någon annan godtycklig måttstock, utan istället på hur fördelningen har uppkommit. Om fördelningen har uppkommit på ett rättvist sätt är den naturligtvis rättvis, vilket borde diskvalificera möjligheten att med tvång omfördela inkomster eller egendomar. De människor som är för den totala jämlikheten måste därför med våld och tvång omfördela egendomarna för att uppnå sina ideal.

Värt att notera är vidare att jämlikhetstanken inte per definition innebär en omsorg om att någon människa ska få det bättre, tvärtom. Om någon har det bra i något avseende relativt någon annan, ses detta som något negativt då det innebär ojämlikhet. Om en frisk person går in i en sjuksal där alla patienter har brutet ben skulle det således enligt jämlikhetstanken föreligga ett mycket starkt värde i att bryta benet även på denne person, eftersom man då på ett smidigt sätt har utjämnat villkoren personerna emellan. Vissa skulle dock anse att den friska personen hade fått behålla sitt ben, men bara på villkoret att han ägnade hela sitt resterande liv åt att passa upp på och försörja de benbrutna patienterna. Hade den friske personen på något sätt levt för sin egen skull och ägnat sig åt något som inte hjälpte de benbrutna patienterna, så hade dessa jämlikhetsförespråkare troligtvis krävt att även hans ben av rättviseskäl skulle brytas omgående.

Vissa människor anser att man bara får frångå en helt jämlik fördelning om det gynnar de svagaste. Men dessa personer förringar inte sällan sitt eget tänkande genom att inte applicera sina tankar om att bryta benen på människor, vilket troligtvis sammanhänger med att denna insats för att öka jämlikheten i samhället är för direkt och obehagligt till och med för dessa individer, vilka själva dessutom skulle kunna riskera att stympande i jämlikhetens namn, vilket de påstått rakryggade och rättsinniga människorna naturligtvis vill undvika genom att göra vissa undantag från sina egna principer. Istället försöker dem att stympa något enklare och mer abstrakt såsom egendomar eller förmågor.

Argumentationen kring jämlikhet bygger därför på att människor inte föds till självständiga individer, utan att alla människor istället föds med någon form av arvsynd, i form av någon orättvis egenskap, förmåga och möjlighet. Det är naturens nyckfullheter som jämlikhetsförespråkarna vill kompensera genom att hävda att ingen människa någonsin har förtjänat att få födas med någon utmärkande egenskap, förmåga, och möjlighet att vara frisk, intelligent eller attraktiv, och därför skall hon vara evigt skyldig att kompensera andra människor för att dessa inte är det.

Nu förhåller det sig ju inte på detta sätt, utan de egenskaper, förmågor och möjligheter en människa av naturen råkar förses med är moraliskt irrelevanta. En människas liv är lika okränkbart vare sig hon är sjuk eller frisk, vacker eller frånstötande, intelligent eller obegåvad. En människa föds som en fri och självständig individ utan moralisk skuld till andra, då hon omöjligen kan ha utfört någon handling av moraliskt värde innan födseln som möjligtvis kunnat försätta henne i denna skuldsituation.

Slutsatsen är därför att vad som skall anses som rättvist eller orättvis inte går att säga. Detta därför att alla människor värdesätter olika saker, vilket kan få till konsekvens att två personer som betraktar varandra därför kan komma till samma slutsats, nämligen att den andra är mer förfördelad än sig själv. Därför bör man uppmuntra alla människor att försöka göra det bästa av sin situation genom att använda sina gåvor, istället för att som idag, bestraffa dessa individer.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Den sjuka jämlikhetstanken

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar